Vallning i Mörrum, Ekebergs gård.
Vov!
Denna helg har jag varit på resande fot.
Först
var jag i Älmhult och hälsade på hos min mattes systers jobb på IKEA of Sweden. Jag fick stanna i bilen tyvärr, men i alla fall. Tänkte att vi snart skulle hem till systern i Lönsboda o där är det kul, så jag höll min lugn.
Precis som jag trodde, kom vi till Lönsboda där mattes systers familj bor och där är det underbart. Skog o sjö o härligt. Människobarnen där tycker om mig och vi spelar fotboll o springer tillsammans.
Vi gick en lång skogsrunda runt sjön och grillade kotletter på elden ute den kvällen. Synd bara att jag inte fick några, det blev de torra kulorna som vanligt!
Matte säger att jag inte får gå nära elden och sedan måste jag ligga en bit ifrån när de ska äta.
Bäst att lyda för hon ger sig ju aldrig...
När jag skulle provligga deras sängar blev det också liv i luckan, konstigt, för hemma får jag mysa i sängen hur mycket jag vill. Kanske det bara är hemma som det går an?...
Matte sa något om inkonsekv.... vet inte (krångligt ord) vad hon menade men men ... jag la mig på golvet i stället så blev det lugnt.
Matte o jag sov i gästrummet som ligger tvärs över gården ovanpå vedboden, och det är alltid lika skoj, för då får man vara uppe hela natten!
Det finns gott om möss i väggarna och det känns så härligt att nosa markera o skrapa precis där de är, ligga o vaka o fara upp när det hörs något litet ljud, det är underbart tycker jag.
Matte är trist för hon bara klagar och säger att jag ska gå o lägga mig.
Men,
jag är ju den STORE SORKFÅNGAREN!!! har hon glömt det?
Till slut blev det lite enahanda att spåra väggmöss i månsken, så jag la mig att sova vid fem på morgonen, då var jag trött.
Matte väckte mig klockan sex ,men då var jag seg o ville helst somna om...
Matte sa att vi skulle ut o vidare så jag fick hasa mig upp i alla fall. Kanske blir det skoj?
Hon pratar nämligen om ett slags djur som har mycket ull och som jag ska få träffa...
Vi tog en tidig promenad i ett frostnupet skogslandskap. Jag fick spår på ett råådjur direkt och jag tänkte följa efter men matte kallade in mig och jag fick inte följa så som jag hade tänkt mig, men det kan kanske bli en annan gång hoppas jag? Det var ok att komma till henne också för hon har jättegott godis i fickan som jag får var gång jag kommer till hennes sida.
Vi åkte vidare till en fantastiskt underbar plats vid Mörrumsån i Blekinge.
Skönt att sträcka på benen när vi var framme på: Ekebergs gård.
och vet ni vem som också var där?
Min brorsa Phenix, min pappa Jambo och deras människor. Kul verkligen.
Jag gillar o ser upp till min pappa, han är snäll, tålmodig o lugn. Han blir bara sur om jag försöker ta godis från hans matte Annikas väska. Han vaktar den nämligen. Här är ett foto av honom så ni ser hur han ser ut;
Brorsan,
var lite ilsken av sig, vet inte varför, men han morrade mot mig hela tiden, jag fick inte komma för nära för då visade han tänderna!
Men det var kul att se honom i hursomhelst och han hade snygga vita tänder utan tandsten.
En massa andra pumisar var också där.
Vi blev insläppa en o en i en rund hage ...
...där det fanns vita ulligakrylliga typer på fyra ben som inte sa vov utan:
-Bäää bä...
De var väldans trevliga tyckte jag.
Jag nosade dem i baken och efter vi presenterat oss kom jag snabbt på att det gick fin fint att springa runt, runt dem, skälla lite och ta ett motsatt varv.
Wrooom...
Matte hejade på! (ja hon var så glad hela dagen förresten, fast hon såg vilsen o felplacerad ut i hagen hela tiden hahaha.)...
