Snéa figurer...
Alltså,
när jag var liten o gick i andra klass hade skolan för sig att man skulle kontrollera barnens ryggar. Det gick till på så vis att när ungarna hoppat klart över plintar o bockar efter gymnastiklektionen och skulle passera ut till omklädningsrummet så stod en av småskolefröken Stina Nilsson utsedd "kontrollant" (alltså en jämnårig elev) vid dörrhålet.
Vid dörren fick man dra av sig tröjan så kontollörskan med sin arm i vågrätt läge mot varje elevs rygg kunde måtta.
-Godkänd! sa hon högt o glatt om utifall ryggen var rak som en fura.
-Nästaaa, ropade hon sedan och så fick alla en ryggkontroll av flickan på åtta år och en passerbiljett ut till lek frihet på skolgården.
Om...
man inte som jag, fastnade i filtret som kallades Madeleine.
-Frööööken, skrek hon med gäll skrikig äcklig stämma, så det ekade i hela Slottsvångsskolans gympasal.
Fröken Stina tittade mot oss och Madeleine gapade tvärs över salen:
-Marias rygg är inte raaaaaaaaaaaaaaak!
-Schhh, sa jag.
-Den är visst rak!
-Näää, det är den INTE, svarade hon och satte bestämt näsan i vädret.
Hon såg arg ut.
Fröken Sina kontrollerade själv och kunde konstatera samma sak.
-Det var jätteduktigt Madeleine, sa hon.
Jag som hade tyckt fröken var snäll hela tiden. Jävla helvetes Madeleine tänkte jag. (pappa har lärt mig att svära!) Hon var svettig bakom glasögonen fast hon inte varit med på gymnastiken.
-Då får vi gå till syster imorgon, sa fröken.
-Gå nu o klä om Maria.
Jag sa absolut ingenting.
Ner med sockiplasten o den blå gympadräkten i min hemmasydda blommiga tygpåse som jag ärvt efter mamma o tyckte jättemycket om, kunde alla blommorna på den visste hur bladen såg ut och att det var två små hål vid en av violerna. Ingen annan gillade min gympa påse, det skulle vara röda till tjejerna o blå till killarna om allt skulle vara rätt.
Rätt var jag sällan.
Dumme Putte,
som var så blond o söt men ack så elak, var först med att skrika glåpord på skolgården när jag kom ut från omklädningen, och han berättade för alla som var intresserade om att Marias rygg var sné, som han uttryckte det.
Det blev skolsyster, doktor röntgen osv
jag hade scolios, en sjuklig böjning o deformation av ryggraden ha ha ... som det står att läsa i en läkarbok.
Härligt!
Ja ja
nu har detta alls inte hindrat mig från att leva livet och ont har jag inte så värst ofta.
Men jag avråddes från att arbeta i vården och jag borde ha ett stillasittande arbete sa man.
Enda gångerna min rygg gör ont är när jag sitter mycket stilla...
Hursomhelst ville jag komma till att idag,
har jag varit och köpt en jättefin topp som jag verkligen gillar.
Men, så var den ganska urringad så man såg bh-banden och det går absolut inte an.
In i bh affären då också, tänkte jag glatt, jag behöver köpa en specialare som har banden långt isär.
Så står man där i eftertankens kranka blekhet och beskådar den småfeta kroppen o ångrar alla öl o alla chips o allt annat gottsom slunkit ner i glada vänners lag.
Nåväl, det värsta är dock att när man provar bh´n ser man ju ryggen i "backspeglarna"!
Fy faraoooo så sneeeeeeeeeeeeeeeee já eeeeeeeeeeeee....
"GestapoMadeleine" i småskolan hade rätt, tänker jag ...
ja ja jag skiter i att titta baktill så känns det bättre igen så jag viker undan spegeln lite.
Smart va?
Så kommer biträdet
-Hur gååår det, frågar hon och drar bort draperiet.
Swoooach!
Svälj....
-Jättebraaaa, säger jag o flinar upp mig.
-Det är bara det att jag är ju lite sné, så behåar sitter alltid lite konstigt på mig...
Biträdet tittar på ryggen o utbrister:
-OJ jahaaa... Vá syyyyynd.
Idiot!
när jag var liten o gick i andra klass hade skolan för sig att man skulle kontrollera barnens ryggar. Det gick till på så vis att när ungarna hoppat klart över plintar o bockar efter gymnastiklektionen och skulle passera ut till omklädningsrummet så stod en av småskolefröken Stina Nilsson utsedd "kontrollant" (alltså en jämnårig elev) vid dörrhålet.
Vid dörren fick man dra av sig tröjan så kontollörskan med sin arm i vågrätt läge mot varje elevs rygg kunde måtta.
-Godkänd! sa hon högt o glatt om utifall ryggen var rak som en fura.
-Nästaaa, ropade hon sedan och så fick alla en ryggkontroll av flickan på åtta år och en passerbiljett ut till lek frihet på skolgården.
Om...
man inte som jag, fastnade i filtret som kallades Madeleine.
-Frööööken, skrek hon med gäll skrikig äcklig stämma, så det ekade i hela Slottsvångsskolans gympasal.
Fröken Stina tittade mot oss och Madeleine gapade tvärs över salen:
-Marias rygg är inte raaaaaaaaaaaaaaak!
-Schhh, sa jag.
-Den är visst rak!
-Näää, det är den INTE, svarade hon och satte bestämt näsan i vädret.
Hon såg arg ut.
Fröken Sina kontrollerade själv och kunde konstatera samma sak.
-Det var jätteduktigt Madeleine, sa hon.
Jag som hade tyckt fröken var snäll hela tiden. Jävla helvetes Madeleine tänkte jag. (pappa har lärt mig att svära!) Hon var svettig bakom glasögonen fast hon inte varit med på gymnastiken.
-Då får vi gå till syster imorgon, sa fröken.
-Gå nu o klä om Maria.
Jag sa absolut ingenting.
Ner med sockiplasten o den blå gympadräkten i min hemmasydda blommiga tygpåse som jag ärvt efter mamma o tyckte jättemycket om, kunde alla blommorna på den visste hur bladen såg ut och att det var två små hål vid en av violerna. Ingen annan gillade min gympa påse, det skulle vara röda till tjejerna o blå till killarna om allt skulle vara rätt.
Rätt var jag sällan.
Dumme Putte,
som var så blond o söt men ack så elak, var först med att skrika glåpord på skolgården när jag kom ut från omklädningen, och han berättade för alla som var intresserade om att Marias rygg var sné, som han uttryckte det.
Det blev skolsyster, doktor röntgen osv
jag hade scolios, en sjuklig böjning o deformation av ryggraden ha ha ... som det står att läsa i en läkarbok.
Härligt!
Ja ja
nu har detta alls inte hindrat mig från att leva livet och ont har jag inte så värst ofta.
Men jag avråddes från att arbeta i vården och jag borde ha ett stillasittande arbete sa man.
Enda gångerna min rygg gör ont är när jag sitter mycket stilla...
Hursomhelst ville jag komma till att idag,
har jag varit och köpt en jättefin topp som jag verkligen gillar.
Men, så var den ganska urringad så man såg bh-banden och det går absolut inte an.
In i bh affären då också, tänkte jag glatt, jag behöver köpa en specialare som har banden långt isär.
Så står man där i eftertankens kranka blekhet och beskådar den småfeta kroppen o ångrar alla öl o alla chips o allt annat gottsom slunkit ner i glada vänners lag.
Nåväl, det värsta är dock att när man provar bh´n ser man ju ryggen i "backspeglarna"!
Fy faraoooo så sneeeeeeeeeeeeeeeee já eeeeeeeeeeeee....
"GestapoMadeleine" i småskolan hade rätt, tänker jag ...
ja ja jag skiter i att titta baktill så känns det bättre igen så jag viker undan spegeln lite.
Smart va?
Så kommer biträdet
-Hur gååår det, frågar hon och drar bort draperiet.
Swoooach!
Svälj....
-Jättebraaaa, säger jag o flinar upp mig.
-Det är bara det att jag är ju lite sné, så behåar sitter alltid lite konstigt på mig...
Biträdet tittar på ryggen o utbrister:
-OJ jahaaa... Vá syyyyynd.
Idiot!
TVÅNOLLTVÅNOLLTVÅNOLL!!!
Zlatan!
(o:
Vilken frälsare!
Såg ni att maskorna höll på att brista?
Vilken rökare... Världsklass!
Denna härliga dagen-efter har gått i segerrusets tecken! Alla kommenterar matchen med leende ansikten.
På varenda löpsedel syns Zlatan högt upp i sitt glädjeskutt efter målet i 67:e minuten. Det lär ha gått exakt 1 111 minuter sedan han gjorde mål senast i landslaget...
Förbluffande att folk sitter o räknar ut sådant! Men kul kuriosa för all del.
Så säger man i nästa andetag med allvarlig min:
-Men,
på lördag blir det svårt... Spanien é bra...
och visst är det sant, att Spanien är bra men va fasen, så trist kommentar att höra och är det inte typiskt svenskt svårmod detta att aldrig riktigt tro.
Kunde vi slå Grekerna som är regerande mästare kan vi väl slå Spanien nu när vi ändå rider på framgångsvågen???
ja ja ingen ska ju "stiga till himlen" och "man ska inte tro att man är något", så är vi fostrade genom generationer...
Tur,
att Zlatan har självförtroende så det räcker.
Fikade,
på min gamla trevliga arbetsplats i eftermiddags och plötsligt säger en av kollegorna:
-Vem vann?
ha ha ha Trodde hon skojade men alls icke.
Hon hade somnat i går kväll mitt under matchen. Obegripligt för en annan, men är man inte intresserad så kan jag förstå.
Men, hur i hela friden kunde hon undvika att få reda på vem som vann ända fram till klockan tre dagen därpå?
Borde vara omöjligt...
Längtar till lördag,
och tror,
att vi kan vinna igen,
sådetså (o:
(o:
Vilken frälsare!
Såg ni att maskorna höll på att brista?
Vilken rökare... Världsklass!
Denna härliga dagen-efter har gått i segerrusets tecken! Alla kommenterar matchen med leende ansikten.
På varenda löpsedel syns Zlatan högt upp i sitt glädjeskutt efter målet i 67:e minuten. Det lär ha gått exakt 1 111 minuter sedan han gjorde mål senast i landslaget...
Förbluffande att folk sitter o räknar ut sådant! Men kul kuriosa för all del.
Så säger man i nästa andetag med allvarlig min:
-Men,
på lördag blir det svårt... Spanien é bra...
och visst är det sant, att Spanien är bra men va fasen, så trist kommentar att höra och är det inte typiskt svenskt svårmod detta att aldrig riktigt tro.
Kunde vi slå Grekerna som är regerande mästare kan vi väl slå Spanien nu när vi ändå rider på framgångsvågen???
ja ja ingen ska ju "stiga till himlen" och "man ska inte tro att man är något", så är vi fostrade genom generationer...
Tur,
att Zlatan har självförtroende så det räcker.
Fikade,
på min gamla trevliga arbetsplats i eftermiddags och plötsligt säger en av kollegorna:
-Vem vann?
ha ha ha Trodde hon skojade men alls icke.
Hon hade somnat i går kväll mitt under matchen. Obegripligt för en annan, men är man inte intresserad så kan jag förstå.
Men, hur i hela friden kunde hon undvika att få reda på vem som vann ända fram till klockan tre dagen därpå?
Borde vara omöjligt...
Längtar till lördag,
och tror,
att vi kan vinna igen,
sådetså (o:
Gula tröjor på?
Bad varje dag.
Då leker livet för mig...
Underbara, salta vackra öresund! Det bästa som finns.
Bikini-brassestol-handduk, blir liksom livet i ett nötskal när solen skiner som nu.
Havet glittrar, kluckar, skvalpar, brusar och luktar salt o tång i härlig blandning. Fiskmåsarna glid-flyger o ser verkligen ut att ha kul, svalorna äter (förmodar jag) högt, högt upp på himmelen, studenterna har glada sprungit ut, vi har nya trädgårdmöbler som luktar olja och...
EM festen har startat!
Snacka om sommarfeeling!
