Valfrihet?
Reinfeld är igång, överlägsen och självgod.
-Det ska löna sig att arbeta!
Ha ha
Menar han det där kuvertet som dimper ner i brevlådan en gång i månaden? Det hörs knappt så lätt som det singlar ner...
Tänker på de som inget jobb har , de som är sjuka och de som inte presterar på ett sådant sätt som premieras högt i vår märkliga kultur!
Man ska vara ung, frisk, preseterande, framåtsträvande och gärna vacker! annars har man själv valt...
Det har öppnats ett privat barnsjukhus i Stockholm (hallelulja för mångfald) och dit har barn gräddfil! Alltså de barn vars föräldrar har köpt en dyr försäkring och varje besök kostar tusen kronor!
Heja VALFRIHETEN!!!
Varför i hela fridens namn är inte sådant förbjudet???
HJääälp !
jag passar icke in i den borgerliga jä-la politiken!
)-:
Tänker på min svärfar, Gustaf , han tjänte som dräng som ung.
Han fick sova hos djuren i stallet och på vintern fick han krypa nära intill en av hästarna för att inte frysa. Han tyckte synd om hästen, när såg att den också frös så han lade sin egen filt över honom.
Bonden gav honom inte mat så det räckte för hårt kroppsarbete. Kaffe och ett par skorpor för en hel arbetsdag var allt, från fem på morgon till sex på kvällen...
När bonnjäkeln sedan hade synpunkter på att Gustaf hade pigor hos sig om natten, svarade han med högt buret huvud:
-Dagen må vara din, men natten, är min själ min egen!
Inte konstigt att han hatar överhet i alla former!
Gustaf har ett jävla humör, vilket håller honom igång. Han är 91 år och fortfarande förbannad på regeringen!
Senast vi sågs, sa han appropå att alliansen skär ner för vanligt folk:
- Har ni sett Reinfeldt? Den jäveln ser för fan ut som en brunstig ko!!
Ha ha
Jepp, still going strong.
Lars Ohly, hade ett par kul kommentarer när han beskrev två komiska höjpunker från helgen.
Den ena höjdpunkten var att Kalmar FFs lagkapten uttalat sig:
- Jag tycker att Gerrard är överskattad!
(-:
och den andra var att Reinfeld sagt:
-Jag går sida vid sida med folket
och jag bär deras förtroende!
Ha ha... Om makt lär förblinda är han ett gott exempel säger jag bara.
Igår,
var jag och kollegan på promenad med våra hundar direkt efter jobbet. Skönt att komma ut i skogen efter alla diskussioner om förändringar bla bla ...
Puh...
Kollegan har en svart labrador Sigge,sex månader gammal och han är vild och cool om vartannat. Precis som det ska vara alltså. Nino-lurvtuss kommer inte på inkallning när han leker med denne stilige labrador! Hur ska jag få koll på detta? Måste ringa min coach!!!
((-:
Labben sprang och sprang och sprang jagade Niñotussen och till slut sprang han rakt på mig i knävecken bakifrån. KABOOOM så jag kasade iväg i leran och föll i backen ha ha som jag såg ut, lerig och dan.
Men lycklig.
Morgonstund...
och JAG är uppe! fast det är ledig söndag...
Kunde inte sova, längtar efter sängen så man kan ligga plant.
Har varit vaken sedan tretiden och snurrat runt på soffan o väntat på att det skulle bli mer morgon än natt, tänkte klockan får väl bli fyra i alla fall.
Klädde mig halv fyra för då stod jag inte ut längre, kaffevatten på, ut med vovven (som var helseg och tittade konstigt på mig), frukost, tidning och dator!
Perfekt.
Nu,
väntar jag på ljuset ska komma så jag kan ut och fotografera lite. Men det dröjer ett par timmar än.
Det är något särskilt med ljuset där, som får en att må bra!
Fin-fina stolar att vila sig i,
om man känner för det.
Vi skruvade upp vår nya namnskylt igår på huset. Kul, men inte lätt, såklart! Inget hantverk är lätt för mig och sambon haha Dörren var stenhård, EK förmodar jag och små jäkla skruvar som liksom gled ur fingrarna hela tiden, så fick man stå och leta efter dem...
Dock, vi har uppgraderat oss från osthyvel till riktig skruvdragare/borrmaskin från Black and Decker! Röd o fin är den, racer liksom, så den kan man stå och stoltsera med i näven, även om det sedan slinter...
Ack ja, upp kom skylten i alla fall..
Här syns också den vedervädiga julkransen jag berättade om...
Hepp!
(0:
Talldungerastning
Hon brukar gå till en talldunge en bit från sitt hem för att rasta vovven. Den här rundan stötte hon på en gammal bekant och de stannade för att prata. Kollegan min är oändligt, oändligt, oändligt pratglad så samtalat tog sin tid...
