Igår fredag kväll,
var vi på brukshundklubben och tränade. (visst, jag vet, jag SKA försöka att skaffa mig ett liv)
I mörker blåst lera och regn - där stod vi!
(o:
Lurvtussen,
var duktig, även om det blev ett kort pass.
Platsliggande och Stanna (sitta kvar) körde vi, för det brukar inte gå bra, Niño-rackarn brukar smyga efter mig när jag gått fem steg... men igår, gick det klockrent! (o: Trallalalala...
Plötsligt,
kom ett par STOOORA hundar förbi (nära, nära... PERFEKT störning, som en skänk från ovan) och när dessa okända bestar passerade, övervägde vovven naturligtvis att rusa fram och gapgasta i gammal känd stil!
Men, tji fick han,
för precis när han beslutat sig att genomföra sin hemska plan och baken lättade från gräsmattan,.. då, precis i det ögonblicket, tog matte fram värsta Furir-stämman och tro det eller ej mina vänner, Unge Herr Gråben svalde och valde att sätta sig ner igen i leran och fokusera på matte!!! (även om hans ena öga sneglade på de främmande hundarna tills de försvann!)
Detta utmärkta val premierades naturligtvis,
jag blev så himla, himla glad och han fick både köttbullar, boll o glada tillrop!
HURRA!
vad jag är bra! (o: jag lyckades B-R-Y-T-A honom! måtte detta etsa sig fast som en vacker bild i hund-minnet!
Nåväl,
vi for hem, leriga o härliga (man ska sluta när man ligger på topp!) duschade och lagade till en Italiensk Lasagne a la Maria (ett av mina paradnummer!) tände ljus i massor och njöt av kvällen.
Härliga Helg!