Som en prins på Sofiero
***
Morris (Niño) Sofiero Internationella 2008
1:a Pris Ukl
Ck
3:e Pris Konkurensbedömning
Domare: Libuse Ubrová, Tjeckien
***
Vov!
Flott detta!
Ni förstår, jag har varit på hundutställning i helgen och detta på "gamle kungens" sommarresidens Sofiero. En miljö som anstår... a prince like me!
Mycker skällande var det men jag hade det bra hos husse o matte, mormor o morfar, vår bästa kompis Björn och alla de andra människorna o Pumisarna vid "vårt läger".
Träffade en släkting, min Farbror, Jo-Jo och det var en trevlig bekantskap.
Sedan var där en ur-söööt Pumitös...
Ack min gud, så grann hon var. ..
Vit päls,
som snö...
Snygg frisyr...
Vacker....
Ögon som brunnar...
Gullan,
heter hon....
från Halmstad.
Ja, jag höll mig så nära jag kunde o låg bakom deras stol.
Åhhh...
se här så fin hon är (0:
-Shit!!!
-Matte kommer!
jag låtsas sova.
Zzzzzz...
ZZZzzzzzzz...
ZZZZZZzzzzzzzzz...
-Nääää, Niño!
-NER från tangenterna i rappet! Låtsas inte sova för jag ser dig nog.
Grrr...nu få den där Vovven allt låta bli att tassa rundor på tangentbordet! Har kommit på honom förr med det här märkliga intresset för datorer o bildskärmar.
Fattar inte varför han ligger tvärs över musen o ser pilsk ut???
-Gå o lägg dig o var som en vanlig hund istället.
Skulle inte förvåna mig om han skrutit om Sofieroutställningen här på bloggen ...
o den där vita tiken har han säkert också pladdrat om...
Nu är det snart helg igen.
Härligt!
Luften är hög o klar, hösten visar sig från sin vackraste soliga sida.
Veckan har gått i en rasande fart och vi har varit på brukshundklubben alla dagar! Kan ni fatta? VI!
Ska tom dit idag för ett sista pass... en fredag! är det klokt?
Lydnadskursens instruktörer har nämligen gett oss läxa. Nu gäller det att ge järnet. Man vill ju inte skämmas fööör mycket.
Var och en ska lägga upp sitt träningsprogram, valfri metod, genomföra, uvärdera o redovisa på måndag. Uj uj det är MYCKET hundträning nu...
Vår plan är att köra platsligg o fotgående enligt 9:a metoden.
Igår,
var det fri träning på klubben för medlemmar och jag skulle träna just platsliggning med Niño lite grand ha,ha så dum man kan känna sig... medan jag försöker ha vovven liggande i tio sekunder (inte lätt) så ser jag runt om kring mig de "gamla stötarna" träna sina doggar... Hundarna kryper bedvid sina förare och går klockrent med total fokus! Imponerande, verkligen.
Måste sluta att känna mig så osäker... Men, men vi kämpar på och försöker låta bli att känna oss dumma. Finns ju egentligen ingen anledning, alla är vi barn i början.
På Agilityträningen,
i onsdags, fick Niño ett plötsligt spel och startade ett pumi-race som vi inte fick stopp på!
Hujedameeeejjj...
Han stack direkt när han kom ut ur en tunnel, gav mig först en hastig blick men vek sedan av och rusade fram till en annan hund (som inte var sen att hänga på)
Wroooom! wroom! runt, runt tillsammans. In, ut, över o mellan alla hinder, hundar o människor. De förstörde för alla. Skällde o gapade...
Slutligen,
behagade odjuret återvända till sin förtvivlade matte o kom lommande mot mig med något flackande blick o tungan hängande långt ute...flås, flås.
...och jag stod där med ett klent, sprucket:
-Bra..a..a!
å´så fick han en köttbulle!
)o:
Fel eller rätt? det är frågan...
Vi diskuterade just detta, belöna eller ej efter en sådan synd, jag o tjejen med den andra odågan...
Jag sa:
-En gång till å Niño åker "in på rummet"!
Hon sa:
-En gång till o min "åker ut på Blocket"!
(o:
Vovven lever farligt när gränsen...
Trevlig Helg
m
Lydnadsträning med för små köttbullar
Vov!
mattes inläggskvot här på bloggen är kass.Så här har ni mig istället!
Kul grejor på gång varje vecka numera.
Vi går på lydnadsträning varje måndag jag o matte. Matte säger att det skulle man inte kunna tro för ett år sedan!
Fattar inte den inställningen alls? JAG KAN!
(o: (om jag behagar alltså)
Riktigt, riktigt trevligt är det faktiskt, men matte är lite otydlig sometimes och jag undrar vad hon menar egentligen?
Oftast, går det att klura ut hennes signaler och när jag gör det ja då blir hon så glad, så glad o säger braaa på ett särskilt vis och då vet jag att det kommer det en köttbulle-bit till mig.
-Mums!
(o:
Nu vill jag inte klaga på köttbullebiten alls, den är verkligen god. Meeeeeeeen...
Den är pytte, pytte, pytteliten köttbullebiten!
Tänk er själva:
en MammaScanbulle som ju inte är så stor från början, den delar min människa i tolv! (12, ja ni hör rätt) bitar...
Hm...
Många bitar blir det på våra träningar och till slut blir jag hyfsat mätt, men det tar tid. Innan pyttebiten måste jag skapa mig på alla möjliga o omöjliga sätt dessutom innan hon säger Braaaa eller Klickar med en mojäng som han har i fickan.
Matte säger lite avmätt att det är det som är själva poängen, att köttbullarna ska vara lääänge.
Ja, ja
hon är schysst hursomhelst min matte men, jag hade velat ha HELA påsen på en gång.
Är ni fler därute som har samma erfarenhet? kanske ska vi slå oss samman i en gemensam stor protest...
Ibland,
när matte är på jobbet och stackars jag får stanna hemma, jag då vet jag var jag ska leta ha ha...
och ganska ofta hittar jag en påse med halv-gamla köttbullar i hennes jackficka.
Det är guld! Jag kan ligga i lugn o ro och knapra köttbullar o Frolic tills allt är slut och rapa o fisa sedan utan att människorna ojar sig. (De är så känsliga i min flock.)
Tycker faktiskt att köttbullarna är extra goda sådär någon dag efter träningen dessutom...
Vi övar,
Fotposition, snygga ingångar och snabba läggande under gång. Så rätt vad jag går så ska jag lägga mig ner. Fattar inte varför? men köttbulle blir det när jag gör det.
Gräset,
är vått för det mesta och inte gör det mig något, märker det knappt bara.
Men, en del av mina hundtikkompisar har synpunkter på detta att ligga i vått gräs. De stretar emot o vill icke ligga o smutsa ner sig i det våta. Fisförnäma? maybe,...
Märkligt, för de liksom jag är ju beskaffade med päls.
Deras människor blir besvikna, de diskuterar högljutt med instruktörerna o vovvarna får inte några köttbullar! (hemska tanke)
Nä, bättre att de lagt sig ner i skiten på direkten så hade det regnat manna från himmelen. Yeah, Yeah...
Men det klurar de säkert ut så småningom.
Nähej,
nu är det liiite jobbigt att klicka på tangenterna, klon börjar ömma. (kör pekfingervalsen än så länge)
Ska jag lägga mig i trappan istället o dingla med tassen över kanten...
Trevlig Helg
Vov!
/Niño