Luke Skywalker undercover?
Var hos vetrinären,
igen!
Denna gång för att ögonlysa jycken.
I receptionen,
möttes vi av en sköterska, hon hade en flaska ögondroppar i högsta hugg.
Det skulle droppas i vovvens ögon för att pupillerna skulle utvidgas.
Gissa vad som hände?
Det gick braaa...
(:
Nä!
Såklart det INTE gjorde...
eller såklart o såklart...
jag var säker på att det skulle gå utmärkt, för droppat har jag gjort hemma utan konstigheter.
But now...
Vovven slingrade sig å det vildaste... allt vad han kunde... krånglade o vände bort huvudet,
hal som en Råååål.
Vi fick prova själva istället med orden:
-Ja, UTAN droppar kan vi inte ögonlysa!
Fint sagt!...
Nöt!
Dåligt ser man, darrig på handen blir man o jag lovar efter en stund var jag helt svettig på ryggen...
det rann liksom i zickzack längs min slingrande ryggrad (ja ni vet, scoliosen)
Jag o sambon,
kan verkligen icke samarbeta i detta hahaha
Komplett bakvänt blir det, dessutom till allmän beskådan...
En gubbe där i väntrummet höll på att vrida nacken av sig själv bara för att han skulle kika på "brottningsmatchen" som pågick med buller o bång...
Asså,
liiite klädsam blygsamhet hade verkligen inte skadat.
Man ler dock påklistrat,
andas som vid förlossningarna och försöker samla nytt mod men Niño slipprar igenom greppen (trots sambon har ett förflutet som brottare vilket han skryter om ibland efter ett par öl) och stretar emot allt vad han kan.
Han vill verkligen inte bli fasthållen.
Det är det.
Han får panik o blir svettig, liksom hans matte som som bekant lever i kärringabrasornas tidevarv...
Huuwa
Vi klarade inte av det...
Trist att erkänna,
men så var det.
Som väl var,
tog systrarna eller heter det djurskötare? tag i det hela.
In på ett rum med Gråben,
utan oss,
pang-på-med-munkorg o DRIPPETIiiiDRIPP! o DRIPPETIiiiiDROPP!
-Wooooooovavavooouuuuuwoowooooooouuuuuu....
-Wowvovovovovovovoooooooooooooooooooooomatteeeeuuuuuuuuuuuuuuuu....
lät den sorliga sången från Blå behandlingsrummet....
-Undrar vems jycke det är? sa sambon medan han himlade med ögonen o skakade på huvudet.
Sedan kommer Trasslet ... Glatt utstudsande, i full karriär, runt hörnet hoppande på bakbenen. Låter som han håller på att strypa sig själv i halsbandet men han viftar ivrigt på svansen och vill tillbaka till oss... okapabla.
Jahapp... där satt vi o tittade under lugg,
med skammen
o inte har jag någon vettig förklaring att komma med heller...
Strax,
bar det iväg in på ett annat rum.
Ögonveterinären
kom inspatserande...
med en JÄTTEglasögonhjälm á la Star Wars på huvudet!
(DEN skulle ni sett, jag med min fantasi håller på att dö av skratt direkt men skärper mig..)
-Va ska han göra? sa hon o pekar med ett benigt finger på Niño som satt så fint, enligt min mening, med uppspärrade pupiller på undersökningsbordet.
-Jag vet inte, svarade jag...
-Inte?
-Nä... alltså ja... kolla ögonen...Vet inte du?
-È det nåt fel på honom? frågade hon.
-Nää, vi vill bara kolla, så att vår uppfödare vet.
-Vad sa ni när ni ringde o beställde tid?
-Att vi skulle ögon...lysa?...
-Ok
NU,
verkade Luke Skywalker förstå sin uppgift.
Hon fortsatte:
- Eh, jo nu är det tänkt såhär...
att hunden måste sitta stilla, eftersom meningen är att jag ska lysa i hans ögon och det är ett skarp ljus som vissa hundar kan uppleva obehagligt.
-Tror ni det kan fungera?
- Ehh öhhh, jag vet inte, sa jag harkel harkel... blir nog lite blödig här o beter mig märkligt ... hunden är inte som vanligt...jag försöker men det blir inte bra... biktade jag mig.
-Hmm sa Star Wars gestalten.
-DU! sa hon
och spände ögonen i mig... har låtit denna lilla tuffing bli...... DOMINANT!
...
...
...
-Har ni gått till någon BRUKS-HUND-KLUBB någon gång?
Ha hahahhaha
jag gapskrattade rakt ut...
Djurskötarassistenten som stod bredvid, Erika, (det var hon o jag som läste vaccinationskort på Sofieroutställningen) vi vek oss.
-Hon tränar tävlingslydnad! sa Erika o pekade på mig mellan ett skrattanfall...
-Du säger INGET till Claudi! väste jag (Claudi är min första hundguru på klubben (före CoachGöran) som lärt mig en hel del i begynnelsen, bla om hantering av hundar, borde lyssnat bättre på henne...)
Erika fortsatte skratta,
medan hon halade upp sin mobil och sa att hon skulle bara skicka ett snabbt sms till Claudi hahaha
-Ner med luren i fickan, sa jag
ja jäklar
så kan det gå.
När vi slutat skratta konstaterade Hjälmkvinnan att vi att vi fyllt i fel formulär... ett för höftledsröntgen!
MEN DET!
var minsann INTE mitt fel!
I o för sig kunde jag ju läst liiite bättre, men ni vet, undertecknad UTAN linser och nyutnämd medlem i "Förkortaarmarsklubb" av Helen ... jag fyllde ju bara i adressuppgifter...)
Vovven blev slutligen lyyyst i ögonen,
utan problem!
alltmedan
jag o husse fyllde i Rätt blankett(!) utanför.
Unge Herr Gråben gillade nog tantans hjälm!
By the way... Ögonen var ua,
varpå sambon utbrast:
-Femhundratjugospännåsåvardetingenting!
Hahaha...
igen!
Denna gång för att ögonlysa jycken.
I receptionen,
möttes vi av en sköterska, hon hade en flaska ögondroppar i högsta hugg.
Det skulle droppas i vovvens ögon för att pupillerna skulle utvidgas.
Gissa vad som hände?
Det gick braaa...
(:
Nä!
Såklart det INTE gjorde...
eller såklart o såklart...
jag var säker på att det skulle gå utmärkt, för droppat har jag gjort hemma utan konstigheter.
