Skaffade mig ett gäng pallkragar i våras,
sådana är i ropet numera och minsann, formatet passar utmärkt till vår lilla, lilla täppa.
Jag tänkte - nu jääädrar, nu ska här eko-odlas! så jag kavlade jag upp blårutiga storskjortan, drog på stövlar o stråhatt och satte skoffan i vår skånska teg.

Nu är det i och för sig på det viset,
att lådorna fortfarande står tomma…
Asså, det är ju själve tusan att jag jämt står kvar o stampar i min stora ambivalens.
Vilka frön ska jag så?
Har ni förslag?
Hjälp mig!
för jag blir yr av fröpåseställningar…

En funderare på kökstrappen,
i kvällssolens sken med gott sällskap av Herr Gråben, Koltrasten och en iskall Carlsberg gjorde susen och vi enades om en specifik gröda - sparris!
Hurra, för dessa långsmala kulinariska härligheter skimrande i grönt. Tror dessutom mig veta att de är perenna, sååå praktiskt.
Visst är sparris himmelskt i all sin enkelhet,
nygrillade åsså en god olivolja ringlad över, lite grovt salt och kanske ett par hyvlade spån Parmesan...mmm =)
Gråben, anser dock att sparris helt klart är överskattat och är mest inne på att Parmesan är det fina i kråksången.
-Typical Osttjyyyvnumerouno-utlåtande, säger jag bara.

På sin post...

Vittring - aha, byte i sikte... men jag låtsas som ingenting så kanske människorna går sin väg...

Action...

I full gärning...

Reträtt...

=)