Hunden sprang under tiden lös och lekte glatt med ett par andra hundar lite längre bort i skogskanten.
Kollegan har en man också,
en sjöman by the way. Denne sjöman är just till sjöss, i fjorton dagar för att sedan komma hem och vara ledig i fjorton dagar och ungefär så rullar det på.
Kollegan har vissa fredagar ett säreget (ja fånigt rentav) leende på läpparna och jag har kommit på att det är
fredagarna då Herr Sjöman är på insegling.
-Kommer gubben hem ikväll eller? brukar jag fråga.
(hon älskar att svara på det!)
Leendet blir ännu bredare och ögonen glittrar.
-Jaaaa...
Jag ska "himm" nu och bädda rent! Har tagit en timmes komp! för det gör jag alltid när han kommer,
åsså gör jag räkmackor, häller upp vin och sedan ... sedan blir det rajraj! så det är klart Maria, att man ska ha rena lakan! skrattar hon och så får man sig en armbåge i sidan så man tappar andan medan hon blinkar med ena ögat övertydligt.
Hursomhelst,
utspelar sig talldunge-hundrastningen en av fredagarna då sailorn kommit hem från de sju haven till räkor, vin o rena lakan. (förmodar att det är den ordningen)
Kollegan pratar o pratar o pratar och glömmer tiden.
Mannen sitter hemma o väntar o väntar o väntar och tar sig ett glas vin och ett till och ännu ett samt provsmakar ett par räkor. Men till slut blir han orolig och går ut för att leta efter frugan.
Han ser henne vid talldungen (inte oväntat pratandes med någon) och stegar fram.
-Ooo, kvittrar kollegan. Kommer du? jag var på väg hem precis nu, jag har träffat en bekant här som heter ...bla...bla... bla...
Visst, snoppar sjömannen av, det ger jag fasen i, men va fasen har du inte koll på hunden för?
-Det har jag! han springer där borta och leker jättefint med de andra två hundarna.
Kollegan pekar bortåt talldungen.
-Hundarna?
Dé é ju för fan två RÅÅDJUR!!!
(-:
Den djävulska...
Den djävulska!
Blåsten!
Jag hatar den! Inget känns "räligare" än minusgradigäckligtfuktigHelsingborgssaltstänktsnålblåst. Fy fan, säger jag bara.
Det fullständigt skär genom ben o märg.
Norrlänningar, må ha snö o kyla i massor, men detta tar lidandepriset.... Siddharta nådde förmodligen inte samma smärta ens då han späkte sig som värst...
Urrrr...
Hur fasen ska man skydda sig? Visst, det lär ju inte finnas dåligt väder, bara kassa kläder, men den som myntade uttrycket har inte varit här, kan jag säga. Lager på lager, knäpp ordentligt, halsduk fjorton varv motsols, fäll kvickt upp paraplyt som vindskydd innan det är för stort luftmotstånd och vänd dig sedan för guds skull inte om.
Det är kittet liksom, men nog fasen letar blåsten sig in i någon liten glipa, typ ett för stort knapphål.
Viktigast för överlevnaden är dock att snabbt kunna inta den för oss Helsingborgare välbekanta ställningen. Kraftigt framåtlutad utan att att tippa över på näsan. DET är en konst. Man behöver väl utvecklad balans. Hade John Cleese kännt till Helsingborgsmanéret, hade han haft ännu ett uppslag för "How to walk silly"!
Niño, ska vara glad att han har en sådan fantastiskt päls att hålla värmen i. Men det är svårt att kommunicera med honom när det dånar som värst.
Hans öron far och pratar jag inte i medvind hörs ju inte kommandona!
Ha ha...
Här gäller verkligen KONTAKT och det är ju just det vi jobbar på jag o vovven för handsignalerna fungerar oavsett väder, ja kanske inte i väldigt tät dimma eller snöstorm men annars.
Gott Nytt År!
Det är något alldeles speciellt med nyårsaftnar tycker jag.
Festligt silvrigt gnistrande stjärnklart fantastiskt förförande förtrollande!
Raketer i trängsel vid tolvslaget, jag blir rörd och förstummad varje gång.
Det är magi...
om än livsfarligt här i stan, där allt verkligen hopar sig.
Röken ligger tät likt dimma vid ett slagfält, de flesta är mer än halvfulla så en förlupen raket runt benen och finstrumporna tillhör.
Ack ja,
detta nyår blir firat i all enkelhet med familjen, sambon jobbar nämligen, ska upp tidigt i morgonbitti och precis så är det att jobba i vården...(han är mentalskötare by the way.)
Det är bara att jobba på, se glad ut och vara TACKSAM! Jul, nyår, påsk, midsommar, helg, kväll eller vardag det spelar ingen roll.