But now...
Vovven slingrade sig å det vildaste... allt vad han kunde... krånglade o vände bort huvudet,
hal som en Råååål.
Vi fick prova själva istället med orden:
-Ja, UTAN droppar kan vi inte ögonlysa!
Fint sagt!...
Nöt!
Dåligt ser man, darrig på handen blir man o jag lovar efter en stund var jag helt svettig på ryggen...
det rann liksom i zickzack längs min slingrande ryggrad (ja ni vet, scoliosen)
Jag o sambon,
kan verkligen icke samarbeta i detta hahaha
Komplett bakvänt blir det, dessutom till allmän beskådan...
En gubbe där i väntrummet höll på att vrida nacken av sig själv bara för att han skulle kika på "brottningsmatchen" som pågick med buller o bång...
Asså,
liiite klädsam blygsamhet hade verkligen inte skadat.
Man ler dock påklistrat,
andas som vid förlossningarna och försöker samla nytt mod men Niño slipprar igenom greppen (trots sambon har ett förflutet som brottare vilket han skryter om ibland efter ett par öl) och stretar emot allt vad han kan.
Han vill verkligen inte bli fasthållen.
Det är det.
Han får panik o blir svettig, liksom hans matte som som bekant lever i kärringabrasornas tidevarv...
Huuwa
Vi klarade inte av det...
Trist att erkänna,
men så var det.
Som väl var,
tog systrarna eller heter det djurskötare? tag i det hela.
In på ett rum med Gråben,
utan oss,
pang-på-med-munkorg o DRIPPETIiiiDRIPP! o DRIPPETIiiiiDROPP!
-Wooooooovavavooouuuuuwoowooooooouuuuuu....
-Wowvovovovovovovoooooooooooooooooooooomatteeeeuuuuuuuuuuuuuuuu....
lät den sorliga sången från Blå behandlingsrummet....
-Undrar vems jycke det är? sa sambon medan han himlade med ögonen o skakade på huvudet.
Sedan kommer Trasslet ... Glatt utstudsande, i full karriär, runt hörnet hoppande på bakbenen. Låter som han håller på att strypa sig själv i halsbandet men han viftar ivrigt på svansen och vill tillbaka till oss... okapabla.
Jahapp... där satt vi o tittade under lugg,
med skammen
o inte har jag någon vettig förklaring att komma med heller...
Strax,
bar det iväg in på ett annat rum.
Ögonveterinären
kom inspatserande...
med en JÄTTEglasögonhjälm á la Star Wars på huvudet!
(DEN skulle ni sett, jag med min fantasi håller på att dö av skratt direkt men skärper mig..)
-Va ska han göra? sa hon o pekar med ett benigt finger på Niño som satt så fint, enligt min mening, med uppspärrade pupiller på undersökningsbordet.
-Jag vet inte, svarade jag...
-Inte?
-Nä... alltså ja... kolla ögonen...Vet inte du?
-È det nåt fel på honom? frågade hon.
-Nää, vi vill bara kolla, så att vår uppfödare vet.
-Vad sa ni när ni ringde o beställde tid?
-Att vi skulle ögon...lysa?...
-Ok
NU,
verkade Luke Skywalker förstå sin uppgift.
Hon fortsatte:
- Eh, jo nu är det tänkt såhär...
att hunden måste sitta stilla, eftersom meningen är att jag ska lysa i hans ögon och det är ett skarp ljus som vissa hundar kan uppleva obehagligt.
-Tror ni det kan fungera?
- Ehh öhhh, jag vet inte, sa jag harkel harkel... blir nog lite blödig här o beter mig märkligt ... hunden är inte som vanligt...jag försöker men det blir inte bra... biktade jag mig.
-Hmm sa Star Wars gestalten.
-DU! sa hon
och spände ögonen i mig... har låtit denna lilla tuffing bli...... DOMINANT!
...
...
...
-Har ni gått till någon BRUKS-HUND-KLUBB någon gång?
Ha hahahhaha
jag gapskrattade rakt ut...
Djurskötarassistenten som stod bredvid, Erika, (det var hon o jag som läste vaccinationskort på Sofieroutställningen) vi vek oss.
-Hon tränar tävlingslydnad! sa Erika o pekade på mig mellan ett skrattanfall...
-Du säger INGET till Claudi! väste jag (Claudi är min första hundguru på klubben (före CoachGöran) som lärt mig en hel del i begynnelsen, bla om hantering av hundar, borde lyssnat bättre på henne...)
Erika fortsatte skratta,
medan hon halade upp sin mobil och sa att hon skulle bara skicka ett snabbt sms till Claudi hahaha
-Ner med luren i fickan, sa jag
ja jäklar
så kan det gå.
När vi slutat skratta konstaterade Hjälmkvinnan att vi att vi fyllt i fel formulär... ett för höftledsröntgen!
MEN DET!
var minsann INTE mitt fel!
I o för sig kunde jag ju läst liiite bättre, men ni vet, undertecknad UTAN linser och nyutnämd medlem i "Förkortaarmarsklubb" av Helen ... jag fyllde ju bara i adressuppgifter...)
Vovven blev slutligen lyyyst i ögonen,
utan problem!
alltmedan
jag o husse fyllde i Rätt blankett(!) utanför.
Unge Herr Gråben gillade nog tantans hjälm!
By the way... Ögonen var ua,
varpå sambon utbrast:
-Femhundratjugospännåsåvardetingenting!
Hahaha...
Trevlig Allhegonahelg på er!
Imorgon,
blir det Pumipromenad i Hässleholm
(o:
Sedan ska vi tända ljus på kyrkogården
till alla våra kära
Det är så vackert...
till
Mormor o morfar, farmor o farfar
Fanny
&
Svärmor o Svärfar
Imorgon,
blir det Pumipromenad i Hässleholm
(o:
Sedan ska vi tända ljus på kyrkogården
till alla våra kära
Det är så vackert...
till
Mormor o morfar, farmor o farfar
Fanny
&
Svärmor o Svärfar
En sur jävel i kulverten...
Röntgade Niños höfter och armbågar i veckan.
Det är både lustigt och hemskt att se yrvädret till hund segna ner efter en lugnande dos subcutant...
Hemskt,
eftersom man inser hur hjälplös o utsatt han blir och också känner sig.
Lite komiskt,
eftersom hans särdrag så tydligt skiner igenom fast i "slowmotion"...