(o:
Zlatan (husguden),
gjorde ett litet kärt uttalande för att uppmuntra ett par av de yngre spelarrna i truppen och då jäklar gick pressen i taket, naturligtvis, ack så förutsägbart men ändå, man blir förvåndad att de orkar hålla på... Stackars påg säger jag bara, låt honom vara... Herr Lagerbäck fräste hursomhelst tillbaka på presskonferensen, iklädd sitt blågula ställ försvarade han Rosengårdens stolthet och världens bäste fotbollsspelare.
Stiligt Lagerbäck! Du é bra.
Ikväll
kvartinio gäller det och jag är redan uppskruvad, nyss hemkommen från jobbet.
Var på en liten inköpsrunda inför matchen och köpte ALL nödvändig proviant:
salta feta chips och öl.
Gula Sverige tröjor har vi ju redan såklart så man får byta om i god tid, för försnacket går inte att missa det hör till så att säga
(ha ha här kommer en parentes, kom att tänka på en kompis till mig appropå tröjor i gult. Hon hade skickat bud med sin man för att få köpt en sverigetröja till VM festen i tyskland, så kom han hem med en hockeyvariant haha ja ni vet Trekronor...
-Jamen-den-e-gul-o-blå! var hans enda kommentar.
Numera skickar hon ett sms var gång det är landskamper och där kan man läsa:
-Jahapp,då har man dragit på sig hockeytröjan igen! )
På bolaget,
stod jag vid bandet med mina Pripps blå och packade ner när jag lade märke till att killen bredvid mig hade köpt exakt lika många öl av samma sort och han liksom jag lastade i de viktiga burkarna i lila bolagspåsar.
-Ska du också se matchen? frågade jag.
Det skulle han.
Sedan kom nästa gubbe i kön med samma varor.
-Det ska jag också! sa han.
Jag skrattade och drog upp chipspåsen ur min andra väska:
-Ni har väl inte glömt att handla mat? sa jag o viftade med cipsen i luften.
-Näädå, hördes längre bak i kön och vederbörande höll upp en påse jordnötter.
ha ha ha
så trevliga gubbs finns det i Helsingborg. Kasörskan skrattade och sa:
-Hoppas vi vinner!
och det hoppas jag också!
HEJA SVERIGE, friskt humör
de e de som susen gör...
Sverige, Sverige, Sverige!
Sassa brassa mandelmassa,
vi vill höra nätet prassla....
Du gaaaaaaaamla du friaaaaaaaaaaaaaaaaa
(o:
Tjolahopp
m
Då leker livet för mig...
Underbara, salta vackra öresund! Det bästa som finns.
Bikini-brassestol-handduk, blir liksom livet i ett nötskal när solen skiner som nu.
Havet glittrar, kluckar, skvalpar, brusar och luktar salt o tång i härlig blandning. Fiskmåsarna glid-flyger o ser verkligen ut att ha kul, svalorna äter (förmodar jag) högt, högt upp på himmelen, studenterna har glada sprungit ut, vi har nya trädgårdmöbler som luktar olja och...
EM festen har startat!
Snacka om sommarfeeling!
(o:
Zlatan (husguden),
gjorde ett litet kärt uttalande för att uppmuntra ett par av de yngre spelarrna i truppen och då jäklar gick pressen i taket, naturligtvis, ack så förutsägbart men ändå, man blir förvåndad att de orkar hålla på... Stackars påg säger jag bara, låt honom vara... Herr Lagerbäck fräste hursomhelst tillbaka på presskonferensen, iklädd sitt blågula ställ försvarade han Rosengårdens stolthet och världens bäste fotbollsspelare.
Stiligt Lagerbäck! Du é bra.
Ikväll
kvartinio gäller det och jag är redan uppskruvad, nyss hemkommen från jobbet.
Var på en liten inköpsrunda inför matchen och köpte ALL nödvändig proviant:
salta feta chips och öl.
Gula Sverige tröjor har vi ju redan såklart så man får byta om i god tid, för försnacket går inte att missa det hör till så att säga
(ha ha här kommer en parentes, kom att tänka på en kompis till mig appropå tröjor i gult. Hon hade skickat bud med sin man för att få köpt en sverigetröja till VM festen i tyskland, så kom han hem med en hockeyvariant haha ja ni vet Trekronor...
-Jamen-den-e-gul-o-blå! var hans enda kommentar.
Numera skickar hon ett sms var gång det är landskamper och där kan man läsa:
-Jahapp,då har man dragit på sig hockeytröjan igen! )
På bolaget,
stod jag vid bandet med mina Pripps blå och packade ner när jag lade märke till att killen bredvid mig hade köpt exakt lika många öl av samma sort och han liksom jag lastade i de viktiga burkarna i lila bolagspåsar.
-Ska du också se matchen? frågade jag.
Det skulle han.
Sedan kom nästa gubbe i kön med samma varor.
-Det ska jag också! sa han.
Jag skrattade och drog upp chipspåsen ur min andra väska:
-Ni har väl inte glömt att handla mat? sa jag o viftade med cipsen i luften.
-Näädå, hördes längre bak i kön och vederbörande höll upp en påse jordnötter.
ha ha ha
så trevliga gubbs finns det i Helsingborg. Kasörskan skrattade och sa:
-Hoppas vi vinner!
och det hoppas jag också!
HEJA SVERIGE, friskt humör
de e de som susen gör...
Sverige, Sverige, Sverige!
Sassa brassa mandelmassa,
vi vill höra nätet prassla....
Du gaaaaaaaamla du friaaaaaaaaaaaaaaaaa
(o:
Tjolahopp
m
I och ur spår...
Söndagen tillbringades på fantastiskt vackra Söderåsen...
Klåverröd
...i Vargadalen...
Visst låter det fint?
Hundaktiveringskursen hade en spårövningsdag.
Härligt, härligt att se vovvarna arbeta och göra det som de kan o vill av naturen. De ser ut att känna sig lyckliga o fria.
När man så sitter där i skogen sedan, med fika efter ett lyckat spår tillsammans med sin hund...-för man är verkligen tillsammans med sin hund närman spårar- o fåglarna kvittrar omkring en, allt är grönt o vackert, hunden gräver o krafsar ner sig lite bland löven bredvid för att det ska vara lagom svalt o vilar helt avslappnad (nåja nästan) då är livet härligt att leva, det känns i hjärtat.
och
utställningsringar känns oändligt lååångt borta.
(o;
Kamma, kamma, kamma.
Klippa, polera, putsa...
Stressa, stressa...
o kamma lite till
...å så det sista...
Uppskruvat stohej o halvt eller helt hysteriska hundägare som gastar på sina hundar.... Tält o burar skramlar omkring och man undrar i sitt stilla sinne vad allt går ut på egentligen?
ha ha nej det där är inte riktigt för mig.
Å andra sidan,
är det ju så att har man väl ställt ut - så vill man vinna!
Som sambon sa en gång vid en utställning då Nino "bara blev tvåa" fik BIM istället för BIR:
-Jävla domare!
hahaha
enkelt eller hur.
CoachGöran,
skulle som avslutning på spår-söndagen lägga ett längre spår med apporter o spetsvinklar till sin hund - för att visa oss adepter hur det egentligen ska se ut - så han gav sig iväg inåt i skogen och försvann bakom ekarna medan vi stod kvar o pratade vid en liten stig..
Efter ett tag sa någon:
-Det var ett väldans långt spår Göran lägger...
Sedan snackade vi vidare... (hygglo)
Efter en timme ringer mobilen hos en av oss,... och det är Göran!!!
Han hade gått vilse!!!
o vi som var mitt uppe i en diskussion..
Ha haha
Den rutinerade o numera certifierade själv!
Lost!
-Stå stilla bara, sa vi och började ropa och tuta med bilarna men han kunde inte höra oss...
Ja ja så kan det gå.
Jag o Niño snokade upp honom en bit ut i en djupskogen i en djup ravin, dit hördes inte våra rop alls trots att det inte var långt borta... Skogen är mäktig, tät så det är lätt att förvilla sig... eller så beror det på att han är från Landskrona!
Vad vet jag.
Själv ville han inte alls erkänna att han var vilse .. bara lite ur spår...
(o;
Klåverröd
...i Vargadalen...
Visst låter det fint?
Hundaktiveringskursen hade en spårövningsdag.
Härligt, härligt att se vovvarna arbeta och göra det som de kan o vill av naturen. De ser ut att känna sig lyckliga o fria.
När man så sitter där i skogen sedan, med fika efter ett lyckat spår tillsammans med sin hund...-för man är verkligen tillsammans med sin hund närman spårar- o fåglarna kvittrar omkring en, allt är grönt o vackert, hunden gräver o krafsar ner sig lite bland löven bredvid för att det ska vara lagom svalt o vilar helt avslappnad (nåja nästan) då är livet härligt att leva, det känns i hjärtat.
och
utställningsringar känns oändligt lååångt borta.
(o;
Kamma, kamma, kamma.
Klippa, polera, putsa...
Stressa, stressa...
o kamma lite till
...å så det sista...
Uppskruvat stohej o halvt eller helt hysteriska hundägare som gastar på sina hundar.... Tält o burar skramlar omkring och man undrar i sitt stilla sinne vad allt går ut på egentligen?
ha ha nej det där är inte riktigt för mig.
Å andra sidan,
är det ju så att har man väl ställt ut - så vill man vinna!
Som sambon sa en gång vid en utställning då Nino "bara blev tvåa" fik BIM istället för BIR:
-Jävla domare!
hahaha
enkelt eller hur.
CoachGöran,
skulle som avslutning på spår-söndagen lägga ett längre spår med apporter o spetsvinklar till sin hund - för att visa oss adepter hur det egentligen ska se ut - så han gav sig iväg inåt i skogen och försvann bakom ekarna medan vi stod kvar o pratade vid en liten stig..
Efter ett tag sa någon:
-Det var ett väldans långt spår Göran lägger...
Sedan snackade vi vidare... (hygglo)
Efter en timme ringer mobilen hos en av oss,... och det är Göran!!!
Han hade gått vilse!!!
o vi som var mitt uppe i en diskussion..
Ha haha
Den rutinerade o numera certifierade själv!
Lost!
-Stå stilla bara, sa vi och började ropa och tuta med bilarna men han kunde inte höra oss...
Ja ja så kan det gå.
Jag o Niño snokade upp honom en bit ut i en djupskogen i en djup ravin, dit hördes inte våra rop alls trots att det inte var långt borta... Skogen är mäktig, tät så det är lätt att förvilla sig... eller så beror det på att han är från Landskrona!
Vad vet jag.
Själv ville han inte alls erkänna att han var vilse .. bara lite ur spår...
(o;
Här är lite bokskogsblad
(speciellt för dig, Anita!)
(speciellt för dig, Anita!)
Full Koll
Mycket,
hundträning denna veckan.
Först Bevakning o tjänstehund med Hemvärnet. Spännande värre med grönklädda pondus-tjejer, kamoflagebyxor, ordentligt knäppta fickor, fullt uppdragna dragkjedjor, välputsade kängor, keps o insamlat hår som inte flyger omkring i vinden.
Det pekades med hela handen o vi smög tysta omkring i skogen...
Ja grabbaaaar haha...
Fick se en färdig-utbildad o certifierad vovve, en rottweilertik, i aktion och det var minsann imponerande.
Hundföraren (som alltid går först i ett förband, tufft tufft) började med att kontrollera vinden (som knappt kändes) genom att hålla upp en fjäder som hon fäst i en tunn sytråd. Cooooolt o lite indianstuk över det hela. Efter vindkontrollen "kopplade hon om hunden" och man riktigt såg hur han stelnade till i kroppen när han förväntades att arbeta.
Hunden skulle söka av ett område och höra o hitta ett par figuranter som låg gömda.
När hunden markerade spår eller vittring visade hundföraren genom handtecken för övriga vilket det var samt riktning.
Niño,
fick prova och det gick bra, han är ju inte så hög som en rottweiler men han ställer sig på bakbenen på välkänt Pumimanér (o; och tar vittringen på samma höjd i alla fall.
Full koll på vovven alltså!
Onsdag var avslutningsdag med "Coach-Göran".
Han är nu certifierad hund-coach och har fått sitt mycket välförtjänta diplom, undertecknat av självaste generalsekreteraren i SBK. Tuuungt!
