Helg igen!

Hurra!
Härligt...
ska på kräftskiva med góa, góa  vänner ikväll och spektaklet ska gå av stapeln i en bok-berså!
Jag  ääääälskar kräftskivor!
Det är något visst...
när augustimånen... stor o rund hänger där på himlapällen som vacker fond. Tittar jag upp mot den i sommarkvällen känner jag mig  verkligen som ...en rymdvarelse!
För det är man ju... tänk - vi bor i rymden!
visst är det svindlande...

När jag var liten,
åts det alltid kräftor på Nyårsafton,
alltså fick jag o lillasyster sensommar-ritualen redan i modersmjölken. Eftersom människan, lär stå på sin intellektuella höjdpunkt redan i sjuårsåldern (!) var det säkert en bra tid för effektiv inlärning av något så grundläggande som konsten att äta kräftor.

-Hattar på!
-Hurra!
-Så ska ni veta töser,
att dessa röa djur har blivit levande kokta i en gryta tillsammans med sina kompisar, sa min (snälle?) morfar!
-Bryt  av kräftans framben, de med de stora klorna alltså... åsså Å mé huet! sa pappa
-Skrapa ur smöret bakom hjärnan, ät upp det o njuuut!  Suuug sedan o sörpla i er spadet från kräftans huvud, flikade mormor in.
Kräftsmöret var det godaste mormor visste, förutom gåsa-skinnet på Mårtensafton då...
-Knäck skölden och drag ur kräftans kropp. Snitta upp densamma o ta bort  den äckliga svarta tarmsträngen. Ät! Alltså INTE tarmen för då blir ni mycket sjuka! sa mamma
-Så samlar ni húena snyggt, liksom på parad på tallrikskanten! Så kan vi räkna dem sedan, sa mormor. (förklarar kansek varför jag är så dålig på matte)
Sjung o ta en sup! sa ALLA.

Nä,
ingen sup för lilla mig-på den tiden alltså,
men...
självfallet lärde jag mig alla snapsvisor utantill och sjöng dem hellre än gärna, med glatt humör i skol-salen framför griffeltavlan hos Fröken Stina Nilsson på åhörardagen. Detta till både föräldrarnas och frökens förfäran!
Iklädd hemmasydd (naturligtvis...fan, fan, fan! Putte, min kärlek satt ju också i salen) blå kjol med rosa penséer, vit tyrolerblus därtill (...att man bara överlevde socialt med sådan klädsel) o med perfekt dansk accent;
...
...
...

"-Den lille maen med den röe näsa
han kan ej skrive ej heller läse.
Men dricka brännvin o spille kooort
och kysse piiier,
dé kan han godt!
Jajaemenn!"

Vidare,
sjöng jag gärna om Ulrik Pedersen... en annan Dansk med förkärlek till kvinnor o glädje, men det är en annan historia o den ska jag inte trötta ut er med.
Det är allt lite Motorsågsmassaker över kräftskivor...
Förresten hatar jag skräckfilmer!
Sådant fördummar mänskligheten anser jag, däremot hackar jag gärna o har mig i en stackars(?) levandekokt kräfta!

Nåväl,
eftersom den fantastiska företeelsen kräftskiva ärväl värd att bevara känner jag som mor att det är vikt att föra arvet vidare till nästa generation.
o här bjuder jag på en scen ur verkliga livet... yngste sonen när han var två!

..Det ska böjas i tiiiid...
Joels kommentar var:
-Jag diiiiiiiiiiiiiiiill inte!
-Dill o dill.. det hör till.
-Men mamma jag är rädd för klooooorna!
a..sjåpa dig inte!
(o:

Gullegull
(Lägg noga märke till hur ung o ofördärvad man var hahaha)

Nehepp, nu ska jag in i duschen o iväg
Trevlig Helg!
(o:
-Å ja ska träffa Bazil, han som pissade på julgranen!
Vov!
Niño