Alltså,
när jag var liten o gick i andra klass hade skolan för sig att man skulle kontrollera barnens ryggar. Det gick till på så vis att när ungarna hoppat klart över plintar o bockar efter gymnastiklektionen och skulle passera ut till omklädningsrummet så stod en av småskolefröken Stina Nilsson utsedd "kontrollant" (alltså en jämnårig elev) vid dörrhålet.
Vid dörren fick man dra av sig tröjan så kontollörskan med sin arm i vågrätt läge mot varje elevs rygg kunde måtta.
-Godkänd! sa hon högt o glatt om utifall ryggen var rak som en fura.
-Nästaaa, ropade hon sedan och så fick alla en ryggkontroll av flickan på åtta år och en passerbiljett ut till lek frihet på skolgården.
Om...
man inte som jag, fastnade i filtret som kallades Madeleine.
-Frööööken, skrek hon med gäll skrikig äcklig stämma, så det ekade i hela Slottsvångsskolans gympasal.
Fröken Stina tittade mot oss och Madeleine gapade tvärs över salen:
-Marias rygg är inte raaaaaaaaaaaaaaak!
-Schhh, sa jag.
-Den är visst rak!
-Näää, det är den INTE, svarade hon och satte bestämt näsan i vädret.
Hon såg arg ut.
Fröken Sina kontrollerade själv och kunde konstatera samma sak.
-Det var jätteduktigt Madeleine, sa hon.
Jag som hade tyckt fröken var snäll hela tiden. Jävla helvetes Madeleine tänkte jag. (pappa har lärt mig att svära!) Hon var svettig bakom glasögonen fast hon inte varit med på gymnastiken.
-Då får vi gå till syster imorgon, sa fröken.
-Gå nu o klä om Maria.
Jag sa absolut ingenting.
Ner med sockiplasten o den blå gympadräkten i min hemmasydda blommiga tygpåse som jag ärvt efter mamma o tyckte jättemycket om, kunde alla blommorna på den visste hur bladen såg ut och att det var två små hål vid en av violerna. Ingen annan gillade min gympa påse, det skulle vara röda till tjejerna o blå till killarna om allt skulle vara rätt.
Rätt var jag sällan.
Dumme Putte,
som var så blond o söt men ack så elak, var först med att skrika glåpord på skolgården när jag kom ut från omklädningen, och han berättade för alla som var intresserade om att Marias rygg var sné, som han uttryckte det.

Det blev skolsyster, doktor röntgen osv
jag hade scolios, en sjuklig böjning o deformation av ryggraden ha ha ... som det står att läsa i en läkarbok.
Härligt!
Ja ja
nu har detta alls inte hindrat mig från att leva livet och ont har jag inte så värst ofta.
Men jag avråddes från att arbeta i vården och jag borde ha ett stillasittande arbete sa man.
Enda gångerna min rygg gör ont är när jag sitter mycket stilla...
Hursomhelst ville jag komma till att idag,
har jag varit och köpt en jättefin topp som jag verkligen gillar.
Men, så var den ganska urringad så man såg bh-banden och det går absolut inte an.
In i bh affären då också, tänkte jag glatt, jag behöver köpa en specialare som har banden långt isär.
Så står man där i eftertankens kranka blekhet och beskådar den småfeta kroppen o ångrar alla öl o alla chips o allt annat gottsom slunkit ner i glada vänners lag.
Nåväl, det värsta är dock att när man provar bh´n ser man ju ryggen i "backspeglarna"!
Fy faraoooo så sneeeeeeeeeeeeeeeee já eeeeeeeeeeeee....
"GestapoMadeleine" i småskolan hade rätt, tänker jag ...
ja ja jag skiter i att titta baktill så känns det bättre igen så jag viker undan spegeln lite.
Smart va?
Så kommer biträdet
-Hur gååår det, frågar hon och drar bort draperiet.
Swoooach!
Svälj.... 
-Jättebraaaa, säger jag o flinar upp mig.
-Det är bara det att jag är  ju lite sné, så behåar sitter alltid lite konstigt på mig...
Biträdet tittar på ryggen o utbrister:
-OJ jahaaa... Vá syyyyynd.
Idiot!