Gott Nytt År!
Det är något alldeles speciellt med nyårsaftnar tycker jag.
Festligt silvrigt gnistrande stjärnklart fantastiskt förförande förtrollande!
Raketer i trängsel vid tolvslaget, jag blir rörd och förstummad varje gång.
Det är magi...
om än livsfarligt här i stan, där allt verkligen hopar sig.
Röken ligger tät likt dimma vid ett slagfält, de flesta är mer än halvfulla så en förlupen raket runt benen och finstrumporna tillhör.
Ack ja,
detta nyår blir firat i all enkelhet med familjen, sambon jobbar nämligen, ska upp tidigt i morgonbitti och precis så är det att jobba i vården...(han är mentalskötare by the way.)
Det är bara att jobba på, se glad ut och vara TACKSAM! Jul, nyår, påsk, midsommar, helg, kväll eller vardag det spelar ingen roll.
Tänk, så många julaftnar vi båda spenderat på "himmet" tillsammans med de demenssjuka...
Jag och sambon jobbade samma pass i nästan femton år.
Dé ni! é KÄRLEK PÅ LASARETT...
(-;
Med familjen firade vi alltid "en annan dag" lille julafton, juldagen eller annandagen beroende på hur vi hade det med våra kvällspass...
Men, men
det gick det också.
När jag var liten,
var nyår den bästa dagen på året.
Det åts kräftor (av någon outgrundlig anledning?) det blåstes i tutor och sjöngs, alla hade spetsiga blanka nyårshattar och morfar o pappa hade varsin fez. ha ha de såg verkligen coola ut!
Serpentiner, var jättekul att blåsa ut och det blåstes jädrar i det.
Jag och syrran kröp sedan omkring under bordet (tänk vad mycket man krupit under bord som liten förresten, en egen sfär fanns det där) och samlade upp alla röda, gröna,gula,blå ringlande pappers-serpentiner vi kom över. Så smög vi ut i hallen och proppade ner dem i morfars enormt stooora svarta lackskor som stod i hallen vid mammas brudkista.
Mormor,
hade alltid med nyårspresenter till mig och syrran. Det var hemsydda,stickade eller virkade dockkläder som hon hade gjort under året. Jättefina, (jag har dem kvar i källaren än idag).
Det var alltid lika spännande och jag var LYCKLIG!
Vid tolvslaget,
fick jag gå med pappa ut på skolgården för att smälla raketer som han ställde i en urdrucken fruktsoda, lillsyrran fick stanna inne och jag var allt lite rädd i mörkret...
De vuxna såg Grevinnan o betjänten och jag var så liten att jag aldrig förstod det roliga... Skålar i champagne och när det var dags för gästerna att gå, hördes från hallen:
-Nämen! Va???
Huuuuuuuuuuuuuuur kan detta vara??? jag tror mina fötter har väääxt för de går inte i skorna hur jag än försöker... Tiitta här allesamman, det gååår inte!!!
Ha hahahahhaaaaaaaaaaaaaaa
jag o syrran skrattade så vi rullade på golvet och så sprang vi ut i hallen och plockade ur alla serpentiner ur morfars stora skor.
-Jahaaaaaaaaaaaaaaaaaa, sa morfar varje nyår med oförställd förvåning.
Så kramades vi godnatt.
Gott nytt År på er i himmelen mormor o morfar.
Kaffe på en stubbe...
La spår till pumin och det var uppskattat minsann, Niño for som ett jehu fram till (köttbulle)slutmålet, och jag efter i andra ändan av kopplet.
Måste köpa lina och spårsele till honom, kopplet känns för kort.
Många hackspettar i skogen by the way
skulle haft långa objektivet med mig...
Skönt med lugn o ro
Kaffe på en stubbe,
kamera med självutlösare
haha
man får roa sig bäst man kan när alla andra jobbar!
Livet är härligt.