Vi som varit hans ekipage (tre stycken) bjöds på smörgåstårta samt filmvisning i vår klubbstuga o vi skrattade så vi hade kramp i magen o tårarna rann...
En jättetrevlig kväll med massor av hundsnack.
Fick varsin dvd med en dryg timmes film från våra bravader under senaste halvåret. Jisses som man ser ut... haha ja självanalysen är otroligt jobbig men ack så viktig för att utvecklas.
Bea,
fantastiska Bea, har varit Coach-Görans högra hand och kameraman. Hon har filmat i ur o skur... och det med samma glada humör hela tiden.
Totalt outtröttlig skulle jag vilja säga.
"Å sicket ett väder det vatt sedan..." Snö, hagel, regn, ösregn, skyfall, storm, blåååååst blask slask lerigt mögigit o skitigt men hon har filmat o filmat o vi har övat o övat o övat...
Verkligen trevligt så här i efterhand att få det hela på film.
Imorgonbitti,
blir det spårträning på Söderåsen med aktivitetskursen o då hoppas jag på fin-fint väder för det har det varit nu i fjorton dagar.
Igårkväll,
satt vi på kökstrappan i kvällssolen o njöt av varsin kall öl...
Denna underbara plats - KÖKSTRAPPEN- som speedmäklaren ville riva för något mer modernt, stort,flott typ spiral! Tur man tar det sakta med förändringar, för det är absolut bästa stället att sitta på.
Hursomhelst, vovven var i trädgården men svansen var RAK o slak.... Han som har världens mest hårt knutna knorr i vanliga fall.
-Vad är det med vovven? sa sambon,
-Kolla svansen!
Han stod under träden med sin slaka svans (vovven alltså, inte sambon) o tittade uppåt.... så hoppade han upp o ner mot grenarna och skällde o skällde tittade på oss o fortsatte markera upp mot genarna med höga skall.
Vi tänkte att det satt en stackars fågel bland grenarna, men vi såg inte någon.
Vovven for upp till oss på trappan, ställde sig med tassarna i knäet på mig o tittade upp mot himlen o morrade riktigt, riktigt farligt, ett sådant morr ni vet som kommer långt ner från magen ...
Såå...
vi tittade också upp i det blå...
och
då...
såg vi...
Ha ha ha...
Full koll på den hunden alltså.
(o:
(Obs,
lägg märke till vår fantastiska helsingborgshimmel! Så molnfri o blå! )
Milde himmel...
...så grannt väder det blev!
Fantastico!
Har ni förresten tänkt på hur olika vi svär? män o kvinnor alltså.
När männen svär är det ofta från "källarvåningen, nedrebotten" som de hämtar sina förstärkningar...
Helvete, satan, jävlar, fan...osv
Medan kvinnor gärna väljer förstärkare från "övervåningen"...
Milda makter, Du Store, Gode tid, Jesus, Herre Gud, Min Skapare ... osv...
Intressant tycker jag.
Religion o social tillhörighet spelar säkert roll för vilka svordomar som uppstår och i vilken tid man lever.
Inget, kan bli mer galet än en felaktig svordom. Man hamnar direkt utanför om man inte kan koderna liksom.
De outtalade reglerna gäller o de bör man hålla sig till för att bli accepterad.
Ja ja hur hamnade jag på detta?
Vet inte, det var nog överskriften som ledde mig...
Mina goa vänner från Norra Afrika säger till varandra om de blir riktigt arga:
-Jag ska ta ditt huvud o lägga det i soppan tillsammans med lök, paprika, bönor o kummin o lägga på locket !!!
(o:
Katpen Hadocks svordomar, i de gamla Tintin albumen.. De går inte av för hackor de heller;
-Anfäkta o anamma!
-Anfäkta, anamma o regera!
-Babian!
-Bomber, granater och krevader!
-Erbarmliga plattfötter!
-För sjutton hakar!
-Sillmjölkar, skabbhalsar eller Vid alla piskande råttsvansar... haha
Svordomar är kul och berikande tycker jag...
De lär ha funnits lika länge som skriftspråket. Så inget nytt under solen alltså
Vad sägs om:
"Må en åsna bestiga dig"
Egypten 3000 f.kr.
Nog om svärord,
-Man ska inte svarja! som farmor alltid sa.
Farfar sa förresten att man inte att man icke fick vissla efter klockan fem, för då skulle "HornPelle" komma in genom rutan med sin glödande gaffel och sticka en i baken med den! Varpå jag så fort farfar lämnat köket visslade lite tyst och stirrade ut genom rutan... det kom inte någon HornPelle så jag hoppade ner från den röda galonkökssoffan o gick fram till fönstret visslade lite högre en gång till o tryckte näsan mot rutan... men Hinhole uteblev... tredje gången visslade jag allt vad jag kunde och i samma sekund knackade farfar mig hårt på axeln o sa:
-Vänta du bara!
,,,han kommer,,,
Rena skräckfilmen ! ! ! o jag hade inte ens börjat skolan.
)-:
Jisses, jag kunde inte sova på hela natten.
Men,
som sonen säger:
Det som inte dödar - härdar!
Gonatt
Zzzz...
Fyraett (o:
Hif sopade till Malmö FF rejält här förra veckan o inte mycket glädjer mig mer ...
(o;
Vovvens framsteg blir jag ju också glad över förstås.
I tisdags
var det klicker träning på klubben, det var skoj och det är raketfartsinlärning minsann, det gäller att klicka i precis rätt ögonblick, liksom när vovven "tänker tanken" man vill ha fram och därefter kommer belöningen.
Har lärt honom skaka på huvudet som ett Nej. (halva nejet funkar än så länge)
Nästa steg blir ju att öva in ett Ja, att nicka alltså.
Slutligen sätter man till kommandot och det kan ju bli hur kul som helst.
-Gillar vi Bois? (Landskrona)
-Nej!
Belöning!
-Hejar vi på HIF?
-Ja!
Riklig, riklig, riklig belöning!
Ja ja
La spår
i Söndags morse och det var härliga timmar med sol o vackert väder.
Första gången på fält för vår del, har bara lagt i skogen förut, men det gick bra. Min ryggsäck med inbyggd stol är guld värd kan jag säga.
Skugga för gråben o vila för mig.
Valborgshelgen,
har varit underbar, lång ledighet är skööönt! Vädret har dessutom varit kanon så det har blivit mycket grillos från alla trädgårdar.
Karlarna kommer igång friskt då. Det har ni klart redan tänkt på men kul är det att se.
Eldflammorvassaknivarspetsigagafflarsyndromet ni vet. he he medans en annan förpassas inomhus för att fixa sallad dukning potatis senap ketchup chutney såser servetter diska osv
Märkligt att de plötsligt är så matintresserade när det gäller grill.
Min man hittar inte i köket i alla fall, så det är lika bra att han får stå med gaffeln vid grillen och dricka öl.
Så ställer han alltid frågan:
-Mariiiiiia! Var är tändaren?
och då svarar jag alltid likadant:
-Den ligger bredvid dig älskling, på brickan jag ställt ut med alla tillbehööören.
Idag,
fyller sambon år och jag o sonen var uppe halv sex för att koka kaffe och göra i ordning en frukostbricka.
När jag sedan skulle bära upp den för trappan,
KAABOOOM!
slog i tån och snubblade så allt kaffe åkte ut.
Saticken också!
Morgnar med tuppen är helt klart överskattade, det har jag alltid hävdat och imorse insåg jag hur rätt jag har.
Imorgon fyller yngste sonen 18 och då ska proceduren upprepas men en trappa ner istället.
Hemska tanke, hur ska det gå? Jag slår väl ihjäl mig en dag.
(o;
Vovvens framsteg blir jag ju också glad över förstås.
I tisdags
var det klicker träning på klubben, det var skoj och det är raketfartsinlärning minsann, det gäller att klicka i precis rätt ögonblick, liksom när vovven "tänker tanken" man vill ha fram och därefter kommer belöningen.
Har lärt honom skaka på huvudet som ett Nej. (halva nejet funkar än så länge)
Nästa steg blir ju att öva in ett Ja, att nicka alltså.
Slutligen sätter man till kommandot och det kan ju bli hur kul som helst.
-Gillar vi Bois? (Landskrona)
-Nej!
Belöning!
-Hejar vi på HIF?
-Ja!
Riklig, riklig, riklig belöning!
Ja ja
La spår
i Söndags morse och det var härliga timmar med sol o vackert väder.
Första gången på fält för vår del, har bara lagt i skogen förut, men det gick bra. Min ryggsäck med inbyggd stol är guld värd kan jag säga.
Skugga för gråben o vila för mig.
Valborgshelgen,
har varit underbar, lång ledighet är skööönt! Vädret har dessutom varit kanon så det har blivit mycket grillos från alla trädgårdar.
Karlarna kommer igång friskt då. Det har ni klart redan tänkt på men kul är det att se.
Eldflammorvassaknivarspetsigagafflarsyndromet ni vet. he he medans en annan förpassas inomhus för att fixa sallad dukning potatis senap ketchup chutney såser servetter diska osv
Märkligt att de plötsligt är så matintresserade när det gäller grill.
Min man hittar inte i köket i alla fall, så det är lika bra att han får stå med gaffeln vid grillen och dricka öl.
Så ställer han alltid frågan:
-Mariiiiiia! Var är tändaren?
och då svarar jag alltid likadant:
-Den ligger bredvid dig älskling, på brickan jag ställt ut med alla tillbehööören.
Idag,
fyller sambon år och jag o sonen var uppe halv sex för att koka kaffe och göra i ordning en frukostbricka.
När jag sedan skulle bära upp den för trappan,
KAABOOOM!
slog i tån och snubblade så allt kaffe åkte ut.
Saticken också!
Morgnar med tuppen är helt klart överskattade, det har jag alltid hävdat och imorse insåg jag hur rätt jag har.
Imorgon fyller yngste sonen 18 och då ska proceduren upprepas men en trappa ner istället.
Hemska tanke, hur ska det gå? Jag slår väl ihjäl mig en dag.
Äpelträden står i blom och det är så bedövande förförande vackert...
Våren är fantastiskt vacker,
minsann
Här är en bild av vårt äppelträd.
Våren är fantastiskt vacker,
minsann
Här är en bild av vårt äppelträd.
Vallning i Mörrum, Ekebergs gård.
Vov!
Denna helg har jag varit på resande fot.
Först
var jag i Älmhult och hälsade på hos min mattes systers jobb på IKEA of Sweden. Jag fick stanna i bilen tyvärr, men i alla fall. Tänkte att vi snart skulle hem till systern i Lönsboda o där är det kul, så jag höll min lugn.
Precis som jag trodde, kom vi till Lönsboda där mattes systers familj bor och där är det underbart. Skog o sjö o härligt. Människobarnen där tycker om mig och vi spelar fotboll o springer tillsammans.
Vi gick en lång skogsrunda runt sjön och grillade kotletter på elden ute den kvällen. Synd bara att jag inte fick några, det blev de torra kulorna som vanligt!
Matte säger att jag inte får gå nära elden och sedan måste jag ligga en bit ifrån när de ska äta.
Bäst att lyda för hon ger sig ju aldrig...
När jag skulle provligga deras sängar blev det också liv i luckan, konstigt, för hemma får jag mysa i sängen hur mycket jag vill. Kanske det bara är hemma som det går an?...
Matte sa något om inkonsekv.... vet inte (krångligt ord) vad hon menade men men ... jag la mig på golvet i stället så blev det lugnt.
Matte o jag sov i gästrummet som ligger tvärs över gården ovanpå vedboden, och det är alltid lika skoj, för då får man vara uppe hela natten!
Det finns gott om möss i väggarna och det känns så härligt att nosa markera o skrapa precis där de är, ligga o vaka o fara upp när det hörs något litet ljud, det är underbart tycker jag.
Matte är trist för hon bara klagar och säger att jag ska gå o lägga mig.
Men,
jag är ju den STORE SORKFÅNGAREN!!! har hon glömt det?
Till slut blev det lite enahanda att spåra väggmöss i månsken, så jag la mig att sova vid fem på morgonen, då var jag trött.
