Det var en ooovanligt stooor...
Vi stod på grusgången och var mitt i en intressant diskussion då en äldre dam kom gåendes förbi...
-Hejsan lille vovven! vill du hääääääääälsa? ja, kom så...
*Niño hälsar...
-Vad duuuuuu vaaaar fiiiiiiiin.
Ja ni vet säkert hur det brukar låta.
Man ler lite fånigt o hummar liksom med.
-Det var en ooooooooooooovanligt stoooor Pudel! sa hon.
...
-Alltså, det är int...
-Min syster hade också en Pudel, men det var inte alls så stor som denne, utan mer såhär. Damen visar höjden med handen.
-Jaha, sa jag... trevligt. ... Men, detta är en...
-Men den var mycket svartare än din. Din är ju mer grå! ska de verkligen vara så grå?
-Jaa... alltså det är inte en Pu...
-Är det en hane?
-Ja!
-Då är det därför den är så stor!
...
...
så traskade hon vidare neråt grusgången...
Ha hahahaaaaaaaaaaa...
Här är den oooooooooooooovanligt stoooooore!
(o;
Förresten,
har jag fortfarande bekymmer med att Gråben skäller ut andra (han)hundar vi passerar. Han gör det bara när han är kopplad!
På brukshundklubben gör han däremot inte så!
Men jag har börjat bli förbannad på det nu, så jag tror att jag är mer tyyyyyyydlig!
Det är ju själve den, att det ska vara så.
Är han okopplad finns inte bekymret alls.
Så,
jag traskar runt i Pålsjöskog och ber utskällt folk o deras hundar att passera om igen!
-Hallå! ropar jag. Kan ni komma tillbaka?
hmmm ... då slutar han.
Kommer sedan en ny (han)hund! då jäklar, drar han igång igen med ny attack!...
För traaaaaaaaaaaadigt är det!
Försöker
verkligen att få honom att sitta (han vill lägga sig) så han har ett bra alternativ jag kan berömma.
Vet inte riktigt hur jag ska göra? kan inte alltid ha honom lös.
;o)
Sista utvägen får annars bli experterna Göran & Bea.
;o)
Ack o ve, måndag imorgon!
Har FEM! jätte-stoooora röda kliande ömma bett i baken! Fått gratis i Pålsjöskog när jag gått där i kort kjol. Värst är att jag inte kommer att kunna klia mig närhelst jag vill imorgon på jobbet..
Krafs, krafs...
krafs...
...
Unge Herr Gråben, dagens sommarpratare...
Kära lyssnare!
Det är jag som är Morris... Motalamorris... presentationen travesterar nästan Bond... det var inte meningen.
Idag ska jag sommarprata!
Morris,
är namnet jag fick av min snälle uppfödare Barbro, men jag kallas Niño, av min förträffliga flock i Helsingborg som jag kom till i åttaveckorsåldern.
Husse, var den som efter en lång färd söderut, kom fram till namnet...
Egentligen, (visst är det ett märkligt ord ?...)
ville de ha något fotbollsrelaterat,
typ Zlatan, Kaka, Messi, Xavi...
...Zidane, Zinedine, Beckham...
...ja de höll på heeela vägen hem från Motala där jag är född.
De prövade allt:
-Grenoli
-Skoglund
-Bosse Larsson!
-?, menade matte.
-BosseLarssonHiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiit !
-Nä förresten, det ligger inte riktigt bra i munnen ... kom han fram till.
Tack gode gud för det säger jag bara.
-Maradonna?...
-Pelé?...
-Juan-Luigi Buffon då?
-Men han är ju målvakt!
-Ja, än sen? han é bra o den italienska klangen är ju så vacker.
...
...
-Inte ?
-Nehepp...
I den stilen,
fortsatte de ... timme ut o timme in o ni aaaanar inte hur orolig jag var emellanåt!
på tal om fotbollsgrabbar...
vår gata sa husse:
Niño!
-Aaawww... sa matte med fån-förälskad ton!
-Så mjukt o gulligt...
-Visst, sa husse Niño kallas ju alla småpågar i Brasilien o där kan de lira boll, ...nästan lika bra som i Hässleholm!
-Japp! vi tar med den spanska stavningen, sa matte.
Niño ... "Den lille pojken"
Då,
anade jag,
att det var så jag skulle kallas.
