Tänk...
vad tiden går...
-Det blev en gosse! 4660g, 59 cm...
10 juni 1988 en studentdag, 18.18 fantastiskt vackert varmt väder
Gullegull...
Nu,
bor o lever min äldste son, i Barcelona!
Märkligt...

Barcelona,
har fortfarande 28 grader varmt, grabben går till jobbet i shorts om morgnarna... han berättar att staden aldrig sover... två miljoner bor det där, hyfsat många faktiskt.
Tjugoåtta grader... smaka på det... i mitten av oktober...
Så orättvist! (eller hur Anita?)
En annan har fått leta fram både handskar o tjockjacka. Fryser som tusan på morgnarna åsså går ungen i shorts med chans att träffa på Zlatan o i 28 grader! låter som helt perfekt!
I Norrland,
vräker snön ner hörde jag från SMHI igår,
det är mer än tio minusgrader om natten! Urr.. Hemska tanke... vet att Skogsnuvan som bor där, får gräva fram både väg o bil o elda i spisen för att hålla värmen.

Åter till sentimentaliteten,
känner för sådan frossa denna lördagförmiddag... stackars er! (o;
Det är underligt,
det, att barnen blir vuxna...
Trodde liksom aldrig att det skulle bli så...
Plötsligt
flög han ut, äldstingen o det blir tomt... annorlunda...
håller med all kraft på att anpassa mig till faktumet. De är stora nu. Vuxna karlar.
Men morsa som man är,
ser jag genom mina ögon den lille pågen i honom i alla fall, han skiner genom så rart emellanåt...
o det kniper i hjärtat ... när han ler o skrattar på sitt vis...
Tiden gick fort
hit
behöver konstatera,
för mig själv
bara...

Tur,
att det finns datorer,
Wiihiii...
tur,
att man får uppleva internet.
Härom kvällen pratade vi i videosamtal på msn o det är kul!
Han filmade runt i sin lägenhet med webbcamen o vips är man där liksom, lätt som en plätt.
Tur också,
att jag har en påg kvar i boet, minstingen, åtminstone ett tag till. Tycker gott han kan tatuera in MOR på bröstet o stanna hemma för ALLTID! ...Näää det menar jag inte såklart, det vore ju hemskt!

Teknik är fantastiskt.
När jag var liten fjälla, med la familia in Italy på sextiotalet, då fick man gå till telegrafstationen och ringa från en lur som hängde fast på väggen...
fanns liksom bara det alternativet om man ville ringa utomlands.
Ettettsju-tretre-niiio kunde jag själv slå! Riiing, riiing och så hörde man mormor hemma i Helsingborg i andra ändan av tråden...
o jag blev jätteglad! det kändes spännande, overkligt o stort.
ja det var tiiiider!
En kanal på TVn haha
alla hade alltid sett samma program.
Tryggt
Anita o Televinken i svartvitt imponerade, nä jag såg inga trådar!
Alicia Lundberg var hallåa o vinjetten till Tekniskt Magasin, den med kugghjulen som snurrade, förlorade jag mig i.
Nu är allting så nära o direkt.
Man är endast ett par klick ifrån mycket.

Pumin,
saknar också Marcus,
han står o snusar i hans röda bag i källaren... aaawww, gulligt! Marcus o Niño är som riktiga brorsor, de gillar varandra skarpt! Busar o leker...
Niños kärlek består visserligen till stor del av gamla kvarglömda pizzabitar på hans rum...förrädare, men det gör den inte mindre... eller fulare
de är som ler o långhalm de båda..
och när Marcus kallar på vovven, nu via msn, börjar lurvtussen skälla galet, far iväg till ytterdörren o väntar... tok.