Han spanar långsamt,
men dock
ja ögonen går nästan runt i skallen eftersom han inte kan röra huvudet och så försöker hasa sig upp på sina bedövade sladdriga spagettiben... det går ju inte riktigt, men viljan finns tydligt där under ytan.
Man ska inte ge sig,
liksom...
Plåtarna skickas till SKK för bedömning, så får vi se hur det är sedan.
Har fått så fint nedtecknat från Lotta, Juni & Cola-matte om hur Röntgen-bedömningen benämns o vad den innebär!
Tackar så hjärtligt än en gång för det Lotta!
Vi har varit flitiga,
med hundträningen sista tiden,
jag o Niño.
Jajamensan.
Torsdagsgänget på klubben,
är sååå trevligt och det är uppriktigt skoj att hjälpa varandra.
Det inspirerar!
jag lär mig massor
får erfatenhet
o minsann,
ser man lite resultat, i alla fall.
Platsliggningen,
som ju varit en vånda minst sagt för vovven sedan ATTACKEN i våras, börjar kännas rikigt okej igen.
((o:
Det blir jag så glad för.
Nu,
lyckas Lurvtussen flera gånger att ligga kvar bortåt två minuter utan att resa sig, han lägger sig istället med hakan mot gräset mellan framtassarna... som vi övat. Sött!
Det går bäst,
när han får en ytterkant o det får han oftats - allt för att lyckas - men vi har även haft hundar på båda sidor med bra resultat.
Ingen,
blir så glad som jag för detta. (o:
Nu gäller det att öka avståndet lite i taget, jag har ju bara gått iväg en tolv steg ungefär...
det såklart för att Gråben ska klara det hela.
o jäääääääääääääädrar vad jag har belönat sedan!!!
Bollen-i-repet,
Vovvens allra käraste ägodel som få ting om alls några(?) i världen överträffar, o TJOHOOOOOOOOOOOflöjt!!! efteråt... Matte löper amok över apellplanen, dvs i mina mått mätt alltså... innebär kanske bara ett litet hepp! för andra, men huvudsaken är att Niño begriper skillnaden.
Ha,ha
ja de andra har skrattat,
eftersom det är a pice of cake för de flesta detta med platsliggandet, men för oss som sagt
Wiihiiiii!!!!
Hopp över hinder,
sitter som en smäck! Hee harkel, harkel (; DÄR är vi BRA!
Och!
Lyssna noga nu:
Jag fick sådant beröm för,.... KONTAKTEN!!!
((o:
Gissa om jag blev glad, Göran o Bea???
Inkallningen,
funkar också finfint.
-NIÑO-HIIIIIT!
Wroooooooooooom, brooooms skriiii sliiir vänd-smack-in-vidsidan-o-kontakt-meeeeeeeeeeed-MATTE!
Yes!
(((:
I like!
Linförighet o Fria följet,
har jag fått backa på,
eftersom vovven plötsligt fått för sig att gå för långt ut från mig och även lite före..
Fasen, det som gick så bra innan!
Kanske beror det på att jag råkat trampa honom på tassen med mina grova dyra kängor?,,,
men, som någon klok sa:
"-Det är färskvara, detta med lydnaden..."
Så sant, så sant...
kunde knappt sagt det bättre själv.
Vi fortsätter öva snabba lägganden för att sedan kunna sättta ihop det.
och sedan är det ... Ställandet...
En konstig "gren" inom Lydnadssporten... tycker jag.
Hunden ska liksom "frysa till is" mitt i ett fotgående,
It´s not easy, I tell you.
Hmmm... vet icke hur jag ska kunna lära honom det?
-Stååå!... manar jag...
inte fasen funkar det...
Inte på något vis...
Kommer säkert på nyckeln till slut. Polletten ska liksom trilla ner bara... den i mitt huvud alltså. Stackars Gråben, som har mig till förare, hade jag varit en slipad en, hade Pumin fattat galoppen long, long time ago!
Apporten,
tragglar vi på med hemma i köket o det går väl också bara sisådär... om man tänker positivt vill säga...
Trasslet vill mest klökas verkar det som när han får träbocken i munnen.
Så reser han sig upp o backar hela tiden.
Hmm...
ja ja vi har allt litta att fila på, så att säga, men skoj är det!
Vi övade Kvarsittande i grupp också förra veckan..
Vi satte hundarna,
kopplade loss o lämnade dem... när vi vänder oss om efter femtom steg sådär, utbrister träningskompisen jämte mig spontant:
-Kolla Niño!
så liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiten han é!
...
Alla tittar ! ! !
...
...
...
o sedan börjar vi skratta hejdlöst - i alla fall jag - för det ser ut så här!
-Well. well, grabbar! Harkel, harkel..
-Hänt nåt skoj på era gator sista veckan?
-"Nånna" nyinfyttade kalaspingletikar i era kvarter?
... ... ...
-Inte?..
-Vá ni e tysta boys...? Come on!
... ... ...
-Grr..
Ouuups! Svälj...
På jobbet,
finns för tillfället en vikarierande vaktmästare...
i kontoret bredvid mitt,
djupt nere i "Sankta Maria"... kulvertens fuktiga mörker, där färgen lossnar på väggarna, där de osaliga andarna dansar hambo om natten, DÄR ... har undertecknad sitt säte...
på gamla sinnessjukhuset i Helsingborg.
Jag är för tusan som hon, frun i Familjen Adams!
Blek, mager (nja kanske inte längre) o svarthårig... eller naturbrun som IcaMaxinyansen nr 682 heter.
Det är både lustigt och hemskt att se yrvädret till hund segna ner efter en lugnande dos subcutant...
Hemskt,
eftersom man inser hur hjälplös o utsatt han blir och också känner sig.
Lite komiskt,
eftersom hans särdrag så tydligt skiner igenom fast i "slowmotion"...
Han spanar långsamt,
men dock
ja ögonen går nästan runt i skallen eftersom han inte kan röra huvudet och så försöker hasa sig upp på sina bedövade sladdriga spagettiben... det går ju inte riktigt, men viljan finns tydligt där under ytan.
Man ska inte ge sig,
liksom...
Plåtarna skickas till SKK för bedömning, så får vi se hur det är sedan.
Har fått så fint nedtecknat från Lotta, Juni & Cola-matte om hur Röntgen-bedömningen benämns o vad den innebär!
Tackar så hjärtligt än en gång för det Lotta!
