Pumipromenad o Nimis
Förra helgen var vi på Pumipromenad!
Jättekul.
I år blev det skogen vid Hovdala i Hässleholm där det finns en hundslinga. Sara o Ann Sofie arrangerade, TACK ni båda för att ni fixar o grejar så vi alla kan ses.
Jätteskoj!
(o:
"Rundan",
vi traskade tog en timme och vi, ja det var 16 (!) pumisar, en spaniel o en sheltie med hussar o mattar! En ovanlig syn kan jag lova.
Det är vackert i snapphanebygden, bokskog och härlig utsikt över Finjasjön.
Efter promenaden grillades det och mystes vid strandkanten (Guldkusten).
Niño vägrar att bada!
Han vill inte ens se åt vattnet! Ser lustig ut, ungefär som om han mår illa av åsynen...
Men,
de andra vovvarna badade för glatta livet.
Niño försökte dra med gänget bort från vattnet med lyckades inte så bra med "repantaktiken". Tack o lov.
Tror att avskyn mot vatten kommer av att han som valp hoppade i dammen på Sankta Maria (utan avsikt). Vilket misstag! Han försvann ner i det unkna dammvattnet och kom upp igen med minst sagt skräckslagen blick.
Sambon härhemma sträcker på sig och säger att:
-Vi har en mycket klok hund, som icke badar i Finjasjön. För det finns minsann "bajs-tollar" i det vattnet.
Detta uttalande ska ni veta, bygger på att sambon (som ju är Hässleholmare) vid unga år (femtiotalet) gick i simskola just vid Finjasjön. Nu var han inte den bästa av eleverna i simskoleklassen utan snarare tvärtom...
och i sådana fall är det alltid bra att vara försedd med argument som leder uppmärksamheten bort från eventuella svagheter...
o säger man sig ha sett: "- Tollar" i vattnet! " Tja, vem vill simma då???
Får nog jobba på dessa fobier... Både med husses o vovvens...
-Jag ska inte bada i alla fall!
(Niño i förgrunden...)
I söndags,
var vi på härlig utflykt med våra vänner Björn o Anette.
Vi stack till Kullaberg o Nimis.
Verkligt dramatisk natur och brant som bara den! Spikskor-på! liksom.
Nimis, det omdebatterade drivvedskonstverket finns djupt därnere, otillgängligt vid strandkanten.
Man får klättra ner och det är brant! gäller att hålla tungan rätt i mun. Drivved o brädor hopspikade till smala långa tunnlar ohöga, höga torn. Åhej åhå lite lekstuga över det hela...
Vovven var med och han tyckte det var kul. Lyckliga själ, som har fyra ben att hålla balansen med. Väl nere blev det välförtjänt fika bland stenar i storm.
Goda Äggmackor, stekt bacon, kesoplättar o kaffe Mmmm...
Här är vi! (Ner kommer man alltid!)
(o:
Fick mig en blåsning av en surkärring när vi var på väg upp.
-"Stackars lilla hund", sa hon och gav oss en besk blick.
Inte var det synd om Niño, han klättrade bäst av alla, var modig där det var svåra passager och litade på mig!
Ja, Coach Göran skulle varit stolt om han sett vårt fina samarbete. Vovven löd hela tiden och på något vis blir det så. När något är lite extra svårt och man måste anstränga sig för att klara något man inte brukar, då samlar man sina mentala krafter och det går bättre än vanligt.
Ungefär som att spela match mot starkare lag... ofta spelade man som allra bäst när man blev utmanad.
Jä-la käring! som skulle försöka ge oss samvetskval... Det var ju hennes egna känslor och hon halkade själv o slog ändan precis när hon uttalat sig. (-;
Bättre om hon koncentrerat sig på sitt.
Då hade hon också lyckats!
(o:
Jättekul.
I år blev det skogen vid Hovdala i Hässleholm där det finns en hundslinga. Sara o Ann Sofie arrangerade, TACK ni båda för att ni fixar o grejar så vi alla kan ses.
Jätteskoj!
