I och ur spår...
Klåverröd
...i Vargadalen...
Visst låter det fint?
Hundaktiveringskursen hade en spårövningsdag.
Härligt, härligt att se vovvarna arbeta och göra det som de kan o vill av naturen. De ser ut att känna sig lyckliga o fria.
När man så sitter där i skogen sedan, med fika efter ett lyckat spår tillsammans med sin hund...-för man är verkligen tillsammans med sin hund närman spårar- o fåglarna kvittrar omkring en, allt är grönt o vackert, hunden gräver o krafsar ner sig lite bland löven bredvid för att det ska vara lagom svalt o vilar helt avslappnad (nåja nästan) då är livet härligt att leva, det känns i hjärtat.
och
utställningsringar känns oändligt lååångt borta.
(o;
Kamma, kamma, kamma.
Klippa, polera, putsa...
Stressa, stressa...
o kamma lite till
...å så det sista...
Uppskruvat stohej o halvt eller helt hysteriska hundägare som gastar på sina hundar.... Tält o burar skramlar omkring och man undrar i sitt stilla sinne vad allt går ut på egentligen?
ha ha nej det där är inte riktigt för mig.
Å andra sidan,
är det ju så att har man väl ställt ut - så vill man vinna!
Som sambon sa en gång vid en utställning då Nino "bara blev tvåa" fik BIM istället för BIR:
-Jävla domare!
hahaha
enkelt eller hur.
CoachGöran,
skulle som avslutning på spår-söndagen lägga ett längre spår med apporter o spetsvinklar till sin hund - för att visa oss adepter hur det egentligen ska se ut - så han gav sig iväg inåt i skogen och försvann bakom ekarna medan vi stod kvar o pratade vid en liten stig..
Efter ett tag sa någon:
-Det var ett väldans långt spår Göran lägger...
Sedan snackade vi vidare... (hygglo)
Efter en timme ringer mobilen hos en av oss,... och det är Göran!!!
Han hade gått vilse!!!
o vi som var mitt uppe i en diskussion..
Ha haha
Den rutinerade o numera certifierade själv!
Lost!
-Stå stilla bara, sa vi och började ropa och tuta med bilarna men han kunde inte höra oss...
Ja ja så kan det gå.
Jag o Niño snokade upp honom en bit ut i en djupskogen i en djup ravin, dit hördes inte våra rop alls trots att det inte var långt borta... Skogen är mäktig, tät så det är lätt att förvilla sig... eller så beror det på att han är från Landskrona!
Vad vet jag.
Själv ville han inte alls erkänna att han var vilse .. bara lite ur spår...
(o;
(speciellt för dig, Anita!)
Full Koll
Mycket,
hundträning denna veckan.
Först Bevakning o tjänstehund med Hemvärnet. Spännande värre med grönklädda pondus-tjejer, kamoflagebyxor, ordentligt knäppta fickor, fullt uppdragna dragkjedjor, välputsade kängor, keps o insamlat hår som inte flyger omkring i vinden.
Det pekades med hela handen o vi smög tysta omkring i skogen...
Ja grabbaaaar haha...
Fick se en färdig-utbildad o certifierad vovve, en rottweilertik, i aktion och det var minsann imponerande.
Hundföraren (som alltid går först i ett förband, tufft tufft) började med att kontrollera vinden (som knappt kändes) genom att hålla upp en fjäder som hon fäst i en tunn sytråd. Cooooolt o lite indianstuk över det hela. Efter vindkontrollen "kopplade hon om hunden" och man riktigt såg hur han stelnade till i kroppen när han förväntades att arbeta.
Hunden skulle söka av ett område och höra o hitta ett par figuranter som låg gömda.
När hunden markerade spår eller vittring visade hundföraren genom handtecken för övriga vilket det var samt riktning.
Niño,
fick prova och det gick bra, han är ju inte så hög som en rottweiler men han ställer sig på bakbenen på välkänt Pumimanér (o; och tar vittringen på samma höjd i alla fall.