Vi har varit flitiga,
med hundträningen sista tiden,
jag o Niño.
Jajamensan.
Torsdagsgänget på klubben,
är sååå trevligt och det är uppriktigt skoj att hjälpa varandra.
Det inspirerar!
jag lär mig massor
får erfatenhet
o minsann,
ser man lite resultat, i alla fall.
Platsliggningen,
som ju varit en vånda minst sagt för vovven sedan ATTACKEN i våras, börjar kännas rikigt okej igen.
((o:
Det blir jag så glad för.
Nu,
lyckas Lurvtussen flera gånger att ligga kvar bortåt två minuter utan att resa sig, han lägger sig istället med hakan mot gräset mellan framtassarna... som vi övat. Sött!
Det går bäst,
när han får en ytterkant o det får han oftats - allt för att lyckas - men vi har även haft hundar på båda sidor med bra resultat.
Ingen,
blir så glad som jag för detta. (o:
Nu gäller det att öka avståndet lite i taget, jag har ju bara gått iväg en tolv steg ungefär...
det såklart för att Gråben ska klara det hela.
o jäääääääääääääädrar vad jag har belönat sedan!!!
Bollen-i-repet,
Vovvens allra käraste ägodel som få ting om alls några(?) i världen överträffar, o TJOHOOOOOOOOOOOflöjt!!! efteråt... Matte löper amok över apellplanen, dvs i mina mått mätt alltså... innebär kanske bara ett litet hepp! för andra, men huvudsaken är att Niño begriper skillnaden.
Ha,ha
ja de andra har skrattat,
eftersom det är a pice of cake för de flesta detta med platsliggandet, men för oss som sagt
Wiihiiiii!!!!
Hopp över hinder,
sitter som en smäck! Hee harkel, harkel (; DÄR är vi BRA!
Och!
Lyssna noga nu:
Jag fick sådant beröm för,.... KONTAKTEN!!!
((o:
Gissa om jag blev glad, Göran o Bea???
Inkallningen,
funkar också finfint.
-NIÑO-HIIIIIT!
Wroooooooooooom, brooooms skriiii sliiir vänd-smack-in-vidsidan-o-kontakt-meeeeeeeeeeed-MATTE!
Yes!
(((:
I like!
Linförighet o Fria följet,
har jag fått backa på,
eftersom vovven plötsligt fått för sig att gå för långt ut från mig och även lite före..
Fasen, det som gick så bra innan!
Kanske beror det på att jag råkat trampa honom på tassen med mina grova dyra kängor?,,,
men, som någon klok sa:
"-Det är färskvara, detta med lydnaden..."
Så sant, så sant...
kunde knappt sagt det bättre själv.
Vi fortsätter öva snabba lägganden för att sedan kunna sättta ihop det.
och sedan är det ... Ställandet...
En konstig "gren" inom Lydnadssporten... tycker jag.
Hunden ska liksom "frysa till is" mitt i ett fotgående,
It´s not easy, I tell you.
Hmmm... vet icke hur jag ska kunna lära honom det?
-Stååå!... manar jag...
inte fasen funkar det...
Inte på något vis...
Kommer säkert på nyckeln till slut. Polletten ska liksom trilla ner bara... den i mitt huvud alltså. Stackars Gråben, som har mig till förare, hade jag varit en slipad en, hade Pumin fattat galoppen long, long time ago!
Apporten,
tragglar vi på med hemma i köket o det går väl också bara sisådär... om man tänker positivt vill säga...
Trasslet vill mest klökas verkar det som när han får träbocken i munnen.
Så reser han sig upp o backar hela tiden.
Hmm...
ja ja vi har allt litta att fila på, så att säga, men skoj är det!
Vi övade Kvarsittande i grupp också förra veckan..
Vi satte hundarna,
kopplade loss o lämnade dem... när vi vänder oss om efter femtom steg sådär, utbrister träningskompisen jämte mig spontant:
-Kolla Niño!
så liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiten han é!
...
Alla tittar ! ! !
...
...
...
o sedan börjar vi skratta hejdlöst - i alla fall jag - för det ser ut så här!
-Well. well, grabbar! Harkel, harkel..
-Hänt nåt skoj på era gator sista veckan?
-"Nånna" nyinfyttade kalaspingletikar i era kvarter?
... ... ...
-Inte?..
-Vá ni e tysta boys...? Come on!
... ... ...
-Grr..
Ouuups! Svälj...
(Niño bröstar upp sig!)
-I´m Morris, you know, the great Pumi, man...
-Dont try mess with me...
I warn you...
... .. ...
-Dont try mess with me...
I warn you...
... .. ...
GRRR, Grrr igen!
OCH
BLÄNG BLÄNG!
...
Sväj!!!
... ... ...
-MATTE! HJÄÄÄLP mig!!!
-I want a Köttbulle!
...
Now!
OCH
BLÄNG BLÄNG!
...
Sväj!!!
... ... ...
-MATTE! HJÄÄÄLP mig!!!
-I want a Köttbulle!
...
Now!
* * *
På jobbet,
finns för tillfället en vikarierande vaktmästare...
i kontoret bredvid mitt,
djupt nere i "Sankta Maria"... kulvertens fuktiga mörker, där färgen lossnar på väggarna, där de osaliga andarna dansar hambo om natten, DÄR ... har undertecknad sitt säte...
på gamla sinnessjukhuset i Helsingborg.
Jag är för tusan som hon, frun i Familjen Adams!
Blek, mager (nja kanske inte längre) o svarthårig... eller naturbrun som IcaMaxinyansen nr 682 heter.
(I uppslagsverken står det... ett hospital för "sinnessjuka och obildbara sinnesslöa")
Förra fredagen,
frågade jag vaktis om han möjlitvis hade en Nokia-laddare att låna mig?
Hade glömt min egen i en utbildningssal. Ja egen o egen, ehh... det är om sanningen ska fram, sambons laddare jag drar runt på eftersom min (jobbets) råkade bli uppslukad av en utsvulten labbe (ja de är förresten alltid utsvultna...) vid namn Seventh Sign... alias Sigge, så man kan säga att undertecknad går i lånta fjädrar vad gäller mobilladdare at work...
hursomhelst,
hade vaktis just en sådan och jag fick låna den...
Ringde ett samtal o sedan lät jag luren ligga på skrivbordet med laddaren i för att det skulle få litta liv tillbaka i sig.
