He´s got the look,,,
Pumin är nysnaggad - by me – ja, jag har varit i högsta hugg med min svindyra men kanonvassa supersax.
Klipp, klipp, klippetiklipp!!! …grå lockar har singlat iväg för vinden. Numera ser således Pumin ut preciiiiiiiiiiis som ett lamadjur! Allt enligt sonens utsago vill säga.
Själv tycker jag att Herr Gråben är uuurgullig när han är klippt! Ögonen blir framträdande och det är så fint. Blir förmodlisch dessutom bättre med den ack så beryktade KONTAKTEN i denna snaggade look ;)
Varenda,
å-då- menar-ja-varenda-varenda-vareeenda! tova, inklusive filtiga pissiga klumpar har kammats igenom, beskurits o retts ut denna gång.
Tack vare vår gemensamma ansträngning har ALLA fåglar i vårt kvarter samt hela Pålsjö skog nu hög boendestandard och den mjukaste, allra finaste stoppning i sina reden! Visserligen, var det självhämtning i vår lilla trädgård o gördetsjälv i bästa Kampradanda väl hemflugna...men, men gratis är gott och de är sååå belåtna och tacksamma. 
ursäkta detta foto med katastrofkomposition...
-asså poolen i bakgrunden... ja jag vet, det stööör alla med någotsånär bildintresse...
MEN, jag låg ner och var i det närmaste oförmögen att resa mig upp(!) haha man börjar min själ bli stel...
Spektaklet tog på krafterna dock haha…
Ni förstår…
under TRE timmar,
matade vi (läs husse) lilla odågan med köttbullar och Frolic ja det blev sådana mängder att Gråben blev mätt på godbitar till slut och det säger inte lite!
Husse, ska ha den äran, guldstjärna, medalj och en iiiiiiis-kall öl serverad (fick han också såklart!) för att han höll vovven lugn, hela tiden. Tuuur husse är beskaffad med en ängels tålamod… jo det är han verkligen.
Vi har gemensamt beslutat att hädanefter vara flitigare med kammen o skäraren… det var faktiskt synd om Niño att behöva stå på trim-bordet i tropikhette så länge.
Hursomhelst är vi väl födda under en lycklig stjärna - samma dag höll nämligen Zlatan presskonferens!
Ett naturligt och självklart avbrott på en och en halv timma . Husse klistrad framför TV-"rudan" och Gråben passade på att gömma sig så gott han kunde med förhoppningen att vi skulle "glömma bort" honom...
KAPTEN Zlatan! Back in business. Kul!
Min för året nya ros,
New Dawn som blommar slösaktigt... vackert, vackert och doftar mmm…
Italienska nyförvärvet – en clematis,
har ihärdigt klängt sig nästan tre meter upp vid stupröret, det går inte att räkna alla blommorna…
En blygsam liten vän finns här också... som slingrar sig försynt upp för äppelträdsstammen …
det är också en clematis - "Summer Snow".
Små, små vita blommor hänger liksom svävande stjärnor i luften...
Jahapp, nehepp det var väl allt för idag....
Ciao vänner!
Lycka är att strosa på rosenblad...
har vi hasat kring, i sakta gemak akompanjerade med strålande sol!
Vädret kom som på beställning. Jag visste det!
;)
Underbara SEMESTER!
Njuuuter allt vad jag orkar
av att vakna till fågelsång, cykla till havet, äta massor av bär, bada, glo på glidflygande måsar o laga god mat utomhus...
Det förstås... till stranden alltså... dit får jag numera fara ensam. Sambon är inte alls lika begeistrad som jag vad gäller salta bad...
Med kniven mot strupen får jag sällskap dock men, men vem vill vara sådan? nä just det, FRI vilja är trots allt värdefullt...
jag förstår honom...
senast vi var vid stranden blev han liksom hopvikt i brassestolen... den var nämligen inte riktigt uppfälld och sätter man sig ner precis då... ja vi vet vi alla vad som händer. Man blir obevekligen hoptryckt som en fällkniv TJOFFFoKniiirrrk!
Den sköna konsten att komma ur ett sådant läge med hedern i behåll är det få som bemästrar!
Även om man lyckas med konststycket, får man sitta med skammen eftersom ALLA har sett...
Tyckte sambon höll en enastående hög klass av underhållningsvärde och jag kunde verkligen inte sluta skratta i vanlig ordning... det roligaste var att han höll sin bok i handen, med tummen mellan de sidorna han var på. Tror ni han släppte taget om boken? nääää ;) den stack upp som ett utropstecken ur scenen.
Åsså har vi fotbolls-VM ovanpå det! haha vad bra livet är ändå!
Tyvärr,
åkte mina fina favoriter Italia ut redan under gruppspelet... så inget försvar av regerande världmästarna, så kan det gå.
VM är något särskilt!
Man saknar Sverige såklart... för visst är det helt annan glöd att sitta i gul tröja och heja... nu känns det tomt...ingen Zlatan, ingen Lagerbäck jooo förresten, han var ju med men tyvärr rök Nigeria också...
Ett nytt ord har man lärt sig denna sommar:
VUVUZELA...
hade ingen aníng om att tuuudor kallades på det viset? för mig känns de a lá julskyltning när man var liten. På den tiden fick, ja i och för sig fick inte jag, för sådant skit hade vi INTE råd med sa mamma men ALLA ANDRA fick... tutor! som de sedan glada gick omkring och blåste i medan snöflingorna singlade ner i vinternkvällen.
De rullade pappersstrutarna hade vackert veckat silkespapper i ändan minns jag.
förresten var det mycket jag inte fick ... stackars mig! haha men när Marcus var liten fick han i alla fall en vuvuze... jag menar papperstuda när vi gick på hans första julskyltning. Min man säger att jag tar igen ALLT jag missade som barn och den analysen är säkert så sann som den kan bli.
Förutom att jag murat på fasaden på tre ställen! suuuus-i-publiken... lagat ett handtag till en kökslåda... ja, det har hängt o dinglat i ett och ett halvt år, så irriterande... så har jag också gjort en installation på vår bakgård som jag är riktigt nörjd med!
(:
Ett utekök liksom...
jag blev så evinnerligt trött både i själ och rygg av att stå och hacka tillbehör vid alldeles för låga skrangliga bord och när hela den góa himmalagade grilloljan åkte ut för att för-lilla-bordet tippade ja då drog vi till Ikea!
och
trumvirvel...
-Volá !
så här såg det ut, efter ett par timmars joxande med ihopsättandet... ja jag antar att det inte baaara är vi som håller på att bli knäppa när grejer från Ikea ska skruvas ihop...
Billigt jooo, platta paket joooo,
meeeeeeeeeen
-Arghhhh... det tar på tålamodet vill jag lova.
vad tycks?
funkar alldeles utmärkt faktiskt.
(rosen i zinkspannen är en New Dawn)
jag har både slipat, oljat och haft mig ;)
(i krukan bakom spanska ölen - röd salvia)
...hade finfina zink-skyltar som kom till pass
till mina favoriter Rosmarin o Lavendel 
Väääldigt nödvändigt ... ett minifågelbad 
Blodsdroppar gillar jag, de är liksom hemliga...
Idag hörrni,
var det rosdagar på Fredriksdal (friluftsmuseum i Helsingborg)
En god vän till mig Christina Högaard Ihr guidade folket liksom Krister Henriksson, skådisen ni vet.
Christina berättade bla om att alla rosor härstammar från vildrosen och växtkraften hos rosor är så enorm att de verkligen kan täcka ett helt slott... som i Törnrosa.
Christina har skrivit ett par böcker om rosor och om trädgårdar hon skriver också "trädgårdsspalt" i dagstidningen .
Skådis-Krister berättade på ett underbart vis om sitt förhållande till rosor...
Han citerade bland andra min store idol Tage Danielsson;
Det är proffsen som gör att rosor dör,
ge mig en glad amatör...
...minsann, minsann jag tycker det är ren lycka, att strosa kring på rosenblad...
o
...det doftar...
himmelskt...
Humlesurrburr....
Hoppas ni njuter och har det gott i sommaren!
Ciao!
:)
Barca 2010
Tänk!
äntligen skulle VI få komma till Camp Nou!...
En dröm i uppfyllelse...
Biljetterna, skulle hämtas dagen före match på FC Barcelonas biljettkontor, centralt i Barcelona. Vi var på biljettkontoret, men kan ni tänka så hemskt... -Biljetterna var försenade från stadion och skulle inte komma förrän matchdagen...
En liten obehaglig känsla infann sig men jag tänkte -Äh, det ordnar sig!
Matchdagen,
16 maj! "hängde vi på låset" prick klockan 12 fulla av förväntan. Tjejerna i luckan bläddrade bland biljettkuverten... fram o tillbaka men icke!
-Kom tillbaka klockan två blev beskedet!
Ok....
Exakt lockan två var vi tillbaka och om igen gick tjejerna igenom kuverten.... tjejernas miner avslöjade att det inte stod rätt till...
De började leta på datorn istället!....
Hon tittade efter en stund upp och sa:
-Det står att de är ANNULERADE!
...
-What??? det är inte möjligt...titta här! vi har ju betalt, överföringen syns här.... bla bla bla...
Det kändes som jag skulle ramla ner i ett stort hål.
-Ni måste ringa ert biljettombud, sa hon och pekade på ett oändligt långt nummer på vår utskrift.
Sambon höll på att svimma och sonen har aldrig någonsin varit blekare...
JaHapp,
knappade in numret
...
i andra änden svarade någon som efter min förklaring började leta i data registerna...
till slut kom han fram till att jag skulle ringa ett annat nummer...
JaHapp
På halvtaskig engelska förklarade jag om o om o om igen ... jag blev skickad än hit, än dit och det skulle ringas tillbaka och om igen...
Tyvärr konstaterade de att våra biljetter verkligen var annulerade och resten var slutsålda.
Kompensation började utlovas men jag blev tooosig och sa att vi ska till Camp Nou IDAG!!!
Medan jag pratade i telefon sket en duva i håret på mig! märkligt nog tänkte jag att DET betyder i alla fall TUR!
Vi tog oss,
iklädda våra fina Barca-tröjor med Ibrahimovic på ryggen, ut till Camp Nou.
... OM de skulle lyckas skaka fram fem nya biljetter åt oss skulle de hursomhelst hämtas på stadion.
MASSOR av folk, festligt och rött och blått vart vi än såg!
Makalöst fest!
En hejarklacksorkester gick fram o trummade och slog på enorma trummor... (sådana man bär på magen haha de låter liksom BOM, BOM ni vet som på cirkus)
-Boom, boom, booom Barca, Barca, Baaaaaaarca!
Vi
var av förklarliga skäl inte riktigt lika glada... inga biljetter ... dessutom var jag pinknödig. Nästan en hel timme stod jag i toakö och precis när det var min tur ringde spanjorskan från biljettkontoret...
-Hälllååo!
-Its mee... I have good news! You kan pick up five ticets att Camp Nou now, at gate number eigthytwooo! sa hon på den knastriga linjen samtidigt som jag drog ner brallorna.
-Oh, thank you, tank you sa jag
-You have made my day!
jag repeterade för att vara på det klara med var som gällde,,,
-Number eightytwoooo? frågade jag.
-Yeeees, sa spanjorskan på den knastriga linjen ... and we are soooo sorry... that we have caused you trouble...
Folket i dassakön utanför knorrade om att hon pratar i mobil på toa när det är så lång kö!
Ha ha ;))
rusade ut förbi de sura minerna i toakön med oknäppta jeans ut till resten av la familia med good news och så sprang vi tillsammans till lucka 82 med höga knän! Hepp, hepp, hepp!
Vid lucka 82
ringlande en lååång kö, klockan var fem över halv sju på kvällen... avspark 19,00.
Nåja, vi var i åtminstone nära nu!
fasen vad jag kan vara optimist ändå! Sambon o Joel såg stela ut och sa:
-Vi har inte biljetterna i handen ÄN!
-A, va ni é negativa! Det ORDNAR sig! sa jag...
Äntligen,
kvart i sju blev det vår tur!
Jag böjde mig ner, lade huvudet på sné, log och föste in vår internetutskrift.
-There are five special ticet for us. Samtidigt tågade den dundrade hejarklacksorkestern förbi med jättetrummorna på magarna BOOOM!, BOOOM!, Booom! -BARCA, BARCA, BAAAAAAAARCA!
Ljudet var öronbedövande
Killen på andra sidan lucka 82 halade in pappret, ögnade igenom och började bläddra bland en hög biljettkuvert. Strax kom lappen i retur ut genom smala öppningen. Eftersom jag inte hörde någonting tittade jag på killen där innanför och såg hur han formade munnen till:
-Your ticets are CANCELLED!
-Nä nu jävlar!
Undertecknad sjussade bestämt tillbaka pappret in och var MYCKET tydlig när jag skrek:
-YES you have!
Jag knappade in biljett-spanjorskans nummer, vägrade flytta mig ur kön och såg, trots jag är medlem i förkortaarmarsklubb, till min fasa att jag bara hade en "prick" kvar av batteriet... måtte det hålla nu... swedish quality...
Hörde att luren lyftes i andra änden och då skrek jag i takt med trummorna:
-They wont give us our ticets! You have to talk to the guy in gate EIGHTYTWO! BOOOM, BOOM, booom -Barca, Barca, BAAAAAAAAAARCA!
Jag sträckte in min uråldriga trotjänare Ericson genom luckan, pekade på den och gestikulerade att han skulle prata ... och killen bakom gallret växlade ett par ord med spanjorskan. Mobilen kom ut igen och samtidigt gick hans biljettkollega därinne iväg.
Jag tryckte luren hårt intill örat och spanjorskan sa:
-He´s going to fetch them now!
Killen kom tillbaka med ett kuvert o när han vände det läste jag VÅRT efternnamn :) så Bra det kändes!