(o:
"Rundan",
vi traskade tog en timme och vi, ja det var 16 (!) pumisar, en spaniel o en sheltie med hussar o mattar! En ovanlig syn kan jag lova.
Det är vackert i snapphanebygden, bokskog och härlig utsikt över Finjasjön.
Efter promenaden grillades det och mystes vid strandkanten (Guldkusten).
Niño vägrar att bada!
Han vill inte ens se åt vattnet! Ser lustig ut, ungefär som om han mår illa av åsynen...
Men,
de andra vovvarna badade för glatta livet.
Niño försökte dra med gänget bort från vattnet med lyckades inte så bra med "repantaktiken". Tack o lov.
Tror att avskyn mot vatten kommer av att han som valp hoppade i dammen på Sankta Maria (utan avsikt). Vilket misstag! Han försvann ner i det unkna dammvattnet och kom upp igen med minst sagt skräckslagen blick.
Sambon härhemma sträcker på sig och säger att:
-Vi har en mycket klok hund, som icke badar i Finjasjön. För det finns minsann "bajs-tollar" i det vattnet.
Detta uttalande ska ni veta, bygger på att sambon (som ju är Hässleholmare) vid unga år (femtiotalet) gick i simskola just vid Finjasjön. Nu var han inte den bästa av eleverna i simskoleklassen utan snarare tvärtom...
och i sådana fall är det alltid bra att vara försedd med argument som leder uppmärksamheten bort från eventuella svagheter...
o säger man sig ha sett: "- Tollar" i vattnet! " Tja, vem vill simma då???
Får nog jobba på dessa fobier... Både med husses o vovvens...
-Jag ska inte bada i alla fall!
(Niño i förgrunden...)
I söndags,
var vi på härlig utflykt med våra vänner Björn o Anette.
Vi stack till Kullaberg o Nimis.
Verkligt dramatisk natur och brant som bara den! Spikskor-på! liksom.
Nimis, det omdebatterade drivvedskonstverket finns djupt därnere, otillgängligt vid strandkanten.
Man får klättra ner och det är brant! gäller att hålla tungan rätt i mun. Drivved o brädor hopspikade till smala långa tunnlar ohöga, höga torn. Åhej åhå lite lekstuga över det hela...
Vovven var med och han tyckte det var kul. Lyckliga själ, som har fyra ben att hålla balansen med. Väl nere blev det välförtjänt fika bland stenar i storm.
Goda Äggmackor, stekt bacon, kesoplättar o kaffe Mmmm...
Här är vi! (Ner kommer man alltid!)
(o:
Fick mig en blåsning av en surkärring när vi var på väg upp.
-"Stackars lilla hund", sa hon och gav oss en besk blick.
Inte var det synd om Niño, han klättrade bäst av alla, var modig där det var svåra passager och litade på mig!
Ja, Coach Göran skulle varit stolt om han sett vårt fina samarbete. Vovven löd hela tiden och på något vis blir det så. När något är lite extra svårt och man måste anstränga sig för att klara något man inte brukar, då samlar man sina mentala krafter och det går bättre än vanligt.
Ungefär som att spela match mot starkare lag... ofta spelade man som allra bäst när man blev utmanad.
Jä-la käring! som skulle försöka ge oss samvetskval... Det var ju hennes egna känslor och hon halkade själv o slog ändan precis när hon uttalat sig. (-;
Bättre om hon koncentrerat sig på sitt.
Då hade hon också lyckats!
(o:
Kommentarer
Postat av: Annika
Hej!
Pumipromenader låter jättemysigt,skulle gärna hänga på om jag inta hade så långt att åka! Sura kärringar är inte mycket att bry sig om, jag tror att Ninõ hade hur kul som helst när han klättrade.
Ha det bra
Postat av: skogsnuvan
Kul ställe. Hur kommer man på idén att bygga något sådant. Jag har också varit där och klättrat med Björn. Vi har en del klätterbara berg här också som jag ska klättra i någon gång men det får vänta till våren
Trackback
