48 kronor
har åkt ur huset. Den var fiiin men hade gjort sitt.
Snart e de vår!
Fåglarna har börjat kvittra om morgnarna.
(o:
Var på lååång-runda i Pålsjöskog med kompisdoggen Sigge (svart stilig labbe)
Men o vad lerigt, man slirar liksom fram och det är svårt att gå med värdigheten i behåll (som vanligt)
Gäller att vara mjuk i knäna.
Niño,
har hittat en reträttplats!
Ett murket hål i en gammal stubbe. (smartaste killen!) och där gömmer han sig när han vill hämta andan efter femtioelva skogs-race-ruscher. Han ser ut som en Muräna i ett korallrev.
Vet inte om det är typical Pumi, det att vilja krypa in o ner i håligheter sådär. Har förresten ett foto på en annan Pumivännina till Niño, Daphne heter hon,
kolla här, ni måste se denna toksöta varelsen.
I ett hål! som hon själv hittat och där stannade hon halva eftermiddagen
(-:
By the way,
Har ni ätit "semitorkade vindruvor"... eller kanske "sherrygelékuber" någon gång?
själv hade jag väl aldrig hört på maken förrän härom helgen då lilla jag hamnade på finrestaurang i staden.
Till de ""semitorkade" presenterades:
-Ett Cabernet Sauvignon...
Jorråååå,
söta servitrisen vinklade vinpavan, pekade på etiketten med välmanikerade dekorerade naglar och berättade från vilket distrikt vinet kom och hur många soltimmar det var på platsen druvorna växte.
(Tänkte i mitt stilla sinne:
-Häll upp nu då!
och Rööövin säger vi annars "himma", funkar bra och man vet vad man menar...)
-250 spänn!
Milde himmel! Hjääälp och Oj ojoj... icke nåt för oss kommunalare!
Sambon (mentalskötare) provsmakade ...
Han snurrade på glaset och vinet virvlade runt därinne (tänkte vad gör han?? en micromillimeter från att skvätta allt över kanten!!! ja, jag kunde inte slappna av när jag såg det...)
Sedan doppade han nästan "kranen" i vinet o sniffade...
Tog en (jätte) STOR klunk,
sköljde runt den i munnen en stund... kanske för länge för jag fick en känsla á la Floursköljning-i-skolan...
Nickade därefter högdraget...
smackade belåtet o sa med nådig ton:
-Utmärkt!
Ha ha ha,
som vi skrattade, (att man aldrig kan föra sig)
För vet ni vad?
Exakt likadant vin satt vi (samma goda vänner) o trattade i oss en sommardag i kompisens berså. Snackade skit, blev halvt berusade o sa att högljutt:
-Det var ett himla gott rööövin till dé priset, bara 48 spänn!
-Hick!
som hittat för oss som inte är så stadda vid kassa.
((-:
men,
det är klart,
ska det nu serveras till semitorkade vindruvor, krävs naturligtvis en presentation som anstår
och nota därefter...
måste jag verkligen komma till skott med vovveträningen ordentligt för här händer icke någonting...
Orkar knappt inte ens blogga...
o Niño snor köttbullar!
Kolla här bara, hur det går till i detta konsekvent inkonsekventa hem:
Märkligt,vad jag är ofokuserad för tillfället...
hittar ingen gnista. Men det kommer väl... i takt med ljusets återvändande hoppas jag.
En ordentligt plan kanske? ta mig i kragen, rycka upp mig åheej åhååå.
Hmm...
Vi får se.
Gäääsp!
Zzzz,.,.,.,...
Zzzz,.,.,.,...
Oh, what a day...
Nytt år!
Gillade ni nyårsafton?
Hmmm...
säger bara en sak,
det där smällandet ... Överskattat!
Var totalt slut "dagen efter" eftersom jag var den ende i min "slö-flock" som höll koll på alla mysko prylar som for omkring i luften och som smällde, sprakade, brann, knastrade, gnistrade, tjööööt o rök.
Sprang från ena fönstret till det andra o skällde ut varenda raket jag såg eller hörde.
Samma kväll fick jag besök av en grabbkompis, Bazil. Han är en Golden och cool. Hans yviga svans sveper ner det mesta från soffbordet så där fick matte lite att göra. Men det var lika gott åt henne för hon har inte vaktat på en enda raket.
Bazil,
svansade bekvämt runt här o började lukta på mina grejor och då tänkte jag att det var bäst att pissa på julgranen!
Då,
fick matte ett vansinnes utbrott!
Det var väl inte sååå farligt?
Bazil ville också pinka på samma ställe eftersom jag gjort det men han hann inte för människorna såg vad han tänkte.
Framåt midnatt,
var jag ganska trött o tänkte att de galna människorna utomhus säkert blir trötta de också.... De slutar de smälla o går o lägger sig.
Men, ack vad jag bedrog mig!
Det blev värre! ! !
Mitt i natten,
när båtarnas mistlurar tjöt o rådhusklockorna slog tolv slag kulminerade det hela.
Hann inte skälla o varna för varje smäll, nä det blev to much, så jag kurade istället ihop mig bakom soffan, manade fram minnesbilder av en söt pumitik (Gullan) som jag träffade på Sofiero i somras och långt där inne i trängsta hörnet stannade jag tills allt var över!
Matte sa att jag darrade, men det gjorde jag inte alls.
-Hrmpfff...jag darra? den store ungerske vall-o-vakt-vovven? självklart gjorde jag inte det...
Matte o husse verkade totalt oberörda! Märkligt! de stod kvar i fönstret o beundrade eländet.
Dessutom sköt de iväg en kork så det small inne också! så typigt gjort, precis när jag lugnat mig... Ibland tänker de sig inte för de där människorna...
o vart tog julefriden vägen?...
I lördags var det skoj kan ni tro. ((o:
Var BÅDE på Enteks lager o Brukshundklubben.
CoachGöran o Bea hade ordnat en träningsdag och det tillsammans med ett gäng Flattar med mattar!
Superdupertrevliga.
(o:
Där var en som heter Wallander (han har också en blogg, läs den, kalasbra!)
och han var trevlig,
snygg också,
svart blank päls, han blir nog inte kallad för "grådaskig tovtuss" i sitt hem...
När jag "mossade" på honom reste han ragg (svälj...!)
men denne ståtlige "Walle" hade en bra människa som han kallar "Mor" med sig och denne mor plattade ner raggen på direkten (hon var snabb hon) och sedan var det bra.
När Walle morrade hörde jag att han var från Malmö, en härlig dialekt hade han. Synd bara att de inte har något vidare fotbollslag därnere.
(o;
Annars var dessa Flatcoated tysta av sig. Trodde ett slag att de var stumma!
En annan är ju pratkvarn av kaliber. Vov! (det bara kommer)
Vi tränade på de stora asfaltbergen, kröp genom cementrör och gick in i konstiga bodar... KUUUUUL är det.
Sedan körde vi SÖK och det är makalöst skoj.
Människorna skulle aldrig klara det vi doggar gjorde.
När jag gömmer mig, kan matte inte lukta var jag är! haha
om,
jag inte råkar släppa en fis förstås ( å det händer... )
Vi gjorde vars två uppletande och
CoachGörans hund Bilbo som är rutinerad ja rent utav ett ess visade oss novisa hur det hela ska gå till.
Wallander hade lite bekymmer att hitta min matte när hon gömt sig,
han stod alldeles intill men såg inte henne...
matte säger att det beror på att hon börjar komma till åren och begynner bli lite vedartad... smälter liksom in i naturen..
men,
rätt vad det var fick Walle korn på henne o då blev det godis o glada tillrop!
Körde i karavan till klubben,
o CoachGöran var tvungen att köra vägen om Olympia vilket gladde mattes röa hjärta. (o:
Eller körde han vilse??? (det är frågan)
Han hade heller inte något hemskt Bois märke på sin mössa så allt kändes hur bra som helst, det är så svårt för matte annars att koncentrera sig på träning när han har den där Bois-mössan på.
Eftermiddagen gick i lydnadsträningens tecken för mig o matte ( mest för trög-matte ) medan flattarna körde jaktövningar i skogen.