(Sara Jansson, Zappa o Stimms människa, har tagit detta foto, tycker jag ser cool o farlig ut här)
... o hon tyckte jag var duktig så jag fortsatte.
Tjohooooo......
En kille i hatt var också med...
... och han hade en stav med en böj på slutet som han slog i marken ganska nära mig och då vände jag o sprang mot andra hållet och då flyttade de ulliga djuren på sig! det var jättekul och matte blev glad igen.
Får heter de visst, de kryllliga typerna alltså.
Herde heter han i hatten eller var det Calle? minns inte så noga men han tyckte att jag var bra på att valla!
Matte har köpt en ny ryggsäck med inbyggd stol, den var perfekt att ligga bakom o få lite skugga, ni förstår det var så himla soligt hela dagen och jag blir lite varm i pälsen då.
Mattes syster filmade lite så här får ni se hur duktig jag var.
Ok,
untill next time
Vov!!!
/Niño the shepherddog
(his shepherdess (maria) sends her regards too)
Ciao!
Denna helg har jag varit på resande fot.
Först
var jag i Älmhult och hälsade på hos min mattes systers jobb på IKEA of Sweden. Jag fick stanna i bilen tyvärr, men i alla fall. Tänkte att vi snart skulle hem till systern i Lönsboda o där är det kul, så jag höll min lugn.
Precis som jag trodde, kom vi till Lönsboda där mattes systers familj bor och där är det underbart. Skog o sjö o härligt. Människobarnen där tycker om mig och vi spelar fotboll o springer tillsammans.
Vi gick en lång skogsrunda runt sjön och grillade kotletter på elden ute den kvällen. Synd bara att jag inte fick några, det blev de torra kulorna som vanligt!
Matte säger att jag inte får gå nära elden och sedan måste jag ligga en bit ifrån när de ska äta.
Bäst att lyda för hon ger sig ju aldrig...
När jag skulle provligga deras sängar blev det också liv i luckan, konstigt, för hemma får jag mysa i sängen hur mycket jag vill. Kanske det bara är hemma som det går an?...
Matte sa något om inkonsekv.... vet inte (krångligt ord) vad hon menade men men ... jag la mig på golvet i stället så blev det lugnt.
Matte o jag sov i gästrummet som ligger tvärs över gården ovanpå vedboden, och det är alltid lika skoj, för då får man vara uppe hela natten!
Det finns gott om möss i väggarna och det känns så härligt att nosa markera o skrapa precis där de är, ligga o vaka o fara upp när det hörs något litet ljud, det är underbart tycker jag.
Matte är trist för hon bara klagar och säger att jag ska gå o lägga mig.
Men,
jag är ju den STORE SORKFÅNGAREN!!! har hon glömt det?
Till slut blev det lite enahanda att spåra väggmöss i månsken, så jag la mig att sova vid fem på morgonen, då var jag trött.
Matte väckte mig klockan sex ,men då var jag seg o ville helst somna om...
Matte sa att vi skulle ut o vidare så jag fick hasa mig upp i alla fall. Kanske blir det skoj?
Hon pratar nämligen om ett slags djur som har mycket ull och som jag ska få träffa...
Vi tog en tidig promenad i ett frostnupet skogslandskap. Jag fick spår på ett råådjur direkt och jag tänkte följa efter men matte kallade in mig och jag fick inte följa så som jag hade tänkt mig, men det kan kanske bli en annan gång hoppas jag? Det var ok att komma till henne också för hon har jättegott godis i fickan som jag får var gång jag kommer till hennes sida.
Vi åkte vidare till en fantastiskt underbar plats vid Mörrumsån i Blekinge.
Skönt att sträcka på benen när vi var framme på: Ekebergs gård.
och vet ni vem som också var där?
Min brorsa Phenix, min pappa Jambo och deras människor. Kul verkligen.
Jag gillar o ser upp till min pappa, han är snäll, tålmodig o lugn. Han blir bara sur om jag försöker ta godis från hans matte Annikas väska. Han vaktar den nämligen. Här är ett foto av honom så ni ser hur han ser ut;
Brorsan,
var lite ilsken av sig, vet inte varför, men han morrade mot mig hela tiden, jag fick inte komma för nära för då visade han tänderna!