Efter allra högst en kvart, frågade vaktis:
-E du klar med laddaren, ELLER???
-Ehh,,, öhh jaaaa o här kommer den...ljög jag,
den var ju inte färdigladdad men begrep på tonen att det var hög tid att lämna tillbaka den till hans skrivbord, beläget c:a tre meter ifrån mitt.
Han proppade bestämt Nokialaddaren i sitt vägguttag o där låg den.
Till ingens nytta...
Ja, ja
sedan blev det helg med frid o fröjd
Måndag morgon,
möte på mitt kontor
min telefon ringer... jag svarar börjar slut-på-batteriet-signalen så jag proppar i vaktis-laddar-sladden (utan att fråga, han inte var där) för att kunna slutföra samtalet.
Sedan lägger jag min lur på hans skrivbord bredvid vår gemensamma skrivare och hälsar mina mötesdeltagare välkomna.
Samtidigt stegar vaktis in i sitt rum o gastar:
-Å vimms telefoun e dä som ligger HÄR???
- Ohh, ååhh, ehhh,,, jo det är min! harkel harkel det var ett samtal nyss... som höll på att brytas o då tänkte jag att ....
-DU FÅR VÄL FÖR FAN TA O SKAFFA DIG EN EGEN LADDARE!!!
...
...
...
Jag tog min omoderna blå Nokia-lur,
drog jag ur laddar-sladden,
gick tillbaka till mitt office o mitt möte
utan att säga ett enda ord till vaktmästarjäveln!
Bra gjort, av mig tycker jag själv. Annars ber man ju jämt om ursäkt för allt och håller bra relationer högre än smått strunt...
Kollega sa med överdrivet vänlig ton:
-Gooooomooorrronn gomååååårååååånnn! så log hon!
(o;
Asså,
sådant gör att jag mig orolig och jag får ont i magen,
ja det är det värsta jag vet - att bli illa bemött!
Idiot! tänkte jag, medan jag fullföljde mötet...
När jag blev ensam sa jag: -Jävla idiot! rakt ut i luften o det kändes bra kan ni tro.
I onsdags morse,
råkade jag o vaktis komma exakt samtidigt till jobbet...
Jag sa:
-Godmorgon!medan jag tänkte att det var själve faen också att vi stötte ihop... han började prata om hur kallt det blivit och att han minsann körde motorcykel till jobbet och det UTAN skinnställ...
En annan hummade med ... medan det i min tankebubbla ovanför huvudet stod:
-Håll Käften!
Igår,
kom jag till jobbet och vem stod i receptionen tror ni?
Jorrå, vaktis naturligtvis!
och jag förbannade inom mig att jag inte tagit bakvägen samtidigt som jag hejade glatt! (fyfarao vad jag är bra på att förställa mig)
Vaktis säger:
-Du,
jag har lagt en NOKIA-laddare på ditt skrivbord!
...
-Va?? svarade jag, har du?
-Javisst, nu har du så att du klarar dig! han lade på en belåten min.
-Men, jag har en egen, här i väskan! jag klappade o pekade på min väska... har hämtat den i salen där jag glömde den...
- Jahupp... sa vaktis.
-Men, nu har du en extra, om det behövs!
haha...
Jag tackade så hjärtligt o sa att det var mer än schysst av honom.
-Så snäll du är, avslutade jag med...
(det där sista bara kom, shit!)
Ha hahaaa...
frågade jag vaktis om han möjlitvis hade en Nokia-laddare att låna mig?
Hade glömt min egen i en utbildningssal. Ja egen o egen, ehh... det är om sanningen ska fram, sambons laddare jag drar runt på eftersom min (jobbets) råkade bli uppslukad av en utsvulten labbe (ja de är förresten alltid utsvultna...) vid namn Seventh Sign... alias Sigge, så man kan säga att undertecknad går i lånta fjädrar vad gäller mobilladdare at work...
hursomhelst,
hade vaktis just en sådan och jag fick låna den...
Ringde ett samtal o sedan lät jag luren ligga på skrivbordet med laddaren i för att det skulle få litta liv tillbaka i sig.
Efter allra högst en kvart, frågade vaktis:
-E du klar med laddaren, ELLER???
-Ehh,,, öhh jaaaa o här kommer den...ljög jag,
den var ju inte färdigladdad men begrep på tonen att det var hög tid att lämna tillbaka den till hans skrivbord, beläget c:a tre meter ifrån mitt.
Han proppade bestämt Nokialaddaren i sitt vägguttag o där låg den.
Till ingens nytta...
Ja, ja
sedan blev det helg med frid o fröjd
Måndag morgon,
möte på mitt kontor
min telefon ringer... jag svarar börjar slut-på-batteriet-signalen så jag proppar i vaktis-laddar-sladden (utan att fråga, han inte var där) för att kunna slutföra samtalet.
Sedan lägger jag min lur på hans skrivbord bredvid vår gemensamma skrivare och hälsar mina mötesdeltagare välkomna.
Samtidigt stegar vaktis in i sitt rum o gastar:
-Å vimms telefoun e dä som ligger HÄR???
- Ohh, ååhh, ehhh,,, jo det är min! harkel harkel det var ett samtal nyss... som höll på att brytas o då tänkte jag att ....
-DU FÅR VÄL FÖR FAN TA O SKAFFA DIG EN EGEN LADDARE!!!
...
...
...
Jag tog min omoderna blå Nokia-lur,
drog jag ur laddar-sladden,
gick tillbaka till mitt office o mitt möte
utan att säga ett enda ord till vaktmästarjäveln!
Bra gjort, av mig tycker jag själv. Annars ber man ju jämt om ursäkt för allt och håller bra relationer högre än smått strunt...
Kollega sa med överdrivet vänlig ton:
-Gooooomooorrronn gomååååårååååånnn! så log hon!
(o;
Asså,
sådant gör att jag mig orolig och jag får ont i magen,
ja det är det värsta jag vet - att bli illa bemött!
Idiot! tänkte jag, medan jag fullföljde mötet...
När jag blev ensam sa jag: -Jävla idiot! rakt ut i luften o det kändes bra kan ni tro.
I onsdags morse,
råkade jag o vaktis komma exakt samtidigt till jobbet...
Jag sa:
-Godmorgon!medan jag tänkte att det var själve faen också att vi stötte ihop... han började prata om hur kallt det blivit och att han minsann körde motorcykel till jobbet och det UTAN skinnställ...