Men,
idag känner jag mig seg, trött o besviken...
damen som skulle köpa vår lägenhet hoppade av i sista stund...
kontraktet skulle skrivas idag...
Skit också, varför får man inte vara riktigt glad?
Llivet är en prövning och det ordnar sig säkert till slut, finns såklart större bekymmer i världen, men jag kan inte komma på några just nu?
Tror jag ska gå bort till huset och måla lite luckor i det jätte-fula köket så jag blir glad igen
Tralla llaaa
Japp,
det ska jag.
Juldagen
åren går...
Märkligt,
det där med tid alltså...
tänker man för djupt och mycket på det blir man förmodligen (än mer) galen.
I Lönsboda,
firades julen traditionellt.
Sill ägg kavring pilsner snaps julmust,
mer sill pilsner snaps,
än mer sill pilsner snaps,
jansson pilsner snaps,
lite janssons till för den e så gó pilsner snaps,
skinka brunkål grönkål pilsner snaps,
mer skinka brunkål grönkål pilsner snaps,
köttbullar prinskorv pilsner snaps,
en extra köttbulle pilsner snaps,
Jultomte från göingeskogen!!!
Mandelmussla med lingon och blåbär från egna skogen naturligtvis,
pilsner snaps...
Neej!
DET passar ju inte.
Gott och trevligt hursomhelst.
God Jul!
(0:>*
Lille Julafton
Har slagit in de sista klapparna, stekt köttbullar, griljerat o provsmakat skinkan.
Ätit tillsammans med ungdomarna här hemma.
Myyysigt.
Var och handlade i morse och då hittade jag minsann tre söta alldeles förtjusande små porslinstomtar för halva priset!
Perfekt ju.
Sambon däremot, är av annan åsikt och när han upptäckte de tre luvorna i kundvagnen bland mjölk smör och bröd sa han:
-Va fan!? Inte mer sån skit väl?
Ha haha
Nu sitter de på bordet kring nötskålen och han har erkänt att de är fina och att vi verkligen behöver dem.
För mycket glögg, förmodar jag.
Jag har förkärlek till julgransförsäljare.
De är särskilda,
i alla år har vi köpt gran vid konserthuset i Helsingborg och det är ju en rit som heter duga.
Man traskar in bland alla granar och då kommer en snorig halvskäggig man med Helly Hansen fleecetröja full av barr, mössa med uppfällda öron och frågar:
- Kan jag hjälpa er?
- Ja, har ni granar?
-Vad vill ni ha för en?
-Ingen en utan en grön gran, som är tre meter tack.
Så mäter vi genom att sambon sträcker upp ena armen allt vad han kan samtidigt som jag backar en bit och då vet jag exakt om den är lagom hög. Dvs 2,70 m.
-Ska jag "spissa" till den?
-Gärna, säger vi i kör! och då går man bort till huggkubben och gubben yxar till granfoten så att den passar i julgransfoten.
-Ska vi näta? frågar han till sist och då tänker jag på HIF!
Jovisst ska det nätas! In med granen i hålet och ut i andra änden.
Klart.
Så tar han betalt och fiskar upp samma gamla svarta slitna skinnbörs ur bakfickan som han brukar. Många fack och femhundralapparna fullkomligt väller ur den...samtidigt drar han ett rejält tag med utsidan av handen över sin snoriga röda kalla snok. Urrr ... Här gäller det att ha jämna pengar!
Idag, köpte jag en Bingo och en Trisslott! En ingivelse, kan inte förklara varför... Jag gör aldrig det ju.
Tänkte, idag har vi tur!!!
Bingolotto, har jag spelat två gånger, när barnen var små.
Satt och försökte förstå varför alla nummer var så olika dem på min lott och har först nu fattat att jag tittade på siffrorna som är scanning kod.
Begriper ni hur trööög jag är?
De riktiga nummerna skulle skrapas fram högst upp på lappen. Så krångligt...
Ha haha
nu,
vet jag inte om jag vunnit något... typ motorcykel eller Volvo för jag har missat hälften minst.