Hann inte säga hej då ordentligt så det gör jag nu!
Vov vov!
Riktigt kul att ses allesamman, hoppas det blir fler sådana dagar igen.
När vi körde hem i Skodago-go var jag så nöjd, så nöjd...
Det var bara det,
att...
jag märkte att matte luktade grill-korv!... som e så himmelskt.
Mmm...
Hörde på kvällen när matte berättade för husse att trevliga Camilla som har Enzo hade grillat åt alla och att de "smäckte" sig i varma klubbstugan medan vi fyrbenta låg i de kalla bilarna...
-Asså, man vill ju inte gnälla, vet att jag har underull...
-men...
-...
-...
-Hur kunde de?
/Niño
Goooood Jul! (o:>*
En riktigt God Jul på er alla.
Bloggen här har nu överlevt ett helt år.
Tack, tack för alla kära, roliga kommentarer ni skrivit, de värmer så och gör mig uppriktigt glad!
Här i Helsingborg finns icke en endaste snöflinga denna julafton, tyvärr,
meeen!
Mannen min, har blåst ut ljus i fönstret så det stänkte stearin på nästan hela rutan,
såå... det får duga.
(o:
(kolla här! kult! he, he JAG julen -65,
Obs, lillsyrran i mamas mage!)
Nu, ska jag griljera skinka och koka ägg, bordet är redan dukat,
(En annan fick aldrig gå i lekskola,
så ibland kommer anfall av klippa-o-klistra )
snart kommer tjocka-släkten, lagom till glögg o Kalle Anka...
God Jul!
-NIÑOOOO!
-RÖR INTE leverkorven!!!
-Har jag inte sagt tusen gånger att.....
- Jäkla vovve! Nu får gästerna ingen leverk ....
-Bla, bla, bla.. grrr...
-Jag, skulle då ALDRIG stjäla!
-Inte på självaste julafton i alla fall!
- ...
- ...
-Nåja...
-Kanske...
- Sanningen att säga så var Leverkorven riktigt god!
(o;
-Raaaap!
...
Förlorat får
"Asså" min matte är för traaadig!
Igår,
lade jag beslag på vad som var mitt!
Men,
uuurtrista matte hade annan åsikt ... Igen!
Jag gillar henne, verkligen, men ibland är vi liksom inte på samma våglängd...
Märkligt att man aldrig kan få ha någonting IFRED för henne!
Morr...
Hör här:
...sedvanligt ställde hon fram en barkbit som kallas "krubba" eller något i den stilen, ja inte vet jag så noga, men fram åker den varje jul hursomhelst. Det har med allmänbildningen att göra säger hon.
I den här barkkrubban ligger två små goda får i halmen!
Kolla här! ((o: Mmmm...
Visst är de bara totalt oemotståndliga de små lockiga liven?? D-e-l-i-k-a-t-a...
(O:
Sådana godingar går jag verkligen igång på, ska ni veta.
Det liksom bara kommer, ja jag är ju en fårhund/herdehund som ni vet och vi har vallat i generationer! Det sitter i ryggraden kan man säga och när jag ser Josef sitta där med staven då måste jag bara hjälpa till...
Dock,
måste sägas att dessa krubbfår är en ovanligt märklig sort ... de rör sig inte alls som de jag träffat förut. Nä, de ligger liksom fastklistrade... Stela, styva både till kropp o själ o med stirrande blick.
Men, men lättfångade å andra sidan.
Allt, jag behövde göra var att ställa mig på bakbenen, greppa det liggande fåret... (det satt fast lite, men med lite lirkande gav det med sig) ...och bära iväg det till säker plats.
Försiktigt, försiktigt
bar jag honom i munnen. Ni ska veta att jag ALDRIG bitit något får någonsin, jag håller bara ordning på dem och det behövs kan jag säga.
Visserligen fick jag onda aningar redan när jag tog den lille ... Gloria svävade liksom över honom och såg allt! Men inte trodde jag hon skulle skvallra! )o:
När jag låg med hakan över lillfåret på min IKEA fårskinnsfäll LUDDE och njöt. Då kom matte farande med julpynt i båda händerna!
-Niñooooo!!! vad har du NU gjort? Tagit fåret från kulkrubban! Aja baja Fy osv ....
-Jag veeet att det är du! Fram med det nu!
Bla, bla bla, säger jag bara, där tog det roliga slut!.
Jag fick lätta på hakan och då såg hon honom i fällen:
Matte tog fåret...
...klistrade fast det
på halmen igen tilsammans med en Karlsson som jag inte känner och passade på att ge mig en sval blick.
Trist!
Men,
att Gloria är en sådan svallerkärring! Tror man inte när man ser hennes väna leende... Snygg är hon också, men det är tydligen bedrägligt.
Eller?
ska faktiskt fråga henne nästa gång jag får tillåtelse att gå in i rummet där krubbidubban står. Ladyn bör ju få en ärlig chans att försvara sig. För tillfället är dock undertecknad portad och matte hävdar bestämt att regler är till för att följas...
Regelryttare!
hur kul är de på en skala? Nä, just det!
Sedan ska ni veta att det finns en procelyt här i huset vilken jag inte litar en sekund på!
Det är "Gossestjärnan"...
Matte har fixa idéer med sådana... Hon är sååå förtjust i dem att det är fånigt. Det tycket vi alla i flocken härhemma.
Men hon ser inte sig själv. Ingen insikt och då är det svårt...
Här är han,
visst ser han makalöst opålitlig ut?
i samma stund som matte tog tillbaka fåret, skrattade han åt mig.
Jäkla typ!
o riktigt ful mössa har han! Frisyren ska vi inte tala om, visserligen gillar jag lockar, men detta? Bah.. Randiga ben, visst säger det en hel del... Pajas!
Han ska få,,,,
vänta bara...
ska bara fundera ut en bra plan först... tror jag "hällar" mig nu ett tag.
Vov!
/Niño
Tova o Filta
Endast ett par dagar till dopparedán...
Myyysigt, att förbereda inför julen.
Köttbullarna (de underbara) är färdiga och idag ska det lagas brunkål. Kommer att osa i halva kvarteret.
Skönt att man har en son som är kock för han kommer verkligen med bra tips. Även om de uttalas med en viss nedlåtenhet i tonen (?)... Men, det kan jag ta!
Vovven,
gillar också förberedelserna och har nosat igenom varenda julkartong jag plockat ner från vinden
Han har snott gamla smällkarameller, halmslöjd o filtiga tomtar.
Måste frisera Niño!
Var hos vetrinären i förrgår för vaccinering och en kontroll av halsen för jag tycker han är mysko när han ska äta, han piper liksom...
Sambon,
som är en relativt klarsynt man tycker naturligtvis att jag på ett kvinnligt sätt bara förstorar saker o ting.
-Du läser in alldeles för mycket, säger han.
Men det gör jag inte. (o: Jag tar ansvar som hundägare bara! he
Nu kostade (i och för sig) min hundägaransvarskänsla oss tvåtusen extra (svälj) för inte kunde vovven stå stilla medan de tittade honom i halsen...
Nä,
istället skruvar han sig, ålar sig, klagar och gnäller högljutt, ylar o glider ur vilket grepp som helst. Bär-sig-åt, helt enkelt!
Ändå har sambon min ett förflutet som (framgångsrik?) brottare i anrika Göingebygden så han skulle väl kunna kopplat ett stadigt grepp tycker man? En annan blir ju så blödig o oredig när de ska hantera älskade lurvtussen.
Hmm...
Tänker på min kära Hundcoach-Göran som säkert haft invändningar och utläggningar om Ledaregenskaper o förtroende i balans. Fasen, jag är bara en människa!
och eftersom jag bara är det så fick det bli:
Lugnande.
eller "En spruta i röven" till token (som de uttryckte sig på de gamla anstalterna) och så kasade alla fyra benen ut mot varsitt håll och han var försvarslös den lille stackaren... )o:
Men, men
det blev halskontroll och blodprov tagna så det var det väl värt. Lite kloputsning o tandstensbortagning medan han ändå var däckad.