Morris, skulle snart vara ett minne blott... o jag menar det passade ju inte alls för jag morrar ju aaaaaaaaaaldig...
(Bli tungan svart när man ljuger?)
Japansk stavning finns också, Ninjo.
Den japanska formen har en vacker betydelse. "Being varm in Ninjo!" som japanerna själv uttrycker det menar då att den personen har har en vacker själ, är medkännande, sympatiskt och fungerar fantastiskt i relation till andra... en person som alltid blir omtyckt...
Asså...
Ni hör själva!
Där har ni MIG!
((o;
En annan skojare i min flock är den ibland något introverte...
Allesandro del Piero...
..en procelyt som vandrar kring i sakta gemak.
Ibland är han som en sten... liksom dööö och man funderar på om han redan passerat över till andra sidan?... brukar dubbelkolla genom att krafsa lite på honom med tassen...
Plopp! då kommer han ur sitt skal o gäspar förstrött.
Det händer att Alessandro äter min mat! Då hör man klonk, klonk! från köket. Det är när han klättrar över kanten på min matskål.
Samtidigt får matte ett hysteriskt anfall o skriker:
-Ni Landsköldpaddor är vegetarianer! vet du inte det???
Tänk ändå att hon tilltalar en padda... Alessandro gör ingen ansats att flytta sig ur matskålen.. han kan inte heller!
Annars unnar jag honom lite "torr-kulor", de är inte särskilt goda i alla fall o jag äter inte alltid upp... eftersom min strategi är att väntar ut... se vad som "bjuds" ... grillspett, lax.. ostar...mmmm... brukar dyka upp till helgen. (o:
-Tänk inte tanken! ... säger matte när jag går ifrån min mat utan att ha rört den.
Att hon kan läsa tankar?... min människa, imponerar faktiskt!
kunde lika gärna kallats Houdini - Han är på rymmen då o då!
Första rymningsförsöket, var inte så brilliant... Han lämnade sin inhägnad (kompostgaller! jättebra säger matte så kan han inte hoppa över!) på kollo o traskade iväg!
Men,
människorna satt i stugan och åt frukost och matte titta ut genom fönstret precis när Alessandro spatserade förbi, så... det var bara "in på rummet" för honom igen.
Nästa rymning,
var mer avancerad, måtte han ha filat på ett tag "den lille välvde"...
Matte o husse hittade inte honom i heeheeela koloni-trädgården o gick förskräckta omkring o lyfte på krusbärsbuskar, tuvor o stenar.
Husse kom på, att det vore klokt att kolla eventuellt uppsatta meddelande och minsann fick han "träff"!
En skitig lapp satt uppklistrad på "dassadörren":
Haha, människorna körde förlägna till Drottninggatan och återfick Alessandro i en blå "Bigpacklåda". Där satt han nådigt, placerad på ett stort isbergssalladsblad på vilket han också förstrött knaprade ..
Flickan som hittat honom vid flaggstången fick en STOR peng av matte och blev glad.
Husse tyckte att hon kunde fått behålla honom... men det vågade han inte vidhålla eftersom matte blängde på honom.
Hoppas han inte vill ge bort mig?
Aaaaanä, klart han inte vill.
Vi åkte hem från Drottninggatan och husse sa:
-Men, han e så jädra traaadig,.... tösabiten kunde gott fått behålla honom! Hon hade blivit glad..
Matte stirrade ner i Bigpacklådan och sa:
-Landsköldpaddor äter för fan inte isbergsallad! fattar de inte det?? Det ska vara Ruccola o maskros. Det borde de haft råd med de som bor så flott på Drottninggatan!
Staaaaaaaaackars Alessandro... Tuuuur JAG hittade dig!
-Fan, muttrade husse... kommer aldrig att bli av med honom. Medellivslängd runt åttio... får fundera ut något annat...
Skrattet klingade elakt o han fick en vass armbåge i sidan av matte. (välförtjänt)
Här är han vår lille välvde vän...
* * *
Var på kräftskiva hos min kompis Baz !
matte hade gjort Gåbortspresent
När vi kom var såklart Månen på plats!
T hade gjort roliga dekorationer till glasen!
G var i hatten!
Baz är bra på leka o busa så honom gillar jag!
Men, vi fick inte vara uppe på bodet vilket var lite trist! se här hur svårt jag har det...
