Vårvinterlov
...visst är det ett vackert ord?
Det heter sportlov nuförtiden och man förväntas sporta då? Typ inomhus?

På min tid,
åkte vi skidor o *tefat (*pulka för utsocknes) utomhus när vi var barn och det hette Vårvinterlooov!
Man blev insmord i ansiktet av mor med NIVEA, röa kinder fick man o lovikavantarna man stickat i syslöjden var fulla av snöklumpar o smågrus...
Jag åt upp dem!
Snöpärlorna utan grus...

Minns,
nooog sällan... förlåt att jag fullkomligt förlorar mig nuförtiden i "förr" ... det har med åldern att göra antagligen,,, förvedningen tilltar alltså ha ha...
Jo, jag minns,
hur enkelt det var att slita hål på en pulka...  för när jag var liten var det jämt mer grus o sten än snö i backarna och icke något före att tala om... trots, man förberedde allt vad man kunde i vallaväg... dvs stearinljusstumpar fram !
Ooooh...
va vi gnéééd, o gnéééd med stearinljusen i källaren. Vi ansträngde oss till det yttersta! Svetten lackade under Stiga-toppluvan och håret kliade i nacken.
Fick man kramp i ena armen, o det fick man, fortsatte man med den andra! Vilken entusiasm o vilken motivation!
Man ville ju åka fooooooooort!
Sa till slut till kompisen;
-Nu får det räcka! Vi måste ut, innan snön smälter!
(nu snackar vi alltså snödjup á en till två millimeter)
Ha, ha efter ett sådant uttalande vet man att man är *redig (* betydet äkta  alltså för er utsocknes) skåning!

Ja, ja...
allt gniiiiande till trots blev det väl inte så särskilt mycket bättre, men i alla fall )o:
Vi varvade tefatsåkning, med längdskidor från Edsbyn eller kälke, en sådan där fin i trä med medar, ratt o en bra broms! Drog man i den var det som att plöja en åker! Riktiga djupa fåror blev det i backen.
Man undvek att bromsa för alla blev sura över att man Skitade ner snön med jord och där var ju inte så mycket att ta av...
Istället åkte man rakt in i en teglad baksida av ett garage.
Tuuur man överlevde säger jag bara.
Detta var innan Stenmarks tid, men det känns som vi ungar på gåden myntat begreppet!

Bakom ishallen,
i skuggan var det lite mer vinter...  än på gårdarna mellan hyreshusen där vi bodde.
Ismaskinsskrapet tömdes där bak i en stor hög och "Berget" låg kvar länge innan det smalt...
På försommaren(!) hände det att vi tog varm chocklad o kanelbullar med oss i en Tempo-plastpåse, ja jag hade ingen ryggsäck, men dock vita pjäxor med turkosa snören som jag fått av mormor och morfar. De turkosa snörena hade extraknutar på tre ställen där jag råkat dra av dem när jag snörade dem för hårt,...
och så satt vi på isberget och njöt.
Nä, vi skånebarn har inte precis upplevt så mycket vinter, men så bor vi ju nära kontinenten i gengäld!
Hee...

I år,
blev det snö här nere under lov-veckan och det blev sååå vackert med ens.
(jorrååå Anita!)
(o:
Knirr, knarr...
under kängorna och gnistrande vackert i solen.
Niño blir tokglad i detta väder! ! !
Nä,
nu måste jag gå o pinka, det var ju tusan vad jag babblar länge...
Vänta lite bara e strax tillbaka...
...
...
...
hopp   ! !
...
...
upp....
...
...titta vänster ...titta höger...
...

Vov!
Äntligen...
lääängesedan man fick chans att komma till tals här vid tangenterna!
Ville nämligen passa på att höra med er andra doggar ...
asså..
- Har det kommit någon ny sorts leverpastej eller?
det snackas här hemma, heeela tiden, om champinjon ..någonting??? É dé nån som hört något?
Ny smak??
hade varit fint med lite omväxling...
Matte har LANDSKRONApastej förjämnan och den äääääääääääääälskar hon!
He, he...
DET ska jag berätta för Caoch-Göran! Karln är ju Boisare av kaliber och det reeetar matte som ju inte ens tål hans svarta vintermössa med klubbmärket i pannan som ni vet.
Matte, skulle självklart icke medge detta faktum -alltså det att hon gillar "Boispastej"- utan helt enkelt blåneka och ljuga totalt obehindrat.

