Jag veeet!
det är jääääädrigt snålt med sajberrymdsavtryck för tillfället...
luften har går ur mig helt enkelt, jag måste retirera, så är det, in i skalet ni vet och spara själen medan nån sorts förpuppning pågår. Eventuellt vecklar en vacker fjäril ut sig vad det lider, vi får se. Basta. Okej?

Häromeftermiddagen,
medan en annan stillsamt filosoferade under äppelbladens prassel i vinden gasade plötligt en humla förbi, ja ni vet så där på deras vis, vingligt och ostyrigt. Den lille gynnaren gick med motorerna brummande ned för landning med siktet väl inställt - på en rosa digitalis, minsann.
Jag gillar att titta på humlor.
De har väldans stor svängradie och lång bromssträcka - de kan liksom inte parera, det blir en extra lov innan de förmår sätta fossingarna på kronbladen.
Sedan, flyger de in och ut och ut och in i vareeenda blomma, de får inte plats för tusan - men in ska de!

Den lille tjockisen,
arbetade frenetiskt i digitalisen och jag zomade in hans päls medan han humlesurrburrade djupt inne i alla blomtrattarna. Plötsligt, gick en rysning längs ryggraden, ja på min alltså. Humlan var inte gul och svart som sig bör, nä den var... oj, NU tar det emot...
-Svartochvitrandig!!!
Herreguuuu asså,
fågelskitsfärg på den stackarns dräkt,
begriper ni?
asså, en Bois-humla!
att det fanns sådana hade jag ingen aning om, måste vara en mutation ett av naturens slumpmässiga kopieringsfel. När jag såg kulören kom jag direkt att tänka på Landskronamannen med svartvitt hjärta - Coach-Göran.

Märkligt nog,
ringde Coach-Göran samma kväll (ja, han ringer ungefär en gång om året) och jag fick tillfälle att berätta om den osedvanligt fule humlan ;) märkligt nog var han av helt annan åsikt och bredde ut sig i en monolog om naturens fulländning bla, bla, bla...
I alla fall var vi överens om att Boisarna numera får hålla försiktigt i tidningen för rister de för hårt trillar de min själ ur tabellen =)
Coach-Göran engagerade mig sedvanligt till Sofiero hundutställning, det blir femte året i rad, skoj.
Han berättade också om att han och Bea (Bea är Labbematte till Corinne och jakt o spår specialist! hon står längst till vänster på bilden här. Tjejen i mitten, Erika är djurskötare på Din Vetrinär, hon har en liten border terrier(?) tror jag, vi tränade hund tillsammans förr i alla fall o jiiisses vad längesedan jag stod på brukshundklubben!!! nu får jag ångest, panik, och tryck-o-smäta över bröstet.. måååste rycka upp mig!)

jo, var var jag? just det, han, Coach-Göran och Bea åker land och rike runt och föreläser.
Till föreläsningarna har de en film med sig och ur roll-listan kan nämnas stjärnor som Camilla & Flatcoated killen Enzo och så... tadaa, trumvirvel och hepp! finns jag och Unge Herr Gråben som inspirerande/avskräckande exempel (det beror på hur man ser det).
En tvättäkta före-o-efter-behandlingen-film gott folk, där man till en början kan beskåda mig och Herr Gråben på promenad i vacker blandskog, dvs jag promenerar och trasslet i andra ändan av snöret drar, hoppar och sliter å det vildaste, ja ni som följt bloggen vet hur det var i begynnelsen - disharmoni.
Efter diverse intensiva och upprepade kontaktövningar under Coach Görans ledning och under Beas fenomenala regisserande kan man i senare i filmen vila ögonen på en fin sekvens... ett leende ekipage i skön samklang (nåja) =)))

och kikar man liiite närmare...

 

* * *

 

Hej förresten alla kalspingletikar! Jag Gråben är sommarsnaggad, snygg inte sant?
av lockarna blev det nästan en liten kompis ;)

Men det livlösa krullet var inte så kul ...
Det är däremot min nya lille kompis Castor,
Finaste pumikillen på en sådär 12 veckor.
En Halmstad påg från Skallabackens kennel.

 

Hur söt? =)

 

Han provlåg min bädd... jodå hanfrågade först!

 

Zzzz... jajamensan jag håller med, den ÄR jätteskön!

 

Samma goda smak har vi gemensamt, Castor gillar också frysta köttbullar ;)
Mums!

 

eftersom det är upptaget i bädden, får det bli under bordet istället.

Glad Midsommar

Vov!