Fralla för alla!
Härom förmiddadagen
skulle jag in om Börjes konditori för att köpa frallor!
Tänkte,
har jag pengar ute? ...så här i kontokortens tid är det inte alldeles självklart att gå med växel på fickan.
Visste dock,
att jag hade två guldtior i jack-fickan, men behövde en till...
Tittade i fransmannens myntficka, dé ni (o; alltså i vår Citroën, jominsann, där låg en blank guldtia!
Flyyyt... trettio kronor, det räcker.
Ibland är det så,
flyt alltså,
andra gånger,
måste man krångla iväg till Minuten bara för ett par tior...
Gled in med Cittran vid vårt kvarters-kondis,
gick de fem gamla slitna stentrappestegen upp till dörren.
Det är ett gammalt, mysigt kondis vi har här på Stattena.
Farmor och jag gick ofta till just Börjes när jag var liten fjälla...
Stattenatös,
som farmor var och det ända in i själ o hjärta, mös hon när vi två gick hand i hand dit.
På vägen,
berättade hon om stadsdelens svunna tider...
Med inlevelse,
dramatik o ganska mycket allvar i tonen berättade farmor... ibland var jag rädd,
rädd för sjukdom, brand, loppor, löss, krig o svält...
Men allra mest rädd var jag för Fiskargubbetavlan(!) som hängde i farmors o farfars sovrum och som gjorde att jag inte vågade sova...
hon hängde sin blårutiga köks-handduk över ramen så han försvann, strax efter kom farfar, skojade o menade att han fortfarande såg gubben därunder... han kikade in bakom kökshandduken och skrockade:
-Joviiiist!... se själv Maria...
En annan drog täcket långt över huvudet o var istället livrädd för BÅDE farfar o fiskargubben...
Hygglo!
Hon berättade vidare...
...om skoltiden, den på Magnus Stenbocksskolan.
(där har förresten både farmor, farfar, mamma, pappa o båda mina söner gått i skola)
...om när hon blev sjuk i Spanska sjukan o till slut var så dålig att de bar henne till skolan.
Min lilla Farmor, sitter på golvet näst längst till höger.
...var var jag nu igen?...
konstigt (?) att jag alltid tappar bort mig... haha
Jo,
Sammanhållningen och glädjen i Stattena...
den var särskild o beryktad.
Farmor hade alltid särskilt stor inlevelse när hon berättade
...om hur alla alltid hjälptes åt under de svåra åren o syftade på tiden under första världskriget då maten tog slut och man svalt o frös.
...eller om "Tågaborgs-barnen",
som fötts i bättre bemedlade familjer och därför absolut inte fick leka med "di lortiga Stattena-ungarna" från fattigmanskvarteren, där VI tillhörde...
Gränsen,
mellan fattiga o rika,
gick längs en gata, den skiljde stadsdelarna och därmed barn o ungdomar från varandra.
I Stattena fanns en enorm grusgrav...
...där backsvalorna byggde bon om våren och där också stora bataljer utkämpades. Indianer o vita, brinnande pilar som satte eld på en hel lada... Det var lite wild här...
I litteraturen kan man läsa följande:
..."har man bara klarat sig förbi Stattena kommer allt att gå bra!"
Farmor kallade sig själv Grusgravens ande! (o; (enligt legenden fanns det en sådan nämligen) men det berättade hon bara för mig.
I grusgraven,
byggdes en cykelvelodrom!
Det var stort och internationella tävlingar gick av stapeln.
På Börjes köpte farmor struvor,
åt sig och åt farfar som väntade där hemma. Farfar med sina dåliga knän sparade sig vissa rundor.
Struvor gillade jag inte,
men tyckte de var fantastiskt vackra! Istället fick jag välja en egen kaka från disken...
Härligt!
De gånger farfar orkade gå med, var topppen!
Då fick jag nämligen alltid en lakritspipa... en sådan kolsvart, söt med rosa sockerströssel längst fram som skulle likna glöd.
-Vill Maria kanske ha en Sjömanspipa? frågade han.