Äh.. jag fattar inte detta riktigt.
Men,
75 kr blev det på Triss lotten i alla fall, tänk så kul vi ska ha för de pengarna!
Tjoho.
Vi har sett två kanonbra fotbolls matcher idag
Inter-Milan 2-1 och nu håller Barcelona Real Madrid på... Dé e grejer det.
Jag struntar i Bingolotto, det var för svårt för mig.
Husägare!
Nu har vi fått nycklar till vårt hus!!! (o:
Sköldpaddan (Alessandro del Piero) har somnat i ett hörn på övervåningen och lär inte vakna förrän i mars när ljuset återvänder, för att då först upptäcka att vi flyttat (om sköldisar nu över huvudtaget reflekterar?)
Niño springer runt o luktar i alla hörn. Han har också prov racat i trädgården och det gillade han!
Såg så kul ut när jag släppte ut honom han blev liksom förstummad och tittade på mig o undrade:
-Får jag springa här?
-Allt vad jag orkar?
och när jag sa:
- Visst! Hopp o lek!
Ja, då jäklar! Wrooooooom runt ,runt, runt äppelträden fram o tillbaka haha
Äldste sonen,
flyttade direkt in i pannrummet o dekorerade med lite ljusslingor, sådana som han älskar (blingbling) och är så glad så glad att han ler upp till öronen.
Yngste sonen,
är ju mer fisförnäm och har synpunkter på spackelmärken i väggen, att lysrörslampan är oändligt ful och måste ner direkt!!! INNAN han behagar flytta in, minsann.
Igår,
kom grannarna med varm vin-glögg på termos, nybakade lussekatter och pepparkakor på ett fat. Efter husesyn, satt vi sedan i vardagsrummet bland flyttkartonger och mös allt vad vi kunde med endast levande ljus i vintermörkret...
Sådant är särskilt, och underbart.
Trevliga, goa grannar är guld värt!
Och!!!
IDAG,
hoppas vi sälja vår lägenheten till en dam. Ska komma slutgiltigt besked snart.
Måtte det gå vägen.
Igår,
skruvade vi bort förra ägarnas mässingsdörrskylt med en osthyvel! Det var det bästa som hände den dagen.
Gubben, som bodde i huset är en nämligen en opålitlig, elak o beräknande man. En skum typ helt enkelt...
Skylten är väck och det var liksom en ritual att utföra, ett avstamp! Skönt.
Hängde istället upp vår juldörrkrans och den glittrade grannt i mörkret. Då var man nöjd!
Imorse,
kom jag förbi huset i dagsljus och insåg att kransen är förfärligt anskrämlig, förmycket, typ... "gräll" är nog rätta ordet.
Men!
den ska hänga där,
detta året.
Preem påse, går det an?
idag är det tredje advent, men här känns det inte som om den verkliga julstämningen vill infinna sig.
Ingen gran hemma som vi alltid haft...
Kan det bero på att vi ska flytta???
Vi har bott på samma kära gata i snart tjugo år, men nu är det dags,,,
Jag har en förmodad medelålderskris,
eller som Gunilla en god vän säger:
Du har H i Adhd (Hyperakivitet) och det är nog så sant.
(vi är glada för att ställa 25-öres diagnoser på alla som passerar, så se upp)
Spanade in ett alldeles utmärkt, kärt gathus för ett par månader sedan, perfekt läge i Hbg, nära skogen och stranden som ju lätt ringar in intressena.
Men dyrt! Jäkla Marknadsvärde...
Ack o ve!
Sambon,
gick till banken med en Preempåse (innehållande viktiga dokument-o-handlingar) i näven, (går det an?) ha ha och undrade om det gick bra att låna ett par miljoner?
Det gjorde det... påsen till trots.
Senare samma dag, blev vi inlåsta i stadens fina underjordiska garage därför han hade glömt sin plånbok med bensinkortet som vi behövde för att komma ut.
