Mycket,
hundträning denna veckan.
Först  Bevakning o tjänstehund med Hemvärnet. Spännande värre med grönklädda pondus-tjejer, kamoflagebyxor, ordentligt knäppta fickor, fullt uppdragna dragkjedjor, välputsade kängor, keps o insamlat hår som inte flyger omkring i vinden.
Det pekades med hela handen o vi smög tysta omkring i skogen...
Ja grabbaaaar haha...
Fick se en färdig-utbildad o certifierad vovve, en rottweilertik, i aktion och det var minsann imponerande.
Hundföraren (som alltid går först i ett förband, tufft tufft) började med att kontrollera vinden (som knappt kändes) genom att hålla upp en fjäder som hon fäst i en tunn sytråd. Cooooolt o lite indianstuk  över det hela. Efter vindkontrollen "kopplade hon om hunden" och man riktigt såg hur han stelnade till i kroppen när han förväntades att arbeta.
Hunden skulle söka av ett område och höra o hitta ett par figuranter som låg gömda.
När hunden markerade spår eller vittring visade hundföraren genom handtecken för övriga vilket det var samt riktning.
Niño,
fick prova och det gick bra, han är ju inte så hög som en rottweiler men han ställer sig på bakbenen på välkänt Pumimanér (o; och tar vittringen på samma höjd i alla fall.
Full koll på vovven alltså! 
 
Onsdag var avslutningsdag med "Coach-Göran".
Han är nu certifierad hund-coach och har fått sitt mycket välförtjänta diplom, undertecknat av självaste generalsekreteraren i SBK. Tuuungt!
Vi som varit hans ekipage (tre stycken) bjöds på smörgåstårta samt filmvisning i vår klubbstuga o vi skrattade så vi hade kramp i magen o tårarna rann...
En jättetrevlig kväll med massor av hundsnack.
Fick varsin dvd med en dryg timmes film från våra bravader under senaste halvåret. Jisses som man ser ut... haha ja självanalysen är otroligt jobbig men ack så viktig för att utvecklas.

Bea,
fantastiska Bea, har varit Coach-Görans högra hand och kameraman. Hon har filmat i ur o skur... och det med samma glada humör hela tiden.
Totalt outtröttlig skulle jag vilja säga.
"Å sicket ett  väder det vatt sedan..." Snö, hagel, regn, ösregn, skyfall, storm, blåååååst blask slask lerigt mögigit o skitigt men hon har filmat o filmat o vi har övat o övat o övat...
Verkligen trevligt så här i efterhand att få det hela på film.

Imorgonbitti,
blir det spårträning på Söderåsen med aktivitetskursen o då hoppas jag på fin-fint väder för det har det varit nu i fjorton dagar.

Igårkväll,
satt vi på kökstrappan i kvällssolen o njöt av varsin kall öl...
Denna underbara plats - KÖKSTRAPPEN- som speedmäklaren ville riva för något mer modernt, stort,flott typ spiral! Tur man tar det sakta med förändringar, för det är absolut bästa stället att sitta på.
Hursomhelst, vovven var i trädgården men svansen var RAK o slak.... Han som har världens mest hårt knutna knorr i vanliga fall.
-Vad är det med vovven? sa sambon,
-Kolla svansen!
Han stod under träden med sin slaka svans (vovven alltså, inte sambon) o tittade uppåt.... så hoppade han upp o ner mot grenarna och skällde o skällde tittade på oss o fortsatte markera upp mot genarna med höga skall.
Vi tänkte att det satt en stackars fågel bland grenarna, men vi såg inte någon.
Vovven for upp till oss på trappan, ställde sig med tassarna i knäet på mig o tittade upp mot himlen o morrade riktigt, riktigt farligt, ett sådant morr ni vet som kommer långt ner från magen ...
Såå...
vi tittade också upp i det blå...
och
då...
såg vi...



Ha ha ha...
Full koll på den hunden alltså.
(o:
(Obs,
lägg märke till vår fantastiska helsingborgshimmel! Så molnfri o blå! )