Tänk, så många julaftnar vi båda spenderat på "himmet" tillsammans med de demenssjuka...
Jag och sambon jobbade samma pass i nästan femton år.
Dé ni! é KÄRLEK PÅ LASARETT...
(-;
Med familjen firade vi alltid "en annan dag" lille julafton, juldagen eller annandagen beroende på hur vi hade det med våra kvällspass...
Men, men
det gick det också.
När jag var liten,
var nyår den bästa dagen på året.
Det åts kräftor (av någon outgrundlig anledning?) det blåstes i tutor och sjöngs, alla hade spetsiga blanka nyårshattar och morfar o pappa hade varsin fez. ha ha de såg verkligen coola ut!
Serpentiner, var jättekul att blåsa ut och det blåstes jädrar i det.
Jag och syrran kröp sedan omkring under bordet (tänk vad mycket man krupit under bord som liten förresten, en egen sfär fanns det där) och samlade upp alla röda, gröna,gula,blå ringlande pappers-serpentiner vi kom över. Så smög vi ut i hallen och proppade ner dem i morfars enormt stooora svarta lackskor som stod i hallen vid mammas brudkista.
Mormor,
hade alltid med nyårspresenter till mig och syrran. Det var hemsydda,stickade eller virkade dockkläder som hon hade gjort under året. Jättefina, (jag har dem kvar i källaren än idag).
Det var alltid lika spännande och jag var LYCKLIG!
Vid tolvslaget,
fick jag gå med pappa ut på skolgården för att smälla raketer som han ställde i en urdrucken fruktsoda, lillsyrran fick stanna inne och jag var allt lite rädd i mörkret...
De vuxna såg Grevinnan o betjänten och jag var så liten att jag aldrig förstod det roliga... Skålar i champagne och när det var dags för gästerna att gå, hördes från hallen:
-Nämen! Va???
Huuuuuuuuuuuuuuur kan detta vara??? jag tror mina fötter har väääxt för de går inte i skorna hur jag än försöker... Tiitta här allesamman, det gååår inte!!!
Ha hahahahhaaaaaaaaaaaaaaa
jag o syrran skrattade så vi rullade på golvet och så sprang vi ut i hallen och plockade ur alla serpentiner ur morfars stora skor.
-Jahaaaaaaaaaaaaaaaaaa, sa morfar varje nyår med oförställd förvåning.
Så kramades vi godnatt.
Gott nytt År på er i himmelen mormor o morfar.
Kaffe på en stubbe...
La spår till pumin och det var uppskattat minsann, Niño for som ett jehu fram till (köttbulle)slutmålet, och jag efter i andra ändan av kopplet.
Måste köpa lina och spårsele till honom, kopplet känns för kort.
Många hackspettar i skogen by the way
skulle haft långa objektivet med mig...
Skönt med lugn o ro
Kaffe på en stubbe,
kamera med självutlösare
haha
man får roa sig bäst man kan när alla andra jobbar!
Livet är härligt.
Men,
idag känner jag mig seg, trött o besviken...
damen som skulle köpa vår lägenhet hoppade av i sista stund...
kontraktet skulle skrivas idag...
Skit också, varför får man inte vara riktigt glad?
Llivet är en prövning och det ordnar sig säkert till slut, finns såklart större bekymmer i världen, men jag kan inte komma på några just nu?
Tror jag ska gå bort till huset och måla lite luckor i det jätte-fula köket så jag blir glad igen
Tralla llaaa
Japp,
det ska jag.
Juldagen
åren går...
Märkligt,
det där med tid alltså...
tänker man för djupt och mycket på det blir man förmodligen (än mer) galen.
I Lönsboda,
firades julen traditionellt.
Sill ägg kavring pilsner snaps julmust,
mer sill pilsner snaps,
än mer sill pilsner snaps,
jansson pilsner snaps,
lite janssons till för den e så gó pilsner snaps,
skinka brunkål grönkål pilsner snaps,
mer skinka brunkål grönkål pilsner snaps,
köttbullar prinskorv pilsner snaps,
en extra köttbulle pilsner snaps,
Jultomte från göingeskogen!!!
Mandelmussla med lingon och blåbär från egna skogen naturligtvis,
pilsner snaps...
Neej!
DET passar ju inte.
Gott och trevligt hursomhelst.
God Jul!
(0:>*
Lille Julafton
Har slagit in de sista klapparna, stekt köttbullar, griljerat o provsmakat skinkan.
Ätit tillsammans med ungdomarna här hemma.
Myyysigt.
Var och handlade i morse och då hittade jag minsann tre söta alldeles förtjusande små porslinstomtar för halva priset!
Perfekt ju.