Plånboken låg på bankmannens skrivbord!
Nervöst beteende? Javisst!
Gathuset hursomhelst, är byggt 1905 av en murarmästare minsann.
Ligger i sutteräng..
C:a 100m2.
Mycket att göra!
Kök...trädgård... osv osv och vi som har tummarna mitt i nävarna båda två! Verkligen.
Vad har vi gjort???
Ångesten,
ligger numera som ett vått täcke över ansiktet var morgon, och man undrar hur allt ska gå?
Lägenheten vi bor i är till försäljning, men det går trögt... finns för många till salu.
Ja, vad ska man säga? Vi har alltid så fruktansvärt dålig tajming på allt... en viss tröghet alltså.
Inte bara jag på hundkurserna.
Visningar av lägenheten är numera vardag, känslan av att inte kunna "leva som man brukar " är påtaglig. Hela tiden ska allt vara ordentligt, liksom, stylat.
Inga personliga saker framme och hur lätt är det med tre karlar i huset?
Riktigt jobbigt är det. Jag skurar dasset för jämnan, fäller ner ringen tretton gånger om dagen, för det ska verka bättre än det är...
Vet aldrig när det kommer någon.
Sambon och jag, sover på sofforna numera, vi är trångbodda!
Har inte haft sovrum på sexton år! utan sovit på madrass på golvet och nu har den åkt ut för den "passade inte in" när lägenheten ska presenteras för presumtiva köpare...
(kära madrass vad jag saknar dig...)
Två tonåringar inklusive flickvänner och grabbhalvor i tvåmetersklassen med skäggstubb till kompisar, i trängsel.
Kan lova att sociala kontrollen i vår familj är 100 procent! Inget har undgått denna moders ögon o öron! På gott och på ont! Ha ha...
Men,
på tisdag har vi tre(!) sovrum, all of a sudden, så då kan vi kan variera oss som vi vill...
-C'est la vie!
och det som inte dödar-härdar.
dessutom,
ska sambon få ett snickarbälte i skinnimmitation i julklapp!
Det var tiiider...
Här är några gamla godingar helt i min smak..
Niño1 år!
Idag den 14 Dec,
fyller jag 1 år
Synd man inte hann till frisören innan...
Det hela firades i all enkelhet med en leverpapastejsmörgås (extra tjokt lager naturligtvis).
Matte o Husse är schyssta.
Tiden går. Minns att jag kom från Motala mitt i en snöstorm...
Fick ett fint jul o födelsedags foto av min mor Clara och syrran Sigrid och deras familj.
Mail också från farsan Jambo och från brorsan Phenix.
Sådant uppskattas.
Här är det by the way
Bilder på hela syskonskaran:
Phenix, Stina, Lillis, Sigrid, Jag Morris, och så Astrid.
Voovvv!
Niño
Lucia o plastgran
Det blev inga nya stövlar eller kläder men jag hittade svart skokräm i en låda så de gamla trotjänarna blev som nya igen!
Stannade så länge det gick på Wallmans,
till lamporna tändes och de skulle stänga. Sedan vandrade vi sakta hem genom Helsingborg och det är sååå vackert by night... sekelskifteshusen med julljusstakar glimmande i fönsterna och granen på Stortorget... den är så grann så grann... tusentals små små lampor som tindrar i den.
Tror det var sju grader varmt... märkligt... det är sällan snö här kring jul och det är synd, tycker jag. Men det det är jag ganska ensam om att tycka, de flesta gnäller när det kommer lite flingor, märkligt...
-Har ni sett det snöööar?! så fiiint
-Bah, det é väck tills imorgon ändå!
-Men, det är ju så fiiint...
-Äh, det blir bara slabb av det i alla fall, annat är det i Norrland...blabla bla
Va fan e de med folk???
Varför kan man inte njuta medans det ligger? Även om det "bara" handlar om timmar...
Jäkla surkartar "de" har ett trist liv, sådana... tror jag.