Full koll på vovven alltså!
Onsdag var avslutningsdag med "Coach-Göran".
Han är nu certifierad hund-coach och har fått sitt mycket välförtjänta diplom, undertecknat av självaste generalsekreteraren i SBK. Tuuungt!
Vi som varit hans ekipage (tre stycken) bjöds på smörgåstårta samt filmvisning i vår klubbstuga o vi skrattade så vi hade kramp i magen o tårarna rann...
En jättetrevlig kväll med massor av hundsnack.
Fick varsin dvd med en dryg timmes film från våra bravader under senaste halvåret. Jisses som man ser ut... haha ja självanalysen är otroligt jobbig men ack så viktig för att utvecklas.
Bea,
fantastiska Bea, har varit Coach-Görans högra hand och kameraman. Hon har filmat i ur o skur... och det med samma glada humör hela tiden.
Totalt outtröttlig skulle jag vilja säga.
"Å sicket ett väder det vatt sedan..." Snö, hagel, regn, ösregn, skyfall, storm, blåååååst blask slask lerigt mögigit o skitigt men hon har filmat o filmat o vi har övat o övat o övat...
Verkligen trevligt så här i efterhand att få det hela på film.
Imorgonbitti,
blir det spårträning på Söderåsen med aktivitetskursen o då hoppas jag på fin-fint väder för det har det varit nu i fjorton dagar.
Igårkväll,
satt vi på kökstrappan i kvällssolen o njöt av varsin kall öl...
Denna underbara plats - KÖKSTRAPPEN- som speedmäklaren ville riva för något mer modernt, stort,flott typ spiral! Tur man tar det sakta med förändringar, för det är absolut bästa stället att sitta på.
Hursomhelst, vovven var i trädgården men svansen var RAK o slak.... Han som har världens mest hårt knutna knorr i vanliga fall.
-Vad är det med vovven? sa sambon,
-Kolla svansen!
Han stod under träden med sin slaka svans (vovven alltså, inte sambon) o tittade uppåt.... så hoppade han upp o ner mot grenarna och skällde o skällde tittade på oss o fortsatte markera upp mot genarna med höga skall.
Vi tänkte att det satt en stackars fågel bland grenarna, men vi såg inte någon.
Vovven for upp till oss på trappan, ställde sig med tassarna i knäet på mig o tittade upp mot himlen o morrade riktigt, riktigt farligt, ett sådant morr ni vet som kommer långt ner från magen ...
Såå...
vi tittade också upp i det blå...
och
då...
såg vi...
Ha ha ha...
Full koll på den hunden alltså.
(o:
(Obs,
lägg märke till vår fantastiska helsingborgshimmel! Så molnfri o blå! )
Milde himmel...
...så grannt väder det blev!
Fantastico!
Har ni förresten tänkt på hur olika vi svär? män o kvinnor alltså.
När männen svär är det ofta från "källarvåningen, nedrebotten" som de hämtar sina förstärkningar...
Helvete, satan, jävlar, fan...osv
Medan kvinnor gärna väljer förstärkare från "övervåningen"...
Milda makter, Du Store, Gode tid, Jesus, Herre Gud, Min Skapare ... osv...
Intressant tycker jag.
Religion o social tillhörighet spelar säkert roll för vilka svordomar som uppstår och i vilken tid man lever.
Inget, kan bli mer galet än en felaktig svordom. Man hamnar direkt utanför om man inte kan koderna liksom.
De outtalade reglerna gäller o de bör man hålla sig till för att bli accepterad.
Ja ja hur hamnade jag på detta?
Vet inte, det var nog överskriften som ledde mig...
Mina goa vänner från Norra Afrika säger till varandra om de blir riktigt arga:
-Jag ska ta ditt huvud o lägga det i soppan tillsammans med lök, paprika, bönor o kummin o lägga på locket !!!
(o:
Katpen Hadocks svordomar, i de gamla Tintin albumen.. De går inte av för hackor de heller;
-Anfäkta o anamma!
-Anfäkta, anamma o regera!
