Tjugondag Knut,
rasade pepparkakshuset ihop, helt frivilligt och en annan som hållts fången därinne i  Sagrada familiakulissen sedan advent (precis som du sa Bea) andas äntligen frihet och kan sopa undan både barr o glitter och börja blogga igen. Nu slipper jag sitta på bomull, knapra kristyr och småprata med garntomten och den fallna ängeln.
Gödd? jo, och så till den milda grad att det kändes tvunget att lösa årskort på ett gym. Jorrå, det är Body Pump två dagar i veckan numera, dunkadunka-musik, skivstång o grejor och jääädrar - snart är jag Biff, sanna mina ord. Vaddå, hört förut? det tror jag INTE.

Fransmannen är i depå - igen,
man kan icke lita på den sydlänningen... jag som alltid tänkt att de minsann både har smak och stil fransoserna men, tanken fick ett abrubt slut när förardörren gick i baklås, helt plötsligt och jag fick åla min (gödda) lekamen från passagerarsidan istället, tvärs över växelspak å allt... å så om igen - ja ni fattar. Ack, så ovärdigt! Man ler påklistrat emot grannarna som såklart inte alls har sådana bekymmer utan bara fräser iväg. Stillöst är vad det är och jag stod bara ut i en vecka med att ha det så. Idag, fem sex tusen kronor senare, hämtar jag hem eländet igen o vet ni, när jag nös på hemvägen - då öppnade sig handsfacket! Herreguuu, hur ska det gå?

Kylan.
har kopplat greppet om oss Skåningar till slut, trodde knappt Farbror Rimfrost skulle komma på besök i år och det kan jag säga, det trodde antagligen lobelian i zinkhinken inte heller som blommade glatt ända fram till sista dagarna i januari. Nåväl, nu känner man igen sig, nu, när både näsa och öron håller på att frysa av en när man far fram på stålhästen om morgnarna.
Åsså är det jobigt med mössa - man blir så ful i håret när man tar av den!
men
tamigfan
fåglarna sjunger!
jo,
det gör de
vackert
=)