Sambon däremot, är av annan åsikt och när han upptäckte de tre luvorna i kundvagnen bland mjölk smör och bröd sa han:
-Va fan!? Inte mer sån skit väl?
Ha haha
Nu sitter de på bordet kring nötskålen och han har erkänt att de är fina och att vi verkligen behöver dem.
För mycket glögg, förmodar jag.
Jag har förkärlek till julgransförsäljare.
De är särskilda,
i alla år har vi köpt gran vid konserthuset i Helsingborg och det är ju en rit som heter duga.
Man traskar in bland alla granar och då kommer en snorig halvskäggig man med Helly Hansen fleecetröja full av barr, mössa med uppfällda öron och frågar:
- Kan jag hjälpa er?
- Ja, har ni granar?
-Vad vill ni ha för en?
-Ingen en utan en grön gran, som är tre meter tack.
Så mäter vi genom att sambon sträcker upp ena armen allt vad han kan samtidigt som jag backar en bit och då vet jag exakt om den är lagom hög. Dvs 2,70 m.
-Ska jag "spissa" till den?
-Gärna, säger vi i kör! och då går man bort till huggkubben och gubben yxar till granfoten så att den passar i julgransfoten.
-Ska vi näta? frågar han till sist och då tänker jag på HIF!
Jovisst ska det nätas! In med granen i hålet och ut i andra änden.
Klart.
Så tar han betalt och fiskar upp samma gamla svarta slitna skinnbörs ur bakfickan som han brukar. Många fack och femhundralapparna fullkomligt väller ur den...samtidigt drar han ett rejält tag med utsidan av handen över sin snoriga röda kalla snok. Urrr ... Här gäller det att ha jämna pengar!
Idag, köpte jag en Bingo och en Trisslott! En ingivelse, kan inte förklara varför... Jag gör aldrig det ju.
Tänkte, idag har vi tur!!!
Bingolotto, har jag spelat två gånger, när barnen var små.
Satt och försökte förstå varför alla nummer var så olika dem på min lott och har först nu fattat att jag tittade på siffrorna som är scanning kod.
Begriper ni hur trööög jag är?
De riktiga nummerna skulle skrapas fram högst upp på lappen. Så krångligt...
Ha haha
nu,
vet jag inte om jag vunnit något... typ motorcykel eller Volvo för jag har missat hälften minst.
Äh.. jag fattar inte detta riktigt.
Men,
75 kr blev det på Triss lotten i alla fall, tänk så kul vi ska ha för de pengarna!
Tjoho.
Vi har sett två kanonbra fotbolls matcher idag
Inter-Milan 2-1 och nu håller Barcelona Real Madrid på... Dé e grejer det.
Jag struntar i Bingolotto, det var för svårt för mig.
Husägare!
Nu har vi fått nycklar till vårt hus!!! (o:
Sköldpaddan (Alessandro del Piero) har somnat i ett hörn på övervåningen och lär inte vakna förrän i mars när ljuset återvänder, för att då först upptäcka att vi flyttat (om sköldisar nu över huvudtaget reflekterar?)
Niño springer runt o luktar i alla hörn. Han har också prov racat i trädgården och det gillade han!
Såg så kul ut när jag släppte ut honom han blev liksom förstummad och tittade på mig o undrade:
-Får jag springa här?
-Allt vad jag orkar?
och när jag sa:
- Visst! Hopp o lek!
Ja, då jäklar! Wrooooooom runt ,runt, runt äppelträden fram o tillbaka haha
Äldste sonen,
flyttade direkt in i pannrummet o dekorerade med lite ljusslingor, sådana som han älskar (blingbling) och är så glad så glad att han ler upp till öronen.
Yngste sonen,
är ju mer fisförnäm och har synpunkter på spackelmärken i väggen, att lysrörslampan är oändligt ful och måste ner direkt!!! INNAN han behagar flytta in, minsann.
Igår,
kom grannarna med varm vin-glögg på termos, nybakade lussekatter och pepparkakor på ett fat. Efter husesyn, satt vi sedan i vardagsrummet bland flyttkartonger och mös allt vad vi kunde med endast levande ljus i vintermörkret...
Sådant är särskilt, och underbart.
Trevliga, goa grannar är guld värt!
Och!!!
IDAG,
hoppas vi sälja vår lägenheten till en dam. Ska komma slutgiltigt besked snart.
Måtte det gå vägen.
Igår,
skruvade vi bort förra ägarnas mässingsdörrskylt med en osthyvel! Det var det bästa som hände den dagen.
Gubben, som bodde i huset är en nämligen en opålitlig, elak o beräknande man. En skum typ helt enkelt...
Skylten är väck och det var liksom en ritual att utföra, ett avstamp! Skönt.
Hängde istället upp vår juldörrkrans och den glittrade grannt i mörkret. Då var man nöjd!