De sista skälvande sekunderna
kan jag se i slow motion för mitt inre när jag vill...
Bbiljettkillen i lucka 82 sprättar upp kuvertet, slickar på fingret och räknar till FEM biljetter!
jag kommer aldrig att glömma, när de sedan gled genom luckan över det poriga slitna träet ,,,
och...
känslan när vi äntligen höll dem i vår hand...
YEEEEES!!!
-NU familia! Hon är "bara" sjuminuterisju, vi hinner Kooooooooooom!
Vi rusade in på stadion med höga knän Hepp, hepp, hepp och så...
plötsligt!
...var vi där......
Camp Nou!
...magiskt!
Vi och hundra tusen glada Barca fans till
(:
-Sa ju att det skulle ordana sig gubben! =)
Uschiamig vad "sleten" man ser ut...
Joel sa att det var de absolut värsta timmarna i hela hans tjugoåriga liv!....
Finfina färger ju! Rött o blått är ALLTID RÄTT :)
Vår fine hjälte o skånepåg... Malmös stolthet
ZLATAN!
Messi!
Makalöst bra! saknar verkligen motstycke... är stum av beundran!
Macke är helt inne i matchen!...
Här kan man inte sitta lugnt tillbakalutad ...
Boisare uppskattar också bra fotbooll! ;)
Jenney o Macke
Sa jag att "vi" vann? 4-0 och La Liga guldet var i hamn!
Vilken kväll! Vilken fest! Vilket fyrverkeri!
Konfetti o kampsång i härlig blandning
och känslan ville aldrig ta slut!
ren magi!
;)
* * *
Förutom fotbollen, var det mer än underbart att träffa Marcus som bor o lever i Barcelona!
Min LILLE grabb!
;)
Tänk, han åker skateboard på Ramblan!
jag menar, det är ju inte liiite folk där precis! men, är man cool så är man...hö hö..
Vi hade underbara dagar tillsammans, Marcus guidade oss till härliga ställen. Visade sitt Barcelona.
Gaudi, Barcelonas store arkitekt har vekligen satt sin prägel på staden...
Vackra trottoarplattor tex som impar på en annan...
Inte så fyrkantigt...
det gillar jag!
Urtjusiga lyktstolpar i jugendstil med inbyggd bänk av vacker mosaik och så jag då som "prydnad" haha
Macke visade oss St Joseps marknad... härlig saluhall med världens utbud!
Just det, varför inte lägga det ordentligt när man ändå håller på... Det blir ju så mycket vackrare såhär
En irländsk pub hade jättegod mat och! öl ;)
I hamnen... där Columbus seglade iväg en gång...
På vårt favorittorg Reial
åt vi frukost var dag, tittade på folk och myste! En och annan Estrella (öl) blev det också.
Sangria i vårsolen!
(:
Passade på att mamma mig riktigt ordentligt.
Vad jag är lycklig när hela familjen är samlad...
kan inte bli bättre...
Precis som en Pumi mår jag allra bäst mitt i flocken, när jag vet att alla har det bra.
-Puss! 
Joel och Marcus
♥ L Y C K L I G ♥
Men allting har ett slut...
Vi måste tillbaka hem... fullproppade av intryck.
Vill inte skiljas från Marcus...
vill vrida tillbaka klockan, börja igen från dag ett.
håller fast farväl-kramarna så länge jag kan
och
tårarna trillar på mina kinder
när han kickar iväg i folkvimmlet på väg till sitt arbete.
Står förstenad kvar tills han försvinner som en prick bort i massan
vad det gör ont
...
Men vi ses snart igen!
:)
Igår var en kul dag!
Min bloggkompis Skogsnuvan kom på besök och det ända uppe från Norrland!
Det var nästan overkligt men ändå så självklart.
Hon hade sin trevliga vän Pappers-Beda med sig och Pappers Bedas söta dotter Erika.
Vi åt o drack och hade en kul kväll.
Tänk vad bloggen har gett en. En vän för livet.
Jag fick en fantastiskt fin drömfångare av Skogsnuvan. Hon har själv tillverkat den av bäverpinnar, fårull och egenhändigt växtfärgat garn!
Två små gubbar av drivved sitter där också
makalöst fin
Tack Skogsnuvan! du är en riktig konstnär och jag blev så glad att du ville komma och hälsa på! 
Fårullen stoppar onda drömmar och garnet fångar goda, en svart och en vit fjäder får drömmarna att flyga!
Fnitter o fniss :)
Mimio & Skogsnuvan
På kornet
Happ så var man "Back in buisness" igen.
Åter från en fantastisk semester hos sonen i Barcelona.
Min laptop är dock fortfarande utomlands, i Tyskland närmare bestämt, på diagnos och sedan lagning, förjävladyrt som ni förstår… o därför är det bloggtorka...
Men nästa vecka,
ska den komma tillbaka till mig med nytt moderkort.
DÅ!
minsann ska jag dela med mig av bilder från Barca.
Det är stopp i avloppet UNDER vårt nya fina badrum… Fattar ni??? Så hemskt, ... kanske måste det brytas upp igen. Milde himmel giv mig styrka… måtte det ordna sig... Ingen tvättmaskin inget vatten i köket.
Det hopar sig...
Kostnaderna är jag såklart orolig för
nåja
det mesta löser sig... väl? även stopp i avlopp
Håll till godo så länge med en glimt från vår park igår…
Niño,
drar repor på fotbollsplanen i parken med hastighet o stil som endast en Pumi äger…
Två gossar
i sju års åldern leker med pinnar och självklart måste de efter lagom lång stund gå fram till oss. Så är det alltid.
Antingen blir det:
-Får jag klappa hunden? eller… blir det som det blev denna gången:
-Vad heter hunden?
-Han heter Grå.. eh Niño! svarar jag
- Åhhh, vad fiiint, sa grabben. (trevlig påg!)
-Jajamensan visst är det! det säger jag. Vad heter du då?
-Samuel, svarar han.
-Det är också väldigt fint, sa jag.
-Tack! svararde Samuel artigt.
Den andra pågen var mera avvaktande o höll två meters avstånd…
…
-Så OTROLIGT fort hunden springer! konstaterade grabben efter en stund. (trevlig prick han också!)
-Japp,
snabb som en raket är han säger jag och sträcker stolt på mig medan jag hivar iväg blåa favoritbollen ("Göranbollen") på nytt åt Gråben som glatt startar ännu ett race tvärs över planen.
Wrooooooooooooom! Gräset viker sig under honom av fartvinden … Ni kan se det va?...
…
…
…
-Får JAG kasta bollen? Frågar Samuel
Viiisste väl att han skulle fråga, förr eller senare ;)
-Ok Samuel, det får du.
Samuel svingar snöret, swich, swich… o med tjusig lassostil tar han sats med bollen och swiiiiiiiiiiiiiich!!!
Gråben ruuuuuuuusar iväg…
men bollen hamnar liksom helt snett åt sidan och mera bakåt istället och vovven får visa att han har ett hyfsat väderkorn...
Asså,
nu tar det ju ett slag att scanna av en halv fotbollsplan…
Men, är man pumi så man... Ge upp finns icke på kartan och Gråben sliter vidare med väderkornet på högsta växel.
Efter två, tre minuters o för pågarna förmodligen en evig väntan på Gråbens nosarbete kommenterar grabben två meter bort:
-Han é min själ inte lika smart som han é snabb!
…
…
…
-Nu!
ska vi gå hem!… sa jag, medan jag råkade knycka på nacken (sambons kommentar).
- Vi måste äta kvällsmat och Hit! med bollen!
...
-Det ska vi också, sa Samuel som plötsligt kom på att han nog var hungrig…
Vi hörs gott folk!
=)
m
Resfeber
Hif i ledningen och en annan står på huvudet i resväskan denna dag.
S E M E S T E R
Imorgon,
bär det av till Barcelona
=)
Hoppas vi får se Barca vinna på Camp Nou nästa helg
Längtar så...
Vi hörs
Tajdadajdajdaaa, packa, packa...
vissel, vissel...
2-1, tvåååett, TVÅ-ETT… Oh, a, o-a-e, vi é Helsingborgare!
2-1
:o)
Ser riktigt, riktigt bra ut för Hif !
Tänk,
att de tvålade till ”Iffiff ”sådär! Makalöst Bra gjort!
Ja man gottar sig allt lite extra när de elva med urtvättade tröjor ;) får åka ”him” utan poäng (sorry Helene) och dessa dagar slipper man hålla Helsingborgs Dagblad uppochner för att bli glad när man läser tabellen!
Matchen med stort M,
gick av stapeln alltmedan en annan höll hundkurs (ja ni vet, jag är ju numera hjälpinstruktör! harkel, harkel) och jag förbannade brukshundklubben för deras likbleka fotbollsintresse när jag rattade Fransmannen dit igår kväll med lille Gråben bak i buren.
Läktarljudet...
trummor, skrål, sång och hejarramsor från Olympia ljöd i kvällen när jag öppnade dörren hemma, preparerad med ryggsäck, vattenflaska, apportbockar, kamptrasor och en putande vänsterficka fullproppad med varmkorvslantar… redo att ge mig av på nya uppdrag.
”–O, a, o-a-e! Vi é Helsingborgare!” tonade bort i fjärran efterhand som vi istället närmade oss hundklubben. Det sved, kan ni tro, i mitt Hååjeffhjärta. För mig är Olympia ”himma”.
Asså,
ett hundträningsförbud derbydagar på Olympia vore väl ändå utan överdrift på sin plats?
Inser,
i och för sig att det knappt finns mer än en handfull av ”hundfolket” som uppskattar en stor vit boll UTAN snöre i andra ändan!
En finfin boll,
avsedd för en annan sorts kamplek men, på en gräsmatta som utan tvekan liknar en apellplan…
Eftersom undertecknad hursomhelst tar ansvar för sina uppgifter fanns jag, matchen till trots, på plats i ösregn och smög istället med radio-headset i öronen under mössan medan vovvarna drillades i allsköns kontaktövningar på allmänlydnadskursen. ;)
Det gick bra, de är så duktiga alla hussar o mattar det var fantastiskt kul, trots jag råkade skärra en valp när jag gestikulerande gastade:
-NUUUU!!! blev-det-TVÅETT-tjohoooooooooo!!!
Valpen blev så förvånad att han satte sig och tittade på sin husse. Då sa jag snabbt:
-Bra där! Fiiin kontakt!
-Belöna! nu, direkt!!! … Hääärligt jobbat!
Herr Husse var helnöjd med vovvens prestation - jag också ;) tur man är någorlunda flexibel när det behövs.
Annars är läget som såhär:
Jag är pigg som ett skott!
Tack o lov för Järntabletter! helt klart mirakelkänsla när jag sakta vaknade upp ur min till hopplöst eviga Törnrosasömn...
***
Gråben är nysnaggad! (by me)
Snygg som få alltså. Yngste grabben anser dock att han liknar ett lamadjur (!) Hygglo!
***
Min fina laptop har havererat…
Katastrof GRANDE!
Inte bra alls och antagligen blir det en dyr historia.
Naturligtvis är ingenting backuppat… borde verkligen veta bättre.
Alla mina foto!!! Ack o ve!
Vad ska jag göra? hoppas det bara är batteriet?...
***
Askmolnet sedan…
sådant gillar jag inte
det är lite läskigt… o säkert inte bra för hyn ;)
och vi som snart ska till Barcelona! Wiiiihiii!
Måtte det blåsa bort tills dess.
Det är klart man kan köra ner istället men som Barcasonen säger:
-Morsan! Bara så du vet, det finns inte en enda bil med mindre än 7 bucklor i plåten!
… vi får se.
Hej hopp folks!
Oooh arabiska natt...
så himla, himla härligt…
det är …
att ha ett eget badkar! :o)
Jorrå,
nu har jag premiärdoppat blekfeta tantakröppen i mitt fina kar!
Började med att asa ner all sköns ljusstakar… både smide, silver och ”ära-vare-gud-i-höjden-dessa-har-jag-gjort-i-slöjdenalster i oljad fur”. De sistnämnda kom inte med för sin skönhets skull utan för att åstadkomma måånga ljuspunkter till mitt frosseri i källarvalven.
En tulpan,
från matbordet däruppe åkte med i ner, den fick nytt vatten om foten i ett mässings-blänkande loppisfynd – en Nordafrikansk (Tunisisk?) hamrad oljelampa med lock o tillhörande fat. Fatet har namnet Kjell lite taffligt ingraverat tillsammans med dadelpalmer o vackra orientaliska prickeliprick-mönster jominsann, redigt Alladinstuk på arrangemanget alltså.
Ett stooort hamnrat zinkfat från Ikea, har jag också, i parabolsize! Äntligen får man väl säga, fann det sin rätta plats, på italienska golvet framför tvättmaskinen med milt doftande ljus i sig… Ja, ja, jaa vaaackert blickfång! Fatet blir som en stor härlig reflektor! Sååå grannt. Sambon fattade aldrig varför jag köpte det där zinkfatet? –Å vad ska du med det? sa han... Hrmppff... jag impulsköpa åhhnej! ...jag visste, långtinommig, att det skulle komma till pass och se, priset var bra och nu! efter fem år så… Tålamoood follk, tålamoood!
Ett glas rött fick jag också med mig, nytvättade tjocka handdukar husorganets kultursida med fotoreportage och så…
Plums! Plask!
...i baljan : ) )
Bene!
Moooolto bene …
Tusen-och-en-natt-känslan infann sig direkt, jag njöt i fulla drag… Ibland är livet särskilt snällt emot en.
Tvingade sambon att dokumentera spektaklet he,he motvilligt lämnade han fotbollssoffan och en stor kamp på skärmen,,, en Champion leuge-match till förmån för fotografering av mitt stora ögonblick var väl inte så farligt, eller hur?