-Babian!
-Bomber, granater och krevader!
-Erbarmliga plattfötter!
-För sjutton hakar!
-Sillmjölkar, skabbhalsar eller Vid alla piskande råttsvansar... haha
Svordomar är kul och berikande tycker jag...
De lär ha funnits lika länge som skriftspråket. Så inget nytt under solen alltså
Vad sägs om:
"Må en åsna bestiga dig"
Egypten 3000 f.kr.
Nog om svärord,
-Man ska inte svarja! som farmor alltid sa.
Farfar sa förresten att man inte att man icke fick vissla efter klockan fem, för då skulle "HornPelle" komma in genom rutan med sin glödande gaffel och sticka en i baken med den! Varpå jag så fort farfar lämnat köket visslade lite tyst och stirrade ut genom rutan... det kom inte någon HornPelle så jag hoppade ner från den röda galonkökssoffan o gick fram till fönstret visslade lite högre en gång till o tryckte näsan mot rutan... men Hinhole uteblev... tredje gången visslade jag allt vad jag kunde och i samma sekund knackade farfar mig hårt på axeln o sa:
-Vänta du bara!
,,,han kommer,,,
Rena skräckfilmen ! ! ! o jag hade inte ens börjat skolan.
)-:
Jisses, jag kunde inte sova på hela natten.
Men,
som sonen säger:
Det som inte dödar - härdar!
Gonatt
Zzzz...
Fyraett (o:
(o;
Vovvens framsteg blir jag ju också glad över förstås.
I tisdags
var det klicker träning på klubben, det var skoj och det är raketfartsinlärning minsann, det gäller att klicka i precis rätt ögonblick, liksom när vovven "tänker tanken" man vill ha fram och därefter kommer belöningen.
Har lärt honom skaka på huvudet som ett Nej. (halva nejet funkar än så länge)
Nästa steg blir ju att öva in ett Ja, att nicka alltså.
Slutligen sätter man till kommandot och det kan ju bli hur kul som helst.
-Gillar vi Bois? (Landskrona)
-Nej!
Belöning!
-Hejar vi på HIF?
-Ja!
Riklig, riklig, riklig belöning!
Ja ja
La spår
i Söndags morse och det var härliga timmar med sol o vackert väder.
Första gången på fält för vår del, har bara lagt i skogen förut, men det gick bra. Min ryggsäck med inbyggd stol är guld värd kan jag säga.
Skugga för gråben o vila för mig.
Valborgshelgen,
har varit underbar, lång ledighet är skööönt! Vädret har dessutom varit kanon så det har blivit mycket grillos från alla trädgårdar.
Karlarna kommer igång friskt då. Det har ni klart redan tänkt på men kul är det att se.
Eldflammorvassaknivarspetsigagafflarsyndromet ni vet. he he medans en annan förpassas inomhus för att fixa sallad dukning potatis senap ketchup chutney såser servetter diska osv
Märkligt att de plötsligt är så matintresserade när det gäller grill.
Min man hittar inte i köket i alla fall, så det är lika bra att han får stå med gaffeln vid grillen och dricka öl.
Så ställer han alltid frågan:
-Mariiiiiia! Var är tändaren?
och då svarar jag alltid likadant:
-Den ligger bredvid dig älskling, på brickan jag ställt ut med alla tillbehööören.
Idag,
fyller sambon år och jag o sonen var uppe halv sex för att koka kaffe och göra i ordning en frukostbricka.
När jag sedan skulle bära upp den för trappan,
KAABOOOM!
slog i tån och snubblade så allt kaffe åkte ut.
Saticken också!
Morgnar med tuppen är helt klart överskattade, det har jag alltid hävdat och imorse insåg jag hur rätt jag har.
Imorgon fyller yngste sonen 18 och då ska proceduren upprepas men en trappa ner istället.
Hemska tanke, hur ska det gå? Jag slår väl ihjäl mig en dag.
Våren är fantastiskt vacker,
minsann
Här är en bild av vårt äppelträd.
