Alltså,
idag är det tredje advent, men här känns det inte som om den verkliga julstämningen vill infinna sig.
Ingen gran hemma som vi alltid haft...
Kan det bero på att vi ska flytta???
Vi har bott på samma kära gata i snart tjugo år, men nu är det dags,,,



Jag har en förmodad medelålderskris,
eller som Gunilla en god vän säger:
Du har H i Adhd (Hyperakivitet) och det är nog så sant.
(vi är glada för att ställa 25-öres diagnoser på alla som passerar, så se upp)
Spanade in ett alldeles utmärkt, kärt gathus för ett par månader sedan, perfekt läge i Hbg, nära skogen och stranden som ju lätt ringar in intressena.
Men dyrt! Jäkla Marknadsvärde...
Ack o ve!
Sambon,
gick till banken med en Preempåse (innehållande viktiga dokument-o-handlingar) i näven, (går det an?) ha ha och undrade om det gick bra att låna ett par miljoner?

Det gjorde det... påsen till trots.
Senare samma dag, blev vi inlåsta i stadens fina underjordiska garage därför han hade glömt sin plånbok med bensinkortet som vi behövde för att komma ut.
Plånboken låg på bankmannens skrivbord!
Nervöst beteende? Javisst!
Gathuset hursomhelst, är byggt 1905 av en murarmästare minsann.
Ligger i sutteräng..
C:a 100m2.
Mycket att göra!
Kök...trädgård... osv osv och vi som har tummarna mitt i nävarna båda två! Verkligen.



Vad har vi gjort???
Ångesten,
ligger numera som ett vått täcke över ansiktet var morgon, och man undrar hur allt ska gå?
Lägenheten vi bor i är till försäljning, men det går trögt... finns för många till salu.
Ja, vad ska man säga? Vi har alltid så fruktansvärt dålig tajming på allt... en viss tröghet alltså.
Inte bara jag på hundkurserna.
Visningar av lägenheten är numera vardag, känslan av att inte kunna "leva som man brukar "  är påtaglig. Hela tiden ska allt vara ordentligt, liksom, stylat.
Inga personliga saker framme och hur lätt är det med tre karlar i huset?
Riktigt jobbigt är det. Jag skurar dasset för jämnan, fäller ner ringen tretton gånger om dagen, för det ska verka bättre än det är...
Vet aldrig när det kommer någon.
Sambon och jag, sover på sofforna numera, vi är trångbodda!
Har inte haft sovrum på sexton år! utan sovit på madrass på golvet och nu har den åkt ut för den "passade inte in" när lägenheten ska presenteras för presumtiva köpare...
(kära madrass vad jag saknar dig...)
Två tonåringar inklusive flickvänner och grabbhalvor i tvåmetersklassen med skäggstubb till kompisar, i trängsel.
Kan lova att sociala kontrollen i vår familj är 100 procent! Inget har undgått denna moders ögon o öron! På gott och på ont! Ha ha...
Men,
på tisdag har vi tre(!) sovrum, all of a sudden, så då kan vi kan variera oss som vi vill...
-C'est la vie!
och det som inte dödar-härdar.
dessutom,
ska sambon få ett snickarbälte i skinnimmitation i julklapp!