Jag skänkte Fiskargubben en hastigt tanke och tackade i samma andetag:
-Ja! (o:
När vi kom hem,
rökte farfar, riktig pipa o jag lakritsatrapp, oooo vad jag o farfar bolmade! ...kanske inte sådär väldans superpedagogiskt ha,ha men jag älskade det!
(o:
Ibland åkte vi spårvagn!
Minns det egentligen bara lite diffust, ribbade bänkar, oljat mörkt trä...
o jag nådde inte ner med fötterna...
Alla möjliga minnen kommer till mig,
när jag nu traskar in i samma konditori, fyrtio år senare...
Konditoribiträdet är ett solsken i rött förkläde!
-Fyra olika frallor vill jag ha idag, sa jag.
-Javisst, sa solskenet o plockade ihop frallorna med sin silvertång.
-Det blir tjugofyra kronor tack!
Jag fiskade upp mina båda tior från jackfickan... ??....
?...
..
Gräv,gräv...
?
...
...
gräääääv...
...
Bara en! tia?...
Jädrans!
Gräv, gräv ... började bli lite blossig om kinderna...
...
Nehepp!
...
Endast tjugo fick jag ihop tian från bilen inräknad. )o:
-Ojsan! hehe harkel harkel ....
...jag som nyss var alldeles säker på... Grääääv... att jag hade TVå tior i fickan...
...den ena måste ramlat ur...
-Jag får lämna tillbaka en fralla då, sa jag skamset.
-Nämen inte då, sa solskenet ...det är ingen fara, vi tar de kronorna nästa gång.
-Snäääällt, sa jag lättad.
Jag lade upp de två tiorna på disken. Den från bilen o den från fickan.
...
-Men.... sa solskenet...
...
...
Hon pekade på ena guldpengen,
körde runt den med pekfingret i cirklar på disken... Risp, rasp och skrap,rasp...
...
-Det DÄR är INTE någon tia!
...
-Va??? svalde jag.
...
Förkortaarmarsklubbmedlemmen Maria,
zoooooomade, så gott hon kunde, in "guldet" och på rätt läsavstånd insåg även hon att "Guld-pengen" inte var någon "Guldpeng" utan bara något liknande ...
...typ en pollett eller nå´t i den stilen...
samma diameter i alla fall(!) åtminstone något som stämde...
...men INTE fan en guldtia!
...
-Åhååå, fick jag ur mig. (stod där med endast tio spänn alltså...)
Nu,
blev det pinsamt...
de två äldre damerna bakom mig som egentligen spanade in Spettekakorna på hyllan blev plötslig tysta o stirrade de också på "tiorna" som glimmade på disken.
-Asså...
jag tog den ur fransmannens myntficka ehh... jag menar ur Cittran, ja bilen vi köpt i somras och jag trodde... självklart... att det var ... jäkla ungar...och bla, bla, bla...
...
-Kom tillbaka i eftermiddag, sa snälla solkenet bakom disken.
-Bullarna kommer inte att smaka så gott som vanligt, de kommer att sätta sig på tvären liksom... sa jag
Ha ha
så kan det gå här i Stattena.
skulle jag in om Börjes konditori för att köpa frallor!
Tänkte,
har jag pengar ute? ...så här i kontokortens tid är det inte alldeles självklart att gå med växel på fickan.
Visste dock,
att jag hade två guldtior i jack-fickan, men behövde en till...
Tittade i fransmannens myntficka, dé ni (o; alltså i vår Citroën, jominsann, där låg en blank guldtia!
Flyyyt... trettio kronor, det räcker.
Ibland är det så,
flyt alltså,
andra gånger,
måste man krångla iväg till Minuten bara för ett par tior...
Gled in med Cittran vid vårt kvarters-kondis,
gick de fem gamla slitna stentrappestegen upp till dörren.
Det är ett gammalt, mysigt kondis vi har här på Stattena.
Farmor och jag gick ofta till just Börjes när jag var liten fjälla...
Stattenatös,
som farmor var och det ända in i själ o hjärta, mös hon när vi två gick hand i hand dit.
På vägen,
berättade hon om stadsdelens svunna tider...
Med inlevelse,
dramatik o ganska mycket allvar i tonen berättade farmor... ibland var jag rädd,
rädd för sjukdom, brand, loppor, löss, krig o svält...