Imorse,
kom jag förbi huset i dagsljus och insåg att kransen är förfärligt anskrämlig, förmycket, typ... "gräll" är nog rätta ordet.
Men!
den ska hänga där,
detta året.
Preem påse, går det an?
idag är det tredje advent, men här känns det inte som om den verkliga julstämningen vill infinna sig.
Ingen gran hemma som vi alltid haft...
Kan det bero på att vi ska flytta???
Vi har bott på samma kära gata i snart tjugo år, men nu är det dags,,,
Jag har en förmodad medelålderskris,
eller som Gunilla en god vän säger:
Du har H i Adhd (Hyperakivitet) och det är nog så sant.
(vi är glada för att ställa 25-öres diagnoser på alla som passerar, så se upp)
Spanade in ett alldeles utmärkt, kärt gathus för ett par månader sedan, perfekt läge i Hbg, nära skogen och stranden som ju lätt ringar in intressena.
Men dyrt! Jäkla Marknadsvärde...
Ack o ve!
Sambon,
gick till banken med en Preempåse (innehållande viktiga dokument-o-handlingar) i näven, (går det an?) ha ha och undrade om det gick bra att låna ett par miljoner?
Det gjorde det... påsen till trots.
Senare samma dag, blev vi inlåsta i stadens fina underjordiska garage därför han hade glömt sin plånbok med bensinkortet som vi behövde för att komma ut.
Plånboken låg på bankmannens skrivbord!
Nervöst beteende? Javisst!
Gathuset hursomhelst, är byggt 1905 av en murarmästare minsann.
Ligger i sutteräng..
C:a 100m2.
Mycket att göra!
Kök...trädgård... osv osv och vi som har tummarna mitt i nävarna båda två! Verkligen.
Vad har vi gjort???
Ångesten,
ligger numera som ett vått täcke över ansiktet var morgon, och man undrar hur allt ska gå?
Lägenheten vi bor i är till försäljning, men det går trögt... finns för många till salu.
Ja, vad ska man säga? Vi har alltid så fruktansvärt dålig tajming på allt... en viss tröghet alltså.
Inte bara jag på hundkurserna.
Visningar av lägenheten är numera vardag, känslan av att inte kunna "leva som man brukar " är påtaglig. Hela tiden ska allt vara ordentligt, liksom, stylat.
Inga personliga saker framme och hur lätt är det med tre karlar i huset?
Riktigt jobbigt är det. Jag skurar dasset för jämnan, fäller ner ringen tretton gånger om dagen, för det ska verka bättre än det är...
Vet aldrig när det kommer någon.
Sambon och jag, sover på sofforna numera, vi är trångbodda!
Har inte haft sovrum på sexton år! utan sovit på madrass på golvet och nu har den åkt ut för den "passade inte in" när lägenheten ska presenteras för presumtiva köpare...
(kära madrass vad jag saknar dig...)
Två tonåringar inklusive flickvänner och grabbhalvor i tvåmetersklassen med skäggstubb till kompisar, i trängsel.
Kan lova att sociala kontrollen i vår familj är 100 procent! Inget har undgått denna moders ögon o öron! På gott och på ont! Ha ha...
Men,
på tisdag har vi tre(!) sovrum, all of a sudden, så då kan vi kan variera oss som vi vill...
-C'est la vie!
och det som inte dödar-härdar.
dessutom,
ska sambon få ett snickarbälte i skinnimmitation i julklapp!
Det var tiiider...
Här är några gamla godingar helt i min smak..
Niño1 år!
Idag den 14 Dec,
fyller jag 1 år
Synd man inte hann till frisören innan...
Det hela firades i all enkelhet med en leverpapastejsmörgås (extra tjokt lager naturligtvis).
Matte o Husse är schyssta.
Tiden går. Minns att jag kom från Motala mitt i en snöstorm...
Fick ett fint jul o födelsedags foto av min mor Clara och syrran Sigrid och deras familj.
Mail också från farsan Jambo och från brorsan Phenix.
Sådant uppskattas.
Här är det by the way
Bilder på hela syskonskaran:
Phenix, Stina, Lillis, Sigrid, Jag Morris, och så Astrid.
Voovvv!
Niño
Lucia o plastgran
Det blev inga nya stövlar eller kläder men jag hittade svart skokräm i en låda så de gamla trotjänarna blev som nya igen!
Stannade så länge det gick på Wallmans,
till lamporna tändes och de skulle stänga. Sedan vandrade vi sakta hem genom Helsingborg och det är sååå vackert by night... sekelskifteshusen med julljusstakar glimmande i fönsterna och granen på Stortorget... den är så grann så grann... tusentals små små lampor som tindrar i den.