By the way...
såg ni att Coach-Göran var med i senaste numret av Hundtidningen vi får? Man känner sig nästan lite världsberömd hi hi trots vi fick vara med bara pga att min matte är så trögfattad o har dålig tajming ... DET behöver man i och för sig inte basunera ut jue...

När vi nu ändå är inne på mitt favoritämne,
leverpastejer...
...kom att tänka på en historia som utspelade sig i våras, har jag berättat det? Jag hittade en mobiltelefon här i MITT kvarter.
Den låg precis där jag brukar pinka revir och tur var det att jag såg den där när jag lyfte på "skånken". Precis när jag skulle till att pinka ... då började det spela en glad melodi under benet???
Jag kom av mig o då fick jag syn på mobilen.
Jag visade fyndet för matte...
Hon berömde mig mycket, jag fick extra frolic (o; och sedan ringde hon tösen som ägde luren och vet ni vad?
Denna flicka kom nästa dag och med sig hade hon hittelön,
till MIG ! ! !
ARBOGA pastej!
-Wooooooooooooaaaaaooooo!
En HEL paket till bara mig... Mmmmm
Det var sååå snällt o jättegott!
Ja ja
Aj då, nu kommer matte!
Swisch, swosch ...
ner-under-bordet
snabbtsomfan!
Zzzzzzzzzzz...
zzzzzzzzzzzzz...
zzzzzzzz...

-Jag seeeeeeeeeeer dig dummer!
-Zzzzzzzzzzz
Zzzzzzzzzz
Zzzz *kikar med pyttesmal ögonspringa.. zzzzzz.....

så lurvtussen har varit på tangenterna igen?
Fasen,
vad grusiga de är nu....
Kan inte lämna laptoppen med öppet lock, borde veta bättre...

Vad har kröllet skrivit om nu då???
Jasså,
den lille gynnaren tror att det är nån champinjon-pastej?
Nä,
det är Champions leauge,
vi talar om i familjen!
STORE husguden Zlatan var ju i stormöte igår! Lika mot United... Tack vare deras duktiga målvakt Ceasar... Får se hur det går i returen.

Har haft träningsvärk i fjorton dagar!
Fyrtiominuterspasset på bandet tog nästan kål på denna lätt grånade madame.(o: he he
I Måndags morse var det kallt o snö.
Hittade mina tjockaste ullstrumpor på fjärde trappsteget och tog på dem där i trappan. När det var gjort hade jag glömt att jag stod fyra steg upp och trampade liksom rakt ut i luften!
Jävlar vad jag svävade där ett tag!... mellan tredje och andra steget hade jag riktigt "häng" i luften a la TV-räddning och tänkte: Detta kommer att göra ont!
Braaaak ner i marmorgolvet på min fina mosaik-kompass som jag tvunget skulle ha fast den kostade kosing!
Jag hamnade i nordöstlig riktning och gled vidare mot silvervasen jag köpte innan jul, fan tänkte jag medan jag gled, den var DYR den fina vasen.
Kaboom!
Där tog det stopp, invid elementet med en klämd vas mellan benen och en ljusslinga över huvudet i nordöstlig riktning.
AJ aj aj
Jag såg stjärnor, hörde ljuuv musik o fågelkvitter!
På tal om ljuv musik, det är ju melodifestivaltider nu. Gillar ni Ugglas Snälla, snälla, snälla? cool tycker jag!
Sonen tycker den är lika hemsk som hennes stövlar. Ha ha... Härligt tänker jag, hon är lite Pippi liksom.
Vill man ha sådan färg på stövlarna så Varsågod!
Min fröken i Kommunala musikskolan hade lila plyschdress, dé ni!
Dé va tiiider.. när både lärare o lärarinnor gick klädda i lila plysch. Glassarna hette Iskalle och Trisse och det fanns bara en kanal på Tv så alla hade alltid sett samma program...

När det var dags för musikundervisning i klassrummet kom fröken bärandes på en stor grå väska. Den ställde hon på katedern och klickade upp spännena, ett i taget... klick, klick! Skatten blottades:
Musikinstrument! Tjohoo!
Det var stort!
Dööökul tyckte jag.(o:

Triangeln var en nitlott förstås... men, tamburin med eller utan småcymbaler Wihii! ! !
Gurka rasp rasp hur coolt som helst och...
...
...
...
Blocket!
...Minns ni blocket?
Asså, om triangeln var en nitlott så var blocket total förnedring.
Det var väl för fasen inget instrument!
Bahh...
löjligt att sitta o slå på den träbiten, medans de andra skallrade med åtråvärda tamburiner.
Nä fy,
när fröken frågade vem som ville spela på blocket idag? flackade alla med blicken eller tittade ner i bläckhornet på bänken haha...

