Varför skjuter man på vissa saker?
Som tex den att röja källaren.
Har en inbygd förmåga att att ha kul i första hand, man vet aldrig när man ramlar av pinnen så att säga... men i vår källare har det gått överstyr, det vill jag lova.
Har själv undvikt att gå ner dit för jag blir sjuk i själen av röran. Bad istället grabbsen att röja där så jag slapp, men vad tror ni hände?
Inget, naturligtvis.
Nu står vi här en vecka innan allt ska vara klart och har den värsta biten kvar,,,
Det är så igenproppat att man bara får in en fot när man öppnat...
-Hur ska man nå sakerna längst in??? hade de tänkt sig?
Nä, vi är så OLIKA grabbarna o jag så det finns inte...
Suck, nu hamnar jag i detta elände som får mig att må så illa, lik förbaskat.
Det är inte det att det gör något att vi är olika men det är jobbigt ibland, som nu. Å andra sidan retar sig grabbarna säkert på att jag alltid ska ställa undan allt som inte är vackert att se på.
-Var har du lagt mina saker? får man höra för jämnan
haha
En gång frågade yngste sonen var hans pannband var?
-Det är bakom skrivböckerna under vantarna, de blå med hål i, i garderoben i din storebrors rum,svarade jag direkt!
Då sa sonen till sin kompis:
-Där ser du, vad var det jag sa! Hon vet allt!
-Örnkoll! replikerade kompisen...
Ja precis så knasig är jag och skulle klara mig hyfsat om jag plötsligt blev blind. (hemska tanke)

När man ska flytta behövs flytthjälp och det finns ju olika sorter av sådana...
Det finnsde som kör hårt! Bär, bär kånkar sliter svettas utan pauser o klagan, de vill liksom få det hela gjort.
Så finns det det min lillasyster som springer medans hon bär kartongerna och det med motivet att då slipper hon bära så länge! Smart tjej, syrran!
Så kommer de som kommer för flyttölen i första hand och som också gärna startar med en sådan...på sin höjd bär de en kläd-galge, ibland en jordglob, dock inte samtigt. Globen kräver lite kallt öl i strupen för den var jobbig...
-Grabbar visst är det dags för en paus nu? få bort lite flyttdamm ur halsen? Sådana spelar oftast fotboll i korplaget men har som regel två armar o två ben så de är välkomna i alla fall.
Sedan går vissa i totalt  baklås (typ jag själv).
- Åh kolla här, min gamla docka Lisa, som jag fick av mormor! Den var jag så himla glad för... Vi hade äkta dop när hon skulle namnges en gång och det var i köket hos mormor o morfar ... bla... bla... bla...
-Oj, skolbetygen! Va! bara tvåa i syslöjd? det var konstigt...
-Garantibeviset på stereon här är det!  Ingeeeeeeeeeeee kom o kolla!
-Åh, pojkarnas första fotbollsskor... så söööööööööööta! Ingeeeeeeeeeeeeeeeee kom o titta här...kommer du ihåg? ....bla bla... bla... Dé va tider ... och här är det gamla gipset från när minsten bröt armen alla namnen syns fortfarande... jacob, Fredrik... vad står det här ... Jonna...
Snyft... snyft..
så är man förlorad...
Nåja,
vi kommer väl väck från det gamla någon gång.
Trevlig Helg på er
m