När fotosessionen (läs två hastigt skjutna foto med kameran från höften...) var till ända och kärleken var på väg tillbaka upp till favoritämnet slängde han ur sig, min egen energiminister, att jag inte borde ha så jädransmycketvärme på i golvslingorna. OM, jag händelsevis inte var sugen på fler kärnkraftverk!
Nä, just det.
Det vill jag ju inte ha, och det vet han, men medge att det ändå är skönt om fötterna med lite värme istället för iskalla källargolv som gör en totalt stel till både kropp o själ…
Medan moi njutande guppade bland badskum funderade jag på kärnkraften…
och på Kjell…
vem var han, Kjell? En berest sjöman… kanske pirat? nä förresten så heter inte pirater.. Lever han… tiden är kort… Minns han sin Alladinkanna med fat? kanske fick han den i present, fint inslagen av sina barn, barnbarn eller av sin käraste… Köpte han den själv?… Tänk, om han visste att den fått nytt liv i vår fina Stattenakällare, en framträdande plats i fönsterkarmen med utsikt mot äppelträden… tänker på den som en gång hamrade fram mässingsprickeliprickmönstret... vem var det? Tänk om han visste att alstret kom till Sverige o Skåne… via… en loppis på vårt koloniområde...
Kultursidan mjuknade efterhand…
vattnet sögs liksom upp i tidningen från nederkanten gradvis och snart låg fotoreportaget liksom smetat över mina händer som papier-maché typ… fyrfärgsfotona började lösas upp och antog akvarellskepnad…
Nåja,
ett halvt glas vin senare gick jag upp och stängde av golvslingorna.
Snart kommer elräkningen och sambon har rätt. Det är knappt man kan äta nya wienerbröd utan att skämmas… bäst de ligger ett par dagar först liksom…
Frosseri är inte bra, en dödssynd.
Hursomhelst är Oooh-Arabiska-natt-rummet underbart och vi är nöjda.
Saknar redan jobbarna som var så trevliga och sjöng arior medan de arbetade. Härligt folk.
Förresten ska de fotografera vårt badrum och ha på sin hemsida! Hi, hi visst är det lite skoj? Men då ska inte jag vara med i plurret, jag looovar! ;o)
Duschhörnan, urkass bild (ska bya ut den) men den är ju som sagt ett skjut från höften, oj, vad säger jag? jag menar fotat i all hast.
Vov!
Nu, är det är jag, Niño-mannen, vid tangenterna.
Här kommer utlovat ”Hemlisavslöjande”!
Min matte…
ska vara hjälptränare på en valpkurs!!! Med start nu i mars…
Oj, oj, oj hur ska det gå? Hon skrattar nervöst när hon pratar om det och ikväll är hon är på meeting. Så jag lägger ut hennes inlägg, så det blir gjort och passar på att få ett par ord med ut i sajbern.
Ny vår,
nya utmaningar...
Inser att jag kommer få extra tid på klubben! Hurra! Hurra!
Hoppas matte lär sig mycket, för jag vill ju avancera i lydnadsträningen. Matte menar att det blivit värstingstuk på mig, men det har det inte! möjligtvis är jag aningen otyglad... Men det är bara charmigt om ni frågar mig o dessutom beror det på hennes själv;) (hör hur insiktsfull jag är, det är jag som borde vara hjälpis)
Absolut kan jag tänka mig att schejjpa till mig, niema problema, bara hon visar mig.
Jag vill…
jag kan…
fram med klickern o frolicen matte
nu, nu, nu!
//n
Det finaste man har ställer man på bordet, säger matte! :)
Godnatt gott folk
//n
Frötider...
Vov Amigos!
Min kompis Tinna fyllde 60 i dec.
matte påstår att det är HENNES kompis, men såvitt jag vet bjuder hon inte matte på godis från fickan... så ni förstår själv att det är med MIG hon är mest kompis!
De 60 åren firades i känd överraskningsstil av det Glada gänget!
I Gladagänget ingår jag o Bazil också fast vi tyvärr inte fick plats i bilden. (syyynd)
Matte gjorde en obligatorisk födelsedagsbild åt Tinna och jag vill speciellt att ni lägger märket till mig o Baz på detta alster... (Baz är den stilige goldengrabben som brukar pissa på vår julgran)
Bettan (till höger) hade skrivit en sång som vi sjöng sextio gånger (minst) under kvällen och jag ylade med så gott jag kunde. Husse brummar som bekant mest när han försöker sig på att sjunga... detta enligt en elak folkskolelärare ... därför mimar han istället och det gör han riktigt bra, tror knappt någon märker det.
Tinna är JÄTTEtrevlig. Hon har alltid godis i höger bakficka, det vet jag bestämt!
Baz har berättat att fickan är en aldrig sinande källa... helt enkelt underbart!
Baz är också en av de utvalda, (en som får godis alltså) och det är ok, Tinnas kärlek räcker åt oss båda.
Ja, Tinna är min absoluta människofavorit som ni kanske anar och jag kan sitta fint bredvid henne huuuuuuuuuuuur länge som helst.
Matte säger att så coool och uthållig ska jag vara vid platsliggningarna på brukshundklubben också! Kanske, kanske ska jag skärpa mig aningen där?
Vi får se... lovar inget...
har ingen aning om hur det gick till...
Plötsligt, hade gosedjuret mitt halsband om sin hals!
Alla människorna gick igång och började prata om spöken, gastar o gengångare...
Ja det spekulerandet tog halva kvällen.
Nehepp, nu vill Matte berätta en historia (varning utfärdas!hon är lååångrandig, ja ni vet väl redan, men ändå..) jag lämnar (motvilligt) över tangenterna
Vi hörs!
Nästa gång ska berätta en hemlighet som jag inte är så lite stolt över! (nyfikna? javisst hehe men den kommer just wait and see...)
Adios, Vov!
Såja,
tack ska du ha vovven. Du är allt en lustig hund som älskar att skriva...
Vet inte varför,
men kom att tänka på denna historia som är alldeles sann. Min goa kompis Nettan, berättade den för ett par år sedan och som sagt, den är hämtad direkt ur verkliga livet.
Här får ni den, hoppas jag inte redan berättat om Helsingborgstullen för er...
Helsingborgs-tullarnas fikarum,
har ett fönster som vätter mot en hopplöst trist asfalterad bakgård, längs gränsen går en sliten gammal ful stenmur.
Under en fikapaus dök plötsligt en mager man upp precis där muren slutar.
Han slingrade sig runt muren och hamnade därmed ovetandes i alla fikande tullares blickfång.
Fönstret är av sådan typ som man inte kan se in genom från utsidan, men inifrån går det bra att se ut.
Mannen smög längs muren... blek och kallsvettig. Blicken stirrade, han pressade ryggen hårt mot muren medan han oroligt spanade åt ömsom höger ömsom vänster.
-Jävligt suspekt karl! utbrast min kompis syrra som är tullare sedan många år.
-Kolla in honom, det här kan inte vara normalt... hon pekade ut genom fönstret.
Garvade tullarkompisar tittade ut, men tyckte att hon överdrev...
Kompisens syrra är dock av misstänksam natur och kunde inte slita blicken från den bleka svettiga karlen... hon fortsatte kolla honom medan hon åt av sin korvmacka.
Plötsligt,
drar den bleksiktige mannen ner byxorna! ! !
Med en jätte-stor tugga korvmacka i munnen ställer hon sig upp. Stolen brakar in i väggen bakom henne.
Tullarkollegorna vänder blickarna mot henne...
Hon pekar mot rutan och och vrålar:
-Han SKJUUUTER!!! han SKJUUUUTER!!!
ALLA tullare kastar sig handlöst ner på golvet och tar skydd. Kaffetermosar, servetter o mackor far åt alla håll.
Kompisens syrra stannar upp... tittar förvånat med stora ögon på kollegorna som krupit in under stolar och bord. Hon tuggar färdigt sin stora korvmacketugga, sväljer och utbrister:
-Va fan gör ni?
-NER! ner, ner! gapskriker kollegan underfrån bordet.
-Va????
-NER för helsike NEEER!!!
-Asså...
han S_K_I_T_E_R!!!, han skiiiiiter hon skriker grimaserande o pekar ut.
...
...
...
Tullarna kryper långsamt fram från sina gömställen, kikar mycket försiktigt genom rutans nederkant och minsann...
En ganska belåten, småleende och helt klart mindre blek karl sitter på huk invid muren och "gör ifrån sig".
-Fy faaaan! skriker kompisens syrra som är känd pedant.
-Jag kommer ALDRIG, aldrig, aldrig mer att kunna sitta här och äta mackor...
Hon var hysterisk - de andra andades ut.
En cool kollega förbarmade sig, tog självmant uppdraget att gå ut och skyffla över ett lager sand, medan kollegorna försökte lugna min kompis syrra som var i upplösningstillstånd.
Tiden gick,
som den ju gör
hon vande sig inte, ånej, men blev hursomhelst tvungen att äta sina mackor i fikarummet tillsammans med kollegorna. Hon satt med ryggen mot fönstret för det mesta dock, annars tog det emot för mycket.
Våren kom,
och försommaren var snart även på tullarnas bakgård med sina varma strålar...
En ovanligt vacker dag den sommaren,
råkade hon och en kollega passera "stället" och då såg hon att en tomatplanta! hade växt upp ur sandhögen!
Ha ha
:o)
Vi brukar odla tomater om sommaren. Det är gott tycker jag. Solmogna är bäst o nu är det dags för frökatalogerna!
Ciao!
Vallat rätt?
Vintern släpper icke sitt stryptag till grepp, den har liksom fryst fast.
Gnistrande vackert dock för mitt öga.
Niño,
är mästerlig på snöbollslyror!
Schmack! (ja eller nåt sånt) säger det, sedan står pumi-silluetten med snöprydd mustach o inväntar nästa kast.
Snö är livet!
och han vill aldrig sluta...
Bollen
ska
dödas
ORDENTLIGT!
Totaly crazy as usual ((o;
Min fina älskade Pumikille!
Semletid är det också
eller vad det nu heter... fastlagen
Härom helgen fick jag plötsligt ett anfall av oändligt sug. Beslöt mig för att traska till Börjes kondis för inköp...
(jaaaa jag hade pengar med mig denna gången) men inte fasen var det öppet, sånt kan irritera mig.
-Gör egna! lika gott, billigare och... javisst! javisst, javisst!
Promenerade därför vidare till Ica för att köpa vetebullar, grädde och mandelmassa. Ha ha Maria fixar!!!
Men...
det gapade ett stort hål på Icas vetebullehylla...
Asså vad eeee detta? klent sortiment...
Tog lätt desperat bilen och körde till annat konditori....
Stängt! ...ytterligare två kondis med Close-skylt hängande på låsen passerades inom loppet av tio minuter...
Herreguuud!
kan man inte få fatt i två bullar en lördageftermiddag?
Wivex då...
anrikt Helsingborgskondis ... sista chansen...
Jo minsann. (O; Hittade dessutom parkering precis utanför, flyyyt.
På Wivex,
finns separat kö för semlorna, begrep inte varför? fast jag funderade ända tills det var min tur.
Hursomhelst stod fastlagsbullarna på parad bakom glaset och det fanns mååånga...
-Två stycken tack!
-Fyrtioåtta kronor, sa kondis-flickan glatt!
???
DET! ärjuförjävladyrt, rentav hutlöst.
HUR kan det vara så? avancerad konditorskonst? ånej...
Att en Spettekaaaaga kostar kosing fattar jag eller ett vackert spritsat pepparkakshus i tretton etage... men två jäkla bullar med litta spraygrädde emellan...
Undertecknad kommenterade inte de fyrtioåtta spännen men tänkte i sitt stilla sinne medan hon körde hem till sambon som snabbt krasst konstaterade att LOCKEN var torra!
Bah...
fan trot
fisförnämt...
Ett par dagar senare
kom suget tillbaka och jag köpte semlor på nytt.
Ställde lilla påsen i hallen på tredje trappsteget medan jag hängde av mig ytterkläderna.
Sedan ner i källaren för att kolla hur det går med vår renovering!
Jodå,
kan ni tänka?
Vi håller på minsann och för tillfället lever jag o familia i ett enormt dammmoln!
Numera går det alldeles utmärkt att skriva rara kärleksmeddelande direkt på alla möjliga ytor, blir hur fint som helst... man kan verkligen passa på att ta kärleken till en higher level...
...
..
men,
om sanningen ska fram... å dé ska den "vell"
... är jag jäkligt irriterad på all skit så mitt dammmessage på TV-rutan löd:
-Det är fan inte bara JAG som ska damma!!! Go,go,go grabs!
Tror ni någon uppmärksammade det?
Självfallet icke,
killarna glodde på Barca i vanlig ordning utan minsta notis om uppmaningen mitt framför ögonen.
Vad märkligare är... de såg inte att själve Kung Zlatan sprang härs o tvärs genom ömsom bokstäver ömsom damm!
Han var suddig mest hela tiden där på rutan utom när han sprang förbi ordet JAG! DÅ blev han skarp i konturerna för en sekund... ((o;
Nåväl,
eftersom vi renoverar är alltså ett besök ner i källarvalven brukligt när man kommer hem. Kul att kolla avancemanget!
Niño svansade kring benen i vanlig ordning, luktade orädd på spackel, stack huvuden djupt ner i murbrukshinken, sniffade noooga på snickaren och på hans verktyg, ... sedan var han --- borta! Puts väck skulle man verkligen kunna säga.
-Vart tog han vägen? såg du?
-Näää...
-Niño?...
...
-Kom!
...
-Niñoooo !
...
...
-Var e han nu? Har han hittat någon dö´mus eller vad?
Nehepp!
Hittade inte Gråben någonstans i källaren... vi gick upp och DÅ! Kom han framsmygande...lågt buret huvud, flackande blick, smord i mustachen, lite vitt ...slick, slick, slicketislick...