Om man ville,
fick man gå på extra musiklektioner förlagda till skolkällaren. DET ville jag!
På dem fick man springa runt, runt, runt med olikfärgade jättevackra silkessjalar i händerna och de svävade omkring oss. Allt i takt eller för all del otakt (gick bra vilket som) till trumma och "musse-fröken" hade sitt knall-lila plyschställ. En enorm sparkdräkt.
Jag älskade det!
Ljuva sjuttiotal.
Tuta block flöjt fick man också och samma fröken log. Snacka om tålamod!
Minns ni de där stora piprensarna man rengjorde flöjterna med efteråt? De var nästan bäst tyckte jag. Snygga färger ha ha och alltid var jag avundsjuk på att kompisens var vackrare i färgen...

Jag var rätt bra faktiskt.
(o:
kände att jag kunde och blev glad. Inte alls som när jag skulle räkna... Ack o ve! Min småskolefröken Stina Nilsson sa till mamma att:
-Maria ska inte stå i affär i alla fall!
Väldigt tydlig var hon!
Uttalandet var naturligtvis inte (?tror jag iallafall) menat för mina små öron. Men,,, jag hörde och sedan dess har ångesten hängt över hjärnan var gång jag ska räkna ihop något.
Min snälle sambo säger ibland att:
-Hon hade rätt! den där fröken Nilsson!
Hygglo!

Men,
morfar tragglade fyrans tabell med mig så den sitter som en smäck! den samt sjugångeråtta som bonuskunskap ha ha,
Morfar
lärde mig också att spela en marsch på mandolin (dé ni!) och en på blockflöjten. Vi varvade musiken med att äta clementiner från mormors skafferi.
Mmmm...
Livet lekte, när jag satt i deras röda galonkökssoffa. (med utsikt mot Olymia! inte konstigt man e HIF are hehe)
Noter, mandolin, blockflöjt, fyrans tabell, sjugångeråtta och clementiner. Allt medan Lisa tittade på. Vad kan man mer önska sig?
Lisa,
tror inte jag presenterat henne? var trasdockan i mitt liv. Hon var mitt allt! med henne pratade jag o hon svarade.
Söt var hon,
målat plastansikte, tittade liksom lite snett åt sidan hela tiden...röda flätor under en blå huva som satt fast, rödblårutig klänning (HIF går igen he he) och rödvitrandiga ben.

Skrållandockor var egentligen det som gällde på min tid men en sådan fick naturligtvis inte jag, för de var dyra. Det var bara att gilla läget. Dockvagn fick jag inte heller av samma anledning men hade en docksäng i ljusblått trä som jag var himla glad för.

Lisa fanns kvar fram till åttiotalet,
hon tronade på soffan, men.. gick ett dystern öde till möte.
Fanny, vår (söta?) golden styckade henne medan jag var på jobbet. )o:
KATASTROF GRANDE! hon stirrade förmodligen för länge med sin påmålade blick på vovven från sin utpost.
Hon rök hursomhelst
stackarn
och det  tillsammans med en gammal halmbock. Det röda halmbocksbandet var allt som återstod, det låg i en kringla innanför dörren, resten av lägenheten liknade ett stall...
Ja, ja Fanny må vara förlåten,
hon var världens snällaste ...
annars!

Tänkte, (jodå, ibland så!)
...att nu när löningen dimpt ner i brevlådan kanske man skulle passa på att investera i något från hälsokosthyllans arsenal. Allt för att få bukt med hårdaste vårdeppsgreppet!
Det är inte jaaaag detta seeeega!
)o:

Upppiggande,
välgörande Krummelur-jag vill inte bliva stur-piller till lagom trött, blekt glåmig medelålders kvinna? Finns mirakelmedel månne?
Ha
-PMS motverkande undermedel behövs! säger sambon!
(har hört det förr och en gång ville han tom ge mig sådant i JULKLAPP!!! fattar ni??? men, där gick minsann gränsen! ICKE! )
Fan trót!
Sambon, ligger i och för sig risigt till var fjärde vecka ((o: så kanske... finns något uns sanning i uttalandet?...
Något superserum sedan mot nattliga övergångsbesvär så man kan få sova någon gång utan swimmingpoolkänsla, (nåt absorberande sexigt nattlinne kanske eller dykardräkt rentav, nej förresten, det skulle innebära familjerådgivning och vi har inte råd trots räntornas nedgång)
Till sist vill jag satsa på en utslätande-jämnande-ifyllande dyrlyxansiktscremé dé lá créme instead of skalpell och slutligen brun kulör till de grå (inte vovvens då).