Matte väckte mig klockan sex ,men då var jag seg o ville helst somna om...
Matte sa att vi skulle ut o vidare så jag fick hasa mig upp i alla fall. Kanske blir det skoj?
Hon pratar nämligen om ett slags djur som har mycket ull och som jag ska få träffa...
Vi tog en tidig promenad i ett frostnupet skogslandskap. Jag fick spår på ett råådjur direkt och jag tänkte följa efter men matte kallade in mig och jag fick inte följa så som jag hade tänkt mig, men det kan kanske bli en annan gång hoppas jag? Det var ok att komma till henne också för hon har jättegott godis i fickan som jag får var gång jag kommer till hennes sida.
Vi åkte vidare till en fantastiskt underbar plats vid Mörrumsån i Blekinge.
Skönt att sträcka på benen när vi var framme på: Ekebergs gård.
och vet ni vem som också var där?
Min brorsa Phenix, min pappa Jambo och deras människor. Kul verkligen.
Jag gillar o ser upp till min pappa, han är snäll, tålmodig o lugn. Han blir bara sur om jag försöker ta godis från hans matte Annikas väska. Han vaktar den nämligen. Här är ett foto av honom så ni ser hur han ser ut;
Brorsan,
var lite ilsken av sig, vet inte varför, men han morrade mot mig hela tiden, jag fick inte komma för nära för då visade han tänderna!
Men det var kul att se honom i hursomhelst och han hade snygga vita tänder utan tandsten.
En massa andra pumisar var också där.
Vi blev insläppa en o en i en rund hage ...
...där det fanns vita ulligakrylliga typer på fyra ben som inte sa vov utan:
-Bäää bä...
De var väldans trevliga tyckte jag.
Jag nosade dem i baken och efter vi presenterat oss kom jag snabbt på att det gick fin fint att springa runt, runt dem, skälla lite och ta ett motsatt varv.
Wrooom...
Matte hejade på! (ja hon var så glad hela dagen förresten, fast hon såg vilsen o felplacerad ut i hagen hela tiden hahaha.)...
(Sara Jansson, Zappa o Stimms människa, har tagit detta foto, tycker jag ser cool o farlig ut här)
... o hon tyckte jag var duktig så jag fortsatte.
Tjohooooo......
En kille i hatt var också med...
... och han hade en stav med en böj på slutet som han slog i marken ganska nära mig och då vände jag o sprang mot andra hållet och då flyttade de ulliga djuren på sig! det var jättekul och matte blev glad igen.
Får heter de visst, de kryllliga typerna alltså.
Herde heter han i hatten eller var det Calle? minns inte så noga men han tyckte att jag var bra på att valla!
Matte har köpt en ny ryggsäck med inbyggd stol, den var perfekt att ligga bakom o få lite skugga, ni förstår det var så himla soligt hela dagen och jag blir lite varm i pälsen då.
Mattes syster filmade lite så här får ni se hur duktig jag var.
Ok,
untill next time
Vov!!!
/Niño the shepherddog
(his shepherdess (maria) sends her regards too)
Ciao!
Denna helg har jag varit på resande fot.
Först
var jag i Älmhult och hälsade på hos min mattes systers jobb på IKEA of Sweden. Jag fick stanna i bilen tyvärr, men i alla fall. Tänkte att vi snart skulle hem till systern i Lönsboda o där är det kul, så jag höll min lugn.
Precis som jag trodde, kom vi till Lönsboda där mattes systers familj bor och där är det underbart. Skog o sjö o härligt. Människobarnen där tycker om mig och vi spelar fotboll o springer tillsammans.
Vi gick en lång skogsrunda runt sjön och grillade kotletter på elden ute den kvällen. Synd bara att jag inte fick några, det blev de torra kulorna som vanligt!
Matte säger att jag inte får gå nära elden och sedan måste jag ligga en bit ifrån när de ska äta.
Bäst att lyda för hon ger sig ju aldrig...
När jag skulle provligga deras sängar blev det också liv i luckan, konstigt, för hemma får jag mysa i sängen hur mycket jag vill. Kanske det bara är hemma som det går an?...
Matte sa något om inkonsekv.... vet inte (krångligt ord) vad hon menade men men ... jag la mig på golvet i stället så blev det lugnt.
Matte o jag sov i gästrummet som ligger tvärs över gården ovanpå vedboden, och det är alltid lika skoj, för då får man vara uppe hela natten!
Det finns gott om möss i väggarna och det känns så härligt att nosa markera o skrapa precis där de är, ligga o vaka o fara upp när det hörs något litet ljud, det är underbart tycker jag.
Matte är trist för hon bara klagar och säger att jag ska gå o lägga mig.
Men,
jag är ju den STORE SORKFÅNGAREN!!! har hon glömt det?
Till slut blev det lite enahanda att spåra väggmöss i månsken, så jag la mig att sova vid fem på morgonen, då var jag trött.
Matte väckte mig klockan sex ,men då var jag seg o ville helst somna om...
Matte sa att vi skulle ut o vidare så jag fick hasa mig upp i alla fall. Kanske blir det skoj?
Hon pratar nämligen om ett slags djur som har mycket ull och som jag ska få träffa...
Vi tog en tidig promenad i ett frostnupet skogslandskap. Jag fick spår på ett råådjur direkt och jag tänkte följa efter men matte kallade in mig och jag fick inte följa så som jag hade tänkt mig, men det kan kanske bli en annan gång hoppas jag? Det var ok att komma till henne också för hon har jättegott godis i fickan som jag får var gång jag kommer till hennes sida.
Vi åkte vidare till en fantastiskt underbar plats vid Mörrumsån i Blekinge.
Skönt att sträcka på benen när vi var framme på: Ekebergs gård.
och vet ni vem som också var där?
Min brorsa Phenix, min pappa Jambo och deras människor. Kul verkligen.
Jag gillar o ser upp till min pappa, han är snäll, tålmodig o lugn. Han blir bara sur om jag försöker ta godis från hans matte Annikas väska. Han vaktar den nämligen. Här är ett foto av honom så ni ser hur han ser ut;
Brorsan,
var lite ilsken av sig, vet inte varför, men han morrade mot mig hela tiden, jag fick inte komma för nära för då visade han tänderna!
Men det var kul att se honom i hursomhelst och han hade snygga vita tänder utan tandsten.
En massa andra pumisar var också där.
Vi blev insläppa en o en i en rund hage ...
...där det fanns vita ulligakrylliga typer på fyra ben som inte sa vov utan:
-Bäää bä...
De var väldans trevliga tyckte jag.
Jag nosade dem i baken och efter vi presenterat oss kom jag snabbt på att det gick fin fint att springa runt, runt dem, skälla lite och ta ett motsatt varv.
Wrooom...
Matte hejade på! (ja hon var så glad hela dagen förresten, fast hon såg vilsen o felplacerad ut i hagen hela tiden hahaha.)...
... o hon tyckte jag var duktig så jag fortsatte.
Tjohooooo......
En kille i hatt var också med...
... och han hade en stav med en böj på slutet som han slog i marken ganska nära mig och då vände jag o sprang mot andra hållet och då flyttade de ulliga djuren på sig! det var jättekul och matte blev glad igen.
Får heter de visst, de kryllliga typerna alltså.
Herde heter han i hatten eller var det Calle? minns inte så noga men han tyckte att jag var bra på att valla!
Matte har köpt en ny ryggsäck med inbyggd stol, den var perfekt att ligga bakom o få lite skugga, ni förstår det var så himla soligt hela dagen och jag blir lite varm i pälsen då.
Mattes syster filmade lite så här får ni se hur duktig jag var.
Ok,
untill next time
Vov!!!
/Niño the shepherddog
(his shepherdess (maria) sends her regards too)
Ciao!
Under Stattenaläktaren på Olympia...
Igår vann Rögle,
därmed är Ängelholmarna klara för högsta serien i hockey. Kul!
Det var så himla spännande. Avgörandet kom först tjugo sekunder före slutsignalen.
Guldhattar på och tjo o tjim.
Inget går upp mot en spännande match med rafflande slut.
Känslorna stormar och vi skrek framför tvn så vi blev hesa!
Allsvenskan,
har kommit igång igen och det är ju ett vårtecken så säkert som något. HIF (mitt hjärta) har klarat det bra med två vinster och en oavgjord match.
So far so good.
Jag är (by the way) född o uppvuxen på Olympiaområdet. Helsingborgs fotbollsarena låg tvärs över gatan och den självklara lekplatsen för oss ungar på gårdarna omkring, var förstås Olympiafältet med omgärdande skog.
Ofta smög vi in under träläktarna, det luktade socker, snus, murket trä o piss, men där kröp vi glatt bland kapsyler och kexchokladpapper och letade tomglas. Stattenaläktaren var bäst.
Vi pantade alla våra flaskor och köpte godis för pengarna. Sedan klättrade vi upp med våra gotte-påsar i ett träd högt högt med utsikt över forbollsplanen.
Mina röda knästrumporna (a la HIF ha ha) hade kasat ner till anklarna och benen var fulla av rispor o blåmärken. Knäna hade skrubbsår och var alltid jordiga, men det kände jag inte för jag var lycklig och fri där jag satt på min gren med benen dinglande högt upp i luften och ingen såg oss där där uppe bland blad o fåglar...
Pengar,
fick jag aldrig hemma men det gick att ordna.
Antingen,
plockade vi blommor ringde på dörrar o försökte sälja.
En gång kom en tant på att vi hade plockat blommorna i hennes egen trädgård och då fick vi lägga benen på ryggen...
Annars,
knackade vi dörr och sjöng:
-Säg mig du lilla fååågel, högt upp bland palmens blaaad,
hur kan du ständigt sjuuunga o alltid vara glaaaaaad....
Jag hör din röst var mooorgon, jag hör den varje kväääll,
men lika ren é stääämman och tonen lika sääääääääääääll!
Det ekade fint i trapphusen i de gamla patriciervillorna på Olympia.
Alla verserna tog vi (valuta för eventuella pengar) och hoppades att folket skulle vekna o sticka till oss en slant.
Tredje alternativet,
att tjäna pengar på var det att leta under trätrallen i de gamla gröna telefonkioskerna.
Vi brukade gå "en penaga-runda" på stan när vi var utan sekiner.
Ofta gav det en hyfsad förtjänst faktiskt. Mest var det tio och tjugofemöringar, ,men ibland hade man tur och hittade en femtioöring och jäklar då var det fest!
Sedan var det ju också så att hade man "plundrat" en automat så visste man också att det tog ganska lång tid innan det föll ner nya mynt under trallen,
så man fick ha tålamod...
Det gällde också att inte tala om för andra ungar att man hade en pengakälla för då var det ju kört.
Glömmer aldrig den gången jag skulle gå till den "bästa" automaten för att utöka kassan. Det var längesedan jag varit där så jag var säker på att få napp.
Halvvägs
mötte jag Putte, en grabb från granngården, när han såg mig komma gående log han sitt elakaste leende (på snedden liksom) och sa:
- Det är inte lönt att du går dit Maria, för jag har redan varit där!
Så vek han ut sin skitiga hand framför ögonen på mig och där låg fyra tjugofemöringar och en hel krona!!!
Jag kan höra hans elaka skratt eka i öronen fotfarande i denna stund och jag minns hans snor under näsan och vet exakt hur det lät i gruset när han vände om o sprang iväg hemåt våra gårdar för att fira triumfen. Så mycket han hade i handen hade jag aldrig hittat där någon gång.
Jag vände om och gick hem till mormor istället.
Hon bjöd på saft o bullar o kakor som vanligt på sin balkong och sedan spelade vi cittra och sjöng:
-Å bonden han körde till Furuuskooooog, hejom fejom falleralleraaaaaa...
och så skrattade vi allt vad vi kunde.
Idag,
har jag tagit ledigt och det är så skööönt.
Har startat med sovmorgon för jag tror jag behövde skönhetssömn och nu ska jag vidare till vår kära kära koloni och vårbruka.
Jag gräver tills jag blir trött och sedan sätter jag mig vid söderväggen med en kopp kaffe och tittar på fåglarna.
Det är lycka.
Pumin springer runt, runt, runt om stugan tills han stupar och då lägger han sig under stolen och vilar.