En annan hummade med ... medan det i min tankebubbla ovanför huvudet stod:
-Håll Käften!
Igår,
kom jag till jobbet och vem stod i receptionen tror ni?
Jorrå, vaktis naturligtvis!
och jag förbannade inom mig att jag inte tagit bakvägen samtidigt som jag hejade glatt! (fyfarao vad jag är bra på att förställa mig)
Vaktis säger:
-Du,
jag har lagt en NOKIA-laddare på ditt skrivbord!
...
-Va?? svarade jag, har du?
-Javisst, nu har du så att du klarar dig! han lade på en belåten min.
-Men, jag har en egen, här i väskan! jag klappade o pekade på min väska... har hämtat den i salen där jag glömde den...
- Jahupp... sa vaktis.
-Men, nu har du en extra, om det behövs!
haha...
Jag tackade så hjärtligt o sa att det var mer än schysst av honom.
-Så snäll du är, avslutade jag med...
(det där sista bara kom, shit!)
Ha hahaaa...
Trevlig Helg gott Folk!
m
m
Barcelona, not far away...
Tänk...
vad tiden går...
-Det blev en gosse! 4660g, 59 cm...
10 juni 1988 en studentdag, 18.18 fantastiskt vackert varmt väder
Gullegull...
Nu,
bor o lever min äldste son, i Barcelona!
Märkligt...
Barcelona,
har fortfarande 28 grader varmt, grabben går till jobbet i shorts om morgnarna... han berättar att staden aldrig sover... två miljoner bor det där, hyfsat många faktiskt.
Tjugoåtta grader... smaka på det... i mitten av oktober...
Så orättvist! (eller hur Anita?)
En annan har fått leta fram både handskar o tjockjacka. Fryser som tusan på morgnarna åsså går ungen i shorts med chans att träffa på Zlatan o i 28 grader! låter som helt perfekt!
I Norrland,
vräker snön ner hörde jag från SMHI igår,
det är mer än tio minusgrader om natten! Urr.. Hemska tanke... vet att Skogsnuvan som bor där, får gräva fram både väg o bil o elda i spisen för att hålla värmen.
Åter till sentimentaliteten,
känner för sådan frossa denna lördagförmiddag... stackars er! (o;
Det är underligt,
det, att barnen blir vuxna...
Trodde liksom aldrig att det skulle bli så...
Plötsligt
flög han ut, äldstingen o det blir tomt... annorlunda...
håller med all kraft på att anpassa mig till faktumet. De är stora nu. Vuxna karlar.
Men morsa som man är,
ser jag genom mina ögon den lille pågen i honom i alla fall, han skiner genom så rart emellanåt...
o det kniper i hjärtat ... när han ler o skrattar på sitt vis...
Tiden gick fort
hit
behöver konstatera,
för mig själv
bara...
att det finns datorer,
Wiihiii...
tur,
att man får uppleva internet.
Härom kvällen pratade vi i videosamtal på msn o det är kul!
Han filmade runt i sin lägenhet med webbcamen o vips är man där liksom, lätt som en plätt.
Tur också,
att jag har en påg kvar i boet, minstingen, åtminstone ett tag till. Tycker gott han kan tatuera in MOR på bröstet o stanna hemma för ALLTID! ...Näää det menar jag inte såklart, det vore ju hemskt!
Teknik är fantastiskt.
När jag var liten fjälla, med la familia in Italy på sextiotalet, då fick man gå till telegrafstationen och ringa från en lur som hängde fast på väggen...
fanns liksom bara det alternativet om man ville ringa utomlands.
Ettettsju-tretre-niiio kunde jag själv slå! Riiing, riiing och så hörde man mormor hemma i Helsingborg i andra ändan av tråden...
o jag blev jätteglad! det kändes spännande, overkligt o stort.
ja det var tiiiider!
En kanal på TVn haha
alla hade alltid sett samma program.
Tryggt
Anita o Televinken i svartvitt imponerade, nä jag såg inga trådar!
Alicia Lundberg var hallåa o vinjetten till Tekniskt Magasin, den med kugghjulen som snurrade, förlorade jag mig i.
Nu är allting så nära o direkt.
Man är endast ett par klick ifrån mycket.
Pumin,
saknar också Marcus,
han står o snusar i hans röda bag i källaren... aaawww, gulligt! Marcus o Niño är som riktiga brorsor, de gillar varandra skarpt! Busar o leker...
Niños kärlek består visserligen till stor del av gamla kvarglömda pizzabitar på hans rum...förrädare, men det gör den inte mindre... eller fulare
de är som ler o långhalm de båda..
och när Marcus kallar på vovven, nu via msn, börjar lurvtussen skälla galet, far iväg till ytterdörren o väntar... tok.
vad tiden går...
-Det blev en gosse! 4660g, 59 cm...
10 juni 1988 en studentdag, 18.18 fantastiskt vackert varmt väder
Gullegull...
Nu,
bor o lever min äldste son, i Barcelona!
Märkligt...
Barcelona,
har fortfarande 28 grader varmt, grabben går till jobbet i shorts om morgnarna... han berättar att staden aldrig sover... två miljoner bor det där, hyfsat många faktiskt.
Tjugoåtta grader... smaka på det... i mitten av oktober...
Så orättvist! (eller hur Anita?)
En annan har fått leta fram både handskar o tjockjacka. Fryser som tusan på morgnarna åsså går ungen i shorts med chans att träffa på Zlatan o i 28 grader! låter som helt perfekt!
I Norrland,
vräker snön ner hörde jag från SMHI igår,
det är mer än tio minusgrader om natten! Urr.. Hemska tanke... vet att Skogsnuvan som bor där, får gräva fram både väg o bil o elda i spisen för att hålla värmen.
Åter till sentimentaliteten,
känner för sådan frossa denna lördagförmiddag... stackars er! (o;
Det är underligt,
det, att barnen blir vuxna...
Trodde liksom aldrig att det skulle bli så...
Plötsligt
flög han ut, äldstingen o det blir tomt... annorlunda...
håller med all kraft på att anpassa mig till faktumet. De är stora nu. Vuxna karlar.
Men morsa som man är,
ser jag genom mina ögon den lille pågen i honom i alla fall, han skiner genom så rart emellanåt...
o det kniper i hjärtat ... när han ler o skrattar på sitt vis...