Men det var kul att se honom i hursomhelst och han hade snygga vita tänder utan tandsten.
En massa andra pumisar var också där.
Vi blev insläppa en o en i en rund hage ...
...där det fanns vita ulligakrylliga typer på fyra ben som inte sa vov utan:
-Bäää bä...
De var väldans trevliga tyckte jag.
Jag nosade dem i baken och efter vi presenterat oss kom jag snabbt på att det gick fin fint att springa runt, runt dem, skälla lite och ta ett motsatt varv.
Wrooom...
Matte hejade på! (ja hon var så glad hela dagen förresten, fast hon såg vilsen o felplacerad ut i hagen hela tiden hahaha.)...
... o hon tyckte jag var duktig så jag fortsatte.
Tjohooooo......
En kille i hatt var också med...
... och han hade en stav med en böj på slutet som han slog i marken ganska nära mig och då vände jag o sprang mot andra hållet och då flyttade de ulliga djuren på sig! det var jättekul och matte blev glad igen.
Får heter de visst, de kryllliga typerna alltså.
Herde heter han i hatten eller var det Calle? minns inte så noga men han tyckte att jag var bra på att valla!
Matte har köpt en ny ryggsäck med inbyggd stol, den var perfekt att ligga bakom o få lite skugga, ni förstår det var så himla soligt hela dagen och jag blir lite varm i pälsen då.
Mattes syster filmade lite så här får ni se hur duktig jag var.
Ok,
untill next time
Vov!!!
/Niño the shepherddog
(his shepherdess (maria) sends her regards too)
Ciao!
Under Stattenaläktaren på Olympia...
Igår vann Rögle,
därmed är Ängelholmarna klara för högsta serien i hockey. Kul!
Det var så himla spännande. Avgörandet kom först tjugo sekunder före slutsignalen.
Guldhattar på och tjo o tjim.
Inget går upp mot en spännande match med rafflande slut.
Känslorna stormar och vi skrek framför tvn så vi blev hesa!
Allsvenskan,
har kommit igång igen och det är ju ett vårtecken så säkert som något. HIF (mitt hjärta) har klarat det bra med två vinster och en oavgjord match.
So far so good.
Jag är (by the way) född o uppvuxen på Olympiaområdet. Helsingborgs fotbollsarena låg tvärs över gatan och den självklara lekplatsen för oss ungar på gårdarna omkring, var förstås Olympiafältet med omgärdande skog.
Ofta smög vi in under träläktarna, det luktade socker, snus, murket trä o piss, men där kröp vi glatt bland kapsyler och kexchokladpapper och letade tomglas. Stattenaläktaren var bäst.
Vi pantade alla våra flaskor och köpte godis för pengarna. Sedan klättrade vi upp med våra gotte-påsar i ett träd högt högt med utsikt över forbollsplanen.
Mina röda knästrumporna (a la HIF ha ha) hade kasat ner till anklarna och benen var fulla av rispor o blåmärken. Knäna hade skrubbsår och var alltid jordiga, men det kände jag inte för jag var lycklig och fri där jag satt på min gren med benen dinglande högt upp i luften och ingen såg oss där där uppe bland blad o fåglar...
Pengar,
fick jag aldrig hemma men det gick att ordna.
Antingen,
plockade vi blommor ringde på dörrar o försökte sälja.
En gång kom en tant på att vi hade plockat blommorna i hennes egen trädgård och då fick vi lägga benen på ryggen...
Annars,
knackade vi dörr och sjöng:
-Säg mig du lilla fååågel, högt upp bland palmens blaaad,
hur kan du ständigt sjuuunga o alltid vara glaaaaaad....
Jag hör din röst var mooorgon, jag hör den varje kväääll,
men lika ren é stääämman och tonen lika sääääääääääääll!
Det ekade fint i trapphusen i de gamla patriciervillorna på Olympia.