Tror det var sju grader varmt... märkligt... det är sällan snö här kring jul och det är synd, tycker jag. Men det det är jag ganska ensam om att tycka, de flesta gnäller när det kommer lite flingor, märkligt...
-Har ni sett det snöööar?! så fiiint
-Bah, det é väck tills imorgon ändå!
-Men, det är ju så fiiint...
-Äh, det blir bara slabb av det i alla fall, annat är det i Norrland...blabla bla
Va fan e de med folk???
Varför kan man inte njuta medans det ligger? Även om det "bara" handlar om timmar...
Jäkla surkartar "de" har ett trist liv, sådana... tror jag.
På Luciadagen,
kläddes traditionsenligt föräldrarnas plastgran.
(mm,... jag vet men ändå... de säger det är praktiskt)
Pappa och jag, sätter i de obligatorika två(!) ljusslingorna efter konstens alla regler, medan mamma och sambon dirigerar hetskt från soffan.
Inte rättvist alls, men så ska det va.
Niño rev ner en ljusslinga (ojsan) och pappa började flacka med blicken. (Där var han illa ute lurvtussen.)
Sedan hängs alla gamla glaskulorna i och de är alldeles för många, men så ska det också va.
Till sist alla (kilo)meter glitter som går att uppbringa och det är noooga hur det hänger minsann!
Nåväl, när granen är färdigklädd, släcker vi takbelysningen och beundrar och kommenterar mästerverket.
Därefter bjuder mamma på himelskt gó ålamacka,
snaps o öl
och Janssons med kavring och smör.
Mmmm...
Nu börjar julen!
Skogsspår med vinkelpremiär!
ska jag på julfest med jobbet...
Wallmans
Jag vill inte!
Det vill jag aldrig! alltså gå ut eller på fest, varför är det så?
Men,
varje gång
blir det ändå skoj och jag går hem sist av alla, när de tänder lamporna och ska börja städa lokalen...
Då är jag pigg som ett skott o skriker:
-Släääck!
Märkligt...
Jag vet inte vad jag ska ha på mig heller?
Det vet jag aldrig...
eller rättare sagt, jag får för mig att jag måste ha något nytt snyggt...
men,
det blir alltid samma, man är för traaadig...
Behöver nya svarta stövlar (de gamla är riktigt ordentligt slitna) så jag körde in om på Väla köpcentrum i min minst sagt skitiga utstyrsel avsedd för skogen, Lundhagskängor (i o för sig exlusiva, men inte på Väla) med intorkad lera och en skitig parka, bara för att konstatera att det var för mycket folk och för varmt och äckligt, jag ska aldrig sätta min fot på det stället fler gånger, det är verkligen förfärligt och får en att må skit.
Niño väntade troget i bilburen och gjorde så att rutorna immade igen!
Fick stå med fläkten igång i en kvart för att överhuvudtaget kunna backa ut utan att köra på någon...
Vår Skoda är "rallyrööd" och det är nog det coolaste med vår bil, förutom att den var billig i inköp.
Utnämnd till den sista kultbilen men någon defroster värd namnet finns inte...
Har det immat igen så har det!
Såg medan jag satt och väntade på att dimman skulle lätta att ungjä-larna som generöst fick låna bilen igår hade skrivit med pekfingret på ena sidorutan:
SKODA POOOWER!!!
Detta var inte skoj! och det var sista gången de lånade bilen.
Så det så.
För ett antal år sedan hade jag en klänning "den lilla svarta" som jag gillade och kände mig fin i.
Den hade jag fem, 5, five (!) Jul o Nyårs-fester i rad! (det är sant) och vid varje julfest sa samma personer:
-Snygg klänning! Ny?
Javisst, svarade jag glatt och sträckte på mig.
(i och för sig är vänner till för just sådana kommentarer och jag valde att tro dem)
Vem bryr sig egentligen? Förmodar att alla är så upptagna av att klä sig själva att de inte tänker på någon annan ha ha...
Ieftermiddags, var jag i skogen och la spår till Pumin.
I regn som vanligt.
Gjorde en vinkel halvvägs (för första gången) och så målet - en burk mamma scans köttbullar. (Tack o lov för henne!)
Det gick som en dans o Niño stannade upp precis där jag hade lagt vinkeln, vädrade och vek snyggt av åt vänster...
Dé var grannt.
Duuuktig vovve!
Passade på att plocka några kottar som jag ska arrangera på något vis, i vår "visningslägenhet" (mer om den sedan)
Läste förresten en blogg http://skogsnuvan.blogdog.se/
i förmiddags. Kanonskoj, en norrländska som hatar snö!
Coach
Jag har en personlig Coach!
inte på gym utan på brukshundklubben!
Göran, heter han.
Det är mycket, mycket Göran nuförtiden, ha ha...
Hundkurser, är inte så himla lätt! eller är undertecknad osedvanligt trögfattad. (tyvärr är det är nog det senare)
Mitt gapgastande-lurviga-toviga-gråsvarta-niokilosmonster står på bakbenen i andra ändan av kopplet och hoppar och stör allt o alla.
Matte, måååste vi stå här stilla och måste man verkligen vara tyst???
Nä, kom alla hundkompisar och dra en repa med miiiiig
Tjohooooooooooooooooooooo!!!
-Voooov!
-Skall
-Skall
-Vooooov!
Wrooooooooooooom ... draaaaaaa i kopplet allt vad jag kan.
Puh, säger jag bara...
Vet inte hur det blev så här, men det lär bero på föraren(?) hur hunden uppför sig.
En numer vedertagen sanning, dessutom omskriven i varenda modern hundbok!
F-n trót..
"Coach-Göran", är en gammal räv i hundsammnhang kan ni tro och han har tränat hundar i 30 år.
Just nu får han en cach utbildning på fin-fina hundskolan utanför Uppsala! Har glömt vad det heter.
Ni förstår detta är på en higher level.
(-;
Så,
behövde han ekipage till sitt utbildningsprojekt och då blev jag o Niño utvalda, bland en massa andra.
Ska man bli glad då???
Ha ha ha fattar ni, bara för jag är så ofattbart trööög och har riktigt dålig tajming.
Jag o Niño blir filmade hela tiden, när vi gör fel och när vi gör rätt!
Man är "nog snygg" i nerdragen mössa och skitiga kläder.
Filmen visas sedan (för utsålda hus) på hundskolan som utbildningsmaterial! (el avskräckande exempel?)och G förklarar hur han coachat ett "hopplöst fall" till framgång...
Tur, man bor långt ifrån säger jag bara.
Vi är ute i ur o skur för jämnan, bla på Enteks lager i 5 timmar (!) för att leta försvunna människor bland rostiga grävskopor och en annan massa sten bråte, precis som räddningshundarna gör!
Det var riktigt riktigt kul tyckte jag.
Vi har jobbat massor på kontakten Niño och jag.
Jag har lärt mig mycket, men har fortfarande massor kvar.
Tur, tur tur att G tog hand om oss!
Jag är riktigt, riktigt glad för det.
Göran är i trevlig, tycker jag, åtminstone tyckte jag det, fram tills i lördags, när jag plötsligt råkade zooma in hans mössa, medan vi stod och pratade i regnet!
Vill egentligen inte skita ner bloggen här, men där stod L BOIS!!!
Jag avbröt mitt i vår konversation, och sa:
-Va f-n står det på mössan? inte Bois väl???
-Jovisst, det gör det! sa G och sträckte upp sin redan långa kropp och log brett.
- Men,
går det inte att vika kanten inåt istället? undrade jag.
Det gjorde det inte,
och på frågan om han möjligtvis sett "di röe" sänka Austria Wien på Olympia? höll han på att gå av på mitten!
-Nämn icke Olympia! sa han samtidigt som han backade två steg, jag får utslag på hela kroppen när jag hör HIF!
Ha hahahahahaaaaaa
Ni skulle höra honom,
han forsatte:
- Jag är från Landskrona och älskar Bois ända in i hjärta o själ! och NU, är hund-kursen avslutad!
sedan pratade han något om 6-2, fattade aldrig vad det var?? 
Håååjeeefff!
3-0 mot Austria Wien!!!
Riktigt skoj var det!
Kalasbra spel första tjugo.
Andra halvlek gick som en dans, Dahl var kanon liksom Razak , Jacobsson och Herr Larsson,
Fantastico!
Hif kan man lita på!
((-:
Stanna!
Fostra
och träna,
träna o fostra, jag tjatar (tyvärr...) och nöter vidare med hunden,
bla vill jag att han ska förstå och lyda ordet Stanna, praktiskt liksom om det sitter.
Så jag säger det ofta, bestämt och i olika situationer.
Häromdagen sa jag det i trappan på väg upp till lägenheten där vi bor.
-Stanna!
Minsann, kommandot satt som det skulle!
Niño stannade direkt och tittade upp på mig,
och
sambon!
hahaha♥
Övaövaöva
Vi har en Pumi,
och det är en alldeles särskild säregen älskvärd liten lurvig tufsig varelse.
Tllgiven, kelsjuk, glad, pigg, alert alltid på g...
Han kom till oss i februari 2007 nio veckor gammal och sedan dess har han förgyllt tillvaron. Sanna mina ord.
Inte en lugn stund längre, och det var ju precis det jag önskade...(?)
Niño (Morris) föddes i Motala hos Barbro Gustavsson Lucianatten 06.