Då har vi det gott.
Ikväll,
ska vi till Björn o Anette och höra om Norrland, där de var i påskas.
Ska bli jätteskoj. Hoppas vi får se bilder också.
Trevlig Helg!
därmed är Ängelholmarna klara för högsta serien i hockey. Kul!
Det var så himla spännande. Avgörandet kom först tjugo sekunder före slutsignalen.
Guldhattar på och tjo o tjim.
Inget går upp mot en spännande match med rafflande slut.
Känslorna stormar och vi skrek framför tvn så vi blev hesa!
Allsvenskan,
har kommit igång igen och det är ju ett vårtecken så säkert som något. HIF (mitt hjärta) har klarat det bra med två vinster och en oavgjord match.
So far so good.
Jag är (by the way) född o uppvuxen på Olympiaområdet. Helsingborgs fotbollsarena låg tvärs över gatan och den självklara lekplatsen för oss ungar på gårdarna omkring, var förstås Olympiafältet med omgärdande skog.
Ofta smög vi in under träläktarna, det luktade socker, snus, murket trä o piss, men där kröp vi glatt bland kapsyler och kexchokladpapper och letade tomglas. Stattenaläktaren var bäst.
Vi pantade alla våra flaskor och köpte godis för pengarna. Sedan klättrade vi upp med våra gotte-påsar i ett träd högt högt med utsikt över forbollsplanen.
Mina röda knästrumporna (a la HIF ha ha) hade kasat ner till anklarna och benen var fulla av rispor o blåmärken. Knäna hade skrubbsår och var alltid jordiga, men det kände jag inte för jag var lycklig och fri där jag satt på min gren med benen dinglande högt upp i luften och ingen såg oss där där uppe bland blad o fåglar...
Pengar,
fick jag aldrig hemma men det gick att ordna.
Antingen,
plockade vi blommor ringde på dörrar o försökte sälja.
En gång kom en tant på att vi hade plockat blommorna i hennes egen trädgård och då fick vi lägga benen på ryggen...
Annars,
knackade vi dörr och sjöng:
-Säg mig du lilla fååågel, högt upp bland palmens blaaad,
hur kan du ständigt sjuuunga o alltid vara glaaaaaad....
Jag hör din röst var mooorgon, jag hör den varje kväääll,
men lika ren é stääämman och tonen lika sääääääääääääll!
Det ekade fint i trapphusen i de gamla patriciervillorna på Olympia.
Alla verserna tog vi (valuta för eventuella pengar) och hoppades att folket skulle vekna o sticka till oss en slant.
Tredje alternativet,
att tjäna pengar på var det att leta under trätrallen i de gamla gröna telefonkioskerna.
Vi brukade gå "en penaga-runda" på stan när vi var utan sekiner.
Ofta gav det en hyfsad förtjänst faktiskt. Mest var det tio och tjugofemöringar, ,men ibland hade man tur och hittade en femtioöring och jäklar då var det fest!
Sedan var det ju också så att hade man "plundrat" en automat så visste man också att det tog ganska lång tid innan det föll ner nya mynt under trallen,
så man fick ha tålamod...
Det gällde också att inte tala om för andra ungar att man hade en pengakälla för då var det ju kört.
Glömmer aldrig den gången jag skulle gå till den "bästa" automaten för att utöka kassan. Det var längesedan jag varit där så jag var säker på att få napp.
Halvvägs
mötte jag Putte, en grabb från granngården, när han såg mig komma gående log han sitt elakaste leende (på snedden liksom) och sa:
- Det är inte lönt att du går dit Maria, för jag har redan varit där!
Så vek han ut sin skitiga hand framför ögonen på mig och där låg fyra tjugofemöringar och en hel krona!!!
Jag kan höra hans elaka skratt eka i öronen fotfarande i denna stund och jag minns hans snor under näsan och vet exakt hur det lät i gruset när han vände om o sprang iväg hemåt våra gårdar för att fira triumfen. Så mycket han hade i handen hade jag aldrig hittat där någon gång.
Jag vände om och gick hem till mormor istället.
Hon bjöd på saft o bullar o kakor som vanligt på sin balkong och sedan spelade vi cittra och sjöng:
-Å bonden han körde till Furuuskooooog, hejom fejom falleralleraaaaaa...
och så skrattade vi allt vad vi kunde.
Idag,
har jag tagit ledigt och det är så skööönt.
Har startat med sovmorgon för jag tror jag behövde skönhetssömn och nu ska jag vidare till vår kära kära koloni och vårbruka.
Jag gräver tills jag blir trött och sedan sätter jag mig vid söderväggen med en kopp kaffe och tittar på fåglarna.
Det är lycka.
Pumin springer runt, runt, runt om stugan tills han stupar och då lägger han sig under stolen och vilar.
Då har vi det gott.
Ikväll,
ska vi till Björn o Anette och höra om Norrland, där de var i påskas.
Ska bli jätteskoj. Hoppas vi får se bilder också.
Trevlig Helg!
Min man är gourmet?
Lite skoj idag var att min man blev förväxlad med en gourmet!
ha ha
Golvläggarkillen här hemma är tillsammans med en tjej som är en gammal jobbkompis till oss.
Världen är ganska liten i Helsingborg.
Idag på lunchen satt jag och sambon hemma och åt varsin Findus lasagne, när golvkillen kom.
Han skrattade, pekade på Finduskartongerna och sa att hans tjej därhemma hade sagt om sambon apropå att vi är tvingade att äta färdiglagat:
-Stackarn, han som är en sådan gourmet!
(ja hon mindes honom så ...märkligt nog)
Ha ha ha vi skrattade.
Sedan kom vi på att han faktiskt var med i ett matlagningsgäng (grabbar) som träffades varannan månad och kockade tillsammans... Kykling marääääängo och sådant...
En av dem, Marcel från Senegal är kock med färdigheter inom franska köket. En annan, Thure är konstnär och en fantastiskt matlagare och faktiskt så duktig att han vann en matlagningstävling med eget recept en gång. (det var en älgskavsgryta med trattkantareller, tranbär(?) och något inslag från libanesiska köket som jag inte minns längre vad det var..men ändå...coolt)
Vinsten var hursomhelst att Alexandra Zazzi, italienskan om ni minns? hon som också vann Robinson, kom hem och lagade mat tillsammans med hela Thures familj!
Fantastico tycker jag.
(detta celebra besök skedde tvärs över gatan där vi nu bor så jag känner mig lite världsberömd i och med denna vetsakap)
Huvudnumret var hans egna inskickade recept och resten komponerade Zazzi...
Nåväl,
i grabbkockgänget ingick också en halvt försupen sjöman som inte ens kunde koka kaffe, därför hans ex hade tagit kaffekokaren med sig när hon stack tio år tidigare. Han kom aldrig vidare liksom...
och så då min kära sambo som nog mest korkade upp vin o trattade i sig öl pratandes om politik skulle jag tro.
Tänk att det finns folk som tror att han verkligen är gourmet!
Otroligt skoj.
Han kan laga en(!) rätt förutom att grilla och det är stekt kotlett, stekt lök och kokta makaroner.
Denna anrättning serveras tillsammans med två deciliter (minst) Mr Shengs Kvalitetssoyja och extra salt.
Mmmm...
Min man är gourmet...
smaka på det ...
ha ha
Golvläggarkillen här hemma är tillsammans med en tjej som är en gammal jobbkompis till oss.
Världen är ganska liten i Helsingborg.
Idag på lunchen satt jag och sambon hemma och åt varsin Findus lasagne, när golvkillen kom.
Han skrattade, pekade på Finduskartongerna och sa att hans tjej därhemma hade sagt om sambon apropå att vi är tvingade att äta färdiglagat:
-Stackarn, han som är en sådan gourmet!
(ja hon mindes honom så ...märkligt nog)
Ha ha ha vi skrattade.
Sedan kom vi på att han faktiskt var med i ett matlagningsgäng (grabbar) som träffades varannan månad och kockade tillsammans... Kykling marääääängo och sådant...
En av dem, Marcel från Senegal är kock med färdigheter inom franska köket. En annan, Thure är konstnär och en fantastiskt matlagare och faktiskt så duktig att han vann en matlagningstävling med eget recept en gång. (det var en älgskavsgryta med trattkantareller, tranbär(?) och något inslag från libanesiska köket som jag inte minns längre vad det var..men ändå...coolt)
Vinsten var hursomhelst att Alexandra Zazzi, italienskan om ni minns? hon som också vann Robinson, kom hem och lagade mat tillsammans med hela Thures familj!
Fantastico tycker jag.
(detta celebra besök skedde tvärs över gatan där vi nu bor så jag känner mig lite världsberömd i och med denna vetsakap)
Huvudnumret var hans egna inskickade recept och resten komponerade Zazzi...
Nåväl,
i grabbkockgänget ingick också en halvt försupen sjöman som inte ens kunde koka kaffe, därför hans ex hade tagit kaffekokaren med sig när hon stack tio år tidigare. Han kom aldrig vidare liksom...
och så då min kära sambo som nog mest korkade upp vin o trattade i sig öl pratandes om politik skulle jag tro.
Tänk att det finns folk som tror att han verkligen är gourmet!
Otroligt skoj.
Han kan laga en(!) rätt förutom att grilla och det är stekt kotlett, stekt lök och kokta makaroner.
Denna anrättning serveras tillsammans med två deciliter (minst) Mr Shengs Kvalitetssoyja och extra salt.
Mmmm...
Min man är gourmet...
smaka på det ...
Dammmoln
Korta veckor är toppen-sköna och nu är fredagen här igen, härligt.
Ikväll,
är det stora dansbataljfinalen och till den får vi väl se vad vi ska bulla upp för gott ur halvfabrikatörernas förtrollande värld...
Har haft ett nytt damm-moln hemma, eftersom jag "plötsligt" kom på att jag ville riva ner överskåpen (de jag handmålat för någon månad sedan) i köket, för jag "behövde luft"
(o; ha ha
Alla karlar därhemma (sambon, sonen, snickaren, muraren o byggchefen) undrade då:
-Var ska du ha dina grejor???
Jaha och varför bryr de sig över huvud taget?
Sambon har ändå aldrig haft en susning om var glas o talrikar finns... Går han någon enstaka gång till köket för att hämta något säger han alltid reflexmässigt:
-Var är?.... (alltså redan innan han kommit ut till köket!)
Men jag har en plan naturligtvis, (i o för sig inte helt genomtänkt än kanske, men det kommer) så jag svarade:
-Det behöver ni inte bekymra er om! (där sträckte jag på mig, sköt ut hakan lite extra o satten händerna i sidorna för att få min vilja igenom!) och då konstaterade de att det det hade jag ju alldeles rätt i och så rök skåpen ner i ordets rätta bemärkelse...
Fy för,
som det såg ut...
vi som precis gjort fint i vardagsrummet... ett tjooooockt lager damm över allting ... soffor, stolar o alla kökssaker som inte längre har skåp att stå i.
-edékonstigtattmankrökar?
Ikväll,
är det stora dansbataljfinalen och till den får vi väl se vad vi ska bulla upp för gott ur halvfabrikatörernas förtrollande värld...
Har haft ett nytt damm-moln hemma, eftersom jag "plötsligt" kom på att jag ville riva ner överskåpen (de jag handmålat för någon månad sedan) i köket, för jag "behövde luft"
(o; ha ha
Alla karlar därhemma (sambon, sonen, snickaren, muraren o byggchefen) undrade då:
-Var ska du ha dina grejor???
Jaha och varför bryr de sig över huvud taget?
Sambon har ändå aldrig haft en susning om var glas o talrikar finns... Går han någon enstaka gång till köket för att hämta något säger han alltid reflexmässigt:
-Var är?.... (alltså redan innan han kommit ut till köket!)
Men jag har en plan naturligtvis, (i o för sig inte helt genomtänkt än kanske, men det kommer) så jag svarade:
-Det behöver ni inte bekymra er om! (där sträckte jag på mig, sköt ut hakan lite extra o satten händerna i sidorna för att få min vilja igenom!) och då konstaterade de att det det hade jag ju alldeles rätt i och så rök skåpen ner i ordets rätta bemärkelse...
