Nu har vi fått nycklar till vårt hus!!! (o:
Sköldpaddan (Alessandro del Piero) har somnat  i ett hörn på övervåningen och lär inte vakna förrän i mars när ljuset återvänder, för att då först upptäcka att vi flyttat (om sköldisar nu över huvudtaget reflekterar?)
Niño springer runt o luktar i alla hörn. Han har också prov racat i trädgården och det gillade han!
Såg så kul ut när jag släppte ut honom han blev liksom förstummad och tittade på mig o undrade:
-Får jag springa här?
-Allt vad jag orkar?
och när jag sa:
 - Visst! Hopp o lek!
Ja, då jäklar! Wrooooooom runt ,runt, runt äppelträden fram o tillbaka haha
Äldste sonen,

flyttade direkt in i pannrummet  o dekorerade med lite ljusslingor, sådana som han älskar (blingbling) och är så glad så glad att han ler upp till öronen.

Yngste sonen,

är ju mer fisförnäm och har synpunkter på spackelmärken i väggen, att lysrörslampan är oändligt ful och måste ner direkt!!! INNAN han behagar flytta in, minsann.

Igår,

kom grannarna med varm vin-glögg på termos, nybakade lussekatter och pepparkakor på ett fat. Efter husesyn, satt vi sedan i vardagsrummet bland flyttkartonger och mös allt vad vi kunde med endast levande ljus i vintermörkret...

Sådant är särskilt, och underbart.
Trevliga, goa grannar är guld värt!

Och!!!

IDAG,

hoppas vi sälja vår lägenheten till en dam. Ska komma slutgiltigt besked snart.
Måtte det gå vägen.

Igår,

skruvade vi bort förra ägarnas mässingsdörrskylt med en osthyvel! Det var det bästa som hände den dagen.

Gubben, som bodde i huset är en nämligen en opålitlig, elak o beräknande man. En skum typ helt enkelt...

Skylten är väck och det var liksom en ritual att utföra, ett avstamp! Skönt.

Hängde istället upp vår juldörrkrans och den glittrade grannt i mörkret. Då var man nöjd!
Imorse,
kom jag förbi huset i dagsljus och insåg att kransen är förfärligt anskrämlig, förmycket, typ... "gräll" är nog rätta ordet.

Men!

den ska hänga där,
detta året.