Så säger vetrinären:
-Kan du kamma ut de där tovorna?
(Asså va fan é dé mé bildat folk? det är ju snart jul dessutom!)
-Nä, vi klipper honom! sa jag o satte näsan i vädret.
-Jaha, . . . det skulla ta väldigt lång tid att reda ut dedär ...fortsatte hon. -Tovorna är som FILT, liksom...
Ack du milde himmel,
det är som att svära för varje Pumiägare detta ord... F-I-L-T!
Tänkte,
kan hon inte vara tyst människan och bli klar med blodproven istället.
Så, en uppvakningsspruta och så var det full fart igen!
Blodproven visade resultatet FRISK VOVVE och det är jag så jätteglad för! Trallallaaa
Sambon muttrar något om att "Det visste han redan... "
Kunde han inte alls veta...
så det så
(o:
Skakig morgon...
vaknade jag (och många med mig) av en jordbävning!
Usch,
vilken obehaglig känsla. Blev riktigt rädd.
Hörde änglaspelet,
pling, pling o plingeplong som bara den och hann tänka att det var märkligt att det lät på morgonen och förresten hade jag inte satt i några ljus. Sambon tycker inte alls om "spelet" (konstigt, det som är sååå fiiint), han tycker det är ren terror att ha det igång så jag förstod att han inte hämtat upp några ljus till det. Sedan kom ljudet av muller o dån och allt brakade loss.
Sängen skakade så jag nästan for av (sant), Niño for upp och la sig på magen i trappan. Hans ögon blev JÄTTE-stora.
Rutorna skallrade och taket dundrade. Tunga TVn skakade så det lät i benställningen.
Fotografierna i fönsterkarmen välte. Julgranskulorna gungade i granens grenar.
Fy, kände mig som en flugskit i världsaltet.
4.7 på Richtersskalan é inte det mycket???
Urrr...
Ja, ja
det var en skakig start..
som ni hör har granen kommit på plats i hemmet!
Härligt säger jag!
I fredags var vi hos "Di rödnäste, snorige" vid konserthuset.
Årliga julgransköpet.
Det är kul och ritual av kaliber. Örkelljungaförsäljaren är som vanligt traditionellt klädd i Helly-Hansentröja, öronlappsmössa och jättestora svarta gummistövlar precis som det ska vara. Fet sliten plånbok i bakfickan har han också.
Fick tag i en snygg "grönsak" (o: på tre meter. Jorrååå.
Den rödnäste öronlappsmannen och sambon fick jag till att visa upp varsin gran samtidigt och de snurrade runt och visade träna från alla håll så fint för lilla mig. (o;
Ja, ja sambon himlade lite med ögonen, såg ansträngd ut i leendet och klagade till granförsäljaren men det gick så bra, så bra.
Sedan åkte trädet rakt in i värmen och lär väl dö inom kort av värmechock. Vi får se.
Alltså riktigt klok är han inte den lille gynnaren.
Nu tändas tusen juleljus...
på jordens mörka ruuuuuund...
Oh vá grannt man sjöng i skolan på julen...
Trampeorgeln väste o knirrade och vi elever tog i:
-Bereden väg för Heeeerraaaaaaaaaaaaan, berg sjuuunken djuuuup stån opp, han kooommer han från fjäääärraaan.. Ibland var vi i Maria kyrkan på julavslutningen och vilken akustik! det var stort. Satt i de nötta träbänkarna och tittade med stora ögon.
Julkrubban var sååå vacker... kamelerna stod i riktig strandsand från Friabad och ett mörkblått sammetstyg med påklistrade guldstjärnor var uppspänt som fond, en stjärna var större än alla de andra. De tre "kloge", snickargubben o Maria alla var de där. Kände hur fötterna började töa och det var härligt att dingla med benen i takt. Mina fula (men för all del varma) allvädersstövlar från Wessels slog i bänken framför och fröken hyssshade.
Ja jisses, med kristendom det var på schemat i min skola.
Var det inte Brinnande buskar så var det Jacobs stegar eller skäggiga herdar med stavar blickandes ut över sina fårhjordar i Kaanans land. När jag kollar på alla teckningar från den tiden konstaterar jag att det var oändligt många religösa motiv.
Minns,
att jag tyckte det var riktigt bra historier, fängslande, ofta blodiga. Miljöerna var fantastiskt vackra och jag ville hellre bo på ett sådant ställe... (frågade en gång hemma vid köksbordet om vi möjligtvis kunde flytta? men, det blev inget med det) ...tempel, palmer öken och oaser, snygga krukor att hämta vatten i.
(Förresten gillar jag fortfarande sådana krukformer, köpte en i somras i grönsaksaffären hos libaneserna och sambon undrade såklart vad det var för skit att lägga pengar på?
-Den ser ut som något någon grävt fram ur en fyndplats, skavd o dann e den ju! sa han...
-PATINA! sa jag)
Sedan fick man rita det fröken berättat - då var jag nöjd!
Det var det absolut bästa.
Advent, är en härlig tid.
Jag,
ville ha en ljusslinga i vårt äppelträd bak i trädgården för det är så vackert. (vi börjar ju bo in oss nu så det ska vara myyysigt)
Sambon sa:
-Ok, vi köper en, bara den är släckt!
Alltså, ... man kan väl inte ha en släckt slinga i trädet? hm...
-Nä ska det va på det viset vill jag inte ha någon alls! sa jag och lade med bestämdhet tillbaka lådan med ljusslingan ihyllan. )o:
Men,
han kom på att det finns timers, så det investerade vi i och trallade hem med vår dyra fina Markslöjdsslinga (o:
Nu,
sitter vi här och begriper icke hur timern ska ställas in ??? ... Sååå tyyypiskt oss.
Beskrivningen var ofattbar, förmodligen datadirektöversatt koreanska... dvs förvånansvärt obegripligt.
Men de var billiga!
Två för tjugo.
Snart vänder det!
Abba kommer före Beatles...
...och det!
... kan ni tro retar sambon!
Ägnade en hel dag,
åt att sortera vår eminenta skivsamling. Det har liksom inte blivit av sedan vi flyttade, men, men allt har sin tid och jag gav mig hän bland Abba, Beatles, Cornelis, Blå Tåget, Spotnics, Ebba Grön, Imperiet, Creedence, Kim Larsen o Gasolin, Anita o Televinken, Teskedsgumman, Nationalteatern, Norrbottens Järn, Gud i Brallan, Lundell, Affe o Wihe, Hoola Bandola, Peps Blodsband, Sweet, Fleetwood Mac, Dr Hook, Pink Floyd, Dire Straits, Black Sabbath, Led Zeppelin, ..........
Har sorterat allt i B-O-K-S-T-A-V-S-O-R-D-N-I-N-G så att man kan hittta det man vill ha.
Eftersom vännen min ICKE uthärdar tanken på att Abba står o gnider sig emot Beatles, så har jag gjort en utländsk och en svensk sortering! Allt för att undvika scenariot.
Förmodlingen
är skillnaden hårfin, för Abba hamnade nu intill Afzelius och att de skaver på honom istället är nog lika illa.
Helgen är här!
(O:
Veckan har gått fort,
Zlatan fick sin tredje välförtjänta guldboll i måndags!
Kul, kul!
Snart advent...
har redan tagit ner "stagarna" från vinden (det är så mysigt där uppe på vår vind och! Sundsutsikt heee) men de funkar icke, trots jag bytt varenda lampjäkel.
Vill laga dem,
de betyder mycket, men har (än så länge) inte klurat ut hur det ska gå till?? Stjärnmejseln har varit uppe ur verktygslådan o vänt, staken har varit isär, men nej...Trist att erkänna och jag tänker... Hur svårt kan det va???
Jaja, det finns en "sladdgubbe" i stan och han ska väl också leva?
Det har snöat! ((o:
Världen är förtrollad. Allting är inbäddat i ett klädsamt lager och det knakar under kängorna o gnistrar vackert.
Jättefint är det och vovven tycker det är hur kul som helst.