Kondispåsen på tredje trappsteget i hallen var vittrad! på två Semlelock och ALL grädde!
Ack o ve...
Mandelmassa, verkade däremot inte vara något som föll Gråben på läppen utan funkade istället som spärr, resten var lämnat.
Firmabilar med Wonderbaum dinglandes i backspegeln,
parkerar numera utanför huset,
det är härliga duktiga skäggiga snickare i stickade mössor, sådana som kan sådant vi inte kan...
Det är bil-maskiner,
flytspackel, kakelplattor, cement, gips, kablar, ännu fler gubbar, termosar och prickigkorvmackor i en salig röra...
Anade aldrig hur många badkars-blandarvarianter det finns... hur många hyllmeter toasitsar man kan beundra eller hur mycket nackspärr man kan få efter en dags jakt på lämplig belysning.
Guuu vad många beslut som ska fattas!
Sambon tycker dock att jag är en klar och tydlig chef! haha vet just inte om det är var någon sorts komplimang? Nä, det var det nog inte.
Vi ska fixa vår gamla tvättstuga...
Bygga ett Relax-Spaaaa om man vill vara fin i uttrycket!
… eller om man inte vill vara fin ...
ett badrum/tvättstuga, men med el som fungerar (bara en sån sak) och riktigt sjyst italienskt kakel på golv o väggar!
Dessutom… tadaaa o trumvirvel!
Badkar! (ja jag vet att du inte är impad Hulténskan!) i svart och vitt och det minsann på Örnklotassar, dé ni! (o; ...inga lejonfossingar för mig alltså.
För mitt inre ser jag silverkandelabrar på marmorpelare, levande ljus, mig själv i nonchalant uppsatt hår, en korkskruvslock mot axeln... guppande bland rosaröda rosenblad i bästa Susanna-i-badet-stil.
Moi, i mitt fina kar... bubblande skum glider över kanten sådär lååångsamt som skum gör... ljuv musik eller Thåström för all del, det beror på...
ett glas bubbel och en gammal kristallkrona som pricken över i, är allt som behövs, ja bara en liten alltså… man är ju vanligt folk och vill naturligtvis inte förhäva sig med alltför svulstig krona i taket (o:
Oooh vad bra det ska bli.
Har inte haft badkar på tjugofem år (förstod ni säkert...)
ibland,
påminner någon mig om en annorlunda bild...
Bilden av Gråben som hysteriskt gastar med sitt vassa ungerska skall eftersom han inte gillar vatten, jag - Drottningen av Saba, halkar pladask på huvudet i karet, den galna hunden -Attenti al Cane- hoppar tossigt upp och ner medan han tror matte drunknar... han välter en kandelaber och en frottéhandduk av bästa kvalitet tar fyr.
Och!
...ungdomarna lägger locktänger, plattlikadana, hårtorkar, finnemedel, kalsonger, deodoranter, rakvattenflaskor, parfymer, tomma schampoflaskor, håriga borstar, inpackningar och rakhyvlar överallt... (märker ni att allt är i plural?)
(o;
det blir säkert bra!
***
Så här ser det ut nu!
Man får ta sats från botten om man ska nå toppen liksom.
Ack ack... Herr Gråben matchar såklart exakt, nästan kamouflagedräkt *fniss
sonens flickvän Jenney-Boisare, utbrast när hon läste dagbladet i morse:
-Henke ser förfärlig ut i Lanskronadräkten!
och
jag håller verkligen med!
För första gången är vi rörande överens vad gäller HIF / Bois spörsmål.
Nehej nu ska jag sluta, herregud vad jag babblar på...
Trevlig helg på er folks!
***
[-Auhrrrgggrr!]
igår natt, åkte äldste sonen hem till Barcelona igen... snyft...
Men,
det har varit mer än härligt att få rå om honom en stund (o:
Nästa gång,
åker vi till honom. ((o: Vi väntar till tidig vår. Lyssna! hörde ni? -Vååår,,, smaka på det!
Tiden går fort hörrni, plötsligt är det nytt decenium!
Hur gick det till? Visst är tid är märkligt...
Gågna helgen,
har jag surfat hur många timmar som helst haha o sköööönt har det varit! Egen tid, tyst i huset.
Druckit gott te under tiden och surfet resulterade i sprudlande inspiration, nedtecknad och illustrerad på en hel A4 sida. Yes, yes och Hurra!
Vilka underbara sajter man kan hitta "där ute"...
Jag är INSPIRERAD!
Har varit på härliga långpromenader med Herr Gråben under ledigheten och han är sååå duktig, jajamensan, (för det mesta alltså...) när vi går längs stranden i stan.
Två "störningar" inträffade sist vi spatserade...
Fösta störningen,
en Snauzerflicka,,,
ooolalaaaa...
Gråben ställde direkt in siktet på fjällan, startade som skjuten ur en kanon och drog i pumirakethastighet mot lilla mustachprydda skönheten...
MEN!
...ångrade sig direkt och det med en tvärnit när jag morrade:
-Auhrrrgggrr!
Nu vet jag inte exakt HUR detta, mitt läte, stavas? men noterat är att det funkar! OCH! det är själva poängen. Kommunikation på vårat vis.. Visst ääär det härligt! (o:
Ingen har väl sagt att man måste prata swedish med vovvar höhö... förresten är Gråben Ungrare anyway!
Den stooore Pumimannen,
hukar sig liksom när han hör min (furir)stämma och stannar minsann upp! tror t.o.m att han LYSSNAR!
Lätet jag slänger mig med kommer, om jag inte missminner mig, från någon vass tillrättavisning hemma som liksom satt sig i alldeles rätt sekund,,,
det är min teori.
Inte behöver jag vara särskilt högljudd eller skarp i tonen heller utan det kommer mer som en väsning ... kvävt liksom...
lite westernreplikstuk på det hela...
ja, ja ni fattar hur jag menar(?)... jag SKA sluta... men liiite skoj det... jag o Clintan liksom...
eller Marlon Brando kanske? på äldre dar,,, Där har ni det! Brando var namnet! ja! ja! jaaa!
Nu fick ni fem rader extra bara för jag kom att tänka på det. Varsågoda!
Andra störningen,
en Amstaff,
med nithalsband och kamouflagedräkt (!)...Niño började stirra på honom och DÅ kom det från lilla mig!
-Auhrrrgggrr!
Trasslet kom av sig, tittade på mig o fick DIREKT en halv Frolic i munnen!
Svälj.
Sådärja! sedan gick vi glatt vidare!
Trallalalla ...
Japp, sådär gör vi när Gråben är okopplad och det är skarpt läge!
Åter till det spirituella!
...igår började det...
spirituella anfallet alltså och det medan jag rev grön slang-gurka till en Tsatziki...
... lukten av gurka fick mig att tänka på den gången jag som liten flicka (som vanligt jaaa, jag veeet) fick glädjen att åka med en kompis-på-våran-gård till hennes mormor-på-landet. Ekeby... var det kanske?... strax utanför Helsingborg, det kändes som vi for till världens ände i alla fall, som till ett annat land...
Stads-ungen Maria,
uppväxt på asfaltbeklädda bak-gårdar, bland sandlådor, skrotupplag o järnräcken...(Typ Entek faktiskt nu när jag tänker på det) fick chans att komma till landet...
Spännande var det, där på landet,
jag var själaglad,
samtidigt som jag höll på att kvävas av allt hö, gräspollen o alla söta kattungar...
Vi lekte, lekte och lekte... hoppade i höbalar, metade, tittade på grodor, kor och svalungar. Klättrade halvvägs till himmelen på gamla trä-stegar, låtsaskörde traktorer, skördetröskor o andra märkliga maskiner och kastade prick med sten på gamla fönsterrutor... (DET sista var jag bra på!)
Ingen trafik, bara fält, blommor o stoooora ytor överallt.
Vi blev bjudna på saft och sockerkaka av kompisens mormor, vid lilla fyrkantiga köksbordet. Vaxduken hade friluftsmotiv... män i brunrutiga kepsar kastade spö. Stora gröna gäddor drogs upp medan hundar och änder såg på.
En liten rund vit virkad duk låg ovanpå vaxduken och där var en präktig mörkt blålilablommande Sant Paula placerad. Köksklockan tickade över dörren och i stora-rummet slog ett annat ur sex dånande slag... kakan var himmelsk.
Haha, ja när jag tänker efter så är jag faktiskt mer eller mindre uppfödd på sockerkaka, blandsaft och ostsmörgåsar faktiskt...
När det var tid att åka hem igen, framåt kvällen,
packade vi in oss i en den lilla rödrostiga Fiaten och mormorn undrade om vi ville ha gurka från växthuset som färdkost?
Klart vi ville!
Å, vilken gurka hon kom med! Enorm. Har aldrig sett någon större faktiskt.
Hon skar två bitar vilka råkade bli ganska olika stora och hagalna jag som hade turen att välja först, valde... den största! (ja, vi hade sällan grönsaker hemma,,, pappa tyckte liksom att kaninerna kunde behålla sitt!)
Kompisens pappa skrattade åt mitt val, jag rodnade... skämdes för att jag roffat åt mig och gömde mig bakom min långa lugg medan jag sneglade på kompisens, i jämförelse, pyttelilla gurkbit...
Kompisens magre svarthårige Pappa Leif, rökte cigarrett i framsätet,
Röd Pince utan filter.
Gråvita rökslingor snirklade svävande och liksom ålade sig mot oss obältade ungar i baksätet.
Till en början,
var de vackra, rökslingorna, som orientaliska mönster hängde de förföriskt i luften... men strax förvandlades de till otäcka gubbhuvud, giftiga ormar och eldsprutande drakar som slickade sidorutorna med förfärliga tungor ...
Så länge som möjligt försökte jag undkomma drakarnas käftar o lågor genom att blåsa itu dem så de liksom exploderade. Ormarna klippte jag resolut av på mitten med fingrarna! och gubbhuvudena smällde jag på skallen med min stora runda gurkbit, så försvann de också.
Tro inte min modiga kamp i baksätet på Fiaten grundade sig på att jag ordentligt upplyst om nikotinets skadeverkningar, sådant hade jag aldrig hört talas om, nej jag var verkligen rädd för odjuren...
Plötsligt försvann magin,
slingorna övergick i en kompakt tjock dimma som fyllde hela skrotbilen.
Leif vevade ner rutan,
hängde med armbågen ut över dörrkanten och glödande aska flög in på mig där bak och landade på min älskade hemma-sydda blå kjol med rosa penséer!
Jag hatade honom, pappan... Leif...
...därför han skrattade hånfullt
...därför han var så mager att han liknade en elaking i svartvita gangsterfilmer
...därför han hade en slemmig, rälig, svart, smal mustach.
Dessutom,
fes han öppet när jag var i deras lägenhet i stan, sådant var jag inte van vid, jag var rädd för honom helt enkelt. En opålitlig, skum typ som drack en hel halv flaska brännvin på lördagar, tömde allt, somnade och snarkande i sitt vita nät-linne på vardagsrumssoffan med tomflaskan kvar i näven före Tipsextra!
Enda anledningen att jag stannade, var att kompisen hade skvivan Jag är en astronaut och till den dansade vi fram och tillbaka över en jättestor Wiltonmatta i gröna nyanser. Tvärs genom rummet, fram o tillbaka, hur många gånger som helst!
Det kändes som jag svävade.
/>
Vi satt i smoggen,
där bak i bilen,
kompisen och jag... knaprade gurka och dinglade med benen...
jag som inte ens klarade Helsingborg - Malmö enkel utan att bli kasta upp, blev åksjuk.
Gurkan växte i munnen och jag mådde bara mer o mer illa... mitt långa hår var som vanligt uppsatt av mamma -tottar med röda rosetter- några hårtestar klibbade i nacken och paniken kröp genom kroppen... till slut viskade jag blek till kompisen att jag måste kräka.
...
...
...
-Maria måste SPY!!!
skrek hon gällt till sin pappa.
Fan, fan, fan hur många gånger hade jag inte hört det?
...
alltid jag...
...
... som helst inte ville synas...
Dessutom tyckte jag ordet SPY var äckligt, vi sa alltid kräka i vår familj... Spy, var sådant fyllehundar och djur gjorde...
Fiat-tvärnit,
ut med huvudet o Urrrrk.
Stooora gurkbiten kastade jag efter i kräkpölen och där låg den, knappt halväten, medan vi rullade vidare... den försvann med avståndet som en grön prick bland sockerkaka o röd saft...
Leif tände en ny cigarrett.
...
Röken tätnade igen...
...sedan dess har det varit svårt att äta gurka så där.
i Tzatziki går det finfint!
man är inte sämre än att man kan ändra sig och medan jag fortsatte riva slang-gurka hamnade tankarna istället i Italien.
Bella Italia...
Jag veeet,
tsatsiki är en grekisk rätt,
men det ena leder till det andra i huvudet och det går snabbt...
Medelhaaaavet...
jag älskar det!
Ljuset, stenhus, grönska över gamla murar ...
Jag tittade ut i lilla Stattena-trädgården,
totalt frusen, ljusslingan glittrar i vårt lilla äppelträd...
men jag såg en sommar...
med skön skugga under bokarbindan...
matlagning utomhus, lätta kläder, lätt sinne o njutning...
på den vägen är det...Inspitation!
Nu, ska min själ granen ut!
och
en Spetskrona ska jag göra!
Ni ska få se, när den är klar...
(o;
Kram på er!
ps hörde precis av BarcaMacke att han somnat på Köpenhamns-tåget och först vaknat på Öresundsbron på väg tillbaka mot Malmö... haha Han fick hoppa av i rappet och åka tillbaka igen o checka in på två röda...
Ack, denna Uuungdom...
* * *
SOFF-filosofi... Raaap... pfss...
