Var hos vetrinären,
igen!
Denna gång för att ögonlysa jycken.
I receptionen,
möttes vi av en sköterska, hon hade en flaska ögondroppar i högsta hugg.
Det skulle droppas i vovvens ögon för att pupillerna skulle utvidgas.
Gissa vad som hände?
Det gick braaa...
(:
Nä!
Såklart det INTE gjorde...
eller såklart o såklart...
jag var säker på att det skulle gå utmärkt, för droppat har jag gjort hemma utan konstigheter.
But now...
Vovven slingrade sig å det vildaste... allt vad han kunde... krånglade o vände bort huvudet,
hal som en Råååål.
Vi fick prova själva istället med orden:
-Ja, UTAN droppar kan vi inte ögonlysa!
Fint sagt!...
Nöt!
Dåligt ser man, darrig på handen blir man o jag lovar efter en stund var jag helt svettig på ryggen...
det rann liksom i zickzack längs min slingrande ryggrad (ja ni vet, scoliosen)

Jag o sambon,
kan verkligen icke samarbeta i detta hahaha
Komplett bakvänt blir det, dessutom till allmän beskådan...
En gubbe där i väntrummet höll på att vrida nacken av sig själv bara för att han skulle kika på "brottningsmatchen" som pågick med buller o bång...
Asså,
liiite klädsam blygsamhet hade verkligen inte skadat.

Man ler dock påklistrat,
andas som vid förlossningarna och försöker samla nytt mod men Niño slipprar igenom greppen (trots sambon har ett förflutet som brottare vilket han skryter om ibland efter ett par öl) och stretar emot allt vad han kan.
Han vill verkligen inte bli fasthållen.
Det är det.
Han får panik o blir svettig, liksom hans matte som som bekant lever i kärringabrasornas tidevarv...
Huuwa
Vi klarade inte av det...
Trist att erkänna,
men så var det.

Som väl var,
tog systrarna eller heter det djurskötare? tag i det hela.
In på ett rum med Gråben,
utan oss,
pang-på-med-munkorg o DRIPPETIiiiDRIPP! o DRIPPETIiiiiDROPP!
-Wooooooovavavooouuuuuwoowooooooouuuuuu....
-Wowvovovovovovovoooooooooooooooooooooomatteeeeuuuuuuuuuuuuuuuu....
lät den sorliga sången från Blå behandlingsrummet....

-Undrar vems jycke det är? sa sambon medan han himlade med ögonen o skakade på huvudet.
Sedan kommer Trasslet ... Glatt utstudsande, i full karriär, runt hörnet hoppande på bakbenen. Låter som han håller på att strypa sig själv i halsbandet men han viftar ivrigt på svansen och vill tillbaka till oss... okapabla.
Jahapp... där satt vi o tittade under lugg,
med skammen
o inte har jag någon vettig förklaring att komma med heller...

Strax,
bar det iväg in på ett annat rum.
Ögonveterinären
kom inspatserande...
med en JÄTTEglasögonhjälm á la Star Wars på huvudet!
(DEN skulle ni sett, jag med min fantasi håller på att dö av skratt direkt men skärper mig..)
-Va ska han göra? sa hon o pekar med ett benigt finger på Niño som satt så fint, enligt min mening, med uppspärrade pupiller på undersökningsbordet.
-Jag vet inte, svarade jag...
-Inte?
-Nä... alltså ja... kolla ögonen...Vet inte du?
-È det nåt fel på honom? frågade hon.
-Nää, vi vill bara kolla, så att vår uppfödare vet.
-Vad sa ni när ni ringde o beställde tid?
-Att vi skulle ögon...lysa?...
-Ok
NU,
verkade Luke Skywalker förstå sin uppgift.
Hon fortsatte:
- Eh, jo nu är det tänkt såhär...
att hunden måste sitta stilla, eftersom meningen är att jag ska lysa i hans ögon och det är ett skarp ljus som vissa hundar kan uppleva obehagligt.
-Tror ni det kan fungera?
- Ehh öhhh, jag vet inte, sa jag harkel harkel... blir nog lite blödig här o beter mig märkligt ... hunden är inte som vanligt...jag försöker men det blir inte bra... biktade jag mig.
-Hmm sa Star Wars gestalten.
-DU! sa hon
och spände ögonen i mig... har låtit denna lilla tuffing bli...... DOMINANT!
...
...
...
-Har ni gått till någon BRUKS-HUND-KLUBB någon gång?
Ha hahahhaha
jag gapskrattade rakt ut...
Djurskötarassistenten som stod bredvid, Erika, (det var hon o jag som läste vaccinationskort på Sofieroutställningen) vi vek oss.
-Hon tränar tävlingslydnad! sa Erika o pekade på mig mellan ett skrattanfall...
-Du säger INGET till Claudi! väste jag (Claudi är min första hundguru på klubben (före CoachGöran) som lärt mig en hel del i begynnelsen, bla om hantering av hundar, borde lyssnat bättre på henne...)
Erika fortsatte skratta,
medan hon halade upp sin mobil och sa att hon skulle bara skicka ett snabbt sms till Claudi hahaha
-Ner med luren i fickan, sa jag
ja jäklar
så kan det gå.
När vi slutat skratta konstaterade Hjälmkvinnan att vi att vi fyllt i fel formulär... ett för höftledsröntgen!
MEN DET!
var minsann INTE mitt fel!
I o för sig kunde jag ju läst liiite bättre, men ni vet, undertecknad UTAN linser och nyutnämd medlem i "Förkortaarmarsklubb" av Helen ... jag fyllde ju bara i adressuppgifter...)

Vovven blev slutligen lyyyst i ögonen,
utan problem!
alltmedan
jag o husse fyllde i Rätt blankett(!) utanför.
Unge Herr Gråben gillade nog tantans hjälm!
By the way... Ögonen var ua,
varpå sambon utbrast:
-Femhundratjugospännåsåvardetingenting!
Hahaha...