-FILMEN var verkligen bra! =)
Senaste tolv veckorna,
har undertecknad varit hjälptränare till Coach-Göran & Bea i en Tävlingslydnads grupp på Helsingborgs Bruks. Deee ni! =)))
Alltså,
tillsammans med ”De omvittnat skickliga instruktörerna” för att citera lokala organet. Stackars dem, säger jag bara, som fått asa på mig hela vintern, höhö...
Aja, skämt åsido,
nååågon nytta har jag säkert gjort, jag menar...
vem tror ni det är som både kan placera ut koner med stil o finess för att senare samla in dem igen med samma elegans? Juuust det, jag!
å vem tror ni kan kånka ut hopp hindret ur förrådet och vice versa utan att varken snubbla eller bli andfådd? Jajamensan - här har ni mig - igen!
Dessutom,
kan jag kommendera! jovisst, sambon kände till det sedan tidigare, men för er andra så kan jag upplysningsvis numera lydnadskommendera. Aaaningen hackigt men i alla fall. Min absolut största bedrift på planen, enligt mig själv, var dock att klara tandvisning på en Rottweiler ;) fick skärpa mig ordentligt och det gick men jag menar, de är ändå, liksom – respekt! de-där-bestarna... eller inte? förmodligen var det Helsingborgs snällaste Rottweilertik men, men har man nu inte så jädra många hundtimmar i sig så har man inte o då sitter hjärtat i halsgropen lik förbaskat.
Meeen jag lär mig och det är det som varit det fina denna vintern gott folk jag har lärt mig massor av Coach-Göran och Bea och det har varit sååå inspirerande.
Nu, ska jag bara överföra det på Herr Gråben också... det kommer, det kommer jag lööövar! Ehh, jasså ni hade hört det förr...
Här är trion =)))
och här är hela det glada gänget på avslutningsdagen.
Appropå kommendering,
visste ni att man kan tänka att man ritar en Hatt när man kommenderar Linförighet? Tänker man på så vis får man med både höger, vänster, helt om, halt o hela fadderullan - smart.
Det har varit ett härligt gäng kan ni tro, med fina, fina hundar och de har övat flitigt - underbara utveckling.
vid andra utbildningstillfället filmvisning! Tror ni att tekniken fungerade? Nä just det... alltid är det nån jevvra kabel som stretar... meeen som tur var tog Coach-Göran tag det hela en vacker lördag, då vi hade extra träning. Bea var inte där, hon var på tennis... Bomp, vridhuvudet Bomp, vridhuvudet, bomp vridhuvudet osv...
Äntligen film! som vi hade väntat och som vi längtat!
Eller hur var det nu igen?
Minns inte redigt...
Kanske väntar någon fortfarande framför rutan där ute i stugan... hahaa
”Filmen” blev en visa och visst är hoppet det sista som dör.
Instruktörs-Bea,
är en enastående eldsjäl med kroppsspråk utöver det vanliga. Hon behärskar onekligen konsten att Språngmarchera med höga knän! -Åmajgadd! säger jag bara När hon förevisar bleknar självaste John Cleese i Monty Phyton. How to walk silly kan definitivt lägga ytterligare en gångart till registret och jag kan inte sluta att skratta när fjällan går igång, om man så säger.
Apportering,
är ett moment madamé Bea brinner för och en fem minuters liten utläggning övergår hurlättsomhelst i en fytiominuters... Inte sant Göran? (stackars karln stod utanför med sin hund Bilbo o väntade medan Bea höll hov i stugan om apporteringens sköna konst. Göran såg mer ut som ett åskmoln än instruktör där under mössan när Bea äntligen avslutat sitt favoritämne. Meeen han ska vara glad att hon inte pratade om labbar o jakt, för DÅÅÅ jäklar hade han stått där ute fortfarande, sanna mina ord)
Här är en liten FILM snutt från skogsträning...
vet e tusan vart ljudet tagit vägen???
Hör ni något?
Va?...
Tydligen är det ett genomgående tema haha
Film funkar inte för oss helt enkelt!
Den får ligga här i alla fall trots man inte hör vad folk säger... Hmmm =(
Ja det har varit mycket där i tisdagkvällarnas vintermörker.