Hola Amigos!
Ja, man har ju gått å "blitt litta" internationell såhär i jul-tider!
Min Store-"Brorsa" senor Marcus, all the way from Barcelona, är nämligen hemma på visit och minsann hälsade han från vår flocks stora guru - Zlatan!
Ett par spanska strofer har han lärt mig också, Si, siii, om utifall, jag åker ner till honom o hälsa på.
* * *
ligger denne mest på divanen, rapar o fiser ...
...ja när matte är INTE i närheten vill säga, man får akta sig noooga, ni vet, hon är liiite finkänslig o gillar inte sådant grabbsnusk (som hon kallar det!)
Summerar året som gått o planerar för framtiden medan jag smälter alla godsaker jag kommit över i jul hehe
Härligt väder har det varit... SNÖ!!!
Nice...
men man borde ha allvädersstövlar! för när islossningen startar flyter parketten!
Undertecknad,
fick både ox-tuggben, frolic-paket o en finfin tillplattad tygbäver, utmärkt att kampa med.
Speciellt skoj är det att "droppa" den tvärs över texten i husses eller mattes böcker när de ligger o läser på kvällen. De tycker då att jag både är "gullig o söt" och kan inte låta bli att kasta bävern!
Tjohoooo
jag får fritt spelrum och far runt i bland lakanen i sängen som jag vill, härjar och gör TV-räddningar.
Wiiihiii (o:
Frolicpaketet,
som låg under granen hade jag liiite svårt att bärga mig med, det dröjde såååå läääänge till julklappsutdelningen så jag norpade det själv medan tid var.
Matte tyckte gott att jag kunde väntat, men vaddå?
Det stod ju Till Niño! på paketet så det var väl inte något att knorra över? Nä, just det
Matte säger att dessa foto är klara bevis på STOLLE-PROV,
men, jag njuuuter ju bara...
* * *
Matte har gjort sådan där frostad frukt!
Finns inget vettigt med det egentligen (?),
hon gör det BARA för att hon tycker det är vackert ... finlir alltså.
Annars är det är hemskt gott att slicka på dessa sockriga skapelser,
men,
naturligtvis...
har hon ställt arrangemanget så högt upp att jag tyvärr inte når ...
syyynd...
* * *
Inte heller når jag brorsornas gamla jultomte-dekorationer de tillverkade på dagis.
Dem vårdar matte så ömt, så ömt och ställer dem alltid allra högst upp på skåpet...
Annars, hade jag mycket väl kunnat tänka mig att knapra lite på tomteskäggen...
Mmmm
o flirtkulor som är så kuliga att jaga hö hö...
Förresten tog ena tomtens skägg fyr häromåret,,, )o: DÅ var matte panikslagen, ångestfylld o darrig och sedan dess är det sträng brandskyddsinsspektion o övervakning i vårt gryt.
Ni ser säkert att han har brunt skägg den ena tomten..
* * *
Har Ni också åkt på det stora julbadet???
Det har jag ... tyvärr ...
Asså att människorna INTE kan låta en vara ifred... fattar inte vad som far i dem bara för det är jul?
Nä, jag gillar det inte, kan jag säga.
Men, inser samtidigt att det bästa är att få eländet överstökat så fort som möjligt, så jag är relativt medgörlig.
Vill liksom få tillbaka min flotta fluffiga o eleganta värdighet så fort som möjligt.
I vått skick, ger man nämligen ett tämligen slätstruket inttryck och the GREAT Pumi-look känns långt borta!
Illa, illa...
Snor en soffkudde i Alladinstuk att torka på...
Ganska skönt här i alla fall...
men måtte det dröja till nästa gång...
Funderar på Nyårsafton..
vet ju hur det brukar bli vid midnatt...
Skottlossning å det vildaste!
Månniskorna förlorar omdömet o klär sig i fåniga hattar!
Men jag har en säker bunker,,, bakom soffan o jag vet att matte inte lämnar mig,,,
för läskigt är det...
God fortsättning på er.
Niño
* * *
oss är en frälsare född?...
Ibland,
stannar livet liksom upp...
det blir... tomt, svart, tyst
... jag hör min egen puls susa i öronen...
Det enda,
som möjligtvis skulle kunna vara värre hade varit om Han gått till de blekblåa ännu längre söderöver...
Nu frotterar sig "vissa", (=Coach-Göran) i Helsingborgarnas förtvivlan o osäkerhet!
Mr Coach som är Boisare ända in i själen var glad som en lärka när en annan ringde i förvirring härom dagen.
Han skrockade vasst i luren och sa:
"Vi, Landskronabor har släppt ut alla kor, de svart-vita alltså, för att hedra hans ankomst!"
Hmmm...
Vidare tyckte samme Göran att han gott kunde kånka ner statyn från idrottsmuséet till Stortorget och göra avbön innan han far söderut till multikulti-Landskrona!
-Det är allt lite Barcelona över LA, inte sant Maria? sa han...
Herregud! vilken liknelse...
I nästa andetag lämnade han in en brasklapp!
...-Men,
sköter han sig inte...
hamnar han rätt ner i Näckrosdammen bakom omklädningsrummet! Med "huet" före,,, i stillastående surt räligt "dammavann" ...
å han e inte den förste som hamnar där i så fall,,,
(ingen pardon där inte)
Hmmm...
Andra Landskronabor uttrycker det hela såhär:
"Vi ska bära ner honom till floden,
tvätta honom, ren från alla synder, befria honom från mörkrets onda krafter o sedan ska vi ta honom till våra hjärtan!
Oss är en frälsare född... Hallelulja!"
Min goa "svärdotter", som är Boisare i själ o hjärta, uppvuxen i svartvita randiga halsdukar, tröjor osv...utbrast:
- Va faen ska han hos OSS o göra? Inte nog med att han är HIFare,,, så är det HAN av alla!
hahaha
ja ni förstår!
HENKE till Bois!
Det fanns liksom inte på kartan!
Det var ett himla julstök alltså... o ovannämnda scoop störde friden kan jag säga, morgonkaffet sattes definitivt i halsen.
...
...
...
det som inte dödar - härdar!
...jag gläds åt vintern som biter i kinderna!
Det är gnistrande vackert o vitt,
det knirrar o gnisslar under kängorna...
Härligt!
Snart e det jul!
Niño fick två extra kvällsrundor när snön kom! (o:
känsliga läsare varnas!
Ni behöver inte läsa vidare,
jag rekommenderar verkligen er att surfa vidare till något mer lättsmält
...
...
...
Vår fina gran!
(klädd efter konstens alla regler o ritualer)
Läsare som vill o eveentuellt vågar,
får på eget bevåg klicka fram förstoringen av denna bild...
Fattar ni så hemskt?
suck...
Nu får jag trösta mig med litta glögg!
Var sak på sin plats!
Man blir liiika glá var gång...
Hela året,
har jag gått o gnällt här hemma om hur mycket skräp som borde kastas,,, bla har två laddare eller nåt liknande (vet inte vad det är faktiskt?) legat på övervåningen och skräpat.
Å då menar jag... om man inte behöver dem, kan de lika väl "hivas" inte sant? (det är NU ni ska svara Joo!)
Just det!
Men,
jag är sambo med en "soppolis" av kaliber, som ni vet ... (o;
När jag har sorterat sopor, på mitt vis, får kanske tilläggas... brukar sambon kvista ut till garaget för att kasta "möget" i RÄTT Soptunnekärl...
därefter,
brukar han komma tillbaka in igen med lite olika saker...
tex kan han komma med en chipspåse i näven och säga medan han pekar på densamma o lägger upp en menande min:
-"Maria! kallar du det här A_L_U_M_I_N_I_U_M? ? ?
- Hmmm ... Nä, gör du? svarar jag då...
Han skakar på huvudet, medan han går tillbaka ut med chipspåsen till garaget och förmodar jag, lägger den där den ska vara!
Lata, bekväma, praktiska o rationella jag undrar i mitt stilla sinne hur i hela friden kärleken över huvud taget orkade gå tillbaka in - med chipspåsen - bara för att säga det?
Han kunde ju sagt det UTAN att ta påsen om igen... i och för sig var det är ganska pedagogiskt o åskådliggörande, men ändå...
Nåväl,
dessa jädrans "laddare" då som legat ivägen så länge...
Har försökt kasta dem två gånger!
och
två gånger
har de åkt upp ur soporna igen (sambon, javisst)
-Maria, de ÄR ju HELA! och kan komma till pass någon gång, det vet man aldrig!
-Sambo, jag looovar, de kommer aldrig att komma till användning och det är nära på sjukt att spara på allting, bara så du vet det!
För två veckor sedan,
körde vi till soptippen med en del gammalt skit, och då!!! tro det eller ej, lyckades jag "smyga ner" laddarna haha i en påse !
Ja man får mörka så blir man av med grejorna! Kvinnlig LIST!
Så nu är de jäklarna äntligen väck! o jag känner mig både FRI o LÄTTARE till sinnet! (O;
Bra jobbat, tycker jag själv. Heee
I söndags var det ju första advent!
Myyyys
Advent är en härlig tid...
sol, gröna gräsmattor och stakar i fönsterna!
Köpte två nya stjärnor till våra två vardagsrumsfönster i fjol och de är såååå snygga tycker jag!
Det är lite bestyr...
plocka mossa på skogsrundan till ljusstakarna... fixa lite pynt att ställa på förstukvisten och klättra upp på vinden o hämta ner julkrimskramset som legat där sedan sist...
Niño,
blir fullständigt galen när jag klättrar upp!
-Wooaovoovoovovovovoovovooooooooooooooooooooooooouuuuu! osv osv...
Han står vid branta vindsstegens fot o skäller o skäller o skäller... Stackarn tror väl att hans matte blir uppäten när han ser mig försvinna upp genom hålet..
Hade han kunnat klättra efter, hade han gjort det, sanna mina ord.
När allt tjosan var nerasat och sjag kulle sätta upp min fiiina stjärnor, kom jag på en sak...
...
...
...
... Asså,
Det var två adaptorer(!) tillhörande mina fiiina stjärnor jag kastat!
...än en gång står man där, i eftertankens kranka blekhet...
Behöver det tilläggas att sambon fick sig ett gott skratt? igen...
Nä, tänkte väl det..
Fralla för alla!
skulle jag in om Börjes konditori för att köpa frallor!
Tänkte,
har jag pengar ute? ...så här i kontokortens tid är det inte alldeles självklart att gå med växel på fickan.
Visste dock,
att jag hade två guldtior i jack-fickan, men behövde en till...
Tittade i fransmannens myntficka, dé ni (o; alltså i vår Citroën, jominsann, där låg en blank guldtia!
Flyyyt... trettio kronor, det räcker.
Ibland är det så,
flyt alltså,
andra gånger,
måste man krångla iväg till Minuten bara för ett par tior...
Gled in med Cittran vid vårt kvarters-kondis,
gick de fem gamla slitna stentrappestegen upp till dörren.
Det är ett gammalt, mysigt kondis vi har här på Stattena.
Farmor och jag gick ofta till just Börjes när jag var liten fjälla...
Stattenatös,
som farmor var och det ända in i själ o hjärta, mös hon när vi två gick hand i hand dit.
På vägen,
berättade hon om stadsdelens svunna tider...
Med inlevelse,
dramatik o ganska mycket allvar i tonen berättade farmor... ibland var jag rädd,
rädd för sjukdom, brand, loppor, löss, krig o svält...
Men allra mest rädd var jag för Fiskargubbetavlan(!) som hängde i farmors o farfars sovrum och som gjorde att jag inte vågade sova...
hon hängde sin blårutiga köks-handduk över ramen så han försvann, strax efter kom farfar, skojade o menade att han fortfarande såg gubben därunder... han kikade in bakom kökshandduken och skrockade:
-Joviiiist!... se själv Maria...
En annan drog täcket långt över huvudet o var istället livrädd för BÅDE farfar o fiskargubben...
Hygglo!
Hon berättade vidare...
...om skoltiden, den på Magnus Stenbocksskolan.
(där har förresten både farmor, farfar, mamma, pappa o båda mina söner gått i skola)
...om när hon blev sjuk i Spanska sjukan o till slut var så dålig att de bar henne till skolan.
Min lilla Farmor, sitter på golvet näst längst till höger.
...var var jag nu igen?...
konstigt (?) att jag alltid tappar bort mig... haha
Jo,
Sammanhållningen och glädjen i Stattena...
den var särskild o beryktad.
Farmor hade alltid särskilt stor inlevelse när hon berättade
...om hur alla alltid hjälptes åt under de svåra åren o syftade på tiden under första världskriget då maten tog slut och man svalt o frös.
...eller om "Tågaborgs-barnen",
som fötts i bättre bemedlade familjer och därför absolut inte fick leka med "di lortiga Stattena-ungarna" från fattigmanskvarteren, där VI tillhörde...
Gränsen,
mellan fattiga o rika,
gick längs en gata, den skiljde stadsdelarna och därmed barn o ungdomar från varandra.
I Stattena fanns en enorm grusgrav...
...där backsvalorna byggde bon om våren och där också stora bataljer utkämpades. Indianer o vita, brinnande pilar som satte eld på en hel lada... Det var lite wild här...
I litteraturen kan man läsa följande:
..."har man bara klarat sig förbi Stattena kommer allt att gå bra!"
Farmor kallade sig själv Grusgravens ande! (o; (enligt legenden fanns det en sådan nämligen) men det berättade hon bara för mig.
I grusgraven,
byggdes en cykelvelodrom!
Det var stort och internationella tävlingar gick av stapeln.
På Börjes köpte farmor struvor,
åt sig och åt farfar som väntade där hemma. Farfar med sina dåliga knän sparade sig vissa rundor.
Struvor gillade jag inte,
men tyckte de var fantastiskt vackra! Istället fick jag välja en egen kaka från disken...