Fy för,
som det såg ut...
vi som precis gjort fint i vardagsrummet... ett tjooooockt lager damm över allting ... soffor, stolar o alla kökssaker som inte längre har skåp att stå i.
-edékonstigtattmankrökar?
Kvasten, pannan ja o en katt skulle de vatt...
Vovven är sur för att det bara var kattor på Blåkulla...
Trodde inte han skulle märka något ju (o:
De är ju svarta de också!
Vi har börjat på en aktivitetskurs Niño o jag.
I onsdags startade vi med Agility och det var ju riktigt skoj.
Hinderbana för hundar alltså. Hopphinder, tunnlar, bord o slalom provade vi på.
Niño var duktig o mycket modig.
Kontakten! mina damer o herrar... Den fanns där som den skulle och för första gången av alla jäkla träningar kunde jag vara någorlunda avslappnad i kroppsspråket o faktiskt kände jag flyyyt...
Jag kunde ju påverka hunden!!! Tror knappt det är sant.
Övning ger färdighet alltså,
den gamla sanningen håller visst,
även om det är svårt att tro det när man är i början av att lära.
Man ska inte ge upp!
Tack vare CoachGöran har vi kommit vidare i utvecklingen!
Vi såg ut som på lerhögar när vi kom hem tio på kvällen.
Trötta och jätte-nöjda. Kaffet smakade utmärkt i hemma värmen när jag sjönk ner i soffan och sambon fick höra allt in i minsta detalj som vanligt, stackars man.
Trodde inte han skulle märka något ju (o:
De är ju svarta de också!
Vi har börjat på en aktivitetskurs Niño o jag.
I onsdags startade vi med Agility och det var ju riktigt skoj.
Hinderbana för hundar alltså. Hopphinder, tunnlar, bord o slalom provade vi på.
Niño var duktig o mycket modig.
Kontakten! mina damer o herrar... Den fanns där som den skulle och för första gången av alla jäkla träningar kunde jag vara någorlunda avslappnad i kroppsspråket o faktiskt kände jag flyyyt...
Jag kunde ju påverka hunden!!! Tror knappt det är sant.
Övning ger färdighet alltså,
den gamla sanningen håller visst,
även om det är svårt att tro det när man är i början av att lära.
Man ska inte ge upp!
Tack vare CoachGöran har vi kommit vidare i utvecklingen!
Vi såg ut som på lerhögar när vi kom hem tio på kvällen.
Trötta och jätte-nöjda. Kaffet smakade utmärkt i hemma värmen när jag sjönk ner i soffan och sambon fick höra allt in i minsta detalj som vanligt, stackars man.
Snön har intagit Skåne, nu!!!
Grannt är det!
Hej mitt vinterland... trallallaaa...
GLAD PÅSK !
(o:
Skrivbord...
Igår lördag kom Björn o Anette på förmiddagsbesök.
Alltid lika trevligt att träffa dem, det blir gitarrspelande, kamerainspektion, historier och husvisning trots en himla röra... och så prat om Liam deras första barnbarn en gulleplutt av kaliber Björn o Anette skulle se sina egna leenden när de berättar om honom, det går inte att ta miste på glädjen o stoltheten där.
Stackars sambon,
skulle jobba kvällspasset, ack ja så är det att ha ett kall till yrke. Inte skoj alla gånger att ge sig av. Så han såg aningen ansträngd ut när han gav sig av mot en vård-avdelning med kräksjuka...
Men det värsta för sambon är inte kräksjukan utan det faktum att han missar bra fotboll på tv.
Björn försökte muntra upp honom genom att ropa:
-Ha det så jäääätteroligt!
Men svårmodet som beslöjade sambon bestod...
Kvällen förflöt med pyssel i röran och en liten arbetshörna kom fram, typ skrivbord (fast det är ett gammalt klaffbord... tyckte själv det blev riktigt bra. Provsatt, tecknade lite, blickade ut genom fönstret och trivdes.
Pumin lade sig tillrätta under bordet så fort jag satt upp det haha.
Känns som oändlig lyx att kunna ha ett skrivbord stående sådär...
Tadaaa...
Idag får jag väl försöka fixa till något mer vårlikt som singlar ner över bloggen...
(o:
Alltid lika trevligt att träffa dem, det blir gitarrspelande, kamerainspektion, historier och husvisning trots en himla röra... och så prat om Liam deras första barnbarn en gulleplutt av kaliber Björn o Anette skulle se sina egna leenden när de berättar om honom, det går inte att ta miste på glädjen o stoltheten där.
Stackars sambon,
skulle jobba kvällspasset, ack ja så är det att ha ett kall till yrke. Inte skoj alla gånger att ge sig av. Så han såg aningen ansträngd ut när han gav sig av mot en vård-avdelning med kräksjuka...
Men det värsta för sambon är inte kräksjukan utan det faktum att han missar bra fotboll på tv.
Björn försökte muntra upp honom genom att ropa:
-Ha det så jäääätteroligt!
Men svårmodet som beslöjade sambon bestod...
Kvällen förflöt med pyssel i röran och en liten arbetshörna kom fram, typ skrivbord (fast det är ett gammalt klaffbord... tyckte själv det blev riktigt bra. Provsatt, tecknade lite, blickade ut genom fönstret och trivdes.
Pumin lade sig tillrätta under bordet så fort jag satt upp det haha.
Känns som oändlig lyx att kunna ha ett skrivbord stående sådär...
Idag får jag väl försöka fixa till något mer vårlikt som singlar ner över bloggen...
(o:
Ensam hemma del 1...
Igår var vovven "Ensam Hemma" ett par timmar.
Ungefär som filmen med samma titel men ett människobarn lämnas ensam där.
Liksom pojkvaskern i filmen så ställde vovven till det i sin ensamhet.
När jag kom hem såg det ut som den djävulska Helsingborgsvinden dragit rakt genom rummet.
En plastfoliekartong var söndderknaprad o utströdd över golvet och plasten utrullad.... tre skivor fullkornsbröd försvunna, spårlöst... ja nästan i alla fall ... smulor fanns det gott om... skorppåsen hade han kommit åt men han tyckte nog att de var aningen hårda för de låg kvar utspridda. Kanske var kul att leka med dem istället, lite hockeypuck över skorpor...gliiider bra.
Så den mycket goda rumstempererade Franska Brieosten... Var var den??? Borta. Puts väck!
Mmmm...
Niño måste ha tyckt att osttöldgodset var själva höjdpunkten för han hade ätit upp omslagspappret också!
För att komma åt dessa troféer hade han hoppat upp på en liten pall för att sedan stående på bakbenen norpa åt sig det oemotståndliga som bara låg o väntade på honom på hyllan.
Begåvat?
Hmmm...
)o:
Städa, städa för min del.
Niño
var såklart totalt oförstående inför röran och go o glad som vanligt.
Han sov gott, snarkade högt, proppmätt naturligtvis och lycklig av att flocken var samlad igen ... Ty endast vid de tillfällena kan en Pumi koppla av...
Idag,
gick jag en runda på middagsrasten med vovven och då
kom Tricoloren ut bakvägen!
I blått rött o vitt fladdrade den till i vinden... ja ja fram med svarta påsen bara och ner med eländet i gröna tunnan.
Trevlig Helg
(o:
Ungefär som filmen med samma titel men ett människobarn lämnas ensam där.
Liksom pojkvaskern i filmen så ställde vovven till det i sin ensamhet.
När jag kom hem såg det ut som den djävulska Helsingborgsvinden dragit rakt genom rummet.
En plastfoliekartong var söndderknaprad o utströdd över golvet och plasten utrullad.... tre skivor fullkornsbröd försvunna, spårlöst... ja nästan i alla fall ... smulor fanns det gott om... skorppåsen hade han kommit åt men han tyckte nog att de var aningen hårda för de låg kvar utspridda. Kanske var kul att leka med dem istället, lite hockeypuck över skorpor...gliiider bra.
Så den mycket goda rumstempererade Franska Brieosten... Var var den??? Borta. Puts väck!
Mmmm...
Niño måste ha tyckt att osttöldgodset var själva höjdpunkten för han hade ätit upp omslagspappret också!
För att komma åt dessa troféer hade han hoppat upp på en liten pall för att sedan stående på bakbenen norpa åt sig det oemotståndliga som bara låg o väntade på honom på hyllan.
Begåvat?
Hmmm...
)o:
Städa, städa för min del.
Niño
var såklart totalt oförstående inför röran och go o glad som vanligt.
Han sov gott, snarkade högt, proppmätt naturligtvis och lycklig av att flocken var samlad igen ... Ty endast vid de tillfällena kan en Pumi koppla av...
Idag,
gick jag en runda på middagsrasten med vovven och då
kom Tricoloren ut bakvägen!
I blått rött o vitt fladdrade den till i vinden... ja ja fram med svarta påsen bara och ner med eländet i gröna tunnan.
Trevlig Helg
(o:
Färdigmat...
Fredag igen...
Härligt (o:
Igår,
flyttade vi från lägenheten! Äntligen, får man ju säga. Idag ska nycklarna överlämnas... ett kapitel i ens boende historia är över.
Skönt att få allt till samma ställe och tur att man har många grabbar kring sig, för de hjälpte till att bära så en annan slapp. Bättre att koncentrera sig på städning o fönsterputs... var och en till sitt så att säga.
Spisen är tyvärr fortfarande urkopplad i huset så matlagning... det var längesedan.
Ohh vad jag saknar en spis... Frysförrådet har tagit slut för ett bra tag sedan och jag har för första gången i mitt liv köpt färdigrätter! Findus, Dafgård, Weight watchers o allt vad det heter ha ha.. Har sonderat terrängen i butikens frysboxar, stått på huvudet i dem tills näsan blev kall o blå. Kom till kassan med 18 (!) Cordon bleu, Wiensnitzlar, Citronfiskar o Vegetariska lasagner. .... lade upp meter-höga travar med mat och skymtade inte kassörskan förrän hon kört förbi allt på "bandet".
Men, jag är hungrig o klarar mig inte utan riktig mat om dagarna o får jag inget blir jag ilsken grrr..
)-:
Pumin,
hänger med mig på jobbet om dagarna. Det är för rörigt för honom att vara hemma just nu.
Han är riktigt duktig när han är med.
Vi tränar kommandot stanna var gång jag ska gå ut till kaffe automaten och fylla på min kopp! Funkar bättre o bättre nu minsann. Men dum ser man ut Kom Stanna Kom Stanna osv osv ha ha ser någon en undrar de ju om "hissen inte går ända upp"?
När vi går tillbaka kör vi slalom (mellan mina ben) och det funkar bra det också, men ser man inte hunden (han är ju ganska liten) så ser det ut som jag går med höga knän...
Det svåra är när det kommer in störningar! (alltså inte för mig att gå med höga knän )
Som chefen tex haha Vad ska man göra när pumin sitter fast i hennes bak?
Kräva löneförhöjning kanske...
Tjing
Härligt (o:
Igår,
flyttade vi från lägenheten! Äntligen, får man ju säga. Idag ska nycklarna överlämnas... ett kapitel i ens boende historia är över.
Skönt att få allt till samma ställe och tur att man har många grabbar kring sig, för de hjälpte till att bära så en annan slapp. Bättre att koncentrera sig på städning o fönsterputs... var och en till sitt så att säga.
Spisen är tyvärr fortfarande urkopplad i huset så matlagning... det var längesedan.
Ohh vad jag saknar en spis... Frysförrådet har tagit slut för ett bra tag sedan och jag har för första gången i mitt liv köpt färdigrätter! Findus, Dafgård, Weight watchers o allt vad det heter ha ha.. Har sonderat terrängen i butikens frysboxar, stått på huvudet i dem tills näsan blev kall o blå. Kom till kassan med 18 (!) Cordon bleu, Wiensnitzlar, Citronfiskar o Vegetariska lasagner. .... lade upp meter-höga travar med mat och skymtade inte kassörskan förrän hon kört förbi allt på "bandet".
Men, jag är hungrig o klarar mig inte utan riktig mat om dagarna o får jag inget blir jag ilsken grrr..
)-:
Pumin,
hänger med mig på jobbet om dagarna. Det är för rörigt för honom att vara hemma just nu.
Han är riktigt duktig när han är med.
