Vov!
"Asså" min matte är för traaadig!
Igår,
lade jag beslag på vad som var mitt!
Men,
uuurtrista matte hade annan åsikt ... Igen!
Jag gillar henne, verkligen, men ibland är vi liksom inte på samma våglängd...
Märkligt att man aldrig kan få ha någonting IFRED för henne!
Morr...

Hör här:
...sedvanligt ställde hon fram en barkbit som kallas "krubba" eller något i den stilen, ja inte vet jag så noga, men fram åker den varje jul hursomhelst. Det har med allmänbildningen att göra säger hon.
I den här barkkrubban ligger två små goda får i halmen!
Kolla här! ((o: Mmmm...


Visst är de bara totalt oemotståndliga de små lockiga liven?? D-e-l-i-k-a-t-a...
(O:

Sådana godingar går jag verkligen igång på, ska ni veta.
Det liksom bara kommer, ja jag är ju en fårhund/herdehund som ni vet och vi har vallat i generationer! Det sitter i ryggraden kan man säga och när jag ser Josef sitta där med staven då måste jag bara hjälpa till...
Dock,
måste sägas att dessa krubbfår är en ovanligt märklig sort ... de rör sig inte alls som de jag träffat förut. Nä, de ligger liksom fastklistrade... Stela, styva både till kropp o själ o med stirrande blick.
Men, men lättfångade å andra sidan.
Allt, jag behövde göra var att ställa mig på bakbenen, greppa det liggande fåret... (det satt fast lite, men med lite lirkande gav det med sig) ...och bära iväg det till säker plats.


Försiktigt, försiktigt
bar jag honom i munnen. Ni ska veta att jag ALDRIG bitit något får någonsin, jag håller bara ordning på dem och det behövs kan jag säga.
Visserligen fick jag onda aningar redan när jag tog den lille ... Gloria svävade liksom över honom och såg allt! Men inte trodde jag hon skulle skvallra! )o:

Tror i alla fall att det var hon.
När jag låg med hakan över lillfåret på min IKEA fårskinnsfäll LUDDE och njöt. Då kom matte farande med julpynt i båda händerna!
-Niñooooo!!! vad har du NU gjort? Tagit fåret från kulkrubban! Aja baja Fy osv ....
-Jag veeet att det är du! Fram med det nu!
Bla, bla bla, säger jag bara, där tog det roliga slut!.
Jag fick lätta på hakan och då såg hon honom i fällen:

Matte tog fåret...

...klistrade fast det
på halmen igen tilsammans med en Karlsson som jag inte känner och passade på att ge mig en sval blick.
Trist!

Men,
att Gloria är en sådan svallerkärring! Tror man inte när man ser hennes väna leende... Snygg är hon också, men det är tydligen bedrägligt.
Eller?
ska faktiskt fråga henne nästa gång jag får tillåtelse att gå in i rummet där krubbidubban står. Ladyn bör ju få en ärlig chans att försvara sig. För tillfället är dock undertecknad portad och matte hävdar bestämt att regler är till för att följas...
Regelryttare!
hur kul är de på en skala? Nä, just det!

Sedan ska ni veta att det finns en procelyt här i huset vilken jag inte litar en sekund på!
Det är "Gossestjärnan"...
Matte har fixa idéer med sådana... Hon är sååå förtjust i dem att det är fånigt. Det tycket vi alla i flocken härhemma.
Men hon ser inte sig själv. Ingen insikt och då är det svårt...


Här är han,

visst ser han makalöst opålitlig ut?
i samma stund som matte tog tillbaka fåret, skrattade han åt mig.
Jäkla typ!
o riktigt ful mössa har han! Frisyren ska vi inte tala om, visserligen gillar jag lockar, men detta? Bah.. Randiga ben, visst säger det en hel del... Pajas!
Han ska få,,,,
vänta bara...
ska bara fundera ut en bra plan först... tror jag "hällar" mig nu ett tag.
Vov!
/Niño

Imorse,
vaknade jag (och många med mig) av en jordbävning!
Usch,
vilken obehaglig känsla. Blev riktigt rädd.
Hörde änglaspelet,
pling, pling o plingeplong som bara den och hann tänka att det var märkligt att det lät på morgonen och förresten hade jag inte satt i några ljus. Sambon tycker inte alls om "spelet" (konstigt, det som är sååå fiiint), han tycker det är ren terror att ha det igång så jag förstod att han inte hämtat upp några ljus till det. Sedan kom ljudet av muller o dån och allt brakade loss.
Sängen skakade så jag nästan for av (sant), Niño for upp och la sig på magen i trappan. Hans ögon blev JÄTTE-stora.
Rutorna skallrade och taket dundrade. Tunga TVn skakade så det lät i benställningen.
Fotografierna i fönsterkarmen välte. Julgranskulorna gungade i granens grenar.
Fy, kände mig som en flugskit i världsaltet.
4.7 på Richtersskalan é inte det mycket???
Urrr...

Ja, ja
det var en skakig start..
som ni hör har granen kommit på plats i hemmet!
Härligt säger jag!
I fredags var vi hos "Di rödnäste, snorige" vid konserthuset.
Årliga julgransköpet.
Det är kul och ritual av kaliber. Örkelljungaförsäljaren är som vanligt traditionellt klädd i Helly-Hansentröja, öronlappsmössa och jättestora svarta gummistövlar precis som det ska vara. Fet sliten plånbok i bakfickan har han också.
Fick tag i en snygg "grönsak" (o: på tre meter. Jorrååå.
Den rödnäste öronlappsmannen och sambon fick jag till att visa upp varsin gran samtidigt och de snurrade runt och visade träna från alla håll så fint för lilla mig. (o;
Ja, ja sambon himlade lite med ögonen, såg ansträngd ut i leendet och klagade till granförsäljaren men det gick så bra, så bra.
Sedan åkte trädet rakt in i värmen och lär väl dö inom kort av värmechock. Vi får se.

Tokhunden dricker ur julgransfoten!!!
Alltså riktigt klok är han inte den lille gynnaren.