Men allra mest rädd var jag för Fiskargubbetavlan(!) som hängde i farmors o farfars sovrum och som gjorde att jag inte vågade sova...
Huu... visst är han skräckinjagande?
Men farmor ordnade... hon hängde sin blårutiga köks-handduk över ramen så han försvann, strax efter kom farfar, skojade o menade att han fortfarande såg gubben därunder... han kikade in bakom kökshandduken och skrockade:
-Joviiiist!... se själv Maria...
En annan drog täcket långt över huvudet o var istället livrädd för BÅDE farfar o fiskargubben...
Hygglo!
Hon berättade vidare...
...om skoltiden, den på Magnus Stenbocksskolan.
(där har förresten både farmor, farfar, mamma, pappa o båda mina söner gått i skola)
...om när hon blev sjuk i Spanska sjukan o till slut var så dålig att de bar henne till skolan.
Min lilla Farmor, sitter på golvet näst längst till höger.
...var var jag nu igen?...
konstigt (?) att jag alltid tappar bort mig... haha
Jo,
Sammanhållningen och glädjen i Stattena...
den var särskild o beryktad.
Farmor hade alltid särskilt stor inlevelse när hon berättade
...om hur alla alltid hjälptes åt under de svåra åren o syftade på tiden under första världskriget då maten tog slut och man svalt o frös.
...eller om "Tågaborgs-barnen",
som fötts i bättre bemedlade familjer och därför absolut inte fick leka med "di lortiga Stattena-ungarna" från fattigmanskvarteren, där VI tillhörde...
Gränsen,
mellan fattiga o rika,
gick längs en gata, den skiljde stadsdelarna och därmed barn o ungdomar från varandra.
I Stattena fanns en enorm grusgrav...
...där backsvalorna byggde bon om våren och där också stora bataljer utkämpades. Indianer o vita, brinnande pilar som satte eld på en hel lada... Det var lite wild här...
I litteraturen kan man läsa följande:
..."har man bara klarat sig förbi Stattena kommer allt att gå bra!"
Farmor kallade sig själv Grusgravens ande! (o; (enligt legenden fanns det en sådan nämligen) men det berättade hon bara för mig.
I grusgraven,
byggdes en cykelvelodrom!
Det var stort och internationella tävlingar gick av stapeln.
På Börjes köpte farmor struvor,
åt sig och åt farfar som väntade där hemma. Farfar med sina dåliga knän sparade sig vissa rundor.
Struvor gillade jag inte,
men tyckte de var fantastiskt vackra! Istället fick jag välja en egen kaka från disken...
Härligt!
De gånger farfar orkade gå med, var topppen!
Då fick jag nämligen alltid en lakritspipa... en sådan kolsvart, söt med rosa sockerströssel längst fram som skulle likna glöd.
-Vill Maria kanske ha en Sjömanspipa? frågade han.
Jag skänkte Fiskargubben en hastigt tanke och tackade i samma andetag:
-Ja! (o:
När vi kom hem,
rökte farfar, riktig pipa o jag lakritsatrapp, oooo vad jag o farfar bolmade! ...kanske inte sådär väldans superpedagogiskt ha,ha men jag älskade det!
(o:
Ibland åkte vi spårvagn!
Minns det egentligen bara lite diffust, ribbade bänkar, oljat mörkt trä...
o jag nådde inte ner med fötterna...
Alla möjliga minnen kommer till mig,
när jag nu traskar in i samma konditori, fyrtio år senare...
Konditoribiträdet är ett solsken i rött förkläde!
-Fyra olika frallor vill jag ha idag, sa jag.
-Javisst, sa solskenet o plockade ihop frallorna med sin silvertång.
-Det blir tjugofyra kronor tack!
Jag fiskade upp mina båda tior från jackfickan... ??....
?...
..
Gräv,gräv...
?
...
...
gräääääv...
...
Bara en! tia?...
Jädrans!
Gräv, gräv ... började bli lite blossig om kinderna...
...
Nehepp!
...
Endast tjugo fick jag ihop tian från bilen inräknad. )o:
-Ojsan! hehe harkel harkel ....