Härligt!
De gånger farfar orkade gå med, var topppen!
Då fick jag nämligen alltid en lakritspipa... en sådan kolsvart, söt med rosa sockerströssel längst fram som skulle likna glöd.
-Vill Maria kanske ha en Sjömanspipa? frågade han.
Jag skänkte Fiskargubben en hastigt tanke och tackade i samma andetag:
-Ja! (o:
När vi kom hem,
rökte farfar, riktig pipa o jag lakritsatrapp, oooo vad jag o farfar bolmade! ...kanske inte sådär väldans superpedagogiskt ha,ha men jag älskade det!
(o:
Ibland åkte vi spårvagn!
Minns det egentligen bara lite diffust, ribbade bänkar, oljat mörkt trä...
o jag nådde inte ner med fötterna...
Alla möjliga minnen kommer till mig,
när jag nu traskar in i samma konditori, fyrtio år senare...
Konditoribiträdet är ett solsken i rött förkläde!
-Fyra olika frallor vill jag ha idag, sa jag.
-Javisst, sa solskenet o plockade ihop frallorna med sin silvertång.
-Det blir tjugofyra kronor tack!
Jag fiskade upp mina båda tior från jackfickan... ??....
?...
..
Gräv,gräv...
?
...
...
gräääääv...
...
Bara en! tia?...
Jädrans!
Gräv, gräv ... började bli lite blossig om kinderna...
...
Nehepp!
...
Endast tjugo fick jag ihop tian från bilen inräknad. )o:
-Ojsan! hehe harkel harkel ....
...jag som nyss var alldeles säker på... Grääääv... att jag hade TVå tior i fickan...
...den ena måste ramlat ur...
-Jag får lämna tillbaka en fralla då, sa jag skamset.
-Nämen inte då, sa solskenet ...det är ingen fara, vi tar de kronorna nästa gång.
-Snäääällt, sa jag lättad.
Jag lade upp de två tiorna på disken. Den från bilen o den från fickan.
...
-Men.... sa solskenet...
...
...
Hon pekade på ena guldpengen,
körde runt den med pekfingret i cirklar på disken... Risp, rasp och skrap,rasp...
...
-Det DÄR är INTE någon tia!
...
-Va??? svalde jag.
...
Förkortaarmarsklubbmedlemmen Maria,
zoooooomade, så gott hon kunde, in "guldet" och på rätt läsavstånd insåg även hon att "Guld-pengen" inte var någon "Guldpeng" utan bara något liknande ...
...typ en pollett eller nå´t i den stilen...
samma diameter i alla fall(!) åtminstone något som stämde...
...men INTE fan en guldtia!
...
-Åhååå, fick jag ur mig. (stod där med endast tio spänn alltså...)
Nu,
blev det pinsamt...
de två äldre damerna bakom mig som egentligen spanade in Spettekakorna på hyllan blev plötslig tysta o stirrade de också på "tiorna" som glimmade på disken.
-Asså...
jag tog den ur fransmannens myntficka ehh... jag menar ur Cittran, ja bilen vi köpt i somras och jag trodde... självklart... att det var ... jäkla ungar...och bla, bla, bla...
...
-Kom tillbaka i eftermiddag, sa snälla solkenet bakom disken.
-Bullarna kommer inte att smaka så gott som vanligt, de kommer att sätta sig på tvären liksom... sa jag
Ha ha
så kan det gå här i Stattena.
Heta känslor i Göinge, taktik o strategi i matsäckskampen...
It´s me
Niño!
(o:
Förra helgen,
var vi på en JÄTTE-trevlig och härlig Pumi-promenad i Hässleholm. (det är tredje året vi är med!)
En sisådär femton stycken av vår finfina gråsvarta sort dök upp,
alla gråbeningar hade tagit med sig tvåbeningar vilket var skoj, hyfsat uppfostrade var de flesta också. (tvåbeningarna alltså!)
Finfina tikar var där...
och
(min)
Gullan var där!
((o:
...Fiiiiiina söta Gulligullan.
Tänk att hon kom,
baaaara för MIN skull o hela vägen från Halmstad! He, he
Very najs, måste sägas...
sådant räknas!
I och för sig, snackade jag o Gullan inte så jättemycket, no privacy,
men ändåååååååå......
Ibland funderar jag på,
om det inte skulle vara ännu roligare att ses själva? (eller vad säger du Gullan?)
... Hmmm...
nu lär jag väl aldrig bli utsläppt sådär,
helt ensam, matte skulle aaaaldrig gå med på det, men kanske husse?... skulle kunna övertalas?... ((o:
Bra argument o rätt sorts mutor, dvs INTE Frolic... får fila på upplägget...
En karta,
till Halmstad måste fixas också om min plan går i lås vill säga... Eniro vet jag finns på nätet, men jag brister lite i mina tekniska kunskaper, klarar inte att koppla skrivaren.
Vi får se.
Medge,
tanken hisnar...
Matte hälsade på lille Bambam, blott elva veckor.
Jag mossade också på den unge pumipågen...
Matte säger att jag varit liiiika liten o söt en gång i tiden,
fast svart.
liten o liten...
jag är ju en STOR kille och har AaaLLTID varit!
( ...inte "nätt hane" som Sofierodomaren så försmädligt omnämnde mig...Hrmpff, alltså, tänk... dessutom finns det nedtecknat i bläck på kritiklappen...
Matte ska ha all heder för att hon låter den ligga hopskrynklad i bakfickan fortfarande, vissa saker passar bäst i det fördolda.)
Nä Stoooor är jag...
(o:
och BÄST är jag!
(o;
-o vackrast...
-o cooolast...
-o snabbast...
-o... sny..
-LÄGG AV NIÑOOOOO!!!!
-SLUUUTA!
...med att sitta o ljuga o förhäva dig sådär framför tangentbordet!
-Har jag inte sagt åt dig, att lite kädsam blygsamhet ger bättre utstrålning, karisma o bäddar för fina relationer?
...
...
...
Svälj...
...
Mattes ovana att smyga upp bakom ryggen överraskar alltid!...
man kan inte alltid lita på henne, så att säga...
Märkligt ändå,
att man aldrig kan få bli lämnad ifred, när man skapar....
när ens kreativa grå ande är som mest spirituell...
när man har storverk på gång...
Nä,
då ska man behöva ha människan smygläsande över axeln...
Asså,
det är sååå irriterande...
dessutom får jag hennes långa hår i ögonen.
Vi konstnärer, behöver arbetsro!
sanna mina ord...
Respekt! (som Zlatan säger)
Var var jag nu?...
Jo!
i Hässleholm...
Husses own hometown!
Göinge...
...djupa skogar, höga granar, snapphanar... (här får husse vemod i rösten och glans i blicken)
prima fotboll (?) bössor, stolta människor, ja rent av lite redigare folk... osv, osv...
Fattar ni?
... undertecknad har hört ovannämnda till leda...
En lång skön promenad,
tog vi hursomhelst med hela härliga glada-gänget,
bland glödande höstlöv o soliga strålar spatserade vi under sång... vov!
Husse berättade,
under promenaden att han minsann joggat mååånga varv under fotbollskarriären i just den här slingan.
Visserligen,
var det nu bortåt fyrtio år sedan det begav sig, men i alla fall menade han...
blev det sprakande brasa, korvgrillning, pumirace på stora gräsmattan och(!) matsäcksdags!
Hurra!
Matsäcksdags är en myyycket trevligt gren tycker jag.
Mmm...
man vet,
med säkerhet,
att en del medhavda delikatesser kommer att "tappas" ner under borden nämligen (:
o där gäller det att besitta en raketsnabb reaktionsförmåga.
haha o DET har jag!
Allra trevligast,
...tyckte nog Ann Sofies pumi Silas att det var!
(o:
Han hade en annorlunda strategi...
som går ut på att INTE vänta på att det tappas något från borden,
nä
rätt vad det var kom han farande med:
- MINA människors DUBBELMACKA ! ! !
Fattar ni???
Gorgonzola,
sallad, luftorkad italiensk skinka, apelsinskivor,
soltorkade tomater ja alla smörgåsbordets härligheter o gott bröd med mycket frön rusade förbi i en rasande fart!...
Tänkte
NU
ligger grabben risigt till... man vet ju hur sådana tilltag brukar sluta... Fynejstoppgåoläggdigtyp...
Silas snodde,
totalt oblygt,
från mattes(!) ryggsäck o det var ju mer än lite smart gjort tycker jag!
(o:
Matte fick sig ett gott skratt!
...
...
fattar ni?
att sådant plötligt okey?
Hur kunde matte skratta?
Nä, det där matte-skrattet, känner jag, fastnar i halsen liksom...
Betänk!
att när undertecknad "lånar" fem sex laxskivor från dukade bordet hemma...
DÅ!...
ja jädrar blir det ett jädrans tivoli.
Gapskratt,
känns oerhört långt borta vill jag lova!
(trots jag generöst lämnar både bröd o pynt kvar till människorna...)
Här är Silas, registrerad av mattes kamera mitt i sin gärning!
-Ha ha... bra jobbat grabben! säger jag.
Bara att gratulera till en sådan trofé!
((o:
alla pumisar i gröngräset...
Lliiite, på min kant håller jag mig dock när det blir "för mycket" stohej...
När de stora grabbarna kommer rusande, i full karriär, tycker jag det är aningen läskigt och då kan det hända att jag gömmer mig bakom någon buske, stubbe eller så...
It´s all about safety,,,
Husse,
tycker då att jag är en riktig mes o sådana utlåtanden förlåter jag honom aldrig!
Nepp!
-I´m just careful, mannen... o förresten borde du skruva upp brandvarnare på ovanvåningen!
-ALLA, kan inte ha Snapphanegener!
Min goe kompis Elit,
var också med,
det är en trevlig prick kan ni tro!
Han "pratar" liksom...
Charmigt säger matte,
Thihiiii
han låter som en gummianka, pipleksak eller nåt i den stilen.
Uuurcooolt
Saras STIMM,
gillar jag också!
(o:
Vi lekte ett tag och han är riktigt shysst, inte så bufflig, det passar mig!
Läste alldeles nyss (skulle kopiera en länk) att Stimm nu är en Elithund!
Woooauu man lyfter på hatten och gratulerar! Ni är såååå duktiga (o:
Tjohoooo!!! Jag o Stimm busar.
(o:
Stimm
Jag pustar ut hos matte...
Här är Zappa o Stimm med sin människa Sara!
Daphne är också med. (till höger) jag i förgrunden...
Ja det var en härlig dag,
vi fick i Hässleholm o man får tacka från djupet av pumi-hjärtat till Sara o AnnSofie som ordnade det hela!
Tack, tack! *buuugar
Vet inte om matte har något att tillägga?...
Ahh, det får vara, hon får sköta sina egna inlägg!
Vov! på er
/Niño the great, ...
...
...
...the big one,
the fantastic... hungarian...den store ungerske vallaren, det krylligaste gråben som finns, den snabbaste, den vackras....
-NUUUUUUUUUUUUUUUU räcker det!
-Väck, väck, väck sa jag!
-NER från tangentbordet hund!
...
-Vov! jag sa bara att...
-NEEEEEEEEEEEEEEEEJ!
... men folk tål väl sanni...
-Det är INTE något att diskutera ...
-Dessutom,
ska du ska veta, att det syns när du bröstar upp dig framför skärmen o börjar skryta...
ICKE passande alls!
och
så gör vi inte i vår flock!
Basta!
bla, bla, bla..
Gå o lägg dig!
...
...
...
Shit...
Zzzz....
Luke Skywalker undercover?
igen!
Denna gång för att ögonlysa jycken.
I receptionen,
möttes vi av en sköterska, hon hade en flaska ögondroppar i högsta hugg.
Det skulle droppas i vovvens ögon för att pupillerna skulle utvidgas.
Gissa vad som hände?
Det gick braaa...
(:
Nä!
Såklart det INTE gjorde...
eller såklart o såklart...
jag var säker på att det skulle gå utmärkt, för droppat har jag gjort hemma utan konstigheter.
But now...
Vovven slingrade sig å det vildaste... allt vad han kunde... krånglade o vände bort huvudet,
hal som en Råååål.
Vi fick prova själva istället med orden:
-Ja, UTAN droppar kan vi inte ögonlysa!
Fint sagt!...
Nöt!
Dåligt ser man, darrig på handen blir man o jag lovar efter en stund var jag helt svettig på ryggen...
det rann liksom i zickzack längs min slingrande ryggrad (ja ni vet, scoliosen)
Jag o sambon,
kan verkligen icke samarbeta i detta hahaha
Komplett bakvänt blir det, dessutom till allmän beskådan...
En gubbe där i väntrummet höll på att vrida nacken av sig själv bara för att han skulle kika på "brottningsmatchen" som pågick med buller o bång...
Asså,
liiite klädsam blygsamhet hade verkligen inte skadat.
Man ler dock påklistrat,
andas som vid förlossningarna och försöker samla nytt mod men Niño slipprar igenom greppen (trots sambon har ett förflutet som brottare vilket han skryter om ibland efter ett par öl) och stretar emot allt vad han kan.
Han vill verkligen inte bli fasthållen.
Det är det.
Han får panik o blir svettig, liksom hans matte som som bekant lever i kärringabrasornas tidevarv...
Huuwa
Vi klarade inte av det...
Trist att erkänna,
men så var det.
Som väl var,
tog systrarna eller heter det djurskötare? tag i det hela.
In på ett rum med Gråben,
utan oss,
pang-på-med-munkorg o DRIPPETIiiiDRIPP! o DRIPPETIiiiiDROPP!
-Wooooooovavavooouuuuuwoowooooooouuuuuu....
-Wowvovovovovovovoooooooooooooooooooooomatteeeeuuuuuuuuuuuuuuuu....
lät den sorliga sången från Blå behandlingsrummet....