Men det tyckte husse inte var mer än rätt! (elakt grin? eller är det jag som "läser in"...)
Denne höll örnkoll från bersån!
T gillar jag jäääääääääättemycket!
...
Festen fortskred... o Bazil avancerade..
Sådär, äntligen KONTAKT! Mmmm vitlöksbröööd...
Efter ovanstående orerande önskar undertecknad alla tittare o lyssnare en trevlig Helg!
/"Den lille pojken"
* * *
Man ska samla húena på tallrikskanten...
Helg igen!
Hurra!
Härligt...
ska på kräftskiva med góa, góa vänner ikväll och spektaklet ska gå av stapeln i en bok-berså!
Jag ääääälskar kräftskivor!
Det är något visst...
när augustimånen... stor o rund hänger där på himlapällen som vacker fond. Tittar jag upp mot den i sommarkvällen känner jag mig verkligen som ...en rymdvarelse!
För det är man ju... tänk - vi bor i rymden!
visst är det svindlande...
När jag var liten,
åts det alltid kräftor på Nyårsafton,
alltså fick jag o lillasyster sensommar-ritualen redan i modersmjölken. Eftersom människan, lär stå på sin intellektuella höjdpunkt redan i sjuårsåldern (!) var det säkert en bra tid för effektiv inlärning av något så grundläggande som konsten att äta kräftor.
-Hattar på!
-Hurra!
-Så ska ni veta töser,
att dessa röa djur har blivit levande kokta i en gryta tillsammans med sina kompisar, sa min (snälle?) morfar!
-Bryt av kräftans framben, de med de stora klorna alltså... åsså Å mé huet! sa pappa
-Skrapa ur smöret bakom hjärnan, ät upp det o njuuut! Suuug sedan o sörpla i er spadet från kräftans huvud, flikade mormor in.
Kräftsmöret var det godaste mormor visste, förutom gåsa-skinnet på Mårtensafton då...
-Knäck skölden och drag ur kräftans kropp. Snitta upp densamma o ta bort den äckliga svarta tarmsträngen. Ät! Alltså INTE tarmen för då blir ni mycket sjuka! sa mamma
-Så samlar ni húena snyggt, liksom på parad på tallrikskanten! Så kan vi räkna dem sedan, sa mormor. (förklarar kansek varför jag är så dålig på matte)
Sjung o ta en sup! sa ALLA.
Nä,
ingen sup för lilla mig-på den tiden alltså,
men...
självfallet lärde jag mig alla snapsvisor utantill och sjöng dem hellre än gärna, med glatt humör i skol-salen framför griffeltavlan hos Fröken Stina Nilsson på åhörardagen. Detta till både föräldrarnas och frökens förfäran!
Iklädd hemmasydd (naturligtvis...fan, fan, fan! Putte, min kärlek satt ju också i salen) blå kjol med rosa penséer, vit tyrolerblus därtill (...att man bara överlevde socialt med sådan klädsel) o med perfekt dansk accent;
...
...
...
"-Den lille maen med den röe näsa
han kan ej skrive ej heller läse.
Men dricka brännvin o spille kooort
och kysse piiier,
dé kan han godt!
Jajaemenn!"
Vidare,
sjöng jag gärna om Ulrik Pedersen... en annan Dansk med förkärlek till kvinnor o glädje, men det är en annan historia o den ska jag inte trötta ut er med.
Det är allt lite Motorsågsmassaker över kräftskivor...
Förresten hatar jag skräckfilmer!
Sådant fördummar mänskligheten anser jag, däremot hackar jag gärna o har mig i en stackars(?) levandekokt kräfta!
Nåväl,
eftersom den fantastiska företeelsen kräftskiva ärväl värd att bevara känner jag som mor att det är vikt att föra arvet vidare till nästa generation.
o här bjuder jag på en scen ur verkliga livet... yngste sonen när han var två!
..Det ska böjas i tiiiid...
Joels kommentar var:
-Jag diiiiiiiiiiiiiiiill inte!
-Dill o dill.. det hör till.
-Men mamma jag är rädd för klooooorna!
a..sjåpa dig inte!
(o:
Gullegull
(Lägg noga märke till hur ung o ofördärvad man var hahaha)
Nehepp, nu ska jag in i duschen o iväg
Trevlig Helg!
(o:
-Å ja ska träffa Bazil, han som pissade på julgranen!
Vov!
Niño
