Igår,
körde jag för att hämta ena sonen vid färjorna (eller vid "ällbee", som vi Helsingborgare uttrycker det ) i stan och då;
hamnade jag i ett moln...
Fullproppat med folk vid rådhuset. Uppflugna på bänkar, statyer, sida vid sida med Mange Stenbock och med kameramobiler framme, beredda o med förföntansfullablickar riktade mot korsningen stod de...
Kan väl inte vara enbart därför Skodan kör förbi? tänkte jag...
Bränt gummi, avgaser och rök luktade långa vägar. Såg knappt något.

Grabbar,
i ombyggda, tillbyggda, stylade bilar med spoilers, luddiga tärningar o wonderbaum gjorde burnouter allt vad de orkade! De gav järnet skulle man kunna säga. Snurrade runt, runt med sina bilar så det tjöööt och blev svarta rykande streck på asfalten. De flinade självbelåtet och kikade över axeln efter spåren de lämnade. Säkert jätterätt, coolt och imponerande när man är intresserad.
Hmm.. ja ja
Där kom jag! i "Skoda-gogo" och tack o lov att all gummirök låg tät framför rådhuset för jag syntes knappast.

Nåväl,
körde mina ungdomar till en kräftskiva i Höganäs och när jag vände hemåt valde jag den underbara, vackra, långsamma vägen längs kustremsan... Grå läge, Lerberget, Viken, Domsten, Laröd... Det är sååå grannt längs havet. Det blänker o gnistrar av tusentals stjärnrelexer i vattnet. Måsarna glidflyger och svalorna slår. (Tänk, så skönt att vara fågel... )
Passerar pyttesmå söta fiskarlängor. Kör ner om varje liten hamn. Vackra gammeldags rosor blommar i de små trädgårdarna fullständigt förtrollande, fiske-nät på tork, stockrosor, halmtak... det är en idyll.
När jag kommer till Sofiero står det ungefär trehundra raggarbilar på ena åkern! Får betar på den andra! Det var ju också en syn.
Cadillacks, o allt vad de heter? höll på att rulla ut på vägen i en till synes aldrig sinande ström och jag klämde in mig ungefär i mitten av denna enorma amerikanare-karavan.
Ack, hur gick detta till?
Inga avstickare förrän nere i stan...

I en fart på max tio kilometer per timme, gleeeed vi i en armada av gungande jänkare ner för Tinkarpsbacken o längs hela Strandvägen. (ja utom jag då, för Skoda kan inte gliiida så sakta utan att hacka, så jag hoppade mer fram...typ, liksom! )

Blänkande krom,
slitna skinnvästar, än mer slitna grabbs i västarna, skinnsäten, cigg bakom örat, cigg i mungipan, solbrillor i pannan, ölburkar, plastglas med grogg som skvimpar över kanten, blonderade blondiner med för långt hår som skriker tjohoooo! och sjunger med i refrängen från musiken som dunkar ur bilradion, tatueringar och minst sagt grovhångel i baksätena...
Folk,
stod ute längs trottoaren, på balkonger, altaner och i fönster hängde de, gamla, unga, halta o lytta och alla vinkade!
o jag vinkade tillbaka!
(nääää,
jag gled så långt ner jag kunde på sätet och hoppades att jag icke syntes.)
Hur felplacerad kan man bli???
Skoda P O W E E E R !!!
Yeahhh grabbar!!
Japp,
det var Vallåkra-träffen igår med touch av  vallfärd minsann.
and I,
was a part of it...