Vi tränar kommandot stanna var gång jag ska gå ut till kaffe automaten och fylla på min kopp! Funkar bättre o bättre nu minsann. Men dum ser man ut Kom Stanna Kom Stanna osv osv ha ha ser någon en undrar de ju om "hissen inte går ända upp"?
När vi går tillbaka kör vi slalom (mellan mina ben) och det funkar bra det också, men ser man inte hunden (han är ju ganska liten) så ser det ut som jag går med höga knän...
Det svåra är när det kommer in störningar! (alltså inte för mig att gå med höga knän )
Som chefen tex haha Vad ska man göra när pumin sitter fast i hennes bak?
Kräva löneförhöjning kanske...
Tjing
Å de sålde sina hemman...
Trallalaaa
borde inte sitta här framför datorn utan istället fortsätta röja o städa lägenheten som vi ju ska lämna på fredag.
Ugnen är dock rengjord ( det är ju ett kapitel för sig att städa ugnar )
O o ooooo Va en liten gumma kan gnoooo
Känner ett visst vemod över det är lämna?
Varför är det så?
Saknar..
Tant Millan på första våningen,
gamla tandsköterskan som verkligen lagade sina egna tänder med Karlssons klister!!! som hade örnkoll på kringstrykande folk som försökte stjäla ungarnas mopeder som alltid hämtade ner någon av våra pågar till sig när hon inte kunde ställa in kanalerna på tv:n som alltid var så snäll o omtänksam, hon är död nu så jag har redan saknat henne ett tag, men ändå.
Tant Björklund på vinden,
ja hon är död hon också men det var tryggt med de gamla omkring sig. Brukade handla på bolaget för henne för hon orkade inte med att stå i kö. Hon blev änka vid 36 års ålder, gifte aldrig om sig för den make hon hade var perfekt! hon fostrade sina två pojkar ensam och hade ett hem vid 90 års ålder som var så perfekt att man skulle kunnat äta direkt på golvet,
Våra lettiska grannar Kudas,
ha ha skitfräcka är de. När de bjuder in så visar de videos från sitt fantastiska hemland, bjuder inhemsk mat o dryck, dryck o dryck som också är inhemsk, sjunger folkvisor och pratar skit jädrar i det om svenskarna!
Ha haha ... å där sitter vi!
-JA... men... alla svenskar är inte på det viset, kommenterar man!
-Jodå!! så är de, allihop! punkt! Men ett jävla bra land! märkligt det blir!
Herr Larsson,
som kom upp o klagade och undrade om vi badade? för det regnade in i hans lägenhet och det gjorde det verkligen, rakt genom taket hos honom. Man fick tömma ut badkarsvattnet pö om pö efter det. Detta var innan stambytet!
Sedan Bosse ungkarl ovanpå oss,
han har aldrig stört någon, man hör bara ibland när han tränar golfputtar på parketten eller övar salsasteg om söndagmorgnarnarna.Han är créme de la créme och glassar runt på Helsingborgs inne plejs, jobbar på skidorter om vintrarna och är alpguide om höst o vår.
När han är hemma säljer han som han själv säger:
-Räkor o skaldjur!
och som vår söta granne Anneli på första våningen då undrade:
- Åh vá fan kallar han då Räkorna?
Sura Tant Hansson i lägenheten rakt under oss,
henne kanske jag inte kommer att sakna så mycket, men hon var bra att ta till när man fostrade pojkarna haha
-Är ni inte snälla, kommer kanske tant Hansson upp o tar er i örat!
Hon har aldrig hälsat på oss när vi mötts i trappan (inte på ngn annan heller) på alla år.
Undrar varför?
ja ja detta är lite kuriosa om våra snart och före detta grannar.
Nu får vi nya och de verkar hur trevliga som helst.
Såklart!
Hörde av en granne på gamla stället att de sålt sin lägenhet (som är mindre! än vår) för många hundra tusen mer än vad vi fick!
Ha ha, så står man där med sin tvättade hals o undrar varför de fick så pass och inte vi???
Grrr... fan, satan o jävlars...tänker man o ler brett o säger:
-Nämen! OOOh vad bra! Jätteskoj för er, verkligen... den var ju så fiiin er lägenhet, Grattis!
)o:
Avudsjuk jag? Åhnej.
Man kanske skulle hyrt in en homestylist, samtidigt som man drogs med den övertända mäklaren:
-Kasta kasta , tömma tömma ersätta ersätta matcha matcha matchaaaa femton turkosa silkekuddar, hundra värmeljus och ut med all själ o in med knappt nååågot.
Det ska vara L U F T minsann o eventuella mjölkpaket i kylen bör stå med etiketterna åt samma håll.
Typ!
ja ja
ni vet
borde inte sitta här framför datorn utan istället fortsätta röja o städa lägenheten som vi ju ska lämna på fredag.
Ugnen är dock rengjord ( det är ju ett kapitel för sig att städa ugnar )
O o ooooo Va en liten gumma kan gnoooo
Känner ett visst vemod över det är lämna?
Varför är det så?
Saknar..
Tant Millan på första våningen,
gamla tandsköterskan som verkligen lagade sina egna tänder med Karlssons klister!!! som hade örnkoll på kringstrykande folk som försökte stjäla ungarnas mopeder som alltid hämtade ner någon av våra pågar till sig när hon inte kunde ställa in kanalerna på tv:n som alltid var så snäll o omtänksam, hon är död nu så jag har redan saknat henne ett tag, men ändå.
Tant Björklund på vinden,
ja hon är död hon också men det var tryggt med de gamla omkring sig. Brukade handla på bolaget för henne för hon orkade inte med att stå i kö. Hon blev änka vid 36 års ålder, gifte aldrig om sig för den make hon hade var perfekt! hon fostrade sina två pojkar ensam och hade ett hem vid 90 års ålder som var så perfekt att man skulle kunnat äta direkt på golvet,
Våra lettiska grannar Kudas,
ha ha skitfräcka är de. När de bjuder in så visar de videos från sitt fantastiska hemland, bjuder inhemsk mat o dryck, dryck o dryck som också är inhemsk, sjunger folkvisor och pratar skit jädrar i det om svenskarna!
Ha haha ... å där sitter vi!
-JA... men... alla svenskar är inte på det viset, kommenterar man!
-Jodå!! så är de, allihop! punkt! Men ett jävla bra land! märkligt det blir!
Herr Larsson,
som kom upp o klagade och undrade om vi badade? för det regnade in i hans lägenhet och det gjorde det verkligen, rakt genom taket hos honom. Man fick tömma ut badkarsvattnet pö om pö efter det. Detta var innan stambytet!
Sedan Bosse ungkarl ovanpå oss,
han har aldrig stört någon, man hör bara ibland när han tränar golfputtar på parketten eller övar salsasteg om söndagmorgnarnarna.Han är créme de la créme och glassar runt på Helsingborgs inne plejs, jobbar på skidorter om vintrarna och är alpguide om höst o vår.
När han är hemma säljer han som han själv säger:
-Räkor o skaldjur!
och som vår söta granne Anneli på första våningen då undrade:
- Åh vá fan kallar han då Räkorna?
Sura Tant Hansson i lägenheten rakt under oss,
henne kanske jag inte kommer att sakna så mycket, men hon var bra att ta till när man fostrade pojkarna haha
-Är ni inte snälla, kommer kanske tant Hansson upp o tar er i örat!
Hon har aldrig hälsat på oss när vi mötts i trappan (inte på ngn annan heller) på alla år.
Undrar varför?
ja ja detta är lite kuriosa om våra snart och före detta grannar.
Nu får vi nya och de verkar hur trevliga som helst.
Såklart!
Hörde av en granne på gamla stället att de sålt sin lägenhet (som är mindre! än vår) för många hundra tusen mer än vad vi fick!
Ha ha, så står man där med sin tvättade hals o undrar varför de fick så pass och inte vi???
Grrr... fan, satan o jävlars...tänker man o ler brett o säger:
-Nämen! OOOh vad bra! Jätteskoj för er, verkligen... den var ju så fiiin er lägenhet, Grattis!
)o:
Avudsjuk jag? Åhnej.
Man kanske skulle hyrt in en homestylist, samtidigt som man drogs med den övertända mäklaren:
-Kasta kasta , tömma tömma ersätta ersätta matcha matcha matchaaaa femton turkosa silkekuddar, hundra värmeljus och ut med all själ o in med knappt nååågot.
Det ska vara L U F T minsann o eventuella mjölkpaket i kylen bör stå med etiketterna åt samma håll.
Typ!
ja ja
ni vet
Förresten!
Jag gillar snödropparna i min trädgård.
Mycket...
De är så fina.
o gör en glad.
(-:
Jag gillar snödropparna i min trädgård.
Mycket...
De är så fina.
o gör en glad.
(-:
Flyttångest
Varför skjuter man på vissa saker?
Som tex den att röja källaren.
Har en inbygd förmåga att att ha kul i första hand, man vet aldrig när man ramlar av pinnen så att säga... men i vår källare har det gått överstyr, det vill jag lova.
Har själv undvikt att gå ner dit för jag blir sjuk i själen av röran. Bad istället grabbsen att röja där så jag slapp, men vad tror ni hände?
Inget, naturligtvis.
Nu står vi här en vecka innan allt ska vara klart och har den värsta biten kvar,,,
Det är så igenproppat att man bara får in en fot när man öppnat...
-Hur ska man nå sakerna längst in??? hade de tänkt sig?
Nä, vi är så OLIKA grabbarna o jag så det finns inte...
Suck, nu hamnar jag i detta elände som får mig att må så illa, lik förbaskat.
Det är inte det att det gör något att vi är olika men det är jobbigt ibland, som nu. Å andra sidan retar sig grabbarna säkert på att jag alltid ska ställa undan allt som inte är vackert att se på.
-Var har du lagt mina saker? får man höra för jämnan
haha
En gång frågade yngste sonen var hans pannband var?
-Det är bakom skrivböckerna under vantarna, de blå med hål i, i garderoben i din storebrors rum,svarade jag direkt!
Då sa sonen till sin kompis:
-Där ser du, vad var det jag sa! Hon vet allt!
-Örnkoll! replikerade kompisen...
Ja precis så knasig är jag och skulle klara mig hyfsat om jag plötsligt blev blind. (hemska tanke)
När man ska flytta behövs flytthjälp och det finns ju olika sorter av sådana...
Det finnsde som kör hårt! Bär, bär kånkar sliter svettas utan pauser o klagan, de vill liksom få det hela gjort.
Så finns det det min lillasyster som springer medans hon bär kartongerna och det med motivet att då slipper hon bära så länge! Smart tjej, syrran!
Så kommer de som kommer för flyttölen i första hand och som också gärna startar med en sådan...på sin höjd bär de en kläd-galge, ibland en jordglob, dock inte samtigt. Globen kräver lite kallt öl i strupen för den var jobbig...
-Grabbar visst är det dags för en paus nu? få bort lite flyttdamm ur halsen? Sådana spelar oftast fotboll i korplaget men har som regel två armar o två ben så de är välkomna i alla fall.
Sedan går vissa i totalt baklås (typ jag själv).
- Åh kolla här, min gamla docka Lisa, som jag fick av mormor! Den var jag så himla glad för... Vi hade äkta dop när hon skulle namnges en gång och det var i köket hos mormor o morfar ... bla... bla... bla...
-Oj, skolbetygen! Va! bara tvåa i syslöjd? det var konstigt...
-Garantibeviset på stereon här är det! Ingeeeeeeeeeeee kom o kolla!
-Åh, pojkarnas första fotbollsskor... så söööööööööööta! Ingeeeeeeeeeeeeeeeee kom o titta här...kommer du ihåg? ....bla bla... bla... Dé va tider ... och här är det gamla gipset från när minsten bröt armen alla namnen syns fortfarande... jacob, Fredrik... vad står det här ... Jonna...
Snyft... snyft..
så är man förlorad...
Nåja,
vi kommer väl väck från det gamla någon gång.
Trevlig Helg på er
m
Som tex den att röja källaren.
Har en inbygd förmåga att att ha kul i första hand, man vet aldrig när man ramlar av pinnen så att säga... men i vår källare har det gått överstyr, det vill jag lova.