Var i skogen en runda och Niño var skvatt galen av lycka och rusade runt som en komplett idiot!
Ska strax köra till Wittsjö o laga avgasröret!
He, he
dvs.. svågern o sambon ska laga avgasröret, medan jag o svägerskan ska dricka vin tihi (o: man bör hålla på könsrollena inte sant?
Sambon som aldrig fixar sådant här, har denna vecka varit på gubbbutiken BILTEMA o handlat rördelar! Jag tror knappt mina ögon men rören ligger o väntar i garaget. Är helt förbluffad, nära på mållös o undrar hur det ska gå?
Vi får se (o:
vi får också se, om vi hittar till Wittsjö! vårt lokalsinne är nämligen "inte å denna vaaarlden" och ni ska veta att vi alltid kommer dit från olika håll!
Vi säger båda när vi ser Wittsjöskylten:
- JASSÅ OJ! är vi här? Ha ha.. så illa är det.
det finns ett ställe som heter Snärshult
ligger utanför Wittsjö och där brukar vi hamna! Ingen, absolut ingen fattar varför vi tar den vägen som är så krånglig? och smal, mörk, backig o lång? och jag kan bara säga att det fattar inte vi heller! (o:
men det är vackert i "Snärshult"
grusvägen slingrar sig fram mellan röda stugor o höga, höga ståtliga Göinge-julgranar!
Trevlig Helg
(O:
En Brytning, En Fredagkväll!
var vi på brukshundklubben och tränade. (visst, jag vet, jag SKA försöka att skaffa mig ett liv)
I mörker blåst lera och regn - där stod vi!
(o:
Lurvtussen,
var duktig, även om det blev ett kort pass.
Platsliggande och Stanna (sitta kvar) körde vi, för det brukar inte gå bra, Niño-rackarn brukar smyga efter mig när jag gått fem steg... men igår, gick det klockrent! (o: Trallalalala...
Plötsligt,
kom ett par STOOORA hundar förbi (nära, nära... PERFEKT störning, som en skänk från ovan) och när dessa okända bestar passerade, övervägde vovven naturligtvis att rusa fram och gapgasta i gammal känd stil!
Men, tji fick han,
för precis när han beslutat sig att genomföra sin hemska plan och baken lättade från gräsmattan,.. då, precis i det ögonblicket, tog matte fram värsta Furir-stämman och tro det eller ej mina vänner, Unge Herr Gråben svalde och valde att sätta sig ner igen i leran och fokusera på matte!!! (även om hans ena öga sneglade på de främmande hundarna tills de försvann!)
Detta utmärkta val premierades naturligtvis,
jag blev så himla, himla glad och han fick både köttbullar, boll o glada tillrop!
HURRA!
vad jag är bra! (o: jag lyckades B-R-Y-T-A honom! måtte detta etsa sig fast som en vacker bild i hund-minnet!
Nåväl,
vi for hem, leriga o härliga (man ska sluta när man ligger på topp!) duschade och lagade till en Italiensk Lasagne a la Maria (ett av mina paradnummer!) tände ljus i massor och njöt av kvällen.
Härliga Helg!
The lion sleeps tonight...
En bit härifrån
ligger en minst sagt pompös tjugotals-villa.
Otroligt stor, överdådig och med nätta utropspriset nioochenhalvmiljon!
Varje jul,
fäster folket i huset en krans på sin ekport. Julkransen är så enorm att lagerkransen dalkullan hänger om Vasaloppssegraren ter sig som en ljusmanschett tillverkad av gröna piprensare i jämförelse.
Huset har massor av rum, salar o salonger. Vinkällare o öppna brasor. Kakelugnar, altaner, balkonger, terasser,... Allt i plural!
Utanför står naturligtvis ingen Skoda go-go utan MG s o Jaguarer.
Ja,ja
stort, flott o mycket ska det tydligen vara.
Märkligt
att syrran o jag klarade att dela rum under alla år hemma? Det rummet är så litet, så litet, så litet...
Men, man ska inte klaga, vi hade det bra på alla sätt o vis. Vi hade både skrivbord, garderob, stereoanläggning, två sängar och en fågelbur med undulaten Pigge i på våra 6 kvadrat.
Annat är det med sambon,
stackarn... som har en bror och två systrar. De bodde minsann bara i en tvårumslägenhet och för att klara ekonomin hyrdes vardagsrummet(!) ut till studenter på tekniskan.
Men de ska inte heller klaga tycker jag, för de växte upp med Beatles, vilket de alltid skryter om.
Annat var det också med en kollega,
hon har tio bröder (vilka lärde henne slåss) och en syster och alla var de var hungriga för jämnan!
När deras mor ropade:
-Maten är klar!
ja då rusade alla, men fastnade i dörren i trappen eftersom alla-tolv-skulle-in-på-en-gång och när de äntligen vridit sig loss ja då hade fadern ätit upp allt! Han vá: - För fan hungrig, efter jobbet o ni kom ju aldrig när mor ropade!
Framför,
det pompösa huset här borta,
tornar en trappa, huggen i gigantska stenblock, upp mot trädgården.
En jättejärngrind krönt med stora blanka mässingsknoppar o franska liljor ger en tydlig Hit-men-inte-längre feeling. Stooort jättejättelås, säkerhetsanordningar larmdekaler röd blinkande blipdetektor och allt...Hitec liksom.
Innanför svartagrinden ståtar två vita lejonstatyer i polerad marmor på var sida av tunga ekporten, ja den med dörrkransen, ni vet.
Lejonen sitter på bakbenen med halvöppna käftar blottande kraftiga hörntänder. Ögonen blänger vasst, de ser allt hotfulla ut i mörkret med de stora gapen och sina kraftigt musklade bröst.
De tu, vars uppgift blivit att vakta niomiljonersvillan.
Lejonstackarna får sitta på sina poster i både ur och skur...
Ibland, har de varsin lustig hatt av snö och ofta klibbar ett löv fast över ögat på den ene och då liknar han kapten Krok, de sju havens skräck.
Niño the dog,
har självfallet noterat odjuren (intet går hans nos förbi som bekant) och han draaar i kopplet (alla hund-kurser till trots...) allt vad han orkar när vi närmar oss. Nästan framme ändrar vovven taktik och börjar istället smyyyga ja rent av halvkrypa framåt längs deras häck...
så ålar han upp på kollosaltrappan o kikar försiktigt in mellan gallerna. Vädrar, känner vittring, väääser , morrar sitt farligaste morr, det som kommer långt ner ifrån magens djup, lyfter framtassen och faller sedan ut i vrååålskäll mot ena lejonet! (det högra!)
-Vovovovovoovovvvvvvvvvvvvvvvvvvvvoooooooooooooooooouuuuuooooooov!
Grr!!!
Wov!!!
vovvov! ! !
vov!
Lurvtussen ser hel-galen ut där han tar i för kung o fosterland,
ställer sig på bakbenen gör han på välkänt Pumivis och då ser han precis likadan ut som den utskällde polerade stenstoden.
(Varulvslikt faktiskt, skulle göra sig på Halloween...)
...å fradgan skumar ur mungiporna medan ögonen skiftar i grönt o orange.. nä nu slirar jag! ursäkta, det sista var inte sant, men skäller som fan gör han i alla fall.
Tänker
att snart går väl något hemligt dyrt larm igång av allt gastskällande o då kommer kanske Hells Angels? milda makter... svälj...
Lejonet reagerar knappast.
Lövet som fastnat på lejonets öga lossnar i salta snålblåsten från sundet, singlar liksom likgiltigt ner på grusgången och Niño får en tom blick i retur av två stenögon.
-Nä,
nu vill jag hem och stjäla lite hushållsmedvurst, tänker vovven. Det är jag också bra på.
Nu, har han fått så han tiger den där, Kapten Krok. Inte för han brukar säga så mycket, men man vet aldrig...
Jag längtar till Italien....
Brrr
Vinterjacka, tjocka kängor, yllestrumpor och halsduken snurrad tre varv motsols så får det gå.