Men nä...

jag vet hur det blir:
Extrapris-köttfärs från Ica Maxi o Sallad från Libanesiska grönsaksaffären. Billiga fullkornspastafjärilar mot ifylld rabattkupong (I hate rabattkuponger) och en påse Frolic för unge Herr Gråbens eventuella framsteg!
Just så blir det...

Sanningen att säga börjar vår-deppot faktiskt att släppa taget! Liiiiiiiiiite i alla fall...
Tror jag åtminstone...
Hör här:
Jag blev så himla trött på mig själv förra veckan, ja jag blev nästan förbannad ....
I min "kreativa" ilska beställde jag något från bokklubben och tänkte:
-Nu jävlar!
Ska jag orka träna vovve måste jag ju själv vara pigg.

Sedan ...
steg...
...lilla jag...
...upp på löpbandet i jobb-gymmets källarvalv ! ! !
Wihiiii
Kuta, kuta, kuta tänkte jag bara!
NU,
gör jag slut med latmaskeriet!

Var totalt färdig o slut efter tjugo minuters "rännande" på det svarta "kassörske-bandet" som rullar runt, runt
och
JÄTTE-nöjd!
Somnade sedan i soffan till Let´s Dance! (var nog när Hasse Aro var på tiljorna..asså han é inte bra! inget liv i honom liksom... Säger vem? ha ha)
(o:   Zzzzz.......

Så kom beställningen från bokklubben:
Ta daaaa (trummvirvel...)
"Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto!"
JUST DET!
HAN o jag! är det numera.
en kvart,
är lagom för medelålders latmaskar tänkte jag,
det kan jag klara utan att ge upp
för det är ju liksom meningen...
att det ska vara ihållande...
då kommer resultaten!
sägs det...

Så nu är jag flugvikts amatör boxare! in my small kitchen  ((o:
Ha ha haaaa
trodde det var helt annat upplägg men vafasen:
-Skuggboxning är INTE fel!
Jag lovar!
Numera,
står jag vid spisen och jabbar!
Yeah, yeah!
Fotarbete, fotarbete ... Balans,,, koncentration...focus...
Tjoff!
där kom en vänster och en högerkrok...
Fotarbete, fotarbete... osv... osv...

Jodå...
Utgångspositionen,
är viktig i boxning (precis som i lydnads) Balans o fokus...
en garde... (hör på boxaresset som nu hållt på i en kvart ha ha)
...och Akta er!
för min Raka höger med kraftigt skjut från höften.
DEN är inte nådig!
Övriga familjen anser att undertecknad icke är klok! och tittar bort när de ser mig i aktion naturligtvis.
Jag svarar bara att:
-PAOLO,
tycker detta är bra!
och
det tycker jag också! sådetså.... jabb, jabb swisch swoosch (sambon duckar, ... nära ögat)
-Ner på golvet och Ge mig femton! galer jag. (killarna himlar med ögonen o går)
Då menar jag armhävningar
ack, ack, ack...
Är verkligen skitkass på sådana... har alltid varit.
Tyvärr.
Min fysik sätter hinder...
Har så smala handleder att jag alltid haft barnstorlek på armband. Men, men TEKNIK lär ju göra sitt till så:
-Trettooooon, fjooooorton,,, feeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeemtooååpust, pust, pust KABOOOM raaaaas...
sanningen är att jag bara orkar typ EN enda ordentlig armhävning sedan håller jag på att få hjärnblödning o svimma! ...känns det som i alla fall...
Dock,
kan Allt bara bli bättre!
Nu är jag positiv och i skrivande har stund har jag för andra gången kutat på bandet (i hela 40 minuter denna gång)

Boken har jag ställt bredvid sängen så det första jag ser när jag vaknar är:

Förresten...
Våren är här!
Snödroppparna blommar, fåglarna sjunger och solen skiner!
Nu släpper jag vårdeppet!
-Ner på golvet o Ge mig femton!
(o: