Jag har en personlig Coach!

inte på gym utan på brukshundklubben!

Göran, heter han.

Det är mycket, mycket Göran nuförtiden, ha ha...

Hundkurser, är inte så himla lätt! eller är undertecknad osedvanligt trögfattad. (tyvärr är det är nog det senare)

Mitt gapgastande-lurviga-toviga-gråsvarta-niokilosmonster står på bakbenen i andra ändan av kopplet och hoppar och stör allt o alla.

Matte, måååste vi stå här stilla och måste man verkligen vara tyst???

Nä, kom alla hundkompisar och dra en repa med miiiiig

Tjohooooooooooooooooooooo!!!
-Voooov!
-Skall
-Skall
-Vooooov!

Wrooooooooooooom ... draaaaaaa i kopplet allt vad jag kan.

Puh, säger jag bara...

Vet inte hur det blev så här, men det lär bero på föraren(?) hur hunden uppför sig.

En numer vedertagen sanning, dessutom omskriven i varenda modern hundbok!
F-n trót..

"Coach-Göran", är en gammal räv i hundsammnhang kan ni tro och han har tränat hundar i 30 år.

Just nu får han en cach utbildning på fin-fina hundskolan utanför Uppsala! Har glömt vad det heter.
Ni förstår detta är på en higher level.

(-;

Så,

behövde han ekipage till sitt utbildningsprojekt och då blev jag o Niño utvalda, bland en massa andra.

Ska man bli glad då???

Ha ha ha fattar ni, bara för jag är så ofattbart trööög och har riktigt dålig tajming.

Jag o Niño blir filmade hela tiden, när vi gör fel och när vi gör rätt!

Man är "nog snygg" i nerdragen mössa och skitiga kläder.

Filmen visas sedan (för utsålda hus) på hundskolan som utbildningsmaterial! (el avskräckande exempel?)och G förklarar hur han coachat ett "hopplöst fall" till framgång...

Tur, man bor långt ifrån säger jag bara.

Vi är ute i ur o skur för jämnan, bla på Enteks lager i 5 timmar (!) för att leta försvunna människor bland rostiga grävskopor och en annan massa sten bråte, precis som räddningshundarna gör!

Det var riktigt riktigt kul tyckte jag.

Vi har jobbat massor på kontakten Niño och jag.
Jag har lärt mig mycket, men har fortfarande massor kvar.
Tur, tur tur att G tog hand om oss!
Jag är riktigt, riktigt glad för det.

Göran är i trevlig, tycker jag, åtminstone tyckte jag det, fram tills i lördags, när jag plötsligt råkade zooma in hans mössa, medan vi stod och pratade i regnet!

Vill egentligen inte skita ner bloggen här, men där stod L BOIS!!!

Jag avbröt mitt i vår konversation, och sa:

-Va f-n står det på mössan? inte Bois väl???

-Jovisst, det gör det! sa G och sträckte upp sin redan långa kropp och log brett.

- Men,

går det inte att vika kanten inåt istället? undrade jag.

Det gjorde det inte,

och på frågan om han möjligtvis sett "di röe" sänka Austria Wien på Olympia? höll han på att gå av på mitten!

-Nämn icke Olympia! sa han samtidigt som han backade två steg, jag får utslag på hela kroppen när jag hör HIF!

Ha hahahahahaaaaaa

Ni skulle höra honom,

han forsatte:

- Jag är från Landskrona och älskar Bois ända in i hjärta o själ! och NU, är hund-kursen avslutad!

sedan pratade han något om 6-2, fattade aldrig vad det var??