Meeen,
jag gillar inte att frysa. Skulle trivas utmärkt i ett varmare land tex i Italien...
där växer citroner över ens huvud och där svalkar medelhavet när det är mycket hett.
Mysiga förtrollade stenlagda pittoreska innergårdar, skön skugga, slingrande bouganvilla, terracottakrukor med prunkande pelargoner på trappen...
och så det Italienska köket
Mmm...
Oliver, olja, pasta, tomat, vitlök, rosmarin o citron...
Fisk, skaldjur, kyckling en enkel skivad persika till efterrätt och pistageglass i oblatstrut då och då...
Una birra grande i skuggan under ett träd... en enkel espresso.
Prutta iväg på en vespa, svalkas av fartvinden och komma smidigt fram...
Tänk att få säga Grazie, bon giorno o bona sera... Arrividerci... det är som musik.
Bella Italia...
espresso... mmm...
Men nä..
Här får jag nöja mig med att det växer äpplen över mitt huvud och att sundet svalkar när det är mycket hett, ungefär en sketen vecka vartannat år om man har tur.
Nylagd altan har jag också med romerskt mönster minsann, men det är för jä-la kallt iskuggan så man får ha infravärme efter klockan fem, slingrande Silverregn, terracottakrukor med förkrympta pelargoner i brist på sol på trappen...
och så det Svenska köket...
Hmm...
Potatis, morötter, gul lök, kålrot, palsternacka, dill o persilja...
Torsk, sill äpplekaka till efterrätt o en isglass vartannat år när det blir varmt...
En stor stark (o: som kostar en halv förmögenhet inomhus på puben i värmen... en kopp svart Zoegaskaffe.
Cykla i motvind och frysa om fingrarna fram till midsommar... Vinden biter i kinderna o skär i öronen så det gör ont även i juli men man kommer smidigt fram och jag har min drömcykel... min Skeppshult, cyklarnas Rolls Roys (o:
Man får säga Tack, goddag, godkväll o På återseende...
Ja ja,
det ÄR bra här hemma om än aningen för kallt.
Men jag längtar till Italien ... det har jag alltid gjort.
ända sedan mamma läste Italienska språkkurser när jag och min syster var små och då kan ni tro var vi var på fester med Italienska föreningen. Vi lärde oss att säga Ciao och come si ciama? Så man är ju inskolad sedan barnsben.
Varje sommar rattade pappa bilen (ja en orange Vaz) söderut och vi fick lyckan att tillbringa många somrar i Italien.
I baksätet satt vi inklämda mellan mamma o mormor så det var mer än fullt i bilen och så kräktes jag var sjätte mil, vilket jag brukade skriva om på vykorten som skickades hem.
Hej!
Nu är vi i Italien!
Kräkte i Tyskland både i Hamburg och i Rothenburg sedan i Österrike tre gånger.
Alperna är höga.
Maria!
Min pappa svär alltid när han kör bil...
Vet inte varför, men så har det alltid varit och jag och syrran stämde in i kör när han sa:
-Satans jävla luspudlajävlar!
eller när vägen var ojämn:
-Helvetes satans jävla brunnalock!
Ja, ja
det var bara ett litet smakprov, han kan mycket värre (o:
Ciao!
Pumipromenad o Nimis
Jättekul.
I år blev det skogen vid Hovdala i Hässleholm där det finns en hundslinga. Sara o Ann Sofie arrangerade, TACK ni båda för att ni fixar o grejar så vi alla kan ses.
Jätteskoj!
(o:
"Rundan",
vi traskade tog en timme och vi, ja det var 16 (!) pumisar, en spaniel o en sheltie med hussar o mattar! En ovanlig syn kan jag lova.
Det är vackert i snapphanebygden, bokskog och härlig utsikt över Finjasjön.
Efter promenaden grillades det och mystes vid strandkanten (Guldkusten).
Niño vägrar att bada!
Han vill inte ens se åt vattnet! Ser lustig ut, ungefär som om han mår illa av åsynen...
Men,
de andra vovvarna badade för glatta livet.
Niño försökte dra med gänget bort från vattnet med lyckades inte så bra med "repantaktiken". Tack o lov.
Tror att avskyn mot vatten kommer av att han som valp hoppade i dammen på Sankta Maria (utan avsikt). Vilket misstag! Han försvann ner i det unkna dammvattnet och kom upp igen med minst sagt skräckslagen blick.
Sambon härhemma sträcker på sig och säger att:
-Vi har en mycket klok hund, som icke badar i Finjasjön. För det finns minsann "bajs-tollar" i det vattnet.
Detta uttalande ska ni veta, bygger på att sambon (som ju är Hässleholmare) vid unga år (femtiotalet) gick i simskola just vid Finjasjön. Nu var han inte den bästa av eleverna i simskoleklassen utan snarare tvärtom...
och i sådana fall är det alltid bra att vara försedd med argument som leder uppmärksamheten bort från eventuella svagheter...
o säger man sig ha sett: "- Tollar" i vattnet! " Tja, vem vill simma då???
Får nog jobba på dessa fobier... Både med husses o vovvens...
-Jag ska inte bada i alla fall!
(Niño i förgrunden...)
I söndags,
var vi på härlig utflykt med våra vänner Björn o Anette.
Vi stack till Kullaberg o Nimis.
Verkligt dramatisk natur och brant som bara den! Spikskor-på! liksom.
Nimis, det omdebatterade drivvedskonstverket finns djupt därnere, otillgängligt vid strandkanten.
Man får klättra ner och det är brant! gäller att hålla tungan rätt i mun. Drivved o brädor hopspikade till smala långa tunnlar ohöga, höga torn. Åhej åhå lite lekstuga över det hela...
Vovven var med och han tyckte det var kul. Lyckliga själ, som har fyra ben att hålla balansen med. Väl nere blev det välförtjänt fika bland stenar i storm.
Goda Äggmackor, stekt bacon, kesoplättar o kaffe Mmmm...
Här är vi! (Ner kommer man alltid!)
(o:
Fick mig en blåsning av en surkärring när vi var på väg upp.
-"Stackars lilla hund", sa hon och gav oss en besk blick.
Inte var det synd om Niño, han klättrade bäst av alla, var modig där det var svåra passager och litade på mig!
Ja, Coach Göran skulle varit stolt om han sett vårt fina samarbete. Vovven löd hela tiden och på något vis blir det så. När något är lite extra svårt och man måste anstränga sig för att klara något man inte brukar, då samlar man sina mentala krafter och det går bättre än vanligt.
Ungefär som att spela match mot starkare lag... ofta spelade man som allra bäst när man blev utmanad.
Jä-la käring! som skulle försöka ge oss samvetskval... Det var ju hennes egna känslor och hon halkade själv o slog ändan precis när hon uttalat sig. (-;
Bättre om hon koncentrerat sig på sitt.
Då hade hon också lyckats!
(o:
Som en prins på Sofiero
***
Morris (Niño) Sofiero Internationella 2008
1:a Pris Ukl
Ck
3:e Pris Konkurensbedömning
Domare: Libuse Ubrová, Tjeckien
***
Vov!
Flott detta!
Ni förstår, jag har varit på hundutställning i helgen och detta på "gamle kungens" sommarresidens Sofiero. En miljö som anstår... a prince like me!
Mycker skällande var det men jag hade det bra hos husse o matte, mormor o morfar, vår bästa kompis Björn och alla de andra människorna o Pumisarna vid "vårt läger".
Träffade en släkting, min Farbror, Jo-Jo och det var en trevlig bekantskap.
Sedan var där en ur-söööt Pumitös...
Ack min gud, så grann hon var. ..
Vit päls,
som snö...
Snygg frisyr...
Vacker....
Ögon som brunnar...
Gullan,
heter hon....
från Halmstad.
Ja, jag höll mig så nära jag kunde o låg bakom deras stol.
Åhhh...
se här så fin hon är (0:
-Shit!!!
-Matte kommer!
jag låtsas sova.
Zzzzzz...
ZZZzzzzzzz...
ZZZZZZzzzzzzzzz...
-Nääää, Niño!
-NER från tangenterna i rappet! Låtsas inte sova för jag ser dig nog.
Grrr...nu få den där Vovven allt låta bli att tassa rundor på tangentbordet! Har kommit på honom förr med det här märkliga intresset för datorer o bildskärmar.
Fattar inte varför han ligger tvärs över musen o ser pilsk ut???
-Gå o lägg dig o var som en vanlig hund istället.
Skulle inte förvåna mig om han skrutit om Sofieroutställningen här på bloggen ...
o den där vita tiken har han säkert också pladdrat om...
Nu är det snart helg igen.
Härligt!
Luften är hög o klar, hösten visar sig från sin vackraste soliga sida.
Veckan har gått i en rasande fart och vi har varit på brukshundklubben alla dagar! Kan ni fatta? VI!
Ska tom dit idag för ett sista pass... en fredag! är det klokt?
Lydnadskursens instruktörer har nämligen gett oss läxa. Nu gäller det att ge järnet. Man vill ju inte skämmas fööör mycket.
Var och en ska lägga upp sitt träningsprogram, valfri metod, genomföra, uvärdera o redovisa på måndag. Uj uj det är MYCKET hundträning nu...
Vår plan är att köra platsligg o fotgående enligt 9:a metoden.
Igår,
var det fri träning på klubben för medlemmar och jag skulle träna just platsliggning med Niño lite grand ha,ha så dum man kan känna sig... medan jag försöker ha vovven liggande i tio sekunder (inte lätt) så ser jag runt om kring mig de "gamla stötarna" träna sina doggar... Hundarna kryper bedvid sina förare och går klockrent med total fokus! Imponerande, verkligen.
Måste sluta att känna mig så osäker... Men, men vi kämpar på och försöker låta bli att känna oss dumma. Finns ju egentligen ingen anledning, alla är vi barn i början.
På Agilityträningen,
i onsdags, fick Niño ett plötsligt spel och startade ett pumi-race som vi inte fick stopp på!
Hujedameeeejjj...
Han stack direkt när han kom ut ur en tunnel, gav mig först en hastig blick men vek sedan av och rusade fram till en annan hund (som inte var sen att hänga på)
Wroooom! wroom! runt, runt tillsammans. In, ut, över o mellan alla hinder, hundar o människor. De förstörde för alla. Skällde o gapade...
Slutligen,
behagade odjuret återvända till sin förtvivlade matte o kom lommande mot mig med något flackande blick o tungan hängande långt ute...flås, flås.
...och jag stod där med ett klent, sprucket:
-Bra..a..a!
å´så fick han en köttbulle!
)o:
Fel eller rätt? det är frågan...
Vi diskuterade just detta, belöna eller ej efter en sådan synd, jag o tjejen med den andra odågan...
Jag sa:
-En gång till å Niño åker "in på rummet"!
Hon sa:
-En gång till o min "åker ut på Blocket"!
(o:
Vovven lever farligt när gränsen...
Trevlig Helg
m
Lydnadsträning med för små köttbullar
Vov!
mattes inläggskvot här på bloggen är kass.Så här har ni mig istället!
Kul grejor på gång varje vecka numera.
Vi går på lydnadsträning varje måndag jag o matte. Matte säger att det skulle man inte kunna tro för ett år sedan!
Fattar inte den inställningen alls? JAG KAN!
(o: (om jag behagar alltså)
Riktigt, riktigt trevligt är det faktiskt, men matte är lite otydlig sometimes och jag undrar vad hon menar egentligen?
Oftast, går det att klura ut hennes signaler och när jag gör det ja då blir hon så glad, så glad o säger braaa på ett särskilt vis och då vet jag att det kommer det en köttbulle-bit till mig.
-Mums!
(o:
Nu vill jag inte klaga på köttbullebiten alls, den är verkligen god. Meeeeeeeen...
Den är pytte, pytte, pytteliten köttbullebiten!
Tänk er själva:
en MammaScanbulle som ju inte är så stor från början, den delar min människa i tolv! (12, ja ni hör rätt) bitar...
Hm...
Många bitar blir det på våra träningar och till slut blir jag hyfsat mätt, men det tar tid. Innan pyttebiten måste jag skapa mig på alla möjliga o omöjliga sätt dessutom innan hon säger Braaaa eller Klickar med en mojäng som han har i fickan.
Matte säger lite avmätt att det är det som är själva poängen, att köttbullarna ska vara lääänge.
Ja, ja
hon är schysst hursomhelst min matte men, jag hade velat ha HELA påsen på en gång.
Är ni fler därute som har samma erfarenhet? kanske ska vi slå oss samman i en gemensam stor protest...
Ibland,
när matte är på jobbet och stackars jag får stanna hemma, jag då vet jag var jag ska leta ha ha...
och ganska ofta hittar jag en påse med halv-gamla köttbullar i hennes jackficka.
Det är guld! Jag kan ligga i lugn o ro och knapra köttbullar o Frolic tills allt är slut och rapa o fisa sedan utan att människorna ojar sig. (De är så känsliga i min flock.)
Tycker faktiskt att köttbullarna är extra goda sådär någon dag efter träningen dessutom...
Vi övar,
Fotposition, snygga ingångar och snabba läggande under gång. Så rätt vad jag går så ska jag lägga mig ner. Fattar inte varför? men köttbulle blir det när jag gör det.
Gräset,
är vått för det mesta och inte gör det mig något, märker det knappt bara.
Men, en del av mina hundtikkompisar har synpunkter på detta att ligga i vått gräs. De stretar emot o vill icke ligga o smutsa ner sig i det våta. Fisförnäma? maybe,...
Märkligt, för de liksom jag är ju beskaffade med päls.
Deras människor blir besvikna, de diskuterar högljutt med instruktörerna o vovvarna får inte några köttbullar! (hemska tanke)
Nä, bättre att de lagt sig ner i skiten på direkten så hade det regnat manna från himmelen. Yeah, Yeah...
Men det klurar de säkert ut så småningom.
Nähej,
nu är det liiite jobbigt att klicka på tangenterna, klon börjar ömma. (kör pekfingervalsen än så länge)
Ska jag lägga mig i trappan istället o dingla med tassen över kanten...
Trevlig Helg
Vov!
/Niño
Skoda POWER!
körde jag för att hämta ena sonen vid färjorna (eller vid "ällbee", som vi Helsingborgare uttrycker det ) i stan och då;
hamnade jag i ett moln...
Fullproppat med folk vid rådhuset. Uppflugna på bänkar, statyer, sida vid sida med Mange Stenbock och med kameramobiler framme, beredda o med förföntansfullablickar riktade mot korsningen stod de...
Kan väl inte vara enbart därför Skodan kör förbi? tänkte jag...
Bränt gummi, avgaser och rök luktade långa vägar. Såg knappt något.
Grabbar,
i ombyggda, tillbyggda, stylade bilar med spoilers, luddiga tärningar o wonderbaum gjorde burnouter allt vad de orkade! De gav järnet skulle man kunna säga. Snurrade runt, runt med sina bilar så det tjöööt och blev svarta rykande streck på asfalten. De flinade självbelåtet och kikade över axeln efter spåren de lämnade. Säkert jätterätt, coolt och imponerande när man är intresserad.
Hmm.. ja ja
Där kom jag! i "Skoda-gogo" och tack o lov att all gummirök låg tät framför rådhuset för jag syntes knappast.
Nåväl,
körde mina ungdomar till en kräftskiva i Höganäs och när jag vände hemåt valde jag den underbara, vackra, långsamma vägen längs kustremsan... Grå läge, Lerberget, Viken, Domsten, Laröd... Det är sååå grannt längs havet. Det blänker o gnistrar av tusentals stjärnrelexer i vattnet. Måsarna glidflyger och svalorna slår. (Tänk, så skönt att vara fågel... )
Passerar pyttesmå söta fiskarlängor. Kör ner om varje liten hamn. Vackra gammeldags rosor blommar i de små trädgårdarna fullständigt förtrollande, fiske-nät på tork, stockrosor, halmtak... det är en idyll.
När jag kommer till Sofiero står det ungefär trehundra raggarbilar på ena åkern! Får betar på den andra! Det var ju också en syn.
Cadillacks, o allt vad de heter? höll på att rulla ut på vägen i en till synes aldrig sinande ström och jag klämde in mig ungefär i mitten av denna enorma amerikanare-karavan.
Ack, hur gick detta till?
Inga avstickare förrän nere i stan...
I en fart på max tio kilometer per timme, gleeeed vi i en armada av gungande jänkare ner för Tinkarpsbacken o längs hela Strandvägen. (ja utom jag då, för Skoda kan inte gliiida så sakta utan att hacka, så jag hoppade mer fram...typ, liksom! )
Blänkande krom,
slitna skinnvästar, än mer slitna grabbs i västarna, skinnsäten, cigg bakom örat, cigg i mungipan, solbrillor i pannan, ölburkar, plastglas med grogg som skvimpar över kanten, blonderade blondiner med för långt hår som skriker tjohoooo! och sjunger med i refrängen från musiken som dunkar ur bilradion, tatueringar och minst sagt grovhångel i baksätena...
Folk,
stod ute längs trottoaren, på balkonger, altaner och i fönster hängde de, gamla, unga, halta o lytta och alla vinkade!
o jag vinkade tillbaka!
(nääää,
jag gled så långt ner jag kunde på sätet och hoppades att jag icke syntes.)
Hur felplacerad kan man bli???
Skoda P O W E E E R !!!
Yeahhh grabbar!!
Japp,
det var Vallåkra-träffen igår med touch av vallfärd minsann.
and I,
was a part of it...
OS-tider
lika länge som semestern varade... Tuuur att man upplever friheten som mycket, mycket längre hursom.
OS är igång,
så nu kollar jag in kvinnlig tyngdlyftning, synkroniserade simhopp och annat skoj.
Invigningen var storslagen, tvåtusenåtta trumslagare - coolt och fyrverkerierna var tjusiga som aldrig förr!
Känns tryggt att ha OS igång på tv:n .. man kan komma o gå alltid något på gång, män i trikåer...
OS har liksom alltid funnits med som något avgörande... Vart fjärde år smäller det och man har hunnit bygga upp en förväntan av något som ska bli mäktigare än åren före.
Det ska sättas nya rekord. Snabbare spring, fortare simm högre hopp
Får en svartvit bild i skallen:
"Starke Adolf",
den store atleten med vaxade tjusigt snirkliga mustascher som höll stången med enorma svarta jätteklot i vardera änden - tusen kilo textat i vitt - över sitt huvud på håriga armar. Detta iklädd tvärrandig dräkt med ben och svart knäppkängor.
Ja grabbar!
Dé vá tider...
Har kommit igång med två kurser på brukshundklubben jag o Niño.
Agility och förberedande Lydnadskurs.
Måndagar o Onsdagar är vikta för detta. Självklart känner jag mig helt bakvänd som vanligt när jag hamnar i nya grupper sådär ... blir nervös o känner mig urkass.
Jag kan ju inte ett enda lydnadsmoment än så länge fattar inte vad som komma ska.
Men, men vi är ju på rätt ställe och vi ska inte ge upp.
Hunden sedan,
han går med nosen nerborrad i gräsmattan och tar inte kontakt med mig ens om jag dansar Hambo allt vad jag kan...
Nej,
för han trånar efter tikar! och hur kul är jag o mitt godis o bollarna då???
Det är vad jag tror i alla fall.
Min teori skulle man kunna säga.
Så har jag börjat träna själv också igen och det var ju verkligen på tiden!
God form är som bekant färskvara och den ska underhållas.
Hmm...
Har levt alltför bekvämt hela våren o sommaren (... vintern också när jag tänker efter och förra hösten... och sommaren med..) och när jag steg upp på vågen vilket jag nästan aldrig gör -men jag hittade den i en flyttlåda o tyckte det var synd att kasta den- ja då:
SPJOOOOOIiiNG!!!
Fjädern gick av liksom. och spiralen dinglade sedan hängande i en båge.
(o: (inte riktigt kankse men det kändes så mentalt!)
I skrivande stund har jag bara tränat en(!) gång -igår- och idag har jag en djävulsk träningsvärk. Förstår inte hur det ska gå ikväll på hundträningen? Är styv som en pinne.
Vi får se.
Ett fint, fint skott av en ros fick jag av min blogg-vän Anita.
Ända uppe från Norrland, Jämtland o Fisksjön kom en planta av en Vit Karelsk Ros.
Så jätte-glad jag blev!
Rosen har jag planterat i trädgården o vattnat ordentligt.
Tusen, tusen tack Anita!
(o:
Under ytan...
HJÄLP!!!
En vecka på jobbet, semestern slut! snart tid att ställa fram adventsstakarna...
Ack du grymma värld!
Hur fort kan fyra veckor gå?
När jag satt vid skrivbordet på jobbet igen, kändes det som jag varit på kafferast en liten stund...
Well, well...
Nu, är man är Back in Buisness och värmen, den underbara, har kommit på riktigt!
Naturligtvis...
Orkade inte jobba en hel vecka hursomhelst, så jag tog en semesterdag på fredagagen! ha ha och det gjorde jag rätt i för jag hade det sååå skönt. Satt i stolen, i solen, i brisen på stranden och badade, badade o badade.
Det är det bästa som finns!
..att dyka ner under ytan - höra tystnaden... se fin vågmönstrad sandbotten, grön havstång mjukt svajande och små vita snäckor som lyser.
Drar handen genom sandkornen och de löser upp sig och virlar runt i ett salt kosmos där allting är viktlöst... ja, till och med jag då, trots all gó mat o dryck jag stoppat i mig hela sommaren.
och!
minsann, flöt det inte förbi en kontaktlins? Jodå, min... +1,0...
Tusan också!
tänkte inte på det, att om man dyker, ja då sköljs liksom en lins lätt ur ögat ha ha ha
-What´s new?
säger min man spydigt o menar att jag alltid varit enögd! (en antydan om att jag skulle hålla för hårt på Helsingborgs IF... förstår icke vad han menar med det?)
Nåja,
nu jag ser ganska bra med en lins också. Boken jag hade med mig gick att läsa om jag bara blundade med ena ögat och HIF det såg jag klart o tydligt VANN över Djurgården igår Ha!!!
Så tabellen i dagbladet blir man glad av att se utan att behöva vända upp o ner på tidningen.
Åh du vackra värld, vad jag njuter i värmen o tack o lov för vattnet!
(o:
-Det finns hantverkare och de ska också leva!
renoverade jag vår grill och ett gammalt parasoll.
När vi flyttade,
försvann nedre delen av stången till min kära gamla blåa parasoll.
Sambon,
tyckte vi bode köpa ny parasoll medan jag tyckte att den gamla var så snyggt blekblå i färgen. Att det finns ett brännhåll i tyget o att toppknoppen saknas spelar mig heller ingen roll, jag kan snida till en ny knopp!
Lätt!
så jag ville behålla det! och så fick det bli.
Dessutom,
hade jag kommit på den geniala idén att ersätta stången som saknades med en gardinstång jag inte längre behövde. Så efter lite justerande sandpappersfilning passade gardinstången som hand i handske och jag var nöjd!
Det var bara det,
att gardinstången var väldans lång... om sanningen ska fram, typ tre meter.. ja ni fattar så svårt att fälla upp ett så pass högt parasoll.
Så vi kapade med lilla sågen,
i etapper,
eftersom vi var rädda att den plötsligt skulle bli för kort (det är fullt möjligt) o då skulle det vara kört för det går inte att limma tillbaka, eller...
Jisses,
jag o sambon kan verkligen ICKE samarbeta när det gäller hantverk...
Brukar leja bort jobb eftersom vi är eniga om att hanverkarna också ska leva!
Men semesterledigheten gör åtminstone mig inspirerad, kreativ och Kvinnor kan!
I alla fall tänker vi totalt olika jag o sambon. Jag tänker rätt och han fel hahaha... så det är dööööjobbigt med sådana här projekt egentligen! Vad skulle man "pådet" undrar man i sitt stilla sinne.