Tiden gick fort
hit
behöver konstatera,
för mig själv
bara...
att det finns datorer,
Wiihiii...
tur,
att man får uppleva internet.
Härom kvällen pratade vi i videosamtal på msn o det är kul!
Han filmade runt i sin lägenhet med webbcamen o vips är man där liksom, lätt som en plätt.
Tur också,
att jag har en påg kvar i boet, minstingen, åtminstone ett tag till. Tycker gott han kan tatuera in MOR på bröstet o stanna hemma för ALLTID! ...Näää det menar jag inte såklart, det vore ju hemskt!
Teknik är fantastiskt.
När jag var liten fjälla, med la familia in Italy på sextiotalet, då fick man gå till telegrafstationen och ringa från en lur som hängde fast på väggen...
fanns liksom bara det alternativet om man ville ringa utomlands.
Ettettsju-tretre-niiio kunde jag själv slå! Riiing, riiing och så hörde man mormor hemma i Helsingborg i andra ändan av tråden...
o jag blev jätteglad! det kändes spännande, overkligt o stort.
ja det var tiiiider!
En kanal på TVn haha
alla hade alltid sett samma program.
Tryggt
Anita o Televinken i svartvitt imponerade, nä jag såg inga trådar!
Alicia Lundberg var hallåa o vinjetten till Tekniskt Magasin, den med kugghjulen som snurrade, förlorade jag mig i.
Nu är allting så nära o direkt.
Man är endast ett par klick ifrån mycket.
Pumin,
saknar också Marcus,
han står o snusar i hans röda bag i källaren... aaawww, gulligt! Marcus o Niño är som riktiga brorsor, de gillar varandra skarpt! Busar o leker...
Niños kärlek består visserligen till stor del av gamla kvarglömda pizzabitar på hans rum...förrädare, men det gör den inte mindre... eller fulare
de är som ler o långhalm de båda..
och när Marcus kallar på vovven, nu via msn, börjar lurvtussen skälla galet, far iväg till ytterdörren o väntar... tok.
Vi saknar vår Marcus härhemma
Buhääää o snyft...
så är det med känslor...
* * *
Nä nu,
blir det Pålsjöforrest,
och
ikväll,
ska vi ge Danskarna på nöten!
De kan min själ ta sitt "hygge" o stoppa nånstans...
Ja, det är svårt att komma över hur de förstörde nationaldagen för oss...
Sassa, brassa mandelmassa...
Trevlig Helg!
Maria & Niño
Buhääää o snyft...
så är det med känslor...
* * *
Nä nu,
blir det Pålsjöforrest,
och
ikväll,
ska vi ge Danskarna på nöten!
De kan min själ ta sitt "hygge" o stoppa nånstans...
Ja, det är svårt att komma över hur de förstörde nationaldagen för oss...
Sassa, brassa mandelmassa...
Trevlig Helg!
Maria & Niño
På avstånd ser jag riktigt bra (ut)!
Nu är det min själ höst!
Plötsligt!
Ack o ve...
Har börjat träna på klubben om torsdagarna med ett träningsgäng från våran kurs.
Kul,
o nu jäklars ska jag o Pumin... (:
Men,
blåsigt, lerigt o kallt. Man känner igen sig. Mörkret dyker plötsigt över träningsplanen o tar stryptag på en solig eftermiddag... skitiga kläder, flygande löv, grova kängorna och ... ganska najs trots allt.
(o:
Ibland,
måste jag ha brillor när jag läser,,,
Det är inte kul alls...
...att inse kroppens förfall alltså, dessutom är känslan att det också accelererar? ...om jag inte misstar mig.
Brillorna jag har,
är fulare än fulast!
Hedern finns icke i behåll med dem på nästippen, jag lovar.
Alla är snygga i brillor,
men inte jag!
...
Köpte dem i smyg (sant),
för ett par år sedan. Minns exakt, hur jag kollade extra noga om eventuella bekantingar fanns i hälsokostbutiken? för i så fall skulle jag "bara" köpa lite Ginseng eller nåt... men, när kusten var klar - slog jag till!
Först,
hade jag provat synen vid ett plastigt glasögonställ med vidhängande fånigt snöre som jag sträckte mot nästippen för att mäta ut läsavståndet, ...fyrtio centimeter.
Nu snacker vi förnedring!
Tänk er själva,
att stå utanför butiken (asså... de hade gott kunnat ha testgrejen inne) med ett snöre mot näsan samtidigt som förbipasserande kan läsa på en taffligt handtextad jätte-STOR reklam-skylt precis bredvid:
Jodå, det skulle man lugnt kunna påstå!
Livet är grymt.
+1
Bah... Fan tro´t
jag menar,
man kan ju skjuta dataskärmen framför sig... en liten bit o en liten bit till o en liten bit till kanske... men till sist dimper den i golvet! (skärmdump?)
o lägga boken vid fötterna när man försöker läsa i sängen.... det gååår...
...ett tag i alla fall
men god vilja.
Men fasen, det är trist när armarna inte räcker till för att läsa sms...
hahaha ja ni hör att jag har ett helsike emellanåt.
Ett tag hade jag linser!
Jättebra, men dyrt, därför la jag av med det. Jag klarar mig ju - i alla fall för det mesta.
På håll däremot,
ser jag som en hök!
Glänser o skryter så ofta jag ges tillfälle med att läsa vägskyltar lååångt innan någon annan kan urskilja dem o bussnummer har jag noterat när sambon fortfarande bara skymtar själva bussen som en pytte-liten grön prick i fjärran...
Heee... ja, jag vet att det är fånigt.
Förresten,
varför har vi gröna bussar i Helsingborg? Sådant retar mig... Vi hade ju blå, snygga förut,,, precis som spårvagnarna... passade fint i stadsbilden ju.
I Malmö, har man gröna bussar o det har de väl alltid haft o där hör de hemma... men vi kunde väl behållt de blå? Är det något med energialternativ som måste synas? det kan man väl ha ändå, i så fall?
Nä, tillbaka med de blå, de matchar himeln o havet fint.
Min man,
Mr-energiminister-from-Göinge,
har för vana att alltid släcka alla lampor i huset o undrar:
-Vafanjagtänderihallenför? ...när jag inte är där?
Men han begriper inte,
att hall-ljuset sprider sig in i vardagsrummet (där jag i och för sig också har FYRA olika lampor tända) så blir det extra sjuss på lyset o jag kan se! ((o:
Snack, säger han bara o SLÄCKER i alla fall.
jaja
så har vi det (o;
Sambon
har, by the way, ett helt annat fel på synen än jag,,, han är enögd! så att säga...
