Vi har en Pumi,
och det är en alldeles särskild säregen älskvärd liten lurvig tufsig varelse.
Tllgiven, kelsjuk, glad, pigg, alert alltid på g...
Han kom till oss i februari 2007 nio veckor gammal och sedan dess har han förgyllt tillvaron. Sanna mina ord.
Inte en lugn stund längre, och det var ju precis det jag önskade...(?)
Niño (Morris) föddes i Motala hos Barbro Gustavsson Lucianatten 06.
Mamma är Clara (Livets Brur) óch pappa är Jambo (Akinnaz junior Jambor)
Lilla góa Niño, vad du är Välkommen till oss.
Valpkurs på Helsingborg Brukshundklubb har vi "genomlidit" (-; ha ha
Jag o Niño har varit på plats i ur o skur, med ett smil, men leendet på läpparna ,medger jag, blev nog stelare och stelare för varje gång.
Stackars Niño, hade han inte haft en så kass hundförare som matte hade han förmodligen varit ett lydnadsess!
För jag har riktigt dålig tajming!
Tro inte att jag inte har ansträngt mig för det har jag verkligen gjort! Somnat med kursboken på näsan och plågat familjen, vänner o kollegor med prat om endast hundträning.... bla bla bla
Vandrat omkring i kvarteret med en skällande ulltuss och försökt och försökt.
Till slut kändes det som att famla i mörker.
Instruktörerna hade tålamod som änglar men inte fattade jag bättre för det! Ja ja de "ströp säkert ett par kuddar i linneförådet" men de höll god min.
Till slut dök hur som helst brukshundklubbens "problemlösare" Claudi upp och undrade hur det gick? Ha haa
Hon gav handfasta råd och uppmuntrade och visade hur jag skulle bete  mig.
Hon är som Cecar Millan på tv! Woooauoow!
Tack och lov för Claudi. Hon är min första guru i hundvärlden.
Den som brydde sig på riktigt om oss.
Nu började jag tjata om henne i hemmet.
Kanske såg man lite ljus i mörkret trots allt?
Ja ja valpkursen avslutades med pompa o ståt, och sedan blev det fortsättningskurs i Allmänlydnad.
Vi har tränat och tränat men Niño fortsätter att gasta o gapa värst av alla hundarna! Ibland hörde jag inte vad instruktörerna sa (såå piiinsamt)
Hujedamej varje onsdag hade jag ångest när jag körde iväg till "klubben" . Men jag vill ju så gärna ha en lydig hund!
Jag tänker INTE ge upp.
Sådetså.
Men,
hur tusan hamnade det gapgastandeskrikande lurviga toviga svarta monstret i andra ändan av kopplet?
Ja ja allt är en enda lång självrannsakan och analys, och som alla vet är det ÄGAREN som gör hunden!
Kursen slutar med Allmänlydnadspasset.
13 moment ingår i det provet och det kom minsann en oberoende domare för att bedöma oss.
Vi skulle klara att:
Sitta tyst i bil med störning (ja hundarna alltså)
Gå fint i koppel (detta gäller också hundarna och tro det eller ej men DET lyckades denna gång)
Passera främmande hund (som en dans det också, vilket inte tillhör vanligheterna)
Bringa hunden i passivitet
Inkallning (Klockrent! vårt Paradnummer ju)
Inkallning med störning ... Hmmm här gick vi bet. När störningen som var en boll kastade så slängde sig Niño bestämt över den och var så glad så glad att han inte alls ville sluta trots att matte skrek NEEEJ! allt vad hon kunde, Detta var ju sååå skoj! Tjohoooo jag drar en extra repa runt apellplanen också -Komigennu alla hundkompisar Spring med miiiiig istället för att stå fint o glo Komnuuu Wrrooooommmm!!!
Till slut kom han igen men då var det kört.
Här behövs mer träningminsann ! Annars blir det inte fler kurser PUNKT!
-Är inte Pumi lättlärda?
-Hygglo!
Kvarsittande med störning, som vi alltid brukar klara, gick också åt skogen...
Trix däremot gick galant för det kan vi! RULLA RUNT ! vips så är det gjort APPLÅDER!
Hovbugning
Ja ja sådär ungefär har våra första kurser sett ut.
...sedan kom instruktör Göran in i bilden och det ska jag skriva mer om imorgon för det är en annan historia.
NU
ska jag snart gå till Olympia och se HIF slå Austria Wien i Uefa cupen.
Dé ni!