Alla verserna tog vi (valuta för eventuella pengar) och hoppades att folket skulle vekna o sticka till oss en slant.
Tredje alternativet,
att tjäna pengar på var det att leta under trätrallen i de gamla gröna telefonkioskerna.
Vi brukade gå "en penaga-runda" på stan när vi var utan sekiner.
Ofta gav det en hyfsad förtjänst faktiskt. Mest var det tio och tjugofemöringar, ,men ibland hade man tur och hittade en femtioöring och jäklar då var det fest!
Sedan var det ju också så att hade man "plundrat" en automat så visste man också att det tog ganska lång tid innan det föll ner nya mynt under trallen,
så man fick ha tålamod...
Det gällde också att inte tala om för andra ungar att man hade en pengakälla för då var det ju kört.
Glömmer aldrig den gången jag skulle gå till den "bästa" automaten för att utöka kassan. Det var längesedan jag varit där så jag var säker på att få napp.
Halvvägs
mötte jag Putte, en grabb från granngården, när han såg mig komma gående log han sitt elakaste leende (på snedden liksom) och sa:
- Det är inte lönt att du går dit Maria, för jag har redan varit där!
Så vek han ut sin skitiga hand framför ögonen på mig och där låg fyra tjugofemöringar och en hel krona!!!
Jag kan höra hans elaka skratt eka i öronen fotfarande i denna stund och jag minns hans snor under näsan och vet exakt hur det lät i gruset när han vände om o sprang iväg hemåt våra gårdar för att fira triumfen. Så mycket han hade i handen hade jag aldrig hittat där någon gång.
Jag vände om och gick hem till mormor istället.
Hon bjöd på saft o bullar o kakor som vanligt på sin balkong och sedan spelade vi cittra och sjöng:
-Å bonden han körde till Furuuskooooog, hejom fejom falleralleraaaaaa...
och så skrattade vi allt vad vi kunde.
Idag,
har jag tagit ledigt och det är så skööönt.
Har startat med sovmorgon för jag tror jag behövde skönhetssömn och nu ska jag vidare till vår kära kära koloni och vårbruka.
Jag gräver tills jag blir trött och sedan sätter jag mig vid söderväggen med en kopp kaffe och tittar på fåglarna.
Det är lycka.
Pumin springer runt, runt, runt om stugan tills han stupar och då lägger han sig under stolen och vilar.
Då har vi det gott.
Ikväll,
ska vi till Björn o Anette och höra om Norrland, där de var i påskas.
Ska bli jätteskoj. Hoppas vi får se bilder också.
Trevlig Helg!
därmed är Ängelholmarna klara för högsta serien i hockey. Kul!
Det var så himla spännande. Avgörandet kom först tjugo sekunder före slutsignalen.
Guldhattar på och tjo o tjim.
Inget går upp mot en spännande match med rafflande slut.
Känslorna stormar och vi skrek framför tvn så vi blev hesa!
Allsvenskan,
har kommit igång igen och det är ju ett vårtecken så säkert som något. HIF (mitt hjärta) har klarat det bra med två vinster och en oavgjord match.
So far so good.
Jag är (by the way) född o uppvuxen på Olympiaområdet. Helsingborgs fotbollsarena låg tvärs över gatan och den självklara lekplatsen för oss ungar på gårdarna omkring, var förstås Olympiafältet med omgärdande skog.
Ofta smög vi in under träläktarna, det luktade socker, snus, murket trä o piss, men där kröp vi glatt bland kapsyler och kexchokladpapper och letade tomglas. Stattenaläktaren var bäst.
Vi pantade alla våra flaskor och köpte godis för pengarna. Sedan klättrade vi upp med våra gotte-påsar i ett träd högt högt med utsikt över forbollsplanen.
Mina röda knästrumporna (a la HIF ha ha) hade kasat ner till anklarna och benen var fulla av rispor o blåmärken. Knäna hade skrubbsår och var alltid jordiga, men det kände jag inte för jag var lycklig och fri där jag satt på min gren med benen dinglande högt upp i luften och ingen såg oss där där uppe bland blad o fåglar...
