Fasen ,det börjar bli kallt!
Brrr
Vinterjacka, tjocka kängor, yllestrumpor och halsduken snurrad tre varv motsols så får det gå.

Meeen,
jag gillar inte att frysa. Skulle trivas utmärkt i ett varmare land tex i Italien...
där växer citroner över ens huvud och där svalkar medelhavet när det är mycket hett.
Mysiga förtrollade stenlagda pittoreska innergårdar, skön skugga, slingrande bouganvilla, terracottakrukor med prunkande pelargoner på trappen...

och så det Italienska köket
Mmm...
Oliver, olja, pasta, tomat, vitlök, rosmarin o citron...
Fisk, skaldjur, kyckling en enkel skivad persika till efterrätt och pistageglass i oblatstrut då och då...
Una birra grande i skuggan under ett träd... en enkel espresso.
Prutta iväg på en vespa, svalkas av fartvinden och komma smidigt fram...
Tänk att få säga Grazie, bon giorno o bona sera... Arrividerci...  det är som musik.
Bella Italia...


espresso... mmm...

Men nä..
Här får jag nöja mig med att det växer äpplen över mitt huvud och att sundet svalkar när det är mycket hett, ungefär en sketen vecka vartannat år om man har tur.
Nylagd altan har jag också med romerskt mönster minsann, men det är för jä-la kallt iskuggan så man får ha infravärme efter klockan fem, slingrande Silverregn, terracottakrukor med förkrympta pelargoner i brist på sol på trappen...
och så det Svenska köket...
Hmm...
Potatis, morötter, gul lök, kålrot, palsternacka, dill o persilja...
Torsk, sill  äpplekaka till efterrätt o en isglass vartannat år när det blir varmt...
En stor stark (o: som kostar en halv förmögenhet inomhus på puben i värmen... en kopp svart Zoegaskaffe.
Cykla i motvind och frysa om fingrarna fram till midsommar... Vinden biter i kinderna o skär i öronen så det gör ont även i juli men man kommer smidigt fram och jag har min drömcykel... min Skeppshult, cyklarnas Rolls Roys (o:
Man får säga Tack, goddag, godkväll o På återseende...

Ja ja,
det ÄR bra här hemma om än aningen för kallt.
Men jag längtar till Italien ... det har jag alltid gjort.
ända sedan mamma läste Italienska språkkurser när jag och min syster var små och då kan ni tro var vi var på fester med Italienska föreningen. Vi lärde oss att säga Ciao och come si ciama? Så man är ju inskolad sedan barnsben.
Varje sommar rattade pappa bilen (ja en orange Vaz) söderut och vi fick lyckan att tillbringa många somrar i Italien.
I baksätet satt vi inklämda mellan mamma o mormor så det var mer än fullt i bilen och så kräktes jag var sjätte mil, vilket jag brukade skriva om på vykorten som skickades hem.

Hej!
Nu är vi i Italien!
Kräkte i Tyskland både i Hamburg och i Rothenburg sedan i Österrike tre gånger.
Alperna är höga.
Maria!

Min pappa svär alltid när han kör bil...
Vet inte varför, men så har det alltid varit och jag och syrran stämde in i kör när han sa:
-Satans jävla luspudlajävlar!
eller när vägen var ojämn:
-Helvetes satans jävla brunnalock!
Ja, ja
det var bara ett litet smakprov, han kan mycket värre (o:
Ciao!