På Luciadagen,
kläddes traditionsenligt föräldrarnas plastgran.
(mm,... jag vet men ändå... de säger det är praktiskt)
Pappa och jag, sätter i de obligatorika två(!) ljusslingorna efter konstens alla regler, medan mamma och sambon dirigerar hetskt från soffan.
Inte rättvist alls, men så ska det va.
Niño rev ner en ljusslinga (ojsan) och pappa började flacka med blicken. (Där var han illa ute lurvtussen.)
Sedan hängs alla gamla glaskulorna i och de är alldeles för många, men så ska det också va.
Till sist alla (kilo)meter glitter som går att uppbringa och det är noooga hur det hänger minsann!
Nåväl, när granen är färdigklädd, släcker vi takbelysningen och beundrar och kommenterar mästerverket.
Därefter bjuder mamma på himelskt gó ålamacka,
snaps o öl
och Janssons med kavring och smör.
Mmmm...
Nu börjar julen!
Skogsspår med vinkelpremiär!
ska jag på julfest med jobbet...
Wallmans
Jag vill inte!
Det vill jag aldrig! alltså gå ut eller på fest, varför är det så?
Men,
varje gång
blir det ändå skoj och jag går hem sist av alla, när de tänder lamporna och ska börja städa lokalen...
Då är jag pigg som ett skott o skriker:
-Släääck!
Märkligt...
Jag vet inte vad jag ska ha på mig heller?
Det vet jag aldrig...
eller rättare sagt, jag får för mig att jag måste ha något nytt snyggt...
men,
det blir alltid samma, man är för traaadig...
Behöver nya svarta stövlar (de gamla är riktigt ordentligt slitna) så jag körde in om på Väla köpcentrum i min minst sagt skitiga utstyrsel avsedd för skogen, Lundhagskängor (i o för sig exlusiva, men inte på Väla) med intorkad lera och en skitig parka, bara för att konstatera att det var för mycket folk och för varmt och äckligt, jag ska aldrig sätta min fot på det stället fler gånger, det är verkligen förfärligt och får en att må skit.
Niño väntade troget i bilburen och gjorde så att rutorna immade igen!
Fick stå med fläkten igång i en kvart för att överhuvudtaget kunna backa ut utan att köra på någon...
Vår Skoda är "rallyrööd" och det är nog det coolaste med vår bil, förutom att den var billig i inköp.
Utnämnd till den sista kultbilen men någon defroster värd namnet finns inte...
Har det immat igen så har det!
Såg medan jag satt och väntade på att dimman skulle lätta att ungjä-larna som generöst fick låna bilen igår hade skrivit med pekfingret på ena sidorutan:
SKODA POOOWER!!!
Detta var inte skoj! och det var sista gången de lånade bilen.
Så det så.
För ett antal år sedan hade jag en klänning "den lilla svarta" som jag gillade och kände mig fin i.
Den hade jag fem, 5, five (!) Jul o Nyårs-fester i rad! (det är sant) och vid varje julfest sa samma personer:
-Snygg klänning! Ny?
Javisst, svarade jag glatt och sträckte på mig.
(i och för sig är vänner till för just sådana kommentarer och jag valde att tro dem)
Vem bryr sig egentligen? Förmodar att alla är så upptagna av att klä sig själva att de inte tänker på någon annan ha ha...
Ieftermiddags, var jag i skogen och la spår till Pumin.
I regn som vanligt.
Gjorde en vinkel halvvägs (för första gången) och så målet - en burk mamma scans köttbullar. (Tack o lov för henne!)
Det gick som en dans o Niño stannade upp precis där jag hade lagt vinkeln, vädrade och vek snyggt av åt vänster...
Dé var grannt.
Duuuktig vovve!
Passade på att plocka några kottar som jag ska arrangera på något vis, i vår "visningslägenhet" (mer om den sedan)
Läste förresten en blogg http://skogsnuvan.blogdog.se/
i förmiddags. Kanonskoj, en norrländska som hatar snö!