...jag som nyss var alldeles säker på... Grääääv... att jag hade TVå tior i fickan...
...den ena måste ramlat ur...
-Jag får lämna tillbaka en fralla då, sa jag skamset.
-Nämen inte då, sa solskenet ...det är ingen fara, vi tar de kronorna nästa gång.
-Snäääällt, sa jag lättad.
Jag lade upp de två tiorna på disken. Den från bilen o den från fickan.
...
-Men.... sa solskenet...
...
...
Hon pekade på ena guldpengen,
körde runt den med pekfingret i cirklar på disken... Risp, rasp och skrap,rasp...
...
-Det DÄR är INTE någon tia!
...
-Va??? svalde jag.
...
Förkortaarmarsklubbmedlemmen Maria,
zoooooomade, så gott hon kunde, in "guldet" och på rätt läsavstånd insåg även hon att "Guld-pengen" inte var någon "Guldpeng" utan bara något liknande ...
...typ en pollett eller nå´t i den stilen...
samma diameter i alla fall(!) åtminstone något som stämde...
...men INTE fan en guldtia!
...
-Åhååå, fick jag ur mig. (stod där med endast tio spänn alltså...)
Nu,
blev det pinsamt...
de två äldre damerna bakom mig som egentligen spanade in Spettekakorna på hyllan blev plötslig tysta o stirrade de också på "tiorna" som glimmade på disken.
-Asså...
jag tog den ur fransmannens myntficka ehh... jag menar ur Cittran, ja bilen vi köpt i somras och jag trodde... självklart... att det var ... jäkla ungar...och bla, bla, bla...
...
-Kom tillbaka i eftermiddag, sa snälla solkenet bakom disken.
-Bullarna kommer inte att smaka så gott som vanligt, de kommer att sätta sig på tvären liksom... sa jag
Ha ha
så kan det gå här i Stattena.
Heta känslor i Göinge, taktik o strategi i matsäckskampen...
Vov!
It´s me
Niño!
(o:
Förra helgen,
var vi på en JÄTTE-trevlig och härlig Pumi-promenad i Hässleholm. (det är tredje året vi är med!)
En sisådär femton stycken av vår finfina gråsvarta sort dök upp,
alla gråbeningar hade tagit med sig tvåbeningar vilket var skoj, hyfsat uppfostrade var de flesta också. (tvåbeningarna alltså!)
Finfina tikar var där...
och
(min)
Gullan var där!
((o:
...Fiiiiiina söta Gulligullan.
Tänk att hon kom,
baaaara för MIN skull o hela vägen från Halmstad! He, he
Very najs, måste sägas...
sådant räknas!
I och för sig, snackade jag o Gullan inte så jättemycket, no privacy,
men ändåååååååå......
Ibland funderar jag på,
om det inte skulle vara ännu roligare att ses själva? (eller vad säger du Gullan?)
... Hmmm...
nu lär jag väl aldrig bli utsläppt sådär,
helt ensam, matte skulle aaaaldrig gå med på det, men kanske husse?... skulle kunna övertalas?... ((o:
Bra argument o rätt sorts mutor, dvs INTE Frolic... får fila på upplägget...
En karta,
till Halmstad måste fixas också om min plan går i lås vill säga... Eniro vet jag finns på nätet, men jag brister lite i mina tekniska kunskaper, klarar inte att koppla skrivaren.
Vi får se.
Medge,
tanken hisnar...
It´s me
Niño!
(o:
Förra helgen,
var vi på en JÄTTE-trevlig och härlig Pumi-promenad i Hässleholm. (det är tredje året vi är med!)
En sisådär femton stycken av vår finfina gråsvarta sort dök upp,
alla gråbeningar hade tagit med sig tvåbeningar vilket var skoj, hyfsat uppfostrade var de flesta också. (tvåbeningarna alltså!)
Finfina tikar var där...
och
(min)
Gullan var där!
((o:
...Fiiiiiina söta Gulligullan.
Tänk att hon kom,
baaaara för MIN skull o hela vägen från Halmstad! He, he
Very najs, måste sägas...
sådant räknas!
I och för sig, snackade jag o Gullan inte så jättemycket, no privacy,
men ändåååååååå......