Pengar,
fick jag aldrig hemma men det gick att ordna.
Antingen,
plockade vi blommor ringde på dörrar o försökte sälja.
En gång kom en tant på att vi hade plockat blommorna i hennes egen trädgård och då fick vi lägga benen på ryggen...
Annars,
knackade vi dörr och sjöng:
-Säg mig du lilla fååågel, högt upp bland palmens blaaad,
hur kan du ständigt sjuuunga o alltid vara glaaaaaad....
Jag hör din röst var mooorgon, jag hör den varje kväääll,
men lika ren é stääämman och tonen lika sääääääääääääll!
Det ekade fint i trapphusen i de gamla patriciervillorna på Olympia.
Alla verserna tog vi (valuta för eventuella pengar) och hoppades att folket skulle vekna o sticka till oss en slant.
Tredje alternativet,
att tjäna pengar på var det att leta under trätrallen i de gamla gröna telefonkioskerna.
Vi brukade gå "en penaga-runda" på stan när vi var utan sekiner.
Ofta gav det en hyfsad förtjänst faktiskt. Mest var det tio och tjugofemöringar, ,men ibland hade man tur och hittade en femtioöring och jäklar då var det fest!
Sedan var det ju också så att hade man "plundrat" en automat så visste man också att det tog ganska lång tid innan det föll ner nya mynt under trallen,
så man fick ha tålamod...
Det gällde också att inte tala om för andra ungar att man hade en pengakälla för då var det ju kört.
Glömmer aldrig den gången jag skulle gå till den "bästa" automaten för att utöka kassan. Det var längesedan jag varit där så jag var säker på att få napp.
Halvvägs
mötte jag Putte, en grabb från granngården, när han såg mig komma gående log han sitt elakaste leende (på snedden liksom) och sa:
- Det är inte lönt att du går dit Maria, för jag har redan varit där!
Så vek han ut sin skitiga hand framför ögonen på mig och där låg fyra tjugofemöringar och en hel krona!!!
Jag kan höra hans elaka skratt eka i öronen fotfarande i denna stund och jag minns hans snor under näsan och vet exakt hur det lät i gruset när han vände om o sprang iväg hemåt våra gårdar för att fira triumfen. Så mycket han hade i handen hade jag aldrig hittat där någon gång.
Jag vände om och gick hem till mormor istället.
Hon bjöd på saft o bullar o kakor som vanligt på sin balkong och sedan spelade vi cittra och sjöng:
-Å bonden han körde till Furuuskooooog, hejom fejom falleralleraaaaaa...
och så skrattade vi allt vad vi kunde.
Idag,
har jag tagit ledigt och det är så skööönt.
Har startat med sovmorgon för jag tror jag behövde skönhetssömn och nu ska jag vidare till vår kära kära koloni och vårbruka.
Jag gräver tills jag blir trött och sedan sätter jag mig vid söderväggen med en kopp kaffe och tittar på fåglarna.
Det är lycka.
Pumin springer runt, runt, runt om stugan tills han stupar och då lägger han sig under stolen och vilar.
Då har vi det gott.
Ikväll,
ska vi till Björn o Anette och höra om Norrland, där de var i påskas.
Ska bli jätteskoj. Hoppas vi får se bilder också.
Trevlig Helg!
Min man är gourmet?
Lite skoj idag var att min man blev förväxlad med en gourmet!
ha ha
Golvläggarkillen här hemma är tillsammans med en tjej som är en gammal jobbkompis till oss.
Världen är ganska liten i Helsingborg.
Idag på lunchen satt jag och sambon hemma och åt varsin Findus lasagne, när golvkillen kom.
Han skrattade, pekade på Finduskartongerna och sa att hans tjej därhemma hade sagt om sambon apropå att vi är tvingade att äta färdiglagat:
-Stackarn, han som är en sådan gourmet!
(ja hon mindes honom så ...märkligt nog)
Ha ha ha vi skrattade.