Har själv undvikt att gå ner dit för jag blir sjuk i själen av röran. Bad istället grabbsen att röja där så jag slapp, men vad tror ni hände?
Inget, naturligtvis.
Nu står vi här en vecka innan allt ska vara klart och har den värsta biten kvar,,,
Det är så igenproppat att man bara får in en fot när man öppnat...
-Hur ska man nå sakerna längst in??? hade de tänkt sig?
Nä, vi är så OLIKA grabbarna o jag så det finns inte...
Suck, nu hamnar jag i detta elände som får mig att må så illa, lik förbaskat.
Det är inte det att det gör något att vi är olika men det är jobbigt ibland, som nu. Å andra sidan retar sig grabbarna säkert på att jag alltid ska ställa undan allt som inte är vackert att se på.
-Var har du lagt mina saker? får man höra för jämnan
haha
En gång frågade yngste sonen var hans pannband var?
-Det är bakom skrivböckerna under vantarna, de blå med hål i, i garderoben i din storebrors rum,svarade jag direkt!
Då sa sonen till sin kompis:
-Där ser du, vad var det jag sa! Hon vet allt!
-Örnkoll! replikerade kompisen...
Ja precis så knasig är jag och skulle klara mig hyfsat om jag plötsligt blev blind. (hemska tanke)
När man ska flytta behövs flytthjälp och det finns ju olika sorter av sådana...
Det finnsde som kör hårt! Bär, bär kånkar sliter svettas utan pauser o klagan, de vill liksom få det hela gjort.
Så finns det det min lillasyster som springer medans hon bär kartongerna och det med motivet att då slipper hon bära så länge! Smart tjej, syrran!
Så kommer de som kommer för flyttölen i första hand och som också gärna startar med en sådan...på sin höjd bär de en kläd-galge, ibland en jordglob, dock inte samtigt. Globen kräver lite kallt öl i strupen för den var jobbig...
-Grabbar visst är det dags för en paus nu? få bort lite flyttdamm ur halsen? Sådana spelar oftast fotboll i korplaget men har som regel två armar o två ben så de är välkomna i alla fall.
Sedan går vissa i totalt baklås (typ jag själv).
- Åh kolla här, min gamla docka Lisa, som jag fick av mormor! Den var jag så himla glad för... Vi hade äkta dop när hon skulle namnges en gång och det var i köket hos mormor o morfar ... bla... bla... bla...
-Oj, skolbetygen! Va! bara tvåa i syslöjd? det var konstigt...
-Garantibeviset på stereon här är det! Ingeeeeeeeeeeee kom o kolla!
-Åh, pojkarnas första fotbollsskor... så söööööööööööta! Ingeeeeeeeeeeeeeeeee kom o titta här...kommer du ihåg? ....bla bla... bla... Dé va tider ... och här är det gamla gipset från när minsten bröt armen alla namnen syns fortfarande... jacob, Fredrik... vad står det här ... Jonna...
Snyft... snyft..
så är man förlorad...
Nåja,
vi kommer väl väck från det gamla någon gång.
Trevlig Helg på er
m
våren är här och vårt bredband...
Snödropparna,
blommar för fullt i trädgården, liksom vintergäcken, det kommer en vår snart och det ska bli härligt.
Jag längtar efter trädgårdslivet.. det är så rogivande, inspirerande och njutbart.
Ny trädgård ...
undrar vad som ska dyka upp ur rabatterna? ska bli spännande att följa första året.
Mina pelargoner börjar ta sig på fönsterbrädan i källaren, små ljusgröna blad...
Vårfåglarna är på g, kvittrar om morgnarna eller är det cykelkjedjan som inte är smord?
På sommaren brukar jag knyta breda långa remsor av ett kinesiskt rött tyg i äppelträdet...
-Att du bara orkar,säger sambon ha ha ha
Har själv funderat på varför jag håller på som jag gör, det att ordna ting omkring mig på ett särskilt vis.. det kvittar om vi är på ett skithotellrum eller sover på stranden under stjärnorna så blir det liksom så att jag börjar organisera i det som finns omkring mig, väckarklockan ska arrangeras snäckor radas i vackra mönster... osv osv ...
Tror att det är instinkt sedan långt långt tillbaka, samla o sortera ni vet eller är jag galen? Gränsen är väl antagligen hårfin haha
Men det blir ju vackert och det påverkar åtminstone mig in i själen...
så det så
Förresten har vi fått vårt bredband installerat så nu går det att surfa igen, toppen!
Busfrö
Pumin är busig!
eller jag är oförmögen?
Nu när vi är i full färd med att flytta tycker jag att rutiner jag övat in på honom inte funkar lika bra längre...
Hmm
Vad ska jag göra?
Numera har vi en ytter-dörr som öppnas rakt ut mot gatan, spriger han ut kommer han snabbt ut på vägen Ack, ack...
I lägenheten hamnade han liksom "bara i trapphustet" om han slank ut utan lov.
Har påbörjat en träning som går ut på att Niño måste sitta kvar i dörrhålet och glo...medan jag går de tre trappstegen ned till trottoaren och gör just ingenting eller hoppar jag och tjoar... (undrar vilket intryck grannarna får?) sedan upp igen och beröm när han stannat där jag satt honom.
osv, osv, osv...
Det är väl bara att nöta, nöta o nöta tills det funkar.
Vovven kan öppna dörren själv! jäkla odjur och det är ju inte bra. Han hoppar upp mot handtaget och är det inte låst går den upp. Han har också kommit på att slaskskåpsdörren går att öppna om han krafsar tillräckligt och där bakom finns ju en hel del delikatesser som är värda besväret Mmm.. så när vi går ner i källaren för att sätta igång en maskin tvätt ja då smyger Niño ut i köket på jakt efter soppåsen. Milda makter! Har satt dit en bättre magnet nu! Hoppas det håller.
Annars verkar han gilla nya huset, han går upp med sina bollar o leksaker och så släpper han ner dem för trappan och springer efter ha ha ha ser ganska kul ut faktiskt.
Råkar man komma förbi får man något halvt uppätet gosedjur i huvudet.
eller jag är oförmögen?
Nu när vi är i full färd med att flytta tycker jag att rutiner jag övat in på honom inte funkar lika bra längre...
Hmm
Vad ska jag göra?
Numera har vi en ytter-dörr som öppnas rakt ut mot gatan, spriger han ut kommer han snabbt ut på vägen Ack, ack...
I lägenheten hamnade han liksom "bara i trapphustet" om han slank ut utan lov.
Har påbörjat en träning som går ut på att Niño måste sitta kvar i dörrhålet och glo...medan jag går de tre trappstegen ned till trottoaren och gör just ingenting eller hoppar jag och tjoar... (undrar vilket intryck grannarna får?) sedan upp igen och beröm när han stannat där jag satt honom.
osv, osv, osv...
Det är väl bara att nöta, nöta o nöta tills det funkar.
Vovven kan öppna dörren själv! jäkla odjur och det är ju inte bra. Han hoppar upp mot handtaget och är det inte låst går den upp. Han har också kommit på att slaskskåpsdörren går att öppna om han krafsar tillräckligt och där bakom finns ju en hel del delikatesser som är värda besväret Mmm.. så när vi går ner i källaren för att sätta igång en maskin tvätt ja då smyger Niño ut i köket på jakt efter soppåsen. Milda makter! Har satt dit en bättre magnet nu! Hoppas det håller.
Annars verkar han gilla nya huset, han går upp med sina bollar o leksaker och så släpper han ner dem för trappan och springer efter ha ha ha ser ganska kul ut faktiskt.
Råkar man komma förbi får man något halvt uppätet gosedjur i huvudet.
När man har jobbat i 25 år...
...får man en cykel av kommunen!Jag har i år den stora äran att emottaga en Rex med sju växlar.
Man blir också bjuden på fin middag men den var jag tvungen att avböja för HIF spelade Uefa cup match.
Det är ju bra att man får en cyklel, jag har i o för sig redan två Skeppshultare ((-: cyklarnas Rolls Roys!
Det gick många, många år då jag stod med näsan mot Bengtssons cykelaffärs fönsteruta och tittade på en svart Skeppshult, , , herre jisses vad jag längtade efter en sådan. Tänkte ofta att om jag bara vann en miljon så skulle jag köpa en sådan! För de är dyra, men fantastiskt fina, Kvalitet helt enkelt rakt igenom. Men det fick bli hårt arbete och envist sparande som gjorde det hela möjligt. Miljonen väntar man ju fortfarande på... Lär aldrig bli någon högvinst!
Så glad jag var ända in i hjärtat när jag trampade hem på min nya cykel (år 2000).
Cykelhandlare Bengtsson sa att han aldrig haft en så nöjd kund!
Vi är en cyklande familj, och har alltid hållt oss med ordentliga cyklar både för oss och barnen. När ungarna var små hade jag en barnsits fram och en bak och så gick livet... man trampade på, tidig morgon till dagis osv... i ur i skur ...
Lite jobbigt var det att storhandla, då var man liksom egentligen överbelastad med åtta kassar hängande på styre o pakethållare. Ekipaget vibrerade. När vi sent omsider skaffade bil, ja alltså en röd Honda med stort rosthål i bensintanken, var det som en välsignelse just vid inköpsrundorna. Vi skaffade Hondan när yngste sonen spelade fotboll och det blev myckt farande hit o dit till alla fotbollsarenor.
Vår granne 90 åriga Tant Millan på första våningen sa förvånat:
-Har NI köpt bil? DET var er väl unnat efter alla dessa år för ni har verkligen kämpat!
Så rart sagt.
Vi har blivit bestulna på 18 cyklar och en moped genom åren! (och så krossade rutor på bilen och länsade handskfack tre gånger, luftade däck tre gånger)
Kan ni fatta?
En efter en försvann cyklarna och det har kostat massor av pengar att skaffa nya. Värst var när de stal pojkarnas cyklar och de grät, man blir så förbannad på sådant.
När min nya svarta Skeppshult blev stulen, grät jag. Det var fruktansvärt! Så länge jag hade sparat.
Jag ringde de obligatoriska samtalen till polis o försäkringsbolag och på Folksam blev de sura, ...
-Hur förvarar familjen sina cyklar egentligen? snäste han i andra ändan av tråden.
Ja va fasen tror du? låsta med kedjor, blocklås och allt som tänkas kan naturligtvis. Jag blev tvungen att åka till Folksams kontor personligen denna gång för att det skulle gå att få hjälp..." visa upp mig" han trodde jag fuskade med försäkringar! (det sa han inte, men det menade han)
Jäkla gubbe!
Så då kom vi allihop och Folksamgubben bleknade o hackade fram:
-Du behövde inte ta med HELA familjen!
-Jodå, halvskrek jag. Här är vi nu så titta noga och fundera på om det syns utanpå hur man tänker inuti!
Tror aldrig karln jobbat så fort i hela sitt liv, han ville bara få mig därifrån inklusive familj.
Jag fick pengar för cykeln som nästan räckte till en ny så gick jag till min käre cykelhandlare Morgan och berättade vad som hänt och då fick han en tår i ögat ( ha ha vi är hans bästa kunder som ni förstår) Han har förresten en stor hund som heter Anders och jag trodde länge att det var hunden som hette Morgan...
Efter ett par månade hittades min gamla cykel i Landskrona i en damm och jag fick åka o hämta den. Den var en mycket sorglig syn. Det var inristat I R M A på framskärmen ...
Så var jag tvungen att köpa min egen cykel för att få behålla den, 3000:- !
Alltså, kunde det vara möjligt tretusen för en skrotcykel??? jag pratade med damen på försäkringsbolaget,.. om hur jag hade sparat länge, länge och hur mycket den betytt och hur ledsen jag blev när jag såg I R M A inristat i skärmen och då fick hon ett skrattanfall och sa att hon aldrig hört någon prata så varmt o mycket om en cykel och så tyckte hon att vi kunde fika en dag för vi fick så bra kontakt ha ha så slutet blev att jag fick den för en femhundring...
Fasen vad jag babblar här till mitt morgonkaffe...
Blogg ska kanske vara kortare o oftare men men... jag ville bara säga att det är bra att man får en cykel av kommunen efter 25 år, man kan aldrig få för många.
m