Mamma är Clara (Livets Brur) óch pappa är Jambo (Akinnaz junior Jambor)
Lilla góa Niño, vad du är Välkommen till oss.
Valpkurs på Helsingborg Brukshundklubb har vi "genomlidit" (-; ha ha
Jag o Niño har varit på plats i ur o skur, med ett smil, men leendet på läpparna ,medger jag, blev nog stelare och stelare för varje gång.
Stackars Niño, hade han inte haft en så kass hundförare som matte hade han förmodligen varit ett lydnadsess!
För jag har riktigt dålig tajming!
Tro inte att jag inte har ansträngt mig för det har jag verkligen gjort! Somnat med kursboken på näsan och plågat familjen, vänner o kollegor med prat om endast hundträning.... bla bla bla
Vandrat omkring i kvarteret med en skällande ulltuss och försökt och försökt.
Till slut kändes det som att famla i mörker.
Instruktörerna hade tålamod som änglar men inte fattade jag bättre för det! Ja ja de "ströp säkert ett par kuddar i linneförådet" men de höll god min.
Till slut dök hur som helst brukshundklubbens "problemlösare" Claudi upp och undrade hur det gick? Ha haa
Hon gav handfasta råd och uppmuntrade och visade hur jag skulle bete mig.
Hon är som Cecar Millan på tv! Woooauoow!
Tack och lov för Claudi. Hon är min första guru i hundvärlden.
Den som brydde sig på riktigt om oss.
Nu började jag tjata om henne i hemmet.
Kanske såg man lite ljus i mörkret trots allt?
Ja ja valpkursen avslutades med pompa o ståt, och sedan blev det fortsättningskurs i Allmänlydnad.
Vi har tränat och tränat men Niño fortsätter att gasta o gapa värst av alla hundarna! Ibland hörde jag inte vad instruktörerna sa (såå piiinsamt)
Hujedamej varje onsdag hade jag ångest när jag körde iväg till "klubben" . Men jag vill ju så gärna ha en lydig hund!
Jag tänker INTE ge upp.
Sådetså.
Men,
hur tusan hamnade det gapgastandeskrikande lurviga toviga svarta monstret i andra ändan av kopplet?
Ja ja allt är en enda lång självrannsakan och analys, och som alla vet är det ÄGAREN som gör hunden!
Kursen slutar med Allmänlydnadspasset.
13 moment ingår i det provet och det kom minsann en oberoende domare för att bedöma oss.
Vi skulle klara att:
Sitta tyst i bil med störning (ja hundarna alltså)
Gå fint i koppel (detta gäller också hundarna och tro det eller ej men DET lyckades denna gång)
Passera främmande hund (som en dans det också, vilket inte tillhör vanligheterna)
Bringa hunden i passivitet
Inkallning (Klockrent! vårt Paradnummer ju)
Inkallning med störning ... Hmmm här gick vi bet. När störningen som var en boll kastade så slängde sig Niño bestämt över den och var så glad så glad att han inte alls ville sluta trots att matte skrek NEEEJ! allt vad hon kunde, Detta var ju sååå skoj! Tjohoooo jag drar en extra repa runt apellplanen också -Komigennu alla hundkompisar Spring med miiiiig istället för att stå fint o glo Komnuuu Wrrooooommmm!!!
Till slut kom han igen men då var det kört.
Här behövs mer träningminsann ! Annars blir det inte fler kurser PUNKT!
-Är inte Pumi lättlärda?
-Hygglo!
Kvarsittande med störning, som vi alltid brukar klara, gick också åt skogen...
Trix däremot gick galant för det kan vi! RULLA RUNT ! vips så är det gjort APPLÅDER!
Hovbugning
Ja ja sådär ungefär har våra första kurser sett ut.
...sedan kom instruktör Göran in i bilden och det ska jag skriva mer om imorgon för det är en annan historia.
NU
ska jag snart gå till Olympia och se HIF slå Austria Wien i Uefa cupen.
Dé ni!
Sverige-Lettland
ska jag se Sverige krossa Lettland!
Kan bara gå bra!
(-:
Ha haaaaaa
i skrivande stund gör vi 1-0
Tjohoooo!
Nu är livet värt att leva!
Läckert pass från the one and only!
Blogga, kan det vara något?
Nu jäklar,
ska det skrivas blogg...
Erkänner att jag knappt vet vad blogg betyder?...
Pumin Niño, vår fantastiske lurvtuss! honom vill jag skriva om,
Fotboll lär det också bli, går liksom inte att undvika ämnet.
Foto är ett stort intresse och jag är nybliven lycklig ägare av en Nikon D200 (-:
Mat sedan...
"Sillamacka" med öl och kall snaps är inte dumt alls enligt min mening.
Välkommen att surfa runt bland mina prylar.
m