Sedan kom vi på att han faktiskt var med i ett matlagningsgäng (grabbar) som träffades varannan månad och kockade tillsammans... Kykling marääääängo och sådant...
En av dem, Marcel från Senegal är kock med färdigheter inom franska köket. En annan, Thure är konstnär och en fantastiskt matlagare och faktiskt så duktig att han vann en matlagningstävling med eget recept en gång. (det var en älgskavsgryta med trattkantareller, tranbär(?) och något inslag från libanesiska köket som jag inte minns längre vad det var..men ändå...coolt)
Vinsten var hursomhelst att Alexandra Zazzi, italienskan om ni minns? hon som också vann Robinson, kom hem och lagade mat tillsammans med hela Thures familj!
Fantastico tycker jag.
(detta celebra besök skedde tvärs över gatan där vi nu bor så jag känner mig lite världsberömd i och med denna vetsakap)
Huvudnumret var hans egna inskickade recept och resten komponerade Zazzi...
Nåväl,
i grabbkockgänget ingick också en halvt försupen sjöman som inte ens kunde koka kaffe, därför hans ex hade tagit kaffekokaren med sig när hon stack tio år tidigare. Han kom aldrig vidare liksom...
och så då min kära sambo som nog mest korkade upp vin o trattade i sig öl pratandes om politik skulle jag tro.
Tänk att det finns folk som tror att han verkligen är gourmet!
Otroligt skoj.
Han kan laga en(!) rätt förutom att grilla och det är stekt kotlett, stekt lök och kokta makaroner.
Denna anrättning serveras tillsammans med två deciliter (minst) Mr Shengs Kvalitetssoyja och extra salt.
Mmmm...
Min man är gourmet...
smaka på det ...
ha ha
Golvläggarkillen här hemma är tillsammans med en tjej som är en gammal jobbkompis till oss.
Världen är ganska liten i Helsingborg.
Idag på lunchen satt jag och sambon hemma och åt varsin Findus lasagne, när golvkillen kom.
Han skrattade, pekade på Finduskartongerna och sa att hans tjej därhemma hade sagt om sambon apropå att vi är tvingade att äta färdiglagat:
-Stackarn, han som är en sådan gourmet!
(ja hon mindes honom så ...märkligt nog)
Ha ha ha vi skrattade.
Sedan kom vi på att han faktiskt var med i ett matlagningsgäng (grabbar) som träffades varannan månad och kockade tillsammans... Kykling marääääängo och sådant...
En av dem, Marcel från Senegal är kock med färdigheter inom franska köket. En annan, Thure är konstnär och en fantastiskt matlagare och faktiskt så duktig att han vann en matlagningstävling med eget recept en gång. (det var en älgskavsgryta med trattkantareller, tranbär(?) och något inslag från libanesiska köket som jag inte minns längre vad det var..men ändå...coolt)
Vinsten var hursomhelst att Alexandra Zazzi, italienskan om ni minns? hon som också vann Robinson, kom hem och lagade mat tillsammans med hela Thures familj!
Fantastico tycker jag.
(detta celebra besök skedde tvärs över gatan där vi nu bor så jag känner mig lite världsberömd i och med denna vetsakap)
Huvudnumret var hans egna inskickade recept och resten komponerade Zazzi...
Nåväl,
i grabbkockgänget ingick också en halvt försupen sjöman som inte ens kunde koka kaffe, därför hans ex hade tagit kaffekokaren med sig när hon stack tio år tidigare. Han kom aldrig vidare liksom...
och så då min kära sambo som nog mest korkade upp vin o trattade i sig öl pratandes om politik skulle jag tro.
Tänk att det finns folk som tror att han verkligen är gourmet!
Otroligt skoj.
Han kan laga en(!) rätt förutom att grilla och det är stekt kotlett, stekt lök och kokta makaroner.
Denna anrättning serveras tillsammans med två deciliter (minst) Mr Shengs Kvalitetssoyja och extra salt.
Mmmm...
Min man är gourmet...
smaka på det ...