-Undrar vems jycke det är? sa sambon medan han himlade med ögonen o skakade på huvudet.
Sedan kommer Trasslet ... Glatt utstudsande, i full karriär, runt hörnet hoppande på bakbenen. Låter som han håller på att strypa sig själv i halsbandet men han viftar ivrigt på svansen och vill tillbaka till oss... okapabla.
Jahapp... där satt vi o tittade under lugg,
med skammen
o inte har jag någon vettig förklaring att komma med heller...
Strax,
bar det iväg in på ett annat rum.
Ögonveterinären
kom inspatserande...
med en JÄTTEglasögonhjälm á la Star Wars på huvudet!
(DEN skulle ni sett, jag med min fantasi håller på att dö av skratt direkt men skärper mig..)
-Va ska han göra? sa hon o pekar med ett benigt finger på Niño som satt så fint, enligt min mening, med uppspärrade pupiller på undersökningsbordet.
-Jag vet inte, svarade jag...
-Inte?
-Nä... alltså ja... kolla ögonen...Vet inte du?
-È det nåt fel på honom? frågade hon.
-Nää, vi vill bara kolla, så att vår uppfödare vet.
-Vad sa ni när ni ringde o beställde tid?
-Att vi skulle ögon...lysa?...
-Ok
NU,
verkade Luke Skywalker förstå sin uppgift.
Hon fortsatte:
- Eh, jo nu är det tänkt såhär...
att hunden måste sitta stilla, eftersom meningen är att jag ska lysa i hans ögon och det är ett skarp ljus som vissa hundar kan uppleva obehagligt.
-Tror ni det kan fungera?
- Ehh öhhh, jag vet inte, sa jag harkel harkel... blir nog lite blödig här o beter mig märkligt ... hunden är inte som vanligt...jag försöker men det blir inte bra... biktade jag mig.
-Hmm sa Star Wars gestalten.
-DU! sa hon
och spände ögonen i mig... har låtit denna lilla tuffing bli...... DOMINANT!
...
...
...
-Har ni gått till någon BRUKS-HUND-KLUBB någon gång?
Ha hahahhaha
jag gapskrattade rakt ut...
Djurskötarassistenten som stod bredvid, Erika, (det var hon o jag som läste vaccinationskort på Sofieroutställningen) vi vek oss.
-Hon tränar tävlingslydnad! sa Erika o pekade på mig mellan ett skrattanfall...
-Du säger INGET till Claudi! väste jag (Claudi är min första hundguru på klubben (före CoachGöran) som lärt mig en hel del i begynnelsen, bla om hantering av hundar, borde lyssnat bättre på henne...)
Erika fortsatte skratta,
medan hon halade upp sin mobil och sa att hon skulle bara skicka ett snabbt sms till Claudi hahaha
-Ner med luren i fickan, sa jag
ja jäklar
så kan det gå.
När vi slutat skratta konstaterade Hjälmkvinnan att vi att vi fyllt i fel formulär... ett för höftledsröntgen!
MEN DET!
var minsann INTE mitt fel!
I o för sig kunde jag ju läst liiite bättre, men ni vet, undertecknad UTAN linser och nyutnämd medlem i "Förkortaarmarsklubb" av Helen ... jag fyllde ju bara i adressuppgifter...)
Vovven blev slutligen lyyyst i ögonen,
utan problem!
alltmedan
jag o husse fyllde i Rätt blankett(!) utanför.
Unge Herr Gråben gillade nog tantans hjälm!
By the way... Ögonen var ua,
varpå sambon utbrast:
-Femhundratjugospännåsåvardetingenting!
Hahaha...
Imorgon,
blir det Pumipromenad i Hässleholm
(o:
Sedan ska vi tända ljus på kyrkogården
till alla våra kära
Det är så vackert...
till
Mormor o morfar, farmor o farfar
Fanny
&
Svärmor o Svärfar
En sur jävel i kulverten...
Det är både lustigt och hemskt att se yrvädret till hund segna ner efter en lugnande dos subcutant...
Hemskt,
eftersom man inser hur hjälplös o utsatt han blir och också känner sig.
Lite komiskt,
eftersom hans särdrag så tydligt skiner igenom fast i "slowmotion"...
Han spanar långsamt,
men dock
ja ögonen går nästan runt i skallen eftersom han inte kan röra huvudet och så försöker hasa sig upp på sina bedövade sladdriga spagettiben... det går ju inte riktigt, men viljan finns tydligt där under ytan.
Man ska inte ge sig,
liksom...
Plåtarna skickas till SKK för bedömning, så får vi se hur det är sedan.
Har fått så fint nedtecknat från Lotta, Juni & Cola-matte om hur Röntgen-bedömningen benämns o vad den innebär!
Tackar så hjärtligt än en gång för det Lotta!
Vi har varit flitiga,
med hundträningen sista tiden,
jag o Niño.
Jajamensan.
Torsdagsgänget på klubben,
är sååå trevligt och det är uppriktigt skoj att hjälpa varandra.
Det inspirerar!
jag lär mig massor
får erfatenhet
o minsann,
ser man lite resultat, i alla fall.
Platsliggningen,
som ju varit en vånda minst sagt för vovven sedan ATTACKEN i våras, börjar kännas rikigt okej igen.
((o:
Det blir jag så glad för.
Nu,
lyckas Lurvtussen flera gånger att ligga kvar bortåt två minuter utan att resa sig, han lägger sig istället med hakan mot gräset mellan framtassarna... som vi övat. Sött!
Det går bäst,
när han får en ytterkant o det får han oftats - allt för att lyckas - men vi har även haft hundar på båda sidor med bra resultat.
Ingen,
blir så glad som jag för detta. (o:
Nu gäller det att öka avståndet lite i taget, jag har ju bara gått iväg en tolv steg ungefär...
det såklart för att Gråben ska klara det hela.
o jäääääääääääääädrar vad jag har belönat sedan!!!
Bollen-i-repet,
Vovvens allra käraste ägodel som få ting om alls några(?) i världen överträffar, o TJOHOOOOOOOOOOOflöjt!!! efteråt... Matte löper amok över apellplanen, dvs i mina mått mätt alltså... innebär kanske bara ett litet hepp! för andra, men huvudsaken är att Niño begriper skillnaden.
Ha,ha
ja de andra har skrattat,
eftersom det är a pice of cake för de flesta detta med platsliggandet, men för oss som sagt
Wiihiiiii!!!!
Hopp över hinder,
sitter som en smäck! Hee harkel, harkel (; DÄR är vi BRA!
Och!
Lyssna noga nu:
Jag fick sådant beröm för,.... KONTAKTEN!!!
((o:
Gissa om jag blev glad, Göran o Bea???
Inkallningen,
funkar också finfint.
-NIÑO-HIIIIIT!
Wroooooooooooom, brooooms skriiii sliiir vänd-smack-in-vidsidan-o-kontakt-meeeeeeeeeeed-MATTE!
Yes!
(((:
I like!
Linförighet o Fria följet,
har jag fått backa på,
eftersom vovven plötsligt fått för sig att gå för långt ut från mig och även lite före..
Fasen, det som gick så bra innan!
Kanske beror det på att jag råkat trampa honom på tassen med mina grova dyra kängor?,,,
men, som någon klok sa:
"-Det är färskvara, detta med lydnaden..."
Så sant, så sant...
kunde knappt sagt det bättre själv.
Vi fortsätter öva snabba lägganden för att sedan kunna sättta ihop det.
och sedan är det ... Ställandet...
En konstig "gren" inom Lydnadssporten... tycker jag.
Hunden ska liksom "frysa till is" mitt i ett fotgående,
It´s not easy, I tell you.
Hmmm... vet icke hur jag ska kunna lära honom det?
-Stååå!... manar jag...
inte fasen funkar det...
Inte på något vis...
Kommer säkert på nyckeln till slut. Polletten ska liksom trilla ner bara... den i mitt huvud alltså. Stackars Gråben, som har mig till förare, hade jag varit en slipad en, hade Pumin fattat galoppen long, long time ago!
Apporten,
tragglar vi på med hemma i köket o det går väl också bara sisådär... om man tänker positivt vill säga...
Trasslet vill mest klökas verkar det som när han får träbocken i munnen.
Så reser han sig upp o backar hela tiden.
Hmm...
ja ja vi har allt litta att fila på, så att säga, men skoj är det!
Vi övade Kvarsittande i grupp också förra veckan..
Vi satte hundarna,
kopplade loss o lämnade dem... när vi vänder oss om efter femtom steg sådär, utbrister träningskompisen jämte mig spontant:
-Kolla Niño!
så liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiten han é!
...
Alla tittar ! ! !
...
...
...
o sedan börjar vi skratta hejdlöst - i alla fall jag - för det ser ut så här!
-Well. well, grabbar! Harkel, harkel..
-Hänt nåt skoj på era gator sista veckan?
-"Nånna" nyinfyttade kalaspingletikar i era kvarter?
... ... ...
-Inte?..
-Vá ni e tysta boys...? Come on!
... ... ...
-Grr..
Ouuups! Svälj...
-Dont try mess with me...
I warn you...
... .. ...
OCH
BLÄNG BLÄNG!
...
Sväj!!!
... ... ...
-MATTE! HJÄÄÄLP mig!!!
-I want a Köttbulle!
...
Now!
På jobbet,
finns för tillfället en vikarierande vaktmästare...
i kontoret bredvid mitt,
djupt nere i "Sankta Maria"... kulvertens fuktiga mörker, där färgen lossnar på väggarna, där de osaliga andarna dansar hambo om natten, DÄR ... har undertecknad sitt säte...
på gamla sinnessjukhuset i Helsingborg.
Jag är för tusan som hon, frun i Familjen Adams!
Blek, mager (nja kanske inte längre) o svarthårig... eller naturbrun som IcaMaxinyansen nr 682 heter.
frågade jag vaktis om han möjlitvis hade en Nokia-laddare att låna mig?
Hade glömt min egen i en utbildningssal. Ja egen o egen, ehh... det är om sanningen ska fram, sambons laddare jag drar runt på eftersom min (jobbets) råkade bli uppslukad av en utsvulten labbe (ja de är förresten alltid utsvultna...) vid namn Seventh Sign... alias Sigge, så man kan säga att undertecknad går i lånta fjädrar vad gäller mobilladdare at work...
hursomhelst,
hade vaktis just en sådan och jag fick låna den...
Ringde ett samtal o sedan lät jag luren ligga på skrivbordet med laddaren i för att det skulle få litta liv tillbaka i sig.
Efter allra högst en kvart, frågade vaktis:
-E du klar med laddaren, ELLER???
-Ehh,,, öhh jaaaa o här kommer den...ljög jag,
den var ju inte färdigladdad men begrep på tonen att det var hög tid att lämna tillbaka den till hans skrivbord, beläget c:a tre meter ifrån mitt.
Han proppade bestämt Nokialaddaren i sitt vägguttag o där låg den.
Till ingens nytta...
Ja, ja
sedan blev det helg med frid o fröjd
Måndag morgon,
möte på mitt kontor
min telefon ringer... jag svarar börjar slut-på-batteriet-signalen så jag proppar i vaktis-laddar-sladden (utan att fråga, han inte var där) för att kunna slutföra samtalet.
Sedan lägger jag min lur på hans skrivbord bredvid vår gemensamma skrivare och hälsar mina mötesdeltagare välkomna.
Samtidigt stegar vaktis in i sitt rum o gastar:
-Å vimms telefoun e dä som ligger HÄR???
- Ohh, ååhh, ehhh,,, jo det är min! harkel harkel det var ett samtal nyss... som höll på att brytas o då tänkte jag att ....
-DU FÅR VÄL FÖR FAN TA O SKAFFA DIG EN EGEN LADDARE!!!
...
...
...
Jag tog min omoderna blå Nokia-lur,
drog jag ur laddar-sladden,
gick tillbaka till mitt office o mitt möte
utan att säga ett enda ord till vaktmästarjäveln!
Bra gjort, av mig tycker jag själv. Annars ber man ju jämt om ursäkt för allt och håller bra relationer högre än smått strunt...
Kollega sa med överdrivet vänlig ton:
-Gooooomooorrronn gomååååårååååånnn! så log hon!
(o;
Asså,
sådant gör att jag mig orolig och jag får ont i magen,
ja det är det värsta jag vet - att bli illa bemött!
Idiot! tänkte jag, medan jag fullföljde mötet...
När jag blev ensam sa jag: -Jävla idiot! rakt ut i luften o det kändes bra kan ni tro.
I onsdags morse,
råkade jag o vaktis komma exakt samtidigt till jobbet...
Jag sa:
-Godmorgon!medan jag tänkte att det var själve faen också att vi stötte ihop... han började prata om hur kallt det blivit och att han minsann körde motorcykel till jobbet och det UTAN skinnställ...
En annan hummade med ... medan det i min tankebubbla ovanför huvudet stod:
-Håll Käften!
Igår,
kom jag till jobbet och vem stod i receptionen tror ni?
Jorrå, vaktis naturligtvis!
och jag förbannade inom mig att jag inte tagit bakvägen samtidigt som jag hejade glatt! (fyfarao vad jag är bra på att förställa mig)
Vaktis säger:
-Du,
jag har lagt en NOKIA-laddare på ditt skrivbord!
...
-Va?? svarade jag, har du?
-Javisst, nu har du så att du klarar dig! han lade på en belåten min.
-Men, jag har en egen, här i väskan! jag klappade o pekade på min väska... har hämtat den i salen där jag glömde den...
- Jahupp... sa vaktis.
-Men, nu har du en extra, om det behövs!
haha...
Jag tackade så hjärtligt o sa att det var mer än schysst av honom.
-Så snäll du är, avslutade jag med...
(det där sista bara kom, shit!)