Ibland funderar jag på,
om det inte skulle vara ännu roligare att ses själva? (eller vad säger du Gullan?)
... Hmmm...
nu lär jag väl aldrig bli utsläppt sådär,
helt ensam, matte skulle aaaaldrig gå med på det, men kanske husse?... skulle kunna övertalas?... ((o:
Bra argument o rätt sorts mutor, dvs INTE Frolic... får fila på upplägget...
En karta,
till Halmstad måste fixas också om min plan går i lås vill säga... Eniro vet jag finns på nätet, men jag brister lite i mina tekniska kunskaper, klarar inte att koppla skrivaren.
Vi får se.
Medge,
tanken hisnar...
Matte hälsade på lille Bambam, blott elva veckor.
Jag mossade också på den unge pumipågen...
Matte säger att jag varit liiiika liten o söt en gång i tiden,
fast svart.
Bah,
liten o liten...
jag är ju en STOR kille och har AaaLLTID varit!
( ...inte "nätt hane" som Sofierodomaren så försmädligt omnämnde mig...Hrmpff, alltså, tänk... dessutom finns det nedtecknat i bläck på kritiklappen...
Matte ska ha all heder för att hon låter den ligga hopskrynklad i bakfickan fortfarande, vissa saker passar bäst i det fördolda.)
Nä Stoooor är jag...
(o:
och BÄST är jag!
(o;
-o vackrast...
-o cooolast...
-o snabbast...
-o... sny..
-LÄGG AV NIÑOOOOO!!!!
-SLUUUTA!
...med att sitta o ljuga o förhäva dig sådär framför tangentbordet!
-Har jag inte sagt åt dig, att lite kädsam blygsamhet ger bättre utstrålning, karisma o bäddar för fina relationer?
...
...
...
Svälj...
...
Mattes ovana att smyga upp bakom ryggen överraskar alltid!...
man kan inte alltid lita på henne, så att säga...
Märkligt ändå,
att man aldrig kan få bli lämnad ifred, när man skapar....
när ens kreativa grå ande är som mest spirituell...
när man har storverk på gång...
Nä,
då ska man behöva ha människan smygläsande över axeln...
Asså,
det är sååå irriterande...
dessutom får jag hennes långa hår i ögonen.
Vi konstnärer, behöver arbetsro!
sanna mina ord...
Respekt! (som Zlatan säger)
Var var jag nu?...
Jo!
i Hässleholm...
Husses own hometown!
Göinge...
...djupa skogar, höga granar, snapphanar... (här får husse vemod i rösten och glans i blicken)
prima fotboll (?) bössor, stolta människor, ja rent av lite redigare folk... osv, osv...
Fattar ni?
... undertecknad har hört ovannämnda till leda...
En lång skön promenad,
tog vi hursomhelst med hela härliga glada-gänget,
bland glödande höstlöv o soliga strålar spatserade vi under sång... vov!
Husse berättade,
under promenaden att han minsann joggat mååånga varv under fotbollskarriären i just den här slingan.
Visserligen,
var det nu bortåt fyrtio år sedan det begav sig, men i alla fall menade han...
liten o liten...
jag är ju en STOR kille och har AaaLLTID varit!
( ...inte "nätt hane" som Sofierodomaren så försmädligt omnämnde mig...Hrmpff, alltså, tänk... dessutom finns det nedtecknat i bläck på kritiklappen...
Matte ska ha all heder för att hon låter den ligga hopskrynklad i bakfickan fortfarande, vissa saker passar bäst i det fördolda.)
Nä Stoooor är jag...
(o:
och BÄST är jag!
(o;
-o vackrast...
-o cooolast...
-o snabbast...
-o... sny..
-LÄGG AV NIÑOOOOO!!!!
-SLUUUTA!
...med att sitta o ljuga o förhäva dig sådär framför tangentbordet!
-Har jag inte sagt åt dig, att lite kädsam blygsamhet ger bättre utstrålning, karisma o bäddar för fina relationer?
...
...
...
Svälj...
...
Mattes ovana att smyga upp bakom ryggen överraskar alltid!...
man kan inte alltid lita på henne, så att säga...