(måste man vara om man håller på IFK Hässleholm,,,)
Men,
det är bara halva priset på hans lins(er) och det är ju bra. Annars finns monokel, det är lite festligt tycker jag.
Hursomhelst, fåfänga är löjligt
men,
hos mig dyker den upp ibland, trots jag inte vill.
Häromdagen tex,
satt jag med ful-brillorna på o plötsligt hör jag ungdomarna komma uppför trappan.
Då skjuter upp dem i håret, ja brillorna alltså, som ett diadem... för att se bättre ut!
Samtidigt försvinner alla bokstäver i en gröt på skärmen o jag skelar lätt!
Det enda jag tänker i det läget är, hoppas de inte lägger märke till fulbågarna!
Vilken idiot jag är!
Varför är det så? jag behöver terapi! ! ! hahaha
Tuuur, sambon är mentalskötare!
Nu,
ska jag sluta med detta fåniga inlägg
hade tyvärr inte bättre uppslag,,,
Plötsligt!
Ack o ve...
Har börjat träna på klubben om torsdagarna med ett träningsgäng från våran kurs.
Kul,
o nu jäklars ska jag o Pumin... (:
Men,
blåsigt, lerigt o kallt. Man känner igen sig. Mörkret dyker plötsigt över träningsplanen o tar stryptag på en solig eftermiddag... skitiga kläder, flygande löv, grova kängorna och ... ganska najs trots allt.
(o:
Ibland,
måste jag ha brillor när jag läser,,,
Det är inte kul alls...
...att inse kroppens förfall alltså, dessutom är känslan att det också accelererar? ...om jag inte misstar mig.
Brillorna jag har,
är fulare än fulast!
Hedern finns icke i behåll med dem på nästippen, jag lovar.
Alla är snygga i brillor,
men inte jag!
...
Köpte dem i smyg (sant),
för ett par år sedan. Minns exakt, hur jag kollade extra noga om eventuella bekantingar fanns i hälsokostbutiken? för i så fall skulle jag "bara" köpa lite Ginseng eller nåt... men, när kusten var klar - slog jag till!
Först,
hade jag provat synen vid ett plastigt glasögonställ med vidhängande fånigt snöre som jag sträckte mot nästippen för att mäta ut läsavståndet, ...fyrtio centimeter.
Nu snacker vi förnedring!
Tänk er själva,
att stå utanför butiken (asså... de hade gott kunnat ha testgrejen inne) med ett snöre mot näsan samtidigt som förbipasserande kan läsa på en taffligt handtextad jätte-STOR reklam-skylt precis bredvid:
ÖVER 40 o BÖRJAT SE SÄMRE?
Jodå, det skulle man lugnt kunna påstå!
Livet är grymt.
+1
Bah... Fan tro´t
jag menar,
man kan ju skjuta dataskärmen framför sig... en liten bit o en liten bit till o en liten bit till kanske... men till sist dimper den i golvet! (skärmdump?)
o lägga boken vid fötterna när man försöker läsa i sängen.... det gååår...
...ett tag i alla fall
men god vilja.
Men fasen, det är trist när armarna inte räcker till för att läsa sms...
hahaha ja ni hör att jag har ett helsike emellanåt.
Ett tag hade jag linser!
Jättebra, men dyrt, därför la jag av med det. Jag klarar mig ju - i alla fall för det mesta.
På håll däremot,
ser jag som en hök!
Glänser o skryter så ofta jag ges tillfälle med att läsa vägskyltar lååångt innan någon annan kan urskilja dem o bussnummer har jag noterat när sambon fortfarande bara skymtar själva bussen som en pytte-liten grön prick i fjärran...
Heee... ja, jag vet att det är fånigt.
Förresten,
varför har vi gröna bussar i Helsingborg? Sådant retar mig... Vi hade ju blå, snygga förut,,, precis som spårvagnarna... passade fint i stadsbilden ju.
I Malmö, har man gröna bussar o det har de väl alltid haft o där hör de hemma... men vi kunde väl behållt de blå? Är det något med energialternativ som måste synas? det kan man väl ha ändå, i så fall?
Nä, tillbaka med de blå, de matchar himeln o havet fint.
Min man,
Mr-energiminister-from-Göinge,
har för vana att alltid släcka alla lampor i huset o undrar:
-Vafanjagtänderihallenför? ...när jag inte är där?
Men han begriper inte,
att hall-ljuset sprider sig in i vardagsrummet (där jag i och för sig också har FYRA olika lampor tända) så blir det extra sjuss på lyset o jag kan se! ((o:
Snack, säger han bara o SLÄCKER i alla fall.
jaja
så har vi det (o;
Sambon
har, by the way, ett helt annat fel på synen än jag,,, han är enögd! så att säga...
(måste man vara om man håller på IFK Hässleholm,,,)
Men,
det är bara halva priset på hans lins(er) och det är ju bra. Annars finns monokel, det är lite festligt tycker jag.
Hursomhelst, fåfänga är löjligt
men,
hos mig dyker den upp ibland, trots jag inte vill.
Häromdagen tex,
satt jag med ful-brillorna på o plötsligt hör jag ungdomarna komma uppför trappan.
Då skjuter upp dem i håret, ja brillorna alltså, som ett diadem... för att se bättre ut!
Samtidigt försvinner alla bokstäver i en gröt på skärmen o jag skelar lätt!
Det enda jag tänker i det läget är, hoppas de inte lägger märke till fulbågarna!
Vilken idiot jag är!
Varför är det så? jag behöver terapi! ! ! hahaha
Tuuur, sambon är mentalskötare!
Nu,
ska jag sluta med detta fåniga inlägg
hade tyvärr inte bättre uppslag,,,
Här är i alla fall ett foto som Coach Göran tog när vi jobbade på Sofieroutställningen för Brukshundklubben.
Vi tre glada,
läste vaccinationskort så det stod härliga till!
Vi tre glada,
läste vaccinationskort så det stod härliga till!
Bea (Corinne-matte), Erika o moi!
(o:
...emellanåt,
var det liiite knivigt att läsa de små vaccin-etiketterna,,,
I admit,
Måtte jag inte släppt in någon som inte hade rätt sprutor???
Hjäälp!
Nä NU ska jag beställa nya linser!
Basta!
m