Herre gud så dåååligt vi mäter sedan!
Ja,det är allmänt känt att jag aldrig kunnat räkna men sambon har ju trots allt ett förflutet som fackskoleekonom (vilket han skryter om när tillfälle ges) men inte hjälpte det.
Någon borde filmat oss idioter i aktion för det var så bakvänt så det blev ren komik.
Men roligt var det inte då, bara på distans, för jag urförbenad och hade PMS så det rööök ur öronen!
Ja, ja
vi gjorde så gott vi kunde, för har man startat måste man slutföra! (har jag alltid hävdat)
Till sist,
orkade vi bara inte kapa mer ... vi var så irriterade på varandra så resultatet av parasollrenoveringen liknar mer en flaggstång än en parasoll.
Dessutom inser jag att det är alldeles för litet i diameter. Ser ut som ett drinkparaply för att vara exakt. Det passade bäst på balkongen i lägenheten där vi bodde.
Proportioner - icke lätt!
Grillen,
har jag fått av en god vän för ett par somrar sedan och vännen i sin tur hade fått den av sin koloniträdgårds-granne som i sin tur hade ärvt den efter sin gamla sur-faster som flyttat till lägenhet som i sin tur.... näää ha ha de hade köpt ny bara, sådär rätt upp o ner som folk gör när de har pengar.
Men,
jag jobbar i kommunen och måste hålla i kulorna och är såå glad för denna begagnade om än något bedagade pjäs.
Emaljen,
har jag diskat och putsat så den skiner lika grannt som skalbaggens svarta lack!
Trähandtagen,
oljade jag noggrant in och skruvade fast så nu "rickar" de inte längre. De blev väldigt fina o mättade i färgen måste jag säga.
Av en händelse hittade jag Weberkolgrillstillbehör på ett byggvaruhus utanför staden. Tydligen finns det massvis av hyllmetrar med tillbehör o reservdelar för denna typ av grill, hade inte en aning om det... Men inser nu att jag har en grillarnas Rolls Roys!
Kom ihåg att om ni behöver ett nytt galler eller en matchande grillvante, fråga då bara butiksexpediten om:
-Var weberkolgrillstillbehörsochreservdelshyllan ligger?
Som sagt,
ett kanonbra sortiment som gjorde mig alldeles lycklig...
Ett kolgaller för botten som saknades blev det och en specialbeställning av en askbricka inklusive fästen som också fattades.
Nu tyckte dock sambon att det var:
-Ettförjävladyrtbottengaller!!! som han så stilfullt uttryckte det.
Jag hävdade dock fördelen med att välja god kvalitét framför billiga skitalternativ, så han gav med sig o jag fick mitt förjävladyrabottengaller.
Naijs (o;
Ja grillen är efter min eminenta insats:
-As good as new!
Framåt kvällningen,
när alla känslor lagt sig,
slog vi oss nöjda ner vid grillen med varsin kall öl.
Kycklingen doftade himmelskt...
rosmarin, citron, nejlika...
koltrasten sjöng sin kvälls-serenad från husnocken,
solen nuddade bokkronorna i Pålsjö,
sommarregnet strilade sakta,
sakta,
in under jackan längs ryggen, ett kryp bet mig innanför tröjan två gånger, välte ut ölen alltmedan drinkparasollet med hål o utan toppknopp gungde högt, högt över våra huvuden och vi speglade oss i den svarta blanka grilllockslacken!
Vi var sååå lyckliga...
...
...
...
-Jävla kryp!
...
...
...
-Synd på ölen!
...
...
...
...
...
...
...
...
Kviddevitt! . . .
Trevlig Midsommar!
Midsommar!
Tjohoooo ..
vad skoj det ska bli att pinka på majst.... eh hrmpff... eller jag menar ju naturligtvis att jag lovar matte o husse o svär vid mitt ungerska blod att;
jag inte ska pinka på majstången eller skälla på dansande barn.
Inte smita iväg till eventuella tikpinglor utan lov eller tigga vid bordet och framför allt kanske, att inte stjäla när ostbrickan på bordet står obevakad!
(-;
*håller klorna i kors bakom ryggen...
GLAD MIDSOMMAR!
/Niño
Vem är Zlatan?
det är jag Niño.
EM,
gillar jag. Kanske allra mest därför att de tvåbenta brister totalt i uppmärksamhet då och det går att utnyttja.
(o:
Som tex när Sverige spelade mot Grekland i tisdags...
Då, kom våra grannar in till oss för att se matchen.
Jag började med en klassisk utskällning på ungerskt manér när det bankade på dörren och jag började precis komma upp i rätt decibel när matte stoppade två grisknorrar i munnen på mig. Kom faktiskt av mig lite där skam till sägandes men tänkte att det nog var bäst att mumsa i sig denna knorr-delikatess så fort som möjligt så ingen annan tar den, så jag lade mig på mitt fårskinn från Ikea o njöööt (fast jag hade fullkoll såklart, bara så ni vet...)
Matte grejade för fullt i köket, pratade, pratade o skrattade. Matte o grannarna har alltid mycket att gå igenom med varandra verkar det som. Hon stekte kryddkorvar och det osade gudomligt, men inte får jag smaka av dem inte, så det är ingen mening att ödsla tid på att tigga. Tröstlöst, är vad det är...
Men,
till min stora glädje och förvåning(!) hade hon ställt fram sex tallrikar med finfina laxmackor på bordet i vardagsrummet!
De stod där i all sin prakt och detta totalt utan bevakning. Tvåbeningarna var församlade i köket!
(o;
Vilket tillfälle, ... Vilken chans... tar jag den innan den går förlorad...
Hmmm...
Det kan gå illa... får se hur jag ska lägga upp taktiken? En bra genomtänkt strategi är guld värd o oftast framgångrik, det vet jag av erfarenhet.
Börjar med att gå ut o titta till tvåbeningarna så de fortfarande är uppet i snacket..
Det var de..
Smyger tillbaka in i rummet igen och mmmm... vad gott den rökta laxen luktar... verkligen gott...
Om jag ställer mig på bakbenen så jag bli lika hög som en Grand danois, dessutom - LUFTEN ÄR FRIII - norpar en bit lax från talriken vid gaveln.. sallad? citron? åh nej inte för mig, endast det bästa. Bara lax.
Rycker den snabbt så tillbehören ligger kvar... lite duktricket över det hela, synd att förstöra ju... Matte har haft lite arbete med smörgåsarna...
Oh,... vad god den var... och ingen märkte något.
(o:
Detta är ju toppen, inget händer kan nog äta upp från en tallrik till.
Mums...
å en till bäst att inte skramla med tallriken för då märker matte det, hon har stora öron har jag märkt.
mmmmmm detta är ju ljuvligt...
Kanske kommer de tvåbenta snart , jag lägger mig en stund så att ingen fattar att det var jag. Tror jag ligger långt in under soffbordet.
Raaap! mm ja det var så den smakade.
Matte kommer in i mitt stora rum och hon tvärbromsar vid bordet o gapar av förvåning!
- Vaaa??? !!!
Åh neeeej, bara tomma formfranska, citroner o sallad kvar...
Niñoooooooooooooooooo!!!
-Vad har du gjort???
Varför gapar hon på mig? jag ligger ju här o sover lugn o fint... Inte anar hon väl att det var jag?
-Hörröduuuuuuuuuuuuuuu, gapgastar hon.
-DET var dåååååååååååååligt gjort Vovven! Jag vet att det var Duuuu Fyyyyyyyyyyyy!!!
Jag slår ner blicken
sedan muttrade hon något om att jag var alldeles fet o smord kring skägget och på kvällen kommenterade grannen att jag drack väldigt mycket vatten.
Ja, ja,
detta var det värt. Husse fick ingen lax, men han gillar mig i alla fall det vet jag. Han klagar aldrig på mig som matte gör, honom har jag lindad kring lillklon liksom.
Ny match på lördag.
Får se vad människorna ska bulla upp för delikatesser då? Blir säkert något gott.
EM är topppen.
Men vem är Zlatan?
Vov!
/Niño