Vi startade i 12 minusgrader,
såg knappt något veckan därpå i snöstormen,
vi slirade runt i lera, halkade på is, snubblade på grävlingarnas jordhögar alltmedan det blåste, regnade småspik eller haglade. Vi fick uppleva islossning, skottlossning, glaskroppsavlossning och loss som kommando.
Allsvenskan,
dessutom
drog igång under tiden, bara en sån sak och naturligtvis missade inte Mr Landskrona, ja Coach-Göran alltså, tillfället att dra på sin evinnerligt fula Bois-mössa. Han skrämde nästan bort deltagarna men inte gick det bättre för Boisarna i premiären för det... Brommapojkarna säger jag bara Göran OCH Heja HIF =)
Grand finale,
slutligen och jag fick vara ringsekreterare tillsammans med domare Berndt. Berndt är en "gammal stöt", en sådan man absolut kan lita på. Bea agerade tävlingsledare och allt gick seriöst tillväga och efter konstens alla regler. Ordentlig ring, poängvisning fotografering osv...
Hundarna var sååå duktiga, hussar och mattar också om än lite tagna av stundens "allvar".
Det hela avslutades med prisutdelning och tårta i klubbstugan.
Bea hade tillverkat jättefina handmålade muggar till 1.a, 2:a och 3:e pristagarna och pjäserna delades ut under andäktig spänning, trummvirvel tadaaa och folkets jubel!
3a 1a 2a
Glada pristagare =)
=)
Individuella bilder efter Lydnadsklass 1
Guldpåsar !!!
Kramelikram
De hade fixat kort med namn på hundarna o foto av sig själva.
Så snällt och så glad man blir.
Jag har haft så himla kul och det känns tomt nu.
Tack! Göran & Bea för finfina veckor och för att jag fick vara med.
/Ringsekreteraren ;)
När man nästan gett upp på att du skulle skriva så kommer det. Ett långt roligt inlägg igen. Hundar det är grejor det och ni verkar ha haft kul och inget tal om att du har något bett i något finger efter att stoppat in handen i olika hundmunnar. Fint det. Nu har väl bokskogen i Pålsjöskog slagit ut och står i sin finaste ljusgrönaste skrud. Jag minns nog hur det var.
Här blommar ingenting och det är knappt plusgrader
Åhh Anita, bokskogen är en dröm med mattor av vitsippor o ljusgröna skira blad! Vet ju att du har kärleksfulla minnen härifrån. Jag älskar den skogen och är där nästan varje dag. Den o havet är ju liksom Helsingborg.Snart kommer dina HÖGA riddarsporrar igång, Inge är sååå avundsjuknpå dem haha
Hoppas värmen snart kommer uppe hos dig också. Kram
Så himla roligt allt låter. Jag tränade vardagslydnad med Poppan för länge sedan och minns det som otroligt roligt, särskilt att spåra var kul.
Och förstås sammanhållningen i gruppen och den goda stämningen, ja allt det där som du förmedlar. Vilken trevlig klubb ni verkar ha!"
Christina,
ja spåra är särskilt skoj, då får hundarna verkligen vara hundar och i sitt rätta element. De imponerar med sinna fantastiska sinnen och vi människor står oss slätt. Det är så härligt att se när de vill samarbeta med oss människor och kommunikationen mellan människa o hund gör mig varm i hjärtat.
Vi har en jätte-trevlig klubb och vi har haft så himla skoj på kursen. Du kan tor att jag har skrattat hela vintern där ute, i ur och skur =)
Halloj!
Här har man fasat hela vintern för vad som ska komma på bloggen. Å inte är det mycket du har missat inte. Till och med kalsongmössan skymtade jag :-). Så klart vi sett filmen, i alla fall jag, här hemma.....
Och jag får bara hålla med, vilken rolig kurs vi haft. Jag skrattade i bland så jag hade ont i käken. Är nästan lite öm fortfarande.
Hade så gärna hälsat på dig men vi var bara nere 3 dagar så tiden räckte inte till. Det var i alla fall trevligt det vi hann och så fick jag träffa sonen Micke några dagar