Märkligt ändå,
att man aldrig kan få bli lämnad ifred, när man skapar....
när ens kreativa grå ande är som mest spirituell...
när man har storverk på gång...
Nä,
då ska man behöva ha människan smygläsande över axeln...
Asså,
det är sååå irriterande...
dessutom får jag hennes långa hår i ögonen.
Vi konstnärer, behöver arbetsro!
sanna mina ord...
Respekt! (som Zlatan säger)
Var var jag nu?...
Jo!
i Hässleholm...
Husses own hometown!
Göinge...
...djupa skogar, höga granar, snapphanar... (här får husse vemod i rösten och glans i blicken)
prima fotboll (?) bössor, stolta människor, ja rent av lite redigare folk... osv, osv...
Fattar ni?
... undertecknad har hört ovannämnda till leda...
En lång skön promenad,
tog vi hursomhelst med hela härliga glada-gänget,
bland glödande höstlöv o soliga strålar spatserade vi under sång... vov!
Husse berättade,
under promenaden att han minsann joggat mååånga varv under fotbollskarriären i just den här slingan.
Visserligen,
var det nu bortåt fyrtio år sedan det begav sig, men i alla fall menade han...
Efter promenaden,
blev det sprakande brasa, korvgrillning, pumirace på stora gräsmattan och(!) matsäcksdags!
Hurra!
Matsäcksdags är en myyycket trevligt gren tycker jag.
Mmm...
man vet,
med säkerhet,
att en del medhavda delikatesser kommer att "tappas" ner under borden nämligen (:
o där gäller det att besitta en raketsnabb reaktionsförmåga.
haha o DET har jag!
Allra trevligast,
...tyckte nog Ann Sofies pumi Silas att det var!
(o:
Han hade en annorlunda strategi...
som går ut på att INTE vänta på att det tappas något från borden,
nä
rätt vad det var kom han farande med:
- MINA människors DUBBELMACKA ! ! !
Fattar ni???
Gorgonzola,
sallad, luftorkad italiensk skinka, apelsinskivor,
soltorkade tomater ja alla smörgåsbordets härligheter o gott bröd med mycket frön rusade förbi i en rasande fart!...
Tänkte
NU
ligger grabben risigt till... man vet ju hur sådana tilltag brukar sluta... Fynejstoppgåoläggdigtyp...
Silas snodde,
totalt oblygt,
från mattes(!) ryggsäck o det var ju mer än lite smart gjort tycker jag!
(o:
Matte fick sig ett gott skratt!
...
...
fattar ni?
att sådant plötligt okey?
Hur kunde matte skratta?
Nä, det där matte-skrattet, känner jag, fastnar i halsen liksom...
Betänk!
att när undertecknad "lånar" fem sex laxskivor från dukade bordet hemma...
DÅ!...
ja jädrar blir det ett jädrans tivoli.
Gapskratt,
känns oerhört långt borta vill jag lova!
(trots jag generöst lämnar både bröd o pynt kvar till människorna...)
blev det sprakande brasa, korvgrillning, pumirace på stora gräsmattan och(!) matsäcksdags!
Hurra!
Matsäcksdags är en myyycket trevligt gren tycker jag.
Mmm...
man vet,
med säkerhet,
att en del medhavda delikatesser kommer att "tappas" ner under borden nämligen (:
o där gäller det att besitta en raketsnabb reaktionsförmåga.
haha o DET har jag!
Allra trevligast,
...tyckte nog Ann Sofies pumi Silas att det var!
(o:
Han hade en annorlunda strategi...
som går ut på att INTE vänta på att det tappas något från borden,
nä
rätt vad det var kom han farande med:
- MINA människors DUBBELMACKA ! ! !
Fattar ni???
Gorgonzola,
sallad, luftorkad italiensk skinka, apelsinskivor,
soltorkade tomater ja alla smörgåsbordets härligheter o gott bröd med mycket frön rusade förbi i en rasande fart!...
Tänkte
NU
ligger grabben risigt till... man vet ju hur sådana tilltag brukar sluta... Fynejstoppgåoläggdigtyp...
Silas snodde,
totalt oblygt,
från mattes(!) ryggsäck o det var ju mer än lite smart gjort tycker jag!
(o:
Matte fick sig ett gott skratt!
...
...
fattar ni?
att sådant plötligt okey?
Hur kunde matte skratta?
Nä, det där matte-skrattet, känner jag, fastnar i halsen liksom...
Betänk!
att när undertecknad "lånar" fem sex laxskivor från dukade bordet hemma...
DÅ!...
ja jädrar blir det ett jädrans tivoli.
Gapskratt,
känns oerhört långt borta vill jag lova!
(trots jag generöst lämnar både bröd o pynt kvar till människorna...)
Här är Silas, registrerad av mattes kamera mitt i sin gärning!
-Ha ha... bra jobbat grabben! säger jag.
Bara att gratulera till en sådan trofé!
((o:
Vi lekte o härjade,
alla pumisar i gröngräset...
Lliiite, på min kant håller jag mig dock när det blir "för mycket" stohej...
När de stora grabbarna kommer rusande, i full karriär, tycker jag det är aningen läskigt och då kan det hända att jag gömmer mig bakom någon buske, stubbe eller så...
It´s all about safety,,,
Husse,
tycker då att jag är en riktig mes o sådana utlåtanden förlåter jag honom aldrig!
Nepp!
-I´m just careful, mannen... o förresten borde du skruva upp brandvarnare på ovanvåningen!
-ALLA, kan inte ha Snapphanegener!
Min goe kompis Elit,
var också med,
det är en trevlig prick kan ni tro!
Han "pratar" liksom...
Charmigt säger matte,
Thihiiii
han låter som en gummianka, pipleksak eller nåt i den stilen.
Uuurcooolt
alla pumisar i gröngräset...
Lliiite, på min kant håller jag mig dock när det blir "för mycket" stohej...
När de stora grabbarna kommer rusande, i full karriär, tycker jag det är aningen läskigt och då kan det hända att jag gömmer mig bakom någon buske, stubbe eller så...
It´s all about safety,,,
Husse,
tycker då att jag är en riktig mes o sådana utlåtanden förlåter jag honom aldrig!
Nepp!
-I´m just careful, mannen... o förresten borde du skruva upp brandvarnare på ovanvåningen!
-ALLA, kan inte ha Snapphanegener!
Min goe kompis Elit,
var också med,
det är en trevlig prick kan ni tro!
Han "pratar" liksom...
Charmigt säger matte,
Thihiiii
han låter som en gummianka, pipleksak eller nåt i den stilen.
Uuurcooolt
Här är en del av gänget!
Saras STIMM,
gillar jag också!
(o:
Vi lekte ett tag och han är riktigt shysst, inte så bufflig, det passar mig!
Läste alldeles nyss (skulle kopiera en länk) att Stimm nu är en Elithund!
Woooauu man lyfter på hatten och gratulerar! Ni är såååå duktiga (o:
Tjohoooo!!! Jag o Stimm busar.
(o:
Stimm
Jag pustar ut hos matte...
Här är Zappa o Stimm med sin människa Sara!
Daphne är också med. (till höger) jag i förgrunden...
Ja det var en härlig dag,
vi fick i Hässleholm o man får tacka från djupet av pumi-hjärtat till Sara o AnnSofie som ordnade det hela!
Tack, tack! *buuugar
Hoppas vi ses nästa år igen!
Vet inte om matte har något att tillägga?...
Ahh, det får vara, hon får sköta sina egna inlägg!
Vov! på er
/Niño the great, ...
...
...
...the big one,
the fantastic... hungarian...den store ungerske vallaren, det krylligaste gråben som finns, den snabbaste, den vackras....
-NUUUUUUUUUUUUUUUU räcker det!
-Väck, väck, väck sa jag!
-NER från tangentbordet hund!
...
-Vov! jag sa bara att...
-NEEEEEEEEEEEEEEEEJ!
... men folk tål väl sanni...
-Det är INTE något att diskutera ...
-Dessutom,
ska du ska veta, att det syns när du bröstar upp dig framför skärmen o börjar skryta...
ICKE passande alls!
och
så gör vi inte i vår flock!
Basta!
bla, bla, bla..
Gå o lägg dig!
...
...
...
Shit...
Zzzz....