Ha hahaaa...
m
Barcelona, not far away...
vad tiden går...
-Det blev en gosse! 4660g, 59 cm...
10 juni 1988 en studentdag, 18.18 fantastiskt vackert varmt väder
Gullegull...
Nu,
bor o lever min äldste son, i Barcelona!
Märkligt...
Barcelona,
har fortfarande 28 grader varmt, grabben går till jobbet i shorts om morgnarna... han berättar att staden aldrig sover... två miljoner bor det där, hyfsat många faktiskt.
Tjugoåtta grader... smaka på det... i mitten av oktober...
Så orättvist! (eller hur Anita?)
En annan har fått leta fram både handskar o tjockjacka. Fryser som tusan på morgnarna åsså går ungen i shorts med chans att träffa på Zlatan o i 28 grader! låter som helt perfekt!
I Norrland,
vräker snön ner hörde jag från SMHI igår,
det är mer än tio minusgrader om natten! Urr.. Hemska tanke... vet att Skogsnuvan som bor där, får gräva fram både väg o bil o elda i spisen för att hålla värmen.
Åter till sentimentaliteten,
känner för sådan frossa denna lördagförmiddag... stackars er! (o;
Det är underligt,
det, att barnen blir vuxna...
Trodde liksom aldrig att det skulle bli så...
Plötsligt
flög han ut, äldstingen o det blir tomt... annorlunda...
håller med all kraft på att anpassa mig till faktumet. De är stora nu. Vuxna karlar.
Men morsa som man är,
ser jag genom mina ögon den lille pågen i honom i alla fall, han skiner genom så rart emellanåt...
o det kniper i hjärtat ... när han ler o skrattar på sitt vis...
Tiden gick fort
hit
behöver konstatera,
för mig själv
bara...
att det finns datorer,
Wiihiii...
tur,
att man får uppleva internet.
Härom kvällen pratade vi i videosamtal på msn o det är kul!
Han filmade runt i sin lägenhet med webbcamen o vips är man där liksom, lätt som en plätt.
Tur också,
att jag har en påg kvar i boet, minstingen, åtminstone ett tag till. Tycker gott han kan tatuera in MOR på bröstet o stanna hemma för ALLTID! ...Näää det menar jag inte såklart, det vore ju hemskt!
Teknik är fantastiskt.
När jag var liten fjälla, med la familia in Italy på sextiotalet, då fick man gå till telegrafstationen och ringa från en lur som hängde fast på väggen...
fanns liksom bara det alternativet om man ville ringa utomlands.
Ettettsju-tretre-niiio kunde jag själv slå! Riiing, riiing och så hörde man mormor hemma i Helsingborg i andra ändan av tråden...
o jag blev jätteglad! det kändes spännande, overkligt o stort.
ja det var tiiiider!
En kanal på TVn haha
alla hade alltid sett samma program.
Tryggt
Anita o Televinken i svartvitt imponerade, nä jag såg inga trådar!
Alicia Lundberg var hallåa o vinjetten till Tekniskt Magasin, den med kugghjulen som snurrade, förlorade jag mig i.
Nu är allting så nära o direkt.
Man är endast ett par klick ifrån mycket.
Pumin,
saknar också Marcus,
han står o snusar i hans röda bag i källaren... aaawww, gulligt! Marcus o Niño är som riktiga brorsor, de gillar varandra skarpt! Busar o leker...
Niños kärlek består visserligen till stor del av gamla kvarglömda pizzabitar på hans rum...förrädare, men det gör den inte mindre... eller fulare
de är som ler o långhalm de båda..
och när Marcus kallar på vovven, nu via msn, börjar lurvtussen skälla galet, far iväg till ytterdörren o väntar... tok.
Buhääää o snyft...
så är det med känslor...
* * *
Nä nu,
blir det Pålsjöforrest,
och
ikväll,
ska vi ge Danskarna på nöten!
De kan min själ ta sitt "hygge" o stoppa nånstans...
Ja, det är svårt att komma över hur de förstörde nationaldagen för oss...
Sassa, brassa mandelmassa...
Trevlig Helg!
Maria & Niño
På avstånd ser jag riktigt bra (ut)!
Plötsligt!
Ack o ve...
Har börjat träna på klubben om torsdagarna med ett träningsgäng från våran kurs.
Kul,
o nu jäklars ska jag o Pumin... (:
Men,
blåsigt, lerigt o kallt. Man känner igen sig. Mörkret dyker plötsigt över träningsplanen o tar stryptag på en solig eftermiddag... skitiga kläder, flygande löv, grova kängorna och ... ganska najs trots allt.
(o:
Ibland,
måste jag ha brillor när jag läser,,,
Det är inte kul alls...
...att inse kroppens förfall alltså, dessutom är känslan att det också accelererar? ...om jag inte misstar mig.
Brillorna jag har,
är fulare än fulast!
Hedern finns icke i behåll med dem på nästippen, jag lovar.
Alla är snygga i brillor,
men inte jag!
...
Köpte dem i smyg (sant),
för ett par år sedan. Minns exakt, hur jag kollade extra noga om eventuella bekantingar fanns i hälsokostbutiken? för i så fall skulle jag "bara" köpa lite Ginseng eller nåt... men, när kusten var klar - slog jag till!
Först,
hade jag provat synen vid ett plastigt glasögonställ med vidhängande fånigt snöre som jag sträckte mot nästippen för att mäta ut läsavståndet, ...fyrtio centimeter.
Nu snacker vi förnedring!
Tänk er själva,
att stå utanför butiken (asså... de hade gott kunnat ha testgrejen inne) med ett snöre mot näsan samtidigt som förbipasserande kan läsa på en taffligt handtextad jätte-STOR reklam-skylt precis bredvid:
Jodå, det skulle man lugnt kunna påstå!
Livet är grymt.
+1
Bah... Fan tro´t
jag menar,
man kan ju skjuta dataskärmen framför sig... en liten bit o en liten bit till o en liten bit till kanske... men till sist dimper den i golvet! (skärmdump?)
o lägga boken vid fötterna när man försöker läsa i sängen.... det gååår...
...ett tag i alla fall
men god vilja.
Men fasen, det är trist när armarna inte räcker till för att läsa sms...
hahaha ja ni hör att jag har ett helsike emellanåt.
Ett tag hade jag linser!
Jättebra, men dyrt, därför la jag av med det. Jag klarar mig ju - i alla fall för det mesta.
På håll däremot,
ser jag som en hök!
Glänser o skryter så ofta jag ges tillfälle med att läsa vägskyltar lååångt innan någon annan kan urskilja dem o bussnummer har jag noterat när sambon fortfarande bara skymtar själva bussen som en pytte-liten grön prick i fjärran...
Heee... ja, jag vet att det är fånigt.
Förresten,
varför har vi gröna bussar i Helsingborg? Sådant retar mig... Vi hade ju blå, snygga förut,,, precis som spårvagnarna... passade fint i stadsbilden ju.
I Malmö, har man gröna bussar o det har de väl alltid haft o där hör de hemma... men vi kunde väl behållt de blå? Är det något med energialternativ som måste synas? det kan man väl ha ändå, i så fall?
Nä, tillbaka med de blå, de matchar himeln o havet fint.
Min man,
Mr-energiminister-from-Göinge,
har för vana att alltid släcka alla lampor i huset o undrar:
-Vafanjagtänderihallenför? ...när jag inte är där?
Men han begriper inte,
att hall-ljuset sprider sig in i vardagsrummet (där jag i och för sig också har FYRA olika lampor tända) så blir det extra sjuss på lyset o jag kan se! ((o:
Snack, säger han bara o SLÄCKER i alla fall.
jaja
så har vi det (o;
Sambon
har, by the way, ett helt annat fel på synen än jag,,, han är enögd! så att säga...
(måste man vara om man håller på IFK Hässleholm,,,)
Men,
det är bara halva priset på hans lins(er) och det är ju bra. Annars finns monokel, det är lite festligt tycker jag.
Hursomhelst, fåfänga är löjligt
men,
hos mig dyker den upp ibland, trots jag inte vill.
Häromdagen tex,
satt jag med ful-brillorna på o plötsligt hör jag ungdomarna komma uppför trappan.
Då skjuter upp dem i håret, ja brillorna alltså, som ett diadem... för att se bättre ut!
Samtidigt försvinner alla bokstäver i en gröt på skärmen o jag skelar lätt!
Det enda jag tänker i det läget är, hoppas de inte lägger märke till fulbågarna!
Vilken idiot jag är!
Varför är det så? jag behöver terapi! ! ! hahaha
Tuuur, sambon är mentalskötare!
Nu,
ska jag sluta med detta fåniga inlägg
hade tyvärr inte bättre uppslag,,,
Vi tre glada,
läste vaccinationskort så det stod härliga till!
Bea (Corinne-matte), Erika o moi!
(o:
...emellanåt,
var det liiite knivigt att läsa de små vaccin-etiketterna,,,
I admit,
Måtte jag inte släppt in någon som inte hade rätt sprutor???
Hjäälp!
Nä NU ska jag beställa nya linser!
Basta!
m
Roligt o roligt...
gick Sofiero Internationella hundutställning av stapeln och jag var på plats - "King-of-the-castle-liksom" -...
Nyklippt o tjuuusig av matte,
(o detta ska ni veta skedde med en svindyr RACER-Rolls-Roys-sax i blankaste stål o med vackert etui) gjorde jag entré med högt buret huvud!
Ett "skötbord" har jag förresten också fått, det är helt ok att stå på, man slirar liksom inte runt som på trädgårdsbordet. Matte är också glad att slippa hårtussar där man sitter o äter, säger hon.
...som sagt,
entré med bravur och framme vid Pumiringen träffade vi Sara med Zappa o Stimm.
Sara gapade, tittade på mig, tittade på matte o tittade på mig igen..så utbrast hon spontant:
-Men Guuuuud det är ju Niño, vad fin han blivit!
Harkel, harkel ...jajamensan!
;o))
det gjorde inte ont alls att höra! o jag märkte att matte blev jätteglad!
Men! sa Sara,
dendär (!) tussen ska bort! så pekade hon på sidan där matte missat lite i ivern o glädjen kring de fina investeringarna...
Sååå sjyyyyyst att hjälpa till med stylingen, sådant gillar vi!
:o)
Vi var tre vovvar i öppna klassen,
easy match tänkte lilla jag... och när det var vår tur i ringen gick det som smort.
Finfin kontakt (sådan som Coach Göran gillar!) med matte o vi gled runt o såg hyfsat snygga ut hahaha
Förresten är det mattes kompis Karin i bakgrunden! hon i blåa jeansen.
Karin är matte till superdupertrevliga pumin Elit -min kompis- honom brukar jag köra race med i Pålsjö skog!
DÅ jäklar... går det unnan! ...som vi brukar säga!
Domaren ville att jag skulle stå på ett bord så hon kunde se bissingarna o klämma här o var på kröppa!
Fine!
inga problem för mig, titta du tänkte jag är ju van att stå på alla möjliga bord... matbordet hemma tex, det intar jag ibland när jag liksom känner att jag måste spana ut genom fönstret ordentligt...
Kläm,
kläm
o kläääääm....
-Har du inte något förbröst? sa domaren... Har du glömt det hemma?
Hon försökte göra sig lustig... men sådant går vi inte på, jag o matte...
så jag svarade inte för jag får inte skälla för matte.
...
Kläm, kläm, klääääääääääm....
...
Hur är det med öronen egentligen? frågade hon sedan...
-Sitter de där de ska?
Amen va faen???
det är väl klart att de gör! Nu hade jag go lust att skälla lite...
Matte härsknade till och sa att de sitter exakt på samma ställe som de brukar o att komplimangerna minsann brukar hagla i pumikretsar!...
"Litta" vass i tonen var hon...
Svälj... domaren lekte med döden för en sekund där!
Vi fick gå en runda till o sedan sa domaren att idag blir det "bara en tvåa"...
Arrggghhhhh....
Fattar ni???
Jag som hade både cert, pokaler o ära i tassen redan före entrén...
Husse som stod vid sidan o pratade med bekanta utbrast:
-Kolla Marias kroppsspråk! DET HÄR gick inte bra!
Husse blev än mer mulen o markerade för matte:
-Asså, det borde gått bättre, ... med-en-sån-jävla-dyr-sax!
Grrrr...
Vilken förolämpling... tänk själva... av tre Pumi blir man "sist" o Bara en Tvåa!
Rätt ut bara. "Å gräset" så att säga... skamvrån Direkt, så var det roliga över! )o:
Matte tryckte ner det blå bandet o kritiklappen i bakfickan direkt! Hon har inte vecklat upp den än faktiskt...
Ja ja ...
Livet går vidare...
Jag började spana efter Gullan istället! här vilar inga ledsamheter.
Jag nosade o nosade... spanade o spanade ... men hon var inte där!!! Tyväääärrrr... mina drömars pumifjälla!
Matte däremot som jobbade i söndags på Sofiero, hon kollade vaccinationskorten... träffade både Gullan och Daphne som då kom på besök! men jag missade dessa pinglor o DET är däremot svårt att komma över...
Nåväl,
när vi körde från parkeringen som faktiskt pasande nog för mig är belägen i en får-hage, råkade matte se att "Bois-Coach-Görans" Peugeot stod parkerad där! Matte tvingade då av husse o så skrev han Heja HIF i dammet på motorhuven!
Sedan skrattade matte hela vägen hem. Tur att något får henne på gott humör igen, för då är hon BÄST!
"Niño-the-great" för framtida segrar!
Här ges det icke upp!
Det är alltid roligt att komma ut bland "fä" också tycker jag...
...fast matte o husse har trackat mig ganska ordentligt efter vår flopp i ringen.
-Roligt o roligt, säger de...
-DU BLEV JU BARA TVÅA!
Bah... vilka taskiga människor va?
VOV!
N