Coach
Jag har en personlig Coach!
inte på gym utan på brukshundklubben!
Göran, heter han.
Det är mycket, mycket Göran nuförtiden, ha ha...
Hundkurser, är inte så himla lätt! eller är undertecknad osedvanligt trögfattad. (tyvärr är det är nog det senare)
Mitt gapgastande-lurviga-toviga-gråsvarta-niokilosmonster står på bakbenen i andra ändan av kopplet och hoppar och stör allt o alla.
Matte, måååste vi stå här stilla och måste man verkligen vara tyst???
Nä, kom alla hundkompisar och dra en repa med miiiiig
Tjohooooooooooooooooooooo!!!
-Voooov!
-Skall
-Skall
-Vooooov!
Wrooooooooooooom ... draaaaaaa i kopplet allt vad jag kan.
Puh, säger jag bara...
Vet inte hur det blev så här, men det lär bero på föraren(?) hur hunden uppför sig.
En numer vedertagen sanning, dessutom omskriven i varenda modern hundbok!
F-n trót..
"Coach-Göran", är en gammal räv i hundsammnhang kan ni tro och han har tränat hundar i 30 år.
Just nu får han en cach utbildning på fin-fina hundskolan utanför Uppsala! Har glömt vad det heter.
Ni förstår detta är på en higher level.
(-;
Så,
behövde han ekipage till sitt utbildningsprojekt och då blev jag o Niño utvalda, bland en massa andra.
Ska man bli glad då???
Ha ha ha fattar ni, bara för jag är så ofattbart trööög och har riktigt dålig tajming.
Jag o Niño blir filmade hela tiden, när vi gör fel och när vi gör rätt!
Man är "nog snygg" i nerdragen mössa och skitiga kläder.
Filmen visas sedan (för utsålda hus) på hundskolan som utbildningsmaterial! (el avskräckande exempel?)och G förklarar hur han coachat ett "hopplöst fall" till framgång...
Tur, man bor långt ifrån säger jag bara.
Vi är ute i ur o skur för jämnan, bla på Enteks lager i 5 timmar (!) för att leta försvunna människor bland rostiga grävskopor och en annan massa sten bråte, precis som räddningshundarna gör!
Det var riktigt riktigt kul tyckte jag.
Vi har jobbat massor på kontakten Niño och jag.
Jag har lärt mig mycket, men har fortfarande massor kvar.
Tur, tur tur att G tog hand om oss!
Jag är riktigt, riktigt glad för det.
Göran är i trevlig, tycker jag, åtminstone tyckte jag det, fram tills i lördags, när jag plötsligt råkade zooma in hans mössa, medan vi stod och pratade i regnet!
Vill egentligen inte skita ner bloggen här, men där stod L BOIS!!!
Jag avbröt mitt i vår konversation, och sa:
-Va f-n står det på mössan? inte Bois väl???
-Jovisst, det gör det! sa G och sträckte upp sin redan långa kropp och log brett.
- Men,
går det inte att vika kanten inåt istället? undrade jag.
Det gjorde det inte,
och på frågan om han möjligtvis sett "di röe" sänka Austria Wien på Olympia? höll han på att gå av på mitten!
-Nämn icke Olympia! sa han samtidigt som han backade två steg, jag får utslag på hela kroppen när jag hör HIF!
Ha hahahahahaaaaaa
Ni skulle höra honom,
han forsatte:
- Jag är från Landskrona och älskar Bois ända in i hjärta o själ! och NU, är hund-kursen avslutad!
sedan pratade han något om 6-2, fattade aldrig vad det var?? 
Håååjeeefff!
3-0 mot Austria Wien!!!
Riktigt skoj var det!
Kalasbra spel första tjugo.
Andra halvlek gick som en dans, Dahl var kanon liksom Razak , Jacobsson och Herr Larsson,
Fantastico!
Hif